Antispeciesism - eftersom djur också har känslor

Fiskrapport från Djurens Rätt

2008-07-07T15:57:00.001+02:00

Jag har ju tidigare beklagat att vi i djurrättsrörelsen är alltför dåliga på att uppmärksamma fiskarna. Jag har dock upplevt att Djurens Rätt blivit bättre på detta. Jag är därför väldigt glad över att ha Djurens Rätt nyligen släppte rapporten "Under ytan" (pdf) om utnyttjandet av fiskar. Rapporten innehåller mycket intressant och matnyttigt som de flesta i rörelsen troligtvis inte känner till, och är därför näst intill obligatorisk läsning. Den tar både upp fiskar som plågas i djurförsök, yrkesfiske, fiskodlingar, fritidsfiske och som husdjur...

Läs den!

Ny blogg

2007-09-23T22:33:00.000+02:00

Jag har skrivit en del om djurrättsstrategier här, vilket både har varit uppskattat och troligtvis gjort en del nytta. Jag kommer nog fortsätta skriva här ibland, men nu startar jag också en personlig blogg där jag har ett bredare område och skriver för flera.. Kolla in alvinlindstam.wordpress.com

Antal djur som dödas i fiskeindustrin

2007-09-20T20:42:00.000+02:00

I statistiken från slakt av landlevande djur redovisas det vanligtvis väldigt bra hur många individer som utsatts, när det gäller fiskeindustrin är det dock annorlunda; där mäts allt i ton. Vi som intresserar oss för fiskar som kännande personer och inte som handelsprodukter vill ju dock gärna veta hur många individer det handlar om. Att veta att förra årets fångst av torskar vägde 13246 ton är lika intressant för en djurrättare som att veta hur många ton människor som dödats av en viss diktaturregim är för människorättare.

Jag skrev till Fiskeriverket i november 2005 och frågade om antalet fiskar som fångas i Sverige, och de svarade med en uträkning baserat på sin statistik över fångsternas vikt och en uppskattning av vad olika arter i genomsnitt vägde. Jag fick då en siffra på över fem miljarder sillar, skarpsillar och torskar. Denna siffra har sedan använts av djurrättsrörelsen (bl a av Djurens Rätt) som ett riktmärke på hur enormt omfattande fiskets dödande är.

Jag fick en fråga från en djurrättskollega om dessa siffror idag, vilket ledde till att jag nyfiket letade reda på lite nya siffror. Jag har därför sammanställt nedanstående tabell.

Siffrorna bygger på uppskattningar från min källa på Fiskeriverket, och jag vet inte hur säkra de är. Jag har också lagt till fyra arter så att tabellen innehåller de sju arter med högst fångstmängd i vikt. De uppskattningar jag själv gjort är högst spekulativa och ska därför tas med stor försiktighet.

Stor ökning av antalet dödade?
Om man använder 2006 års fångststatistik tillsammans med uppskattningarna från Fiskeriverket fördes totalt 6,2 miljarder sillar/strömmingar, skarpsillar och torskar iland i Sverige. Detta är en ökning med 1.1 miljarder individer (eller 22%) jämfört med 2004.

Om man räknar med de arter jag lagt till (där resultaten är än mer osäkra) landar dödssiffran på 10 miljarder...

Svensk fiskestatistik 2006 (obs, väldigt osäkra siffror, läs kommentarerna)

Art	Total vikt som "landats"*	Upskattad vikt per individ	Antal individer (miljoner)
torskar	13246	1**	13
sillar/strömmingar	103323	0,1**	1 033
skarpsillar	102748	0,02**	5 137
			6 184
tobisar	32767	0,02***	1 638
sardiner	41894	0,02***	2 095
makrillar	3386	0,5***	7
nordhavsräkor	2394	0,02***	120
			10 043

Källor:
* Saltjöfiskets fångster under 2006. Definitiva uppgifter (Tabell 1), SCB/Fiskeriverket
** Uppskattning gjord i personligt brev från Fiskeriverket, Nov 2005.
*** Uppskattning gjord av mig med vägledning utifrån jämförelse med vikt och storlek på de tre första arterna.

Kommentarer om statistiken:
Dessa siffror (rörande arternas medelvikt) är väldigt spekulativa, jag har ingen aning om hur korrekta de är. Den riktiga dödssiffran kan därför vara hälften så stor likaväll som det kan vara dubbelt så många som dödas. Jag tror dock det kan ge en viss fingervisning om omfattningen.

Fångststatistiken innefattar bara yrkesmässigt fiske i saltvatten. Fiske i sötvatten, fiskuppfödning eller fritidsfiske ingår inte.

Önskelista
Om du äter fiskar och/eller andra vattenlevande djur idag hoppas jag självklart att du slutar med det. Fisket är en av Sveriges största dödsmaskiner, och det finns ingen anledning att tro att fiskar skulle ha mindre känslor än andra ryggradsdjur (och skaldjur har troligtvis även de möjlighet att ha känslor). Men jag gissar att de flesta som läser det här redan känner till sådan information och inte är delaktiga i fiskarnas utnyttjande... :)

Jag skulle också önska mig tydligare och säkrare statistik över fiskets omfattning räknat i individer. Man kan ju alltid hoppas att Fiskeriverket börjar producera det, men det är kanske inte så troligt. så därför hoppas jag att vi kanske kan utreda det hela lite mer själva. Jag är själv inte så insatt i fiskeindustrin, och har inte särskilt bra överblick över fiskestatistiken heller. Kan man hitta en pålitlig källa för (iaf nästan) alla arters medelvikt vid fångst? Är det inte sådant som Fiskeriverket undersöker i sina provfiskningar? Finns det statistik över hur mycket av fisken som tas iland (och bokförs) och hur mycket (hur många) som kastas överbord eftersom det inte är den önskade fångsten osv? Om nån har koll eller vill hjälpa till att leta lite får man gärna höra av sig..

Rekord i hönsfritagning

2007-07-12T19:21:00.000+02:00

För ett par år sedan tyckte jag att civil olydnad var ett bra och viktigt sätt att arbeta på med djurrättsfrågan, och jag var bland annat med om en hönsfritagning då vi "stal" 120 hönor. Vår aktion var fram tills igår var det svenska rekordet, men nu har en grupp ur DBF gjort en ännu större fritagning och utropat sig som svenska mästare.

Men nu är det dags att ta tillbaks rekordet, enligt Per-Anders Svärds statistik leder fyra personers äggvägran till att fler hönor slipper utnyttjas. Per-Anders, jag och två till, sen har vi ett nytt rekord.. :)

Per-Anders inlägg är rätt humoristiskt, men handlar ändå om en viktig poäng; att det bara är genom att övertyga allämnheten om att sluta utnyttja djur som vi kan rädda fler än några enstaka.

Mer om hund- och kattpäls

2007-07-01T12:38:00.000+02:00

Lite sena nyheter, men den 19:e juni antog Europaparlamentet en lag som förbjuder handel med päls från hundar och katter (pressmeddelande). Jag har tidigare kritiserat detta förslag och djurrättsrörelsens arbete för ett sådant (bland annat här) och med anledning av beslutet nämnde Peter Nilsson på Djurens Rätts blogg min och andras kritik mot reglerna.

Framförallt tyckte jag det var intressanta att PETA är motståndare till förbudet, jag visste inte att de tog den ställningen. På PETAs motsvarighet till Djurens Rätts blogg, "The PETA Files", förklarar de sina orsaker. PETA menar att förbudets funktion är att berättiga den övriga pälshandeln, vilket också står tydligt och klart i lagens syfte:

"De åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör därför underlätta utsläppandet på marknaden av päls och pälsvaror av andra djurarter än katt och hund, och förhindra störningar på den inre marknaden för päls och pälsvaror i allmänhet."

Jag tycker det var väldigt schysst att PETA ställde sig emot denna lagstiftning, tyvärr verkar de flesta djurrättsorganisationer i Europa vara mer förtjusta i förslaget. Och även om PETA gör mycket som är värt att ifrågasätta ska de ha mycket cred för att de vågar gå emot den allmäna uppfattningen och ta tag i kontroversiella frågor. Mer sånt till djurrättsrörelsen.

Stockholmare, Vegomässan och Djurrättsläger

2007-06-28T11:59:00.000+02:00

Jag sitter på Centralstation (läs ”satt på Centralstationen utan internetuppkoppling då jag skrev det här") i Stockholm och väntar på ett ersättningståg. Tåget jag skulle åka med blev inställt på grund av ”rådande väderlek”. Själv har jag inte märkt nåt speciellt med vädret förutom att det är en rätt regnig dag, men ska lite regn stoppa eller försena varenda tåg i landet? Men inget ont som inte har nått gott med sig; jag får ett bra tillfälle att skriva ett par inläg jag funderat på men inte kommit till att skriva.

Stockholm
För första gången känns det som jag åker bort när jag åker från Stockholm, jag flyttade nämligen hit för en sisådär två veckor sedan. Jag är nästan färdig med installationen i nya lägenheten, och jag känner mig väldigt positivt till livet i huvudstaden. Jag har cyklat runt en del i stan och börjar hitta någorlunda bra, och i det stora hela känns det som en väldigt trevlig stad. Den är inte bara livfull och rätt vacker, den innehåller också många trevliga människor och ett vegoutbud som får en gammal östgöte att jubla. Jag togs med till Seyhmus för ett par dagar sedan vilket var en riktig höjdare.

Vegomässan
Jag är hemskt sen med här, men jag måste bara lägga in en liten hyllning till Djurrättsalliansen för arrangerandet av Vegomässan. Det var visserligen hemskt trångt och varmt, men med en större lokal skulle det vara ett hemskt bra arrangemang där man kan få mycket information och inspiration för vegetarianism (tack vegankrubb för havsröran).

Jag har tidigare kritiserat Djurrättsalliansens prioriteringar, men Vegomässan gjorde mig väldigt positiv och jag tror jag ska sticka iväg till något av deras möten eller aktiviteter och undersöka om det är ett bra forum att engagera sig i.

Djurrättsläger
Jag har blivit ombedd att tipsa om ett Djurrättsläger i Färnebo som arrangeras i början av Augusti. Det verkar vara en del intressanta workshops och det är ju alltid skoj att träffa fler djurrättare, så ta en titt på http://envarldforalla.blogspot.com/.

Per-Anders och Roger

2007-05-24T11:46:00.000+02:00

Jag ser med glädje fram emot att läsa Per-Anders Svärds återuppväckta blogg peranderssvard.blogspot.com. Nu när han avgått kan han inte kan bossa över ordförandebloggen på Djurens Rätts hemsida längre, så nu kommer vi förhoppningsvis få höra mer av PeA som privatperson... Läsning rekommenderas.

Han börjar också med att tipsa om en annan blogg, skriven av sociologen Roger Yates där han utforskar "Human-Nonhuman relations" ur ett sociologiskt perspektiv. Det är mycket läsning och det verkar intressant, men jag har själv inte haft energi att läsa igenom det än.

Jag skulle inte bli förvånad om konflikten mellan djurskydd och djurrätt kommer beröras en del i båda dessa bloggar...

Bloggen, Djurens Rätt och 5,080 dollar

2007-05-23T21:47:00.002+02:00

Jag hade lite problem med min besöksräknare efter att jag gjort om bloggen till "nya blogger", och det dröjde rätt länge innan jag fick energi att fixa igång den igen. Jag har därför två månaders lucka i besöksstatistiken. Nu har det fungerat i tio dagar och jag har redan haft lika många besökare som jag vanligtvis har haft en hel månad det senaste året (ca 400 besök och 600 sidvisningar). Mitt besökarantal har alltså antingen gått upp igen (det var som högst de första månaderna då jag skrev väldigt regelbundet, men sjönk sen till ovanstående nivå där det låg relativt konstant), eller så har det bara varit tillfälligt på grund av mina skriverier om riksstämman. Det märks väl hursomhelst den kommande veckan om den höga nivån håller i sig.

Att mitt besökarantal påverkas av Djurens Rätt känns rätt uppenbart, speciellt då jag tittar på den senaste veckans statistik. Som ni kan se på grafen nedan Har jag haft 30-40 besökare större delen av veckan, dock med en tydlig nedgång under helgen. Det är inte ett mönster jag känner igen, utan den enda slutsatsen jag kan dra är att en någorlunda stor del av mina läsare är aktiva i Djurens Rätt som inte hade tillgång till internet under helgen (med viss möjlighet att de är centerungdomar eller miljöpartister eller tillhör någon annan förening som hade stämma/kongress/whatever under långhelgen).

En annan trivial, men något intressant, upptäckt jag gjort är en tjänst som värderar olika bloggar baserat på hur de länkas till och vad det kan ge i pengar. Jag testade med min sida och tydligen ska antispeciesism.blogspot.com vara värd 5 080 dollar och 86 cent. Om någon vet hur jag kan inkassera de pengarna är det bara att säga till, eller vill du kanske köpa den? Om du är snabb kan du få den för $4,999...

Jag roade mig också med att testa lite andra djurrättsrelaterade bloggar. Det verkar som man borde bli engelsktalande professor, hahlvkändis eller kanske väldigt matintresserad för att tjäna de stora pengarna:
garyfrancione.blogspot.com $44,598.66 (Gary Francione, juridikproffessor och djurrättsförfattare)
veganvrak.blogspot.com $21,452.52 (Matblogg av en Sara)
vegankrubb.se $18,065.28 (Matblogg av en Björn)
nordicdervish.wordpress.com $15,807.12 (Nima Daryamadj, schysst kolumnist)
antispeciesism.blogspot.com $5,080.86 (den här borde ni känna till)
djuretik.nu $564,54 (Jonas Norberg)
djurensratt.blogspot.com $0.00 (Djurens Rätts personal)
jagarandreas.blogspot.com $0.00 (Andreas Månsson)

Tankar efter stämman

2007-05-23T21:03:00.000+02:00

Jag kom hem efter stämman i söndags, och det var såklart ännu en minnesvärd helg. Det är alltid trevligt att åka på Djurens Rätt-möten, träffa vänner och bekanta och såklart att delta i och lyssna till intressanta etiska och strategiska diskussioner.

Schyssta diskussioner
Det var en hel del bra diskussioner under själva stämman, men jag var speciellt glad över diskussionsseminarierna på fredagskvällen där vi kunde ha en mer övergripande debatt om Djurens Rätts framtid. I seminariet där jag deltog fokuserade diskussionen nästan enbart på relationen mellan djurrätt och djurskydd.

Motionerna
Som jag nämnt tidigare var det en rad ämnen jag tyckte var intressanta med årets stämma, och de flesta blev det också en del diskussion om. Jag fick inte igenom något av mina förslag, men kände mig väldigt nöjd ändå. Fiskemotionen tror jag i sig bidrog till en ökad press på styrelsen och de anställda att komma igång med fiskefrågorna, och det uppmuntrade och påminde säkert många av gräsrotsaktivisterna att själva ta upp frågan. När det gäller utträde ur Eurogroup fick jag stöd från ca en tredjedel av ombuden, och förbundsstyrelsen ämnade utreda vårt medlemskap under året som kommer. Vårt medlemskap kommer alltså fortsätta diskuteras och jag hoppas att förbundet är moget för ett utträde till nästa stämma.

Valen
Tyvärr kom inte Malte in i förbundsstyrelsen som jag hade hoppats på, och jag måste säga att jag blev lite förvånad. Jag tror att många tycker att Malte skulle kunna bidra med något intressant och viktigt till förbundsstyrelsen, men när jag tänkte på det efteråt så kom jag att tänka på att valet inte styrs av antalet supportrar man har utan mer av antalet personer som inte vill ha en. Med det nuvarande systemet där man får rösta på flera kandidater (speciellt nu då man fick rösta på alla utom en) tror jag att många röstar på alla de tycker är ok men inte de (eller den) som de är oförtjusta i. I praktiken blir det en antiröstning där de som får flest antiröster inte får vara med, och då det troligtvis är bättre att vara relativt okänd för ombuden än att vara en aning kontroversiell. Om det är demokratiskt eller inte kan ju diskuteras, men det känns uppenbart att det inte gynnar nyskapande.

Jag blev å andra sidan invald i valberedningen, även om det hade varit svårt för stämman att välja bort mig (vi var samma antal kandidater som det fanns platser)... Men jag ser i alla fall fram emot ett år i valberedningen, det ska bli spännande att se hur det arbetet kommer gå.

Och till slut; grattis Alexandra! Lycka till med ordförandeskapet.

Fs-kandidat: Shalini Persson

2007-05-17T19:21:00.000+02:00

Efter ett par timmars bilåkande och däckbyte i regnet är jag nu framme i Borlänge, jag har bara varit på hotellet än men ska strax bege mig till Galaxen för att se hur det ser ut och om jag kan hjälpa till med nåt. Men internetberoende som jag är måste jag såklart koppla upp mig en stund först... När jag kollade igenom inkorgen hade jag fått svar från en fs-kandidat: Shalini Persson. Hon svarar på mina frågor, men inleder mailet med följande:

Hej Alvin!
Vilket bra initiativ du tagit! Jag bifogar mina svar på dina frågor. Tyvärr har jag hamnat i en arbetsmässig situation som gör det omöjligt för mig att komma till stämman som planerat. Jag tycker det är jättetråkigt för jag hade sett fram emot den här helgen och att få träffa medlemmar från hela landet. Jag hoppas dock att mina svar, samt min utförliga presentation på hemsidan, ska klargöra vad jag står för på ett tydligt sätt.

Läs andras svar och mina egna funderingar under etiketten Riksstämma 07. Shalini presenterar sig också på Djurens Rätts hemsida (länk).

Shalinis svar på mina frågor:

Vilka strategier vill du att Djurens Rätt ska arbeta med? Skulle du vilja se några större strategiska förändringar eller är du i stort nöjd med vår nuvarande verksamhet?

Jag upplever tyvärr att många människor en negativ, skeptisk och felaktig uppfattning om Djurens Rätt och det vill jag ändra på. Grunden för att kunna vara med och påverka till samhällsförändringar är legitimitet och stöd från allmänheten. Det är otroligt viktigt att arbeta med de här punkterna. Jag tror på en bred och stark rörelse. Ett brett stöd och en bred bas att påverka är enligt mig det effektivaste sättet att åstadkomma viktiga förändringar. Jag tror på att fronta arbetet med de frågor där det finns en stark förankring bland allmänheten.

Djurrättsfilosofi är intressant, viktigt och utvecklande för ”de redan frälsta”. Den del av organisationen som fokuserar på ideologi och filosofi har en viktig funktion att fylla. Sådana frågor är dock sällan lämpliga ”säljargument” för att vinna nya medlemmar - ibland har det snarare rakt motsatt effekt. Veganism är ett sjävklart slutmål för djurrättsrörelsen. Men jag tror att det är direkt kontraproduktivt att välja ut denna fråga som den allena rådande för en organisation som har en bred medlemsbas. I Djurens Rätts fall, där det finns en tradition av ett brett fokus (köttindustrin, försöksdjur, jakt, päls etc.) och arbetssätt - och en stark uppslutning bakom detta - tror jag en ensidig satsning på veganismfrågan skulle innebära ett organisatoriskt självmord. Stödet inom och utanför förbundet skulle snabbt urholkas. Man skulle bli ett fåtal renläriga - med minimala möjligheter att påverka. Ska man lyfta ur de ideologiska frågorna anser jag att detta bör ske i en separat organisation.

Veganfrågan är dock viktig och jag vill att vi genomför och tar del av aktuella och ingående undersökningar av vad som styr människors matval. Vilken påverkansmetod är mest effektiv för olika grupper (argument samt val av informationskanal)? Hur stor arbetsinsats krävs det för att påverka till vegetarianism respektive veganism och vad innebär respektive val i kronor och djurliv? Fortsätter människor med sin nya mathållning? Om inte – varför? Därefter kan man ta fram skräddarsydda kampanjer med stor träffsäkerhet.
Jag skulle vilja att Djurens Rätts oerhört vettigt och viktigt budskap, nådde ut till fler grupper än vad man når i dag. Arbetet med att identifiera viktiga målgrupper och att ta fram strategier för att nå dessa grupper, har hög prioritet för mig.

En annan strategiskt viktig fråga handlar om att bredda samarbetet med grupper som företräder intressen som vi kan göra gemensam sak med. Exempel på sådana intressen är miljö, mänskliga rättigheter, jämställdhet, barn o.s.v. Det är jätteviktigt att djurrättsrörelsen inte marginaliseras eftersom en marginaliserad grupp är mycket lättare att avfärda och bortse ifrån.

Djurens Rätt ska vara en frontfigur med pondus!

Vilka motioner, förslag eller frågor på årets stämma tycker du är mest intressanta, och hur ställer du dig till dessa?

Jag är kluven i fråga om Eurogroup for Animals men lutar mot ett fortsatt medlemskap. Även om Eurogroup väljer en väg som vi inte kan ställa oss bakom så är det viktigt att finnas med för att påverka de beslut som fattas. Dessutom är det överhuvudtaget en viktig markering att finnas med i internationella samarbetsorgan.

Vad det gäller samarbetet mellan styrelse och tjänstemän så är det grundläggande att det samarbetet fungerar. Det vilar till stor del på att styrelsen lägger ner den tid som krävs för att faktiskt kunna utföra sin uppgift för förbundet. Med heltidsanställda tjänstemän som är insatta i de olika frågorna kombinerat med en styrelse som inte hunnit läsa på, blir det lätt så att besluten lämnas över till tjänstemännen.

Hur ser du på relationen mellan djurskydd och djurrätt?

Minskat lidande på individnivå är djurskydd för mig. Djurrätt är för mig dels juridik som gagnar djur, dels strategiskt arbete för djurs rättigheter och ett samhälle som inte förtrycker djur. Djurens rätt handlar för mig om samtliga av dessa delar, d.v.s. allt arbete för djurens intressen, dock med fokus på strategiskt arbete. För den enskilde djurindividen, här och nu, är dock den teoretiskt betydelsefulla uppdelningen djurrätt/djurskydd, av noll och intet värde.

Det finns delmål på vägen till ett samhälle där alla individers alla rättigheter respekteras. Ett av delmålen är ett samhälle där alla individer har det bättre än idag under sin livstid. Det är ett faktum att vi inte i dag, inom överskådlig tid, kommer att uppnå ett samhälle där ingen individ dör för någon annans hand. Detta är dock inte ett argument för att vi inte ska arbeta för de mål som det är realistiskt att vi kan nå inom rimlig tid, nämligen att stoppa lidandet. Och på vägen dit är det i sin tur ett delmål att minska lidandet.

Djurrättsideologin och djurskyddstankarna må ha olika ideologier, men jag tror inte att de måste stå i ett motsatsförhållande. För att djurskydd inte ska motverka djurrätt tror jag det är en förutsättning att man är mycket tydlig med att förbättringar i djurens situation är delmål, inte slutmål. Det är också viktigt att inte ha djurens lidande som det tyngsta argumentet för djurrätten. De tunga moraliska argumenten om rättvisa och individens rätt till sitt liv försvagas ju inte på något sätt av att djuren får det bättre i dag.

Jag är inte för en enbart ideologisk djurrätt där man glömmer individen - i verkligheten, här och nu. Jag är inte heller för ett djurskydd där djurens välmående är ett slutmål. Till syvende och sist handlar det för mig om den enskilda djurindividen och hur den individen påverkas av vårt arbete. Vår skyldighet är att arbeta för att på kort sikt minska djurens lidande och på lång sikt avskaffa strukturerna som orsakar lidandet. Jag tror inte att de strukturerna avskaffas snabbare för att vi inte aktivt motverkar lidandet som sker i dag, snarare tvärtom. De människor som är öppna för att känna empati med individer av andra arter, och som erkänner de individernas rätt till skydd, är den givna målgruppen för information om djurens andra rättigheter. Ju större den målgruppen är desto snabbare kommer ett rättvist samhälle att bli verklighet.

Vad är djurrätt för dig/Hur ser din djuretik ut? Hur lever du själv i relation till ickemänniskor (jag är främst intresserad vilken form av vegetarianism du har valt)?

Sedan 14 år lever jag tillsammans med kattflickorna Mimmi, Maja, Tjorven och Nelly. De är så otroligt viktiga för mig och jag gör allt jag kan för att deras tillvaro så mycket som möjligt ska vara på deras villkor.

Kostmässigt så är jag sedan 10 år vegetarian. Fram tills nyligen har jag dock sporadiskt ätit fisk, även om det egentligen varit emot mina värderingar. Tidningen Djurens Rätts nummer om fiskar har dock funnits i mitt bakhuvud länge och jag har nu bestämt mig för att inte äta fisk. Vad som påverkade mig att ta det där sista steget i beslutsprocessen är klivet från kunskap till känslor. I temanumret lyftes fiskarna fram som individer, med vänskapsband, rädsla och andra egenskaper att relatera till.

Jag köper inte argumentet att den mest effektiva strategin vad det gäller folks livsstil är att enbart försöka påverka till veganism. Jag jobbar bl.a. med utveckling av individer och organisationer (kommunikation/beteendestil, affärsutveckling)och jag vet att det är ett misstag att försöka motivera människor genom att sätta ribban alltför högt. Som konsult trillar man ibland i just den fällan. Man vill ge kunden sin lösning, är otålig, och ser redan slutmålet framför sig. Vill så gärna framhålla just det målet som det enda rimliga att satsa på, även om man hör och ser att det för kunden är ett gigantiskt steg att ta. Det är lätt att tro tror att kunden i en sådan situation kommer att sikta högt och hamna någon stans mittemellan. Konsekvensen blir dock ofta att den man försöker påverka tappar motivationen helt och hållet och låter bli att förändra något överhuvudtaget. ”Det där är så ouppnåeligt och svårt att det inte är lönt att försöka.”

Istället tror jag att det är viktigt att få människor att känna att varje litet steg i rätt riktning, varje val, är betydelsefullt. Det gäller att understryka att det finns delmål och slutmål. Att fortsätta påverka dem som visat sig öppna för värderingar och bärande tankar.

Valet av mat handlar både om moral och konsumentmakt. För mig är det viktigaste att så många som möjligt röstar med plånboken, genom att så ofta som möjligt låta bli att köpa produkter som kommer från djurutnyttjandet.

Själv känner jag att jag tar steg efter steg mot en mer vegansk livsstil, något som jag definitivt inte var öppen för, för 10 år sedan.

Fs-kandidat: Carin Holmberg

2007-05-16T20:01:00.000+02:00

Det glädjer mig att flera kandidater till förbundsstyrelsen har svarat på mina frågor, och jag hoppas att det kommer fler svar från de övriga. Här kommer de senaste, den här gången från Carin Holmberg. Läs andras svar och mina egan funderinga under etiketten Riksstämma 07. Carin presenterar sig också på Djurens Rätts hemsida (länk).

Carins svar på mina frågor:

Vilka strategier vill du att Djurens Rätt ska arbeta med? Skulle du vilja se några större strategiska förändringar eller är du i stort nöjd med vår nuvarande verksamhet?

Som jag ser det finns det en allmän tendens att ideella och politiska organisationer tappar i medlemmar. I längden kan det göra att organisationer såsom Djurens Rätt minskar i legitimitet trots att det är så att många faktiskt är inne på våra frågor och är intresserade av djurrätt.
Jag menar därför att det kan vara av vikt att ha strategiska samarbeten i vissa frågor med alla olika organisationer från djurskyddsorganisationer, till feministiska dito, etc. Att vi ska arbeta mot synen att olika organisationer representerar särintressen och istället hitta strategiska samarbetsmöjligheter.

Vilka motioner, förslag eller frågor på årets stämma tycker du är mest intressanta, och hur ställer du dig till dessa?

Det är minst sagt tråkigt att kommunikationen mellan lokalavdelningar och förbundet och anställda inte upplevs som tillfredsställande. Det är en viktig fråga att fortsätta jobba med. Sedan är DR en stor organisation och man kan ha olika uppfattningar om hur och vad man ska jobba med och det kommer nog att även fortsättningsvis finnas konflikter kring det. Därför är kommunikation viktig. Och arbetet med att utveckla denna kommunikation måste fortsätta. Då kan ett förslag från Gbg-avdelningen vara något att bygga vidare på (detta som jag skriver var inte deras förslag utan en version av det), dvs att bygga ut tidningen och skriva mer om lokalavdelningarnas arbeten. Jag tycker också att frågor kring fisk är viktiga.

Hur ser du på relationen mellan djurskydd och djurrätt?

Jag är med i Djurens Rätt för det är vad jag står för. Men jag har respekt för de som arbetar med Djurskydd. Jag tycker inte att man kan ställa stora grupper av djurs lidande mot ett djurs lidande. Så länge djur lider och vanvårdas i vårt samhälle bör de skyddas och hjälpas. Att människor orkar arbeta med detta beundrar jag som inte står ut med det faktiska lidandet. Jag är mer en politisk människa i det att jag arbetar bäst på en abstrakt nivå och det är Djurens Rätt en bra plattform för. Jag är också aktiv för kvinnors rättigheter men har inte jobbat ideellt på en kvinnojour. Jag har jobbat med forskning och politiskt arbete i dessa frågor och det passar mig. Däremot skulle jag aldrig säga att dessa enskilda kvinnors, barns och djurs lidande är oväsentligt att arbeta med och att det endast är jag som arbetar strukturellt som gör det viktiga jobbat. I samhället måste kunna arbeta på båda nivåerna samtidigt och det går inte att ställa dessa båda saker mot varandra. Snarare att veta var man själv har möjlighet att verka. Och jag är med i Djurens Rätt.

Vad är djurrätt för dig/Hur ser din djuretik ut? Hur lever du själv i relation till ickemänniskor (jag är främst intresserad vilken form av vegetarianism du har valt)?

Jag är vegetarian med vegan-inslag. Jag väljer att äta veganskt minst ett mål av dagens tre. Jag har varit vegetarian sedan jag var 18 år. Men haft perioder där emellan då jag varit blandkostare. Nu har jag varit vegetarian sedan jag var 32 år och kommer så att förbli. Jag lever tillsammans med Asta som är en tibetansk terrier och som är ytterst självständig.
Jag lever också med tre katter; Sigrid, Smula och Mossa. Jag gör vad jag kan för att de ska ha ett värdigt liv och jag betraktar dem som medlevare och skulle aldrig kalla dem för husdjur/sällskapsdjur.
Här skulle jag kunna skriva massor men jag stoppar här.

Fs-kandidat: Anders Ekelund

2007-05-16T11:54:00.000+02:00

Jag fick nyligen svar på mina frågor från fs-kandidaten Anders Ekelund. Läs andras svar och mina egan funderinga under etiketten Riksstämma 07. Anders presenterar sig också på Djurens Rätts hemsida (länk).

Anders svar på mina frågor:

Vilka strategier vill du att Djurens Rätt ska arbeta med? Skulle du vilja se några större strategiska förändringar eller är du i stort nöjd med vår nuvarande verksamhet?

Jag har stora ambitioner vad gäller Djurens Rätts framtid. Jag tycker att Djurens Rätt fortfarande, på många ställen i samhället, anses vara en organisation av okunniga "flummare". Från min fleråriga erfarenhet av Djurens Rätt och Djurens Rätts arbete vet jag att detta är en nidbild som inte har med verkligheten att göra. Min ambition är därför att göra vad jag kan för att Djurens Rätt skall bli ansedd som en seriös organisation bestående av kunniga och kompetenta människor. Ett steg i rätt riktning för att uppnå detta är att få in representanter från Djurens Rätt i olika förtroenderåd hos ett stort antal organisationer vilka har hög "status" i samhället. Men detta är bara ett sätt att gå till väga. Det finns flera. Under den kommande tiden så jag sitter i förbundsstyrelsen, om jag blir vald, kommer jag att arbeta för detta på olika sätt.

Vilka motioner, förslag eller frågor på årets stämma tycker du är mest intressanta, och hur ställer du dig till dessa?

Som jag skrev högst upp i detta e-mailet så är jag en person som har alldeles för mycket att göra och således är upptagen med arbete i stort sätt hela tiden. Av den anledningen har jag bara hunnit skumma igenom motionerna och ännu inte hunnit i detalj penetrera dem. Jag kan därför inte svara på denna fråga just nu.

Vad gäller innehållet i motionerna tänker jag detaljpenetrera dem på tåget till Borlänge i morgon. Varje kväll innan jag lägger mig för att sova inför nästa dag i Borlänge kommer jag att på nytt gå igenom morgondagens motioner i detalj. Således kommer jag först på förbundsstämman i Borlänge kunna svara på denna fråga. Jag hoppas att det är ok.

Hur ser du på relationen mellan djurskydd och djurrätt?

Djurens Rätt är en djurrättsorganisation och skall så förbli.

Djurrättsfrågorna är mycket viktiga att driva. Som organisation är det just djurrättsfrågorna man skall driva!

Dock anser jag att även djurskydd är viktigt så länge som samhället inte tar sitt ansvar för djuren. Det är därför viktigt att Djurens Rätt stödjer de medlemmar som utanför Djurens Rätt driver olika former av djurskyddsverksamhet, i mån av behov hos dessa. T.ex. Kattkommando syd, Livlinan, Nordens viltrehabilitering med flera. Dessa verksamheter skall dock ligga utanför Djurens Rätt rent organisatoriskt och även drivas enskilt.

I övrigt anser jag att Djurens Rätt skall samarbeta med andra organisationer när dessa driver samma frågor som Djurens Rätt. Detta oavsett om dessa organisationer är djurrättsorganisationer eller djurskyddsorganisationer.

Vad är djurrätt för dig/Hur ser din djuretik ut? Hur lever du själv i relation till ickemänniskor (jag är främst intresserad vilken form av vegetarianism du har valt)?

Djurrätt för mig är precis vad ordet säger, nämligen djurens rätt till sina liv i förhållande till människan. Det gäller inte enbart att vi människor inte har rätt att ta livet av djuren utan även att djuren har rätt till egna liv efter sina egna förutsättningar och intressen. Jag föreslår att du läser min artikel betitlad "Djurrätt. Människorätt.", vilken jag bifogar i detta e-mailet [ladda ner den här]. I den artikeln beskriver jag grunden för djurrätten ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Det är också så som artikeln beskriver djurrätten som jag själv ser på djurrätten.

Vad gäller olika former av filosofiska resonemang om djurens rättigheter så känner jag mig främmande för dessa eftersom jag är naturvetare. Som naturvetare (geofysiker, fasta jordens fysik) anser jag att alla argument måste vara välunderbyggda faktamässigt och inte bygga på tyckanden. Filosofi är för mig enbart tyckanden. Man kan endast vinna ett fåtal människor för djurrättstanken genom filosofiska resonemang. De flesta människor som vinns för djurrättstanken gör det genom att de själva känslomässigt berörs eller genom fakta.

I mitt dagliga liv försöker jag att leva efter min syn på djurrätt. Jag visar respekt för allt levande och försöker hjälpa de som har det svårt. Det är därför som jag för närvarande har 16 katter vilka nästan samtliga har räddats till livet genom min och min tvillingbrors insats för dem eller från liv i svåra lidanden.

Vad gäller mat är jag sedan länge vegetarian. Men helst vill jag vara vegan. Kött har jag inte ätit sedan jag var i tonåren. Eftersom jag verkligen tycker att matlagning är urtråkigt men ändå är i den situationen att jag måste laga mat för att få någonting i mig blir det tyvärr ofta att jag endast lever på te och smörgås (vegetabiliskt fett på smörgåsarna). Det är därför som att komma till paradiset de tillfällen som Djurens Rätt har olika evenemang och man bjuds på god veganmat! Min dröm är att få någon som lagar god veganmat till mig varje dag. Jag anser att trots att livsmedelsbutikerna har ett visst utbud av veganska produkter så är det fortfarande svårt att kunna köpa veganska hel eller halvfabrikat som man bara kan stoppa in i ugnen och sedan äta.

Fs-kandidat: Malte Lindstam

2007-05-15T13:03:00.000+02:00

Då har även Malte Lindstam svarat på de frågor jag ställt till alla fs-kandidater. Läs andras svar och mina egan funderinga under etiketten Riksstämma 07. Malte presenterar sig också på Djurens Rätts hemsida (länk), med en rätt lustig och hemskt gammal bild.

Som ni säkert kan se (och antagligen lagt märke till tidigare om ni är lite inblandade) så har jag och Malte väldigt lika uppfattningar om mycket inom djurrätten. Vi diskuterar mycket och inspireras av varandra, och på senare tid har vi båda övertygats om att djurrättsrörelsen skulle må bra av en strategisk förändring. Så det är kanske inte en så oväntat att jag hoppas på att han väljs in.

Maltes svar på mina frågor:

Vilka strategier vill du att Djurens Rätt ska arbeta med? Skulle du vilja se några större strategiska förändringar eller är du i stort nöjd med vår nuvarande verksamhet?

Min vision är ett Djurens Rätt med ganska stora strategiska förändringar. Jag skulle vilja ha en strategi som fokuserar nästan enbart på opinionsbildning för djuretik och veganism/vegetarianism. Se min motion för mer kring detta.

När jag har fört fram dessa tankar har jag mötts av frågan om jag inte tycker att någonting är bra idag? En person jag pratade med uttryckte frustration över att jag vill ändra så mycket; hon frågade sig varför jag överhuvudtaget är engagerad i Djurens Rätt om jag vill ändra så mycket? Varför startar jag inte en egen organisation istället? Mitt svar på de här frågorna är att jag absolut tycker att mycket av det som görs idag är bra! I den strategiska diskussionen försöker jag visa min uppskattning över det arbete och engagemang som medlemmar lägger ner samtidigt som jag ställer frågan om vi kan välja ett mer effektivt arbetssätt.

Jag är förvisso delaktig i uppstartandet av Rights for Animals i Sverige, en organisation som har den strategi jag förordar. Dock lägger jag den mesta energin på Djurens Rätt i nuläget, jag trivs i Umeåavdelningen där jag kan arbeta efter mina strategiska ideer tillsammans med andra. Och i riksorganisationen ser jag otroligt många bra engagerade människor, som jag tror kan göra ännu större skillnad med en annan strategi.

Vilka motioner, förslag eller frågor på årets stämma tycker du är mest intressanta, och hur ställer du dig till dessa?

Förutom min egen motion är jag positiv till motionerna om utträde ur Eurogroup och tillsättande av fiskeansvarig. Vad gäller motion om attityder till djurhemsverksamhet delar jag analysen att djurhem inte är något som vi bör satsa på, men är undrande till vad att-satsen egentligen innebär.
Jag delar inte strategitankarna i Ludvika/Smedjebackens motion men oroas jag över att de verkar känna dålig stämning inom förbundet i diskussionen om strategier.
Motionen om direktdemokrtatiskt inslag tycker jag är intressant och att FS avfärdar den lite för lätt; även om det inte går att att inleda en försöksperiod i år bör vi ställa oss frågan om det är ett vettigt förslag för kommande år.

Hur ser du på relationen mellan djurskydd och djurrätt?

Jag tror att djurskydd ofta står ivägen för djurrätt; de som förespråkar utnyttjande av djur använder djurskydd som ett argument mot djurrätt och i diskussioner om vegetarianism försöker många freda sig från frågan om vi kan äta djur eller ej genom att föra in diskussionen på "grym" respektive "human" djurhållning.

Vad är djurrätt för dig/Hur ser din djuretik ut? Hur lever du själv i relation till ickemänniskor (jag är främst intresserad vilken form av vegetarianism du har valt)?

Jag är vegan sedan snart sex år sen. Jag tycker dock att det kan finnas enstaka tillfällen då det kan vara befogat att t ex låta sig bjudas på vegetarisk mat för att undvika att ge bilden att det är väldigt svårt att vara vegan. Jag har inte särskilt bra koll på e-nummer och äter honung.

Fs-kandidat: Alexandra Leijonhufvud

2007-05-14T23:58:00.000+02:00

Jag har skickat ett par frågor till alla som kandiderar till Djurens Rätt förbundsstyrelse i förhoppning att få veta lite mer om dem. Den första som svarat är Alexandra Leijonhufvud som kandiderar till förbundsordförande. Jag skickade också ett par frågor specifikt till Alexandra, och hennes svar på dessa kan du läsa här. Då fler svar kommer in kommer jag publicera dem här, och de kommer alla gå att hitta under etiketten Riksstämma 07. Alexandra presenterar sig också på Djurens Rätts hemsida (länk)...

Alexandras svar på mina frågor:

Vilka strategier vill du att Djurens Rätt ska arbeta med? Skulle du vilja se några större strategiska förändringar eller är du i stort nöjd med vår nuvarande verksamhet?

Samtidigt som jag är nöjd med vår nuvarande verksamhet och tycker att Djurens Rätt är den klart bästa djurrättsorganisationen, anser jag att den bör utvecklas ytterligare och bli ännu bättre. Jag vill att vi tar fram förfinade strategier för att nå och påverka olika målgrupper i
samhället både i Sverige och internationellt. Jag vill även att vi utvecklar verktyg för att mäta våra framgångar och följa upp resultat i olika kampanjer.

En större strategisk förändring kan vara några av de tankegångar jag har om hur vår verksamhet ska utvecklas och att ett av de nya verktygen ska vara ideella placeringar som är en form av riskkapital till bolag som främjar våra frågor. Jag vill även bredda vårt konsumentarbete till att även innefatta bankprodukter och att utveckla ett samarbete med vissa banker som förstår vårt etiska tänkande. Det är kapitalet som styr samhället – varken politiker, media eller andra maktfaktorer kommer i ens i närheten av pengarnas rena makt.

Jag önskar att Sverige blir ett föregångsland med sänkt moms för etiska, rättvise och ekologiska produkter – framför allt livsmedelsmomsen. Djurens Rätt måste hitta bra samarbetspartners och politiker som tillsammans med oss kan lobba för detta.

En dröm jag har är att vi i framtiden även kommer att ha ett Djurens Rätt AB. Där vi har vinstdrivande verksamheter som främjar, underlättar och snabbar på spridningen av veganismen och avskaffandet av förtrycket av ickemänskliga djur i samhället. Genom att erbjuda och tillgodose konsumenterna med bra, billiga och lättillgängliga produkter. Det ska inte behöva kosta att vara en etiskt medveten konsument och man ska inte heller behöva ta sig till en uppsjö av butiker för att lyckas fylla skafferiet till belåtenhet.

Vilka motioner, förslag eller frågor på årets stämma tycker du är mest intressanta, och hur ställer du dig till dessa?

Eftersom jag redan sitter i förbundsstyrelsen (FS) så kan man se hur jag ställer mig till de olika motionerna, förslagen eller frågorna genom de svar och skrivelser FS har lämnat. Det är klart att vissa variation finns ju utifrån mitt eget sätt att tänka och förbundets. Men jag ställer mig bakom det som vi inom FS har beslutat.

Endast i ett undantagsfall har jag gått emot FS och reservstat mig mot en motion. Min motivering finns även med i handlingarna till riksstämman. Men kortfattat kan jag säga att jag anser att det enda vi skulle vinna genom ett utträde ur ”Eurogroup for Animals”, är drygt 250.000 kr i dagsläget. Medan vi har mycket att förlora på ett utträde och ett brutet samarbete – något som varken gagnar djuren eller förbundets arbete.

Hur ser du på relationen mellan djurskydd och djurrätt?

Djurrätten är en utveckling av djurskyddet. Jag anser att båda formerna behövs och bör samverka och samarbeta. De kompletterar varandra beroende på syfte, mål och medel. Jag anser även att de ibland kan vara synonymer för samma företeelse eller person – en djurrättare kan även vara djurskyddare.

Vad är djurrätt för dig/Hur ser din djuretik ut? Hur lever du själv i relation till ickemänniskor (jag är främst intresserad vilken form av vegetarianism du har valt)?

Jag anser att alla individer har rätt till sitt eget liv oberoende av arttillhörighet. Ingen individ är mer värd än en annan. Jag ser mig själv inte som någon humanist utan en animalist.

Min kosthållning/livsstil har jag redan svarat på utifrån en tidigare fråga som jag har fått av dig.

Svar från Alexandra

2007-05-14T17:56:00.000+02:00

I mitt inlägg från igår skrev jag om några tankar jag fått efter att ha läst Alexandra Leijonhufvuds presentation på Djurens Rätts hemsida. Jag skickade också ett mail till henne med ett par frågor jag var intresserad av. Jag fick nyss hennes svar, och delar gärna med mig av det till er (jag har kursiverat mina frågor). Jag tackar också Alexandra för att hon tog sig tid att svara på mina frågor, det var intressant att läsa.

Hej Alvin!

Här följer mina svar på dina frågor som du skickade mig igår.
Jag har klippt in dem nedanför respektive fråga.

Hur ska motsättningarna överbryggas? Tror du att vi kan uppnå ett strategiskt och etiskt konsensus som alla nuvarande aktiva medlemmar kan ställa sig bakom, eller handlar det om att trycka bort de meningsskiljaktigheter som finns?

Svar: Motsättningar och meningsskiljaktigheter kommer alltid att finnas i en större organisation som Djurens Rätt. Men: - Ja, min förhoppning är att vi ska lyckas arbeta oss fram till ett konsensus som de flesta kan känna sig bekväma med, förstå och ställa sig bakom. Jag upplever det som att många idag inte fullt ut känner sig välkomna, sedda, respekterade och hörda.

Därför vill jag försöka få oss så eniga som möjligt eftersom djuren vinner mest på en enad front av djurrättsaktivister. Vare sig du är ultra radikal eller mera djurskyddslig i ditt tänkande och ditt handlande, så har vi mer gemensamt och fler gemensamma nämnare än vad vi har med ”de andra”. Jag vill att Djurens Rätt ska fortsätta vara en bred djurrättsrörelse där alla är välkomna oavsett vart du än befinner dig på djurskydds-/djurrättsskalan.

Att avlägsna eller trycka undan meningsskiljaktigheter är ingen långsiktigt bra lösning och inget jag heller förespråkar. Jag vill att vi ska fortsätta ha en öppenhet inom organisationen och där alla får utrymme och är välkomna att ventilera sina synpunkter och idéer. Exakt hur detta ska genomföras har jag i dagsläget inget färdigt svar på. Jag önskar att även tillvägagångssättet ska komma underifrån. Jag har ingen ambition att vara den allsmäktige eller en allvetare som står för alla svaren. Utan jag vill försöka främja kreativiteten och dynamiken inom organisationen. Detta kan framstå som ett flyktigt uttalande men är svårt att konkret beskriva. Även om det finns oräkneliga modeller och metoder för detta. Det är snarare något som jag måste bevisa genom mitt agerande och förhållningssätt. Jag vill heller inte stå med en färdig manual eftersom mitt motto är: Ju fler kockar desto bättre soppa. Jag är övertygad om att det kommer att utkristalliseras tids nog. En idé som jag dock har och som jag vill få provad, är att vi startar Djurens Rätts Tankesmedja.

Vilka är våra externa motståndare?

Svar: Till skillnad mot dig så anser jag att vi har många motståndare. Jag resonerar nämligen inte så filosofiskt runt begreppet motståndare, utan ser det mer ur ett renodlat strategiskt perspektiv. Hur når vi dem som inte tycker som vi och hur lyckas vi förändra deras ståndpunkter, förhållningssätt och uppfattningar? Våra motståndare återfinns inom många branscher, organisationer och områden i samhället. Som exempel på vilka jag anser tillhör våra motståndare är bland annat företag som återfinns inom detalj- och livsmedelshandeln; likaså dessa företags leverantörer och/eller producenter. Jag vill i detta forum och här och nu undvika att utpeka någon eller något vid namn.

Vidare har jag fått intrycket att du främst är intresserad av och vill arbeta med organisatoriska frågor. Du har heller inte varit en särskilt offentlig person tidigare (om jag söker på ditt namn hittar jag en tidningsartikel där du nämns). Hur ser du på ordförandens roll som offentlig företrädare för Djurens Rätt? Är det en roll du tror du kommer kunna hantera?

Svar: Det stämmer, jag vill främst arbeta med det som jag är bäst på eftersom jag tror att föreningen och djuren vinner mest på det. Samtidigt har jag personligen utvecklats mycket sedan jag tog mina första stapplande steg in på Animalen-butiken på Drottninggatan i Stockholm för över tjugo år sedan. Jag vill också fortsätta att utvecklas eftersom det är en drivkraft inom mig att aldrig stagnera. Som person är jag nyfiken och kunskapstörstande. Jag är också så pass galen att jag gillar att ge mig ut på minerat område, med andra ord så behöver jag utmaningar i mitt liv för att trivas. Det kan vara allt från att tillverka något som jag behöver men som inte finns på marknaden eller att göra något som jag tidigare inte har gjort.

Den tidningsartikel som du refererar till rör en yngre namne. Jag skulle aldrig ställa upp på en fotografering där ett djur exploateras bara för mitt högsta nöjes skull. Så du kan inte i modern tid/internet hitta mig i någon tidning.

Du har också rätt i att jag är en doldis även fast jag har varit gift med en offentlig person, läs kändis. Men det är preskriberat nu och tillhör stenåldern:-) Doldisheten har varit helt självvald av mig både när det gäller ovanstående historiska händelse men också då det gäller mitt djurrättsengagemang. Jag har aldrig haft något behov av att synas eller höras, utan det har för mig måst finnas en mening eller var ett medel för något specifikt syfte – som nu om jag blir vald till förbundsordförande.

Jag väljer nu att träda ut i rampljuset på egna ben och för ett gott syfte. Det är en del i min utveckling. För djurens skull kan jag idag tänka mig att gå långt och verkligen låta mig exploateras, om så behövs. Då det begav sig hade jag inga problem med att hantera journalister. De fick snällt göra som jag ville och jag gick inte med på deras villkor. Visst behöver jag mediaträning och lära mig retorik. Det senare har jag redan börjat åtgärda genom att jag har anmält mig till några retorikkurser på högskolor. Två är sommarkurser och båda har jag kommit in på. Så nu ska jag bara bestämma mig för vilken jag ska gå på min semester.

Du avslutar din presentation med följande:
"Jag har en vegansk livsstil men jag kallar mig för vegetarian, eftersom det händer att jag äter livsmedel som innehåller mejeri- eller äggprodukter. Vår son äter vegansk kost på dagis och hemma."

Under vilka förutsättningar äter du mejeri- eller äggprodukter, och varför? Ser du några möjliga problem med att förespråka Djurens Rätts veganbudskap och samtidigt själv konsumera djurprodukter?

Svar: Lättast är om jag ger dig ett exempel på förhållanden som gör att jag äter vegetariskt ibland. För en tid sedan var jag inbjuden till en pensionerad kollega på middag tillsammans med mina dåvarande kollegor. Margot – som värdinnan heter- hade gjort allt för att vi alla skulle trivas och få den mat som vi har som preferens. Hon hade ansträngt sig, ringt och diskuterat med mig förslag på olika menyer, som skulle passa mig men samtidigt påminna om det som de övriga skulle bli bjudna på. Det blev dock ingen av de ursprungliga menyerna som hon bjöd på. Det blev hemgjorda fyllda smördegsknytten. Mina knytten innehöll stekt svamp i soyagräddsås medan de övriga åt knytten med oxfilé i vanlig gräddsås. Jag kunde ha valt att peta bort all smördeg och bara äta fyllningen men jag ansåg det inte tillräckligt befogat. Vi hade en lättsam stämning runt bordet, där jag ytterligare en gång fick argumentera för min livsstil och mina uppfattningar. Ganska tjatigt kan man ju tycka, men, men så funkar det.

Att äta veganskt eller vegetariskt är ofta ett livsstilsval som bottnar i en ideologisk övertygelse om att det är fel att utnyttja djur. Så är det i mitt fall och det är också ett sätt för mig att utöva min konsumentmakt. Jag väljer det jag konsumerar utifrån ett etiskt perspektiv. Min veganska livsstil började för tio år sedan med att jag först slutade köpa skinnskor och skärp, sen slutade jag med de olika textilier som kommer från djur, därefter började jag titta på vad mina icke-djurtestade kemtekniska produkter innehöll och slutade köpa de som innehöll restprodukter från djur. Sist började jag successivt att lägga om min kost till vegansk och detta började jag med så sent som för ca fem år sedan.

Men fortfarande händer det att min dåliga karaktär tar överhand och jag kan frossa i t ex mjölkglass eller tar mig en bit ko-, får- eller getost. Jag liknar det med när jag tar mig en cigarett eller en prilla trots att jag varken är rökare eller snusare (nikotinsnus) längre. Jag ser det som en styrka att kunna erkänna min karaktärssvaghet, något som de flesta säkert känner igen sig i fast man inte talar så öppet om det.

Jag ser det också som en styrka att föreningen skulle ha en förespråkare som vet vad det innebär och vilka - som man ibland kan se det – svårigheter som finns, uppoffringar man måste göra och vilken karaktär man faktiskt måste ha, för att undvika att vara delaktig i djurförtryck. Det är lätt när intellektet har övertaget men
när hin själv tittar fram – så gäller det att stå emot. Jag har inga problem med att förespråka en vegansk livsstil – eftersom jag själv tror på och förstår grundtanken och budskapet.

Mvh

:-)alexandra

Interna motsättningar och externa motståndare

2007-05-13T13:06:00.000+02:00

Jag skrev för några dagar sen om Djurens Rätts kommande stämma och nämnde några av mina tankar om Alexandra Leijonhufvud - hittills den enda kandidaten till förbundsordförandeposten. Det känns som ett väldigt viktigt val, och jag skulle gärna veta mer om kandidaten. Jag har därför skickat ett mail med ett par frågor till henne som jag hoppas hon har möjlighet att svara på.

I sin presentation inför valet skrev hon bland annat:

"Mitt mål som ordförande är att försöka överbrygga de motsättningar som finns inom förbundet och få oss mer fokuserade på våra externa motståndare i första hand. Vi måste dra åt samma håll och inte ägna oss åt att motarbeta varandra. Vi vill alla uppnå ett samhälle som inte förtrycker ickemänskliga djur."

Hur ska motsättningarna överbryggas?
Självklart är det bra om vi slipper interna motsättningar och kan lägga all vår energi på externt djurrättsarbete. Frågan är bara om det är möjligt och vad som i så fall skulle krävas för att uppnå detta. Djurens Rätt är en stor organisation som ständigt förändras. Det finns många olika aktiva medlemmar, och vi har ibland väldigt olika etiska och strategiska åsikter. Jag tror inte att det går att komma ifrån dessa motsättningar, i alla fall inte på andra sätt än om det dyker upp nån Messias med en etik och strategi som alla vill ställa sig bakom eller genom att kväva debatten och tysta kritik. Om Alexandra tror sig ha funnit en idé som vi alla kan ställa oss bakom skulle det vara intressant att höra om den, likaså om hon kan komma på nåt annat sätt att överbrygga motsättningarna än frivillig konsensus eller påtvingad censur.

Jag tror inte att interna meningskiljaktigheter behöver vara något negativt. Det är en del av varje större organisation, och det är också vad som för vår utveckling framåt. Jag tror snarare det är viktigt att ge större utrymme för den strategiska diskussionen inom Djurens Rätt. Det man däremot ska vara försiktig med är om meningsskiljaktigheterna uttrycks på ett otrevligt sätt och vi får ett fientligt klimat inom organisationen, men det har inte jag upplevt än.

För nåt år sen skrev jag inlägget "Vad är poängen med internt arbete" som berör samma ämne.

Det må så vara att vi alla vill ha ett samhälle som inte förtrycker ickemänniskor, men vi har olika åsikt om vad det innebär och hur vi tar oss dit.

Vilka är våra motståndare?
Jag tycker mig höra rätt ofta att vi ska fokusera på våra motståndare. Men jag funderar på vilka som faktiskt är våra motståndare. Har vi någon motpart, en fiende, en grupp eller individ som orsakar djurutnyttjandet och som vi måste motarbeta?

Det klassiska svaret är kanske att djurindustrin, personerna som arbetar med djurutnyttjande eller de som äger dem är våra motståndare. Jag skulle dock hävda att de inte är vår motståndare, och då är framförallt inte det vi ska fokusera på. Djurindustrin och de som är inblandade i den orsakar inte djurutnyttjandet, de utför det bara på beställning av allmänheten. En slakteriarbetare, fiskare eller bonde är inte mer skyldiga för djurutnyttjandet än de som köper deras produkter.

Så, är det större delen av allmänheten som är våra motståndare? Jag skulle hävda att de inte är det. Ens motståndare tävlar man mot, man är motparter där den ena parten inte kan vinna utan att den andra förlorar. Men vårt mål är inte att den djurutnyttjande allmänheten ska förlora, vårt mål är att de ska tycka om oss och ställa sig bakom våra ställningstaganden. Vi kan inte ha en attityd där vi är fientliga mot allmänheten, då kommer vi inte ha någon chans att nå fram till dem.

Jag ser alltså två möjliga motståndargrupper; de som producerar eller de som konsumerar djurprodukter. Jag tror dock inte att vi ska se på någon av dem som våra motståndare. Om vi gör djurrättsarbetet till en kamp mot djurindustrin lyfter vi bort ansvaret från de som verkligen orsakar djurutnyttjandet - konsumenterna. Men vi kan inte se på konsumenterna som våra motståndare om vi samtidigt ska försöka nå ut med vårt budskap. Jag tror helt enkelt att vi måste komma fram till att vi är en rörelse utan motståndare, vi är idéförespråkare som försöker påverka de som ännu inte ställt sig bakom våra åsikter.

Jag vet inte vad Alexandra tycker om det här, utan hennes citat var bara ett tydligt exempel att ta avstamp ifrån. Här följer dock mailet jag nyss skickat till Alexandra, jag hoppas hon har möjlighet att besvara det:

Hej Alexandra..

Du kandiderar ju till posten som förbundsordförande, och jag skulle gärna ställa några frågor. Jag kommer skicka ett par frågor till alla kandidater till fs, men det var några saker i din presentation som jag ville fråga specifikt om. Om du väljer att svara kommer jag publicera dina svar på min blogg (antispeciesism.blogspot.com), samt på Djurens Rätts forum.

Du skrev följande i din presentation:
"Mitt mål som ordförande är att försöka överbrygga de motsättningar som finns inom förbundet och få oss mer fokuserade på våra externa motståndare i första hand. Vi måste dra åt samma håll och inte ägna oss åt att motarbeta varandra. Vi vill alla uppnå ett samhälle som inte förtrycker ickemänskliga djur."

Hur ska motsättningarna överbryggas? Tror du att vi kan uppnå ett strategiskt och etiskt konsensus som alla nuvarande aktiva medlemmar kan ställa sig bakom, eller handlar det om att trycka bort de meningsskiljaktigheter som finns?

Vilka är våra externa motståndare?

Vidare har jag fått intrycket att du främst är intresserad av och vill arbeta med organisatoriska frågor. Du har heller inte varit en särskilt offentlig person tidigare (om jag söker på ditt namn hittar jag en tidningsartikel där du nämns [Korrektion: tidningsartikeln handlar inte om den här utan en annan Alexandra Leijonhufvud]). Hur ser du på ordförandens roll som offentlig företrädare för Djurens Rätt? Är det en roll du tror du kommer kunna hantera?

Du avslutar din presentation med följande:
"Jag har en vegansk livsstil men jag kallar mig för vegetarian, eftersom det händer att jag äter livsmedel som innehåller mejeri- eller äggprodukter. Vår son äter vegansk kost på dagis och hemma."

Under vilka förutsättningar äter du mejeri- eller äggprodukter, och varför? Ser du några möjliga problem med att förespråka Djurens Rätts veganbudskap och samtidigt själv konsumera djurprodukter?

Mvh / Alvin Lindstam

Inför Djurens Rätts riksstämma

2007-05-11T13:17:00.001+02:00

Jag kom nyligen hem från en flygbladsutdelning med Djurens Rätts studentkampanj. och blev sugen att skriva nåt om den kommande riksstämman. Det kommer säkerligen bli en hel del intressanta diskussioner, och jag tänkte kommentera några av dem här. Det finns en rad intressanta motioner, och det kommer väl blir trångt om tid som vanligt. Det kan nog blir en del intressant diskussion om styrelsens roll och funktion, och det finns såklart en del intressant att säga om de olika valen.

Gå ur Eurogroup for Animals
Frågan om Djurens Rätts relation till Eurogroup for Animals berördes på förra stämman, och har även diskuterats under året. Det finns liksom jag många skeptiker mot vårt medlemskap, och vi pratade om att skriva en gruppmotion vilket dock aldrig blev av. Jag har skrivit om min syn på Eurogroup här, och ytterligare motivering finns i motionen.

Styrelsens yrkande är att avstyrka yrkandet om att gå ur, men däremot fortsätta utvärdera vårt medlemskap under året. På det har det kommit två reservationer, en från styrelsens ordförande samt en ledamot som yrkar på bifall på motionen och en från två ledmöter som vill avstyrka motionen rakt av med en motivering om hur bra Eurogroup är. Det är alltså upplagt för intensiva diskussioner, och jag tror att vi har en möjlighet att få igenom motionen.

Glöm inte fiskarna
Min andra motion handlar om att vi måste upprioritera arbetet för fiskar och andra vattenlevande djur. Jag vill dels byta ut formuleringen "lantbrukets djur" till "djur i livsmedelsindustrin" men också att det tillsätts en tjänst som ansvarar för fiskefrågor. Det första förslaget har även styrelsen lagt fram, men de yrkar avslag på det andra.

I sin motivering nämner styrelsen ett par flygblad där fisket behandlas, och andra saker de gör för att uppmärksamma utnyttjandet av havens invånare. Många av dessa åtgärder är bra, och det är definitivt en positiv utveckling jämfört med för några år sedan. Jag får dock intrycket att jag och styrelsen fortfarande har olika syn på vad som behövs göras. Som ett av huvudexemplena på vad som ska göras under året inom fiskeområdet berättar styrelsen att de ska skicka ett brev till Fiskeriverket och fråga dem om hur de bedömer lidandet i fisket. Det låter inte så imponerande för mig.

Jag har frågat en antal aktiva medlemmar om hur mycket de arbetar med fiskefrågan och hur mycket kunskap de har om den, och svaret är alltid "i stort sett ingenting". De känner heller inte att fiskearbete har uppmuntrats från riksorganisationen eller att de vet vem de ska vända sig till i såna frågor. Styrelsen nämner att det redan finns en person som ansvarar för dessa frågor, men du kan ju testa och fundera på om du känner till vem det är eller nåt han/hon gjort i fiskefrågan.

Jag tror att vi behöver göra en kraftsatsning för att få igång arbetet för de vattenlevande djuren. En person med särskilt ansvar för detta skulle göra en stor skillnad. Jag tror att det finns ett behov att tydligt markera inför medlemmar och media att det är en fråga vi arbetar aktivt med, och det måste finnas en person som de kan vända sig till. Jag tror också det behövs speciella utbildningsinsatser för aktiva medlemmar, med flertalet besök hos lokalavdelningar för att prata om frågan.

Ett tydligt exempel på att Djurens Rätt inte kommit så långt än är en snabb titt på hemsidan. Var kan du läsa om fisket? Om man klickar på arbetsområden är det inte lätt att hitta, utan man måste klicka sig fram till "Övriga djurfrågor". Där samlas den industri som dödar flest kännande ickemänniskor tillsammans med pyttefrågor som Djurparker, Hundsmuggling, Tjurfäktning och Valfångst.

En annan intressant sak rörande vår syn på fiskar är styrelsens förslag till ny introtext till hemsidan stycke om livsmedelsindustrin som bland annat innehåller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, kycklingar och grisar." I stort är stycket väldigt bra, men det är lustigt hur vi pratar om fiskar som ett homogent kollektiv medan vi ser på landlevande djurarter som hemskt unika. En strömming och en tonfisk är inte mer lika än en ko och en gris... Om man skulle formulera samma mening på ett antispeciesistiskt sätt borde det bli "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, fåglar och däggdjur" eller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är torskar, kycklingar och grisar."

Du kan läsa mer av det jag skrivit om detta under etiketten fiske.

Avskaffa antispeciesismideologin
Jonas Norberg föreslår att Djurens Rätt inte skall förespråka antispeciesism, utan bygga vår etik på en speciesistisk syn där andra djur ändå ska slippa utnyttjande. Som ni säkert förstår är det inte en motion jag stödjer, och mycket av motiveringen finns i styrelsens svar till motionären.

Styrelsens svar verkar mest utgå från det moraliska ställningstagandet, men jag tycker också att det finns strategiska skäl att välja ett antispeciesistiskt arbetssätt. Visst finns det problem med det och delar av det kan vara avskräckande för många, även om jag tror att det främst är andra exempel än de som Jonas tar upp. Men det finns också en stark kraft i våra jämlikhetsargument som jag tror är viktig att förmedla. Antispeciesismens svårigheter får vägas mot de svårigheter vi möter med en speciesistisk strategi. Jag är övertygad om att speciesismen bevarar djurutnyttjandet, och att det är väldigt svårt att bibehålla en djurrättslig hållning om man ser på ickemänniskor som lägre stående.

Jonas Norberg har dessutom skickat in tre andra motioner som alla känns relevanta och positiva. Jag håller med om hans slutsatser men inte alltid av samma skäl.

En strategi mot förtryckets orsaker
Malte Lindstam skrev en längre motion som försöker beskriva den strategiska syn vi båda delar och ge exempel på hur dessa skulle kunna förändra Djurens Rätt. Jag vet inte hur det kommer gå att diskutera alla dessa förslag under samma motion, men jag tror att den kan vara viktig som utgångspunkt för en strategisk diskussion. Förhoppningsvis kan vi också få igenom några av förslagen. Malte kandiderar också till förbundsstyrelsen, vilket jag kommer kommentera längre ner.

Andra motioner
Det finns en rad andra motioner som är väldigt intressanta, men som jag inte valt att kommentera vidare här. Dessa är framför allt "Angående attityder till djurhemsverksamhet", "Djurens Rätts inriktning" och "Acceptera nakendemonstrationer".

Tjänstemannaväldet
Jonas Norberg har även skrivit en utvärdering av styrelsearbetet där han kritiserar det arbetssätt som har funnits. Han föreslår också en rad åtgärder för att stärka styrelsen möjlighet att styra organisationen. Jag känner igen mycket av det han skriver från berättelser jag har hört från vänner i förbundsstyrelsen, och jag tror det är ett stort problem att styrelsen mest arbetar med administrativa ärenden och nästan tvångsmässigt godkänna de anställdas strategier. Jag vet inte om styrelserevisionen ingår som en punkt under stämman, men det skulle vara givande att diskutera detta på stämman.

Styrelseval
Några av kandidaterna känner jag inte till, några vill jag gärna ha in och andra är jag skeptisk till. Jag hoppas det kommer finnas möjlighet att prata med kandidaterna, att få en djupare presentation på stämman än vad vi hade tid med förra året och framförallt att det kommer fler kandidater som vill sitta med i förbundsstyrelsen. Det är bara genom att ha möjlighet att välja mellan fler kandidater stämman kan välja en styrelse som representerar dem.

Som jag tidigare nämnde kandiderar Malte till förbundsstyrelsen, och jag hoppas att han kommer in. Inte bara på grund av svågerpolitik, utan främst på grund av att jag tycker att han har mycket smarta tankar att bidra med och såklart eftersom vi i stort håller med varandra om vad Djurens Rätt borde vara.

Förbundsordförande
Valberedningen har föreslagit Alexandra Leijonhufvud till ny förbundsordförande. Jag vet inte så mycket om henne eftersom hon inte verkar ha gjort så stort väsen av sig tidigare, men jag hoppas att hon kan komma ut och synas mer i media om hon blir vald (i dagsläget hittar man inte mycket på internet om man söker på henne). Hon har ju också lämnat in en reservation där hon helt vill avstyrka en av mina motioner, så jag gissar att vi inte är helt strategiskt eniga och att hon är positiv till den djurskyddsliga strategin.

Om jag förstått det rätt påverkades också Per-Anders Svärd under sin ordförandetid och blev mer och mer skeptisk till djurskyddsarbete, kanske kan jag hoppas på en liknande utveckling för Alexandra.

Valberedningen
Valberedningen har föreslagit en rad kandidater till förbundsstyrelsen, och utöver dessa finns det i dagläget enbart en person som kandiderar. Det verkar som valberedningen framförallt har varit intresserade av personer med en speciell kompetens, framförallt juridik och ekonomi. De verkar ha lagt mindre vikt vid engagemang i organisationen eller visioner för hur man vill påverka Djurens Rätt. Om det är så tycker jag det är trist. Det kan vara viktigt att ha viss specielkompetens i styrelsen, men framförallt borde det vara deras uppgift att ta strategiska beslut under året och då känns strategisk hemvist mer relevant.

Det känns som valberedningen påverkar utgången av styrelsevalet rätt mycket. Förra året var det en person som kandiderade utan valberedningens nominering, och han var den enda som inte kom in. Detta trots att han varit väldigt aktiv, synts mycket och troligtvis var populär hos många. Dessutom fanns det om jag inte minns fel minst en kandidat som föreslagits av valberedning utan att vara särskilt känd inom organisationen och som dessutom inte ens var där på stämman, men denna person fick ändå fler röster.

Speciellt då kandidaterna inte ges särskilt stort utrymme att presentera sig spelar nog valberedningens nomineringar stor roll, och många är nog mer villiga att rösta på dessa. Valberedningen har därmed en väldigt viktig roll, och så länge vi inte fått en mer självständig stämma som väljer mellan fler kandidater (baserat på sin egen information om dem) borde vi fokusera mer på valberedningen. Vi borde alltså fundera mycket på vilka vi väljer in i valberedningen, de tar viktiga beslut och borde därför uppmärksammas mer. Själv funderar jag också på om jag ska kandidera till valberedningen i år, vad tycker ni?

Djurskydd kan aldrig hota djurutnyttjandet

2007-04-05T17:17:00.000+02:00

Aftonbladets matskribent Karin Ahlborg skriver idag en krönika som tydligt visar var djurskyddares prioriteringar ligger. Undertiteln lyder "Hönsen finns för en sak: de ska ätas", och ingressen lyder:

"Jag är för bra djuromsorg.
Absolut!
Men jag är också för bra matomsorg.
Och ibland går det inte ihop."

Krönikan handlar om ägg och den förhöjda risk för salmonella det innebär att låta höns gå utomhus. Och eftersom matomsorg enligt Ahlborg är viktigare än djuromsorg borde hönorna låsas in.

Onödigt lidande
Jag ser denna krönika som en ovanligt ärlig reflektion över hur djurskyddstanken fungerar; gärna trevliga liv för djuren, men bara om det inte står i vägen för våra intressen. När djurskyddare pratar om onödigt lidande är det också människans godtyckliga intressen som är mallen för det nödvändiga. Att det är onödigt att äta kött och därmed utsätta djur för lidande är inte ett godtagbart argument i djurskyddsvärlden, utan kycklingarnas extrema lidande ses som nödvändigt eftersom vi inte skulle kunna producera billigt kött utan det.

Det passar också ihop med den nya djurskyddslagen i Storbrittanien som enligt DN är "den mest omfattande på nästan 100 år" (det är för övrigt väldigt lustigt att de kallar den för djurrättslagstiftning, men det är kanske inte så konstigt). Om denna lagstiftning är så omfattande eller revolutionerande kan man ju tänka sig att de nämner nåt om livsmedelsindustrin. I artikeln nämns dock bara regler kring husdjur, något som inte hotar några gemensamma mänskliga intressen.

Jag tror följaktligen inte på att arbeta för djurskyddsreformer som ett sätt att sakta förbjuda djurutnyttjandet. Om jag har rätt är det inte möjligt att få igenom lagstiftning som hotar våra materiella intressen utan en djurrättslig övertygelse i samhället.

Great Ape Project

2007-04-03T13:30:00.001+02:00

The Great Ape Project arbetar för en FN-deklaration om grundläggande rättigheter för människoapor. Som motivering används de stora genetiska, upplevelsemässiga och beteendemässiga likheter som finns mellan människor och andra människoapor. Till exempel skriver styrelseledamoten Dr. Pedro A. Ynterian:

Between the two of us we could even have a 0.5% difference in our DNA. The difference between a Chimpanzee and us is only 1.23%. Human blood and Chimpanzee blood, with compatible blood groups, can be exchanged through transfusion. Neither our nor the chimps blood can be exchanged with any other species.

We are closer genetically to a chimp than a mouse is to a rat.

Spanskt lagförslag
I Spanien har det diskuterats att införa juridiska rättigheter för vissa människoapor, läs om det på aftonbladet. Det lades fram ett lagförslag, men röstningen har blivit uppskjuten ett par gånger och jag känner inte till om de tagit något beslut ännu. En vän som är jurist och djurrättsaktivist har skrivit väldigt positivt om förslaget och betonar skillnaden mellan att vara juridisk person (och rättighetsinnehavare) eller juridisk egendom.

Bra eller dåligt?
Jag har funderat på det väldigt länge, men jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om den här sortens projekt. På ett sätt är de väldigt antispeciesistiska och djurrättsliga eftersom de försöker upphäva (den moraliska och juridiska) uppdelningen mellan människa och ickemänniska. Å andra sidan är de väldigt speciesistiska och diskriminerande eftersom det bara är vissa av alla utnyttjade ickemänniskor som omfattas och eftersom de ger människoaporna sin status pga av att de är lika oss människor.

Som min vän nämner skulle det spanska lagförslaget eller en internationell motsvarighet vara ett genombrott för ickemänniskors rättigheter. Det skulle blir första gången som rättigheter införs för några andra än människor, och den tydliga uppdelning vi har idag mellan människa och "djur" skulle inte bli lika tydlig. Kanske skulle det ge en väldigt bra utgångspunkt för att avskaffa egendomsstatusen för alla kännande djur eftersom det hotar den dualistiska uppfattningen om människor och "djur".

Men om människoapornas rättigheter bygger på deras likhet till människan, är det då överförbart på andra djur som inte liknar oss lika mycket? Att lyfta den genetiska eller den beteendemässiga likheten tror jag sänder ut signalen att det mänskliga egentligen är det enda rätta, men att vissa andra får vara med om de är tillräckligt lika. Om man lyfter den kognitiva likheten riskerar man dessutom att befästa idén att ditt förstånd är avgörande för vilken
rätt du har.

Jag kan inte bestämma mig. Vad tycker du? Kommentera gärna..

Hund- och kattpäls i djurleksaker

2007-03-20T12:26:00.000+01:00

Djurrättsalliansen har undersökt en rad djuraffärer i Stockholm och gjort ett utspel om att de säljer päls som misstänks komma från hundar och katter. Det har uppmärksammats i en rad medier i ett kort TT-meddelande och i en längre artikel i SFT.

Djurrättsalliansen arbetar visserligen emot all päls, men de spelar ändå väldigt tydligt just på risken att det är hund- och/eller kattpäls och det är det som uppmärksammas i medierna. Jag är rädd att den här formen av uppmärksamhet leder till en förstärkning av människors speciesistiska attityder där djur får sin status utifrån hur nära de står oss människor (socialt eller biologiskt). Det i sin tur tror jag leder till ett bevarat utnyttjande av de djur som inte är vår bäste vän eller vår närmaste släkting, samtidigt som allmänheten får en väldigt skev bild av vad djurrätt handlar om.

Jag ska inte bli tjatig och upprepa allting, så därför refererar jag till tidigare inlägg. Det mesta finns i artikeln "Importförbud av hund- och kattpäls?" men jag skulle också rekommendera att läse andra inlägg med husdjursetiketten.

Kastrering av minigrisar

2007-03-14T13:30:00.000+01:00

Djurens Rätt kampanjar för ett förbud mot att kastrera grisar utan bedövning, ett tydligt exempel på hur djurrättsrörelsen ofta ägnar sig åt djurskydd (läs varför jag tror det är fel här). Men de som verkligen tar priset för missriktad aktivism i kastreringsfrågan måste ändå vara Skandinaviska Minigrisföreningen (SMiF) som nyligen lämnade in en protestlista mot obedövad kastrering av minigrisar (en mindre form av grisar som ofta lever som husdjur tillsammans med människor).

I en artikel om proteslistan skriver Aftonbladet:

"Problemet, enligt SMiF, är att minigrisen fortfarande går under benämningen svin.
[...]
– Vi tycker det är hemskt att minigrisuppfödarna kan luta sig mot lagen som gäller svin. De skulle kunna utföra kastreringarna ordentligt och få betalt för sina utgifter i stället, säger Anna Forsberg för SMiF."

Jag undrar hur de tänker. Upplever minigrisarna kastreringen på något annorlunda sätt än grisarna i köttindustrin, eller varför skulle det vara värre att kastrera en minigris utan bedövning? Och vad är det för fel på svin?

För mig blir det här bara ett tydligt exempel på den antropocentriska speciesistiska rangordningen av olika djur. Ju närme/mer lik ett djur är till oss människor, desto högre status får det. När nu vissa grisar har kommit närmre människor genom att de tagits som husdjur anses deras intressen viktigare, och de skulle då förtjäna ett visst skydd som andra grisar inte får.

En gris är en gris, oavsett om den bor i en människobostad eller en lagård, och jag är övertygad om att en gris i lantbruket lider lika mycket av kastrering som en minigris. Om SMiF menade allvar med sin (djurskyddsliga) omsorg för grisar borde de arbeta för att alla grisar ska slippa kastrering utan bedövning, istället för att nedvärdera andra grisars intresse för att gynna deras prioriterade grupp.

Ytterligare några ändringar på bloggen

2007-03-10T19:39:00.000+01:00

Den här gången har jag uppgraderat layouten på bloggen en aning, och därmed har det blivit några mindre förändringar i utseendet. Förutom att vissa saker har flyttats runt har det bland annat kommit upp en sektion med de senaste kommentarerna och dessutom en sektion där man kan se alla etiketter (jag har dessutom märkt alla gamla inlägg med någorlunda lämpliga etiketter så att man lättare ska kunna hitta gamla intressanta inlägg).
Om nåt inte funkar eller om du tycker att nåt saknas får du gärna säga till..

Den snälla speciesisten?

2007-03-07T17:09:00.000+01:00

Jag såg just en gammal bild från när jag var barn och tänkte dela med mig om lite tankar kring min barndom. När jag var liten var mina föräldrar bönder, de hade en gård utanför Husqvarna där de i huvudsak odlade grönsaker och födde upp får. På bilden nedan sitter jag med mina syskon och ett av lammen från gården (jag är den i mitten).

Mina föräldrar födde upp får (och några djur från andra arter) och skickade dem till slakt. Jag kan mycket väl ha ätit av individen jag hade i knät på den här bilden. Som djurrättare är ju detta självklart något som känns lite konstigt. Jag vet inte hur medveten jag var om vad som faktiskt hände på den tiden, det var i alla fall inte förrän långt senare som jag började fundera på det på allvar och tog ställning för djuren.

Den snälla speciesisten
Mina föräldrar var på många sätt urtypen för vad jag skulle kalla den snälla speciesisten. De drev en ekologisk gård med där de födde upp ickemänniskor. De brydde sig om hur de hade det, och jag hyser inga tvivel om att de verkligen ville att de skulle må bra. Men de saknade (och saknar fortfarande) en verklig respekt för djur av andra arter och deras intressen. De såg på det mänskliga djuret som något väsentligt annorlunda jämfört med andra djur, och ansåg sig därför ha rätt att utnyttja och döda dem. Samtidigt såg de säkert på sig själva som väldigt djurvänliga, och jag kan inte påstå att de medvetet skadat de andra djuren på något sätt. De ville väl, men på grund av att de inte på allvar tog hänsyn till allas intressen kom många ickemänskliga djur i kläm.

Relationer till speciesister
Så hur påverkar det mig att mina föräldrar inte bara var konsumenter av djurprodukter, utan också aktivt deltog i det jag idag ser som världens största förtryck? Jag tror inte det påverkar mig så värst mycket, vi lever ändå i en värld där vi hela tiden är totalt omringade av djurförtrycket och tvingas därmed att se det som nåt normalt. Men det är ändå nåt speciellt då personer som står en nära accepterar och deltar i det speciesistiska förtrycket. Jag funderar själv på det ibland, och jag har vänner som har riktigt svårt att hantera sina familjers diskriminerande attityder.

En vän till mig bråkade väldigt mycket med sina föräldrar, hon hade visat dem vad ickemänniskor utsätts för och pratat djurrätt med dem men de fortsatte ändå att konsumera djurprodukter. Hon hade väldigt svårt att acceptera att de personer hon stod så pass när inte brydde sig om vad vissa djur utsätts för, hon upplevde det som att de var hänsynslösa och hemska människor och fick därför en väldigt spänd relation till sin familj.

Rätt att hata, men inte så produktivt
Egentligen borde vi inte behöva acceptera att vår omgivning beter sig som de gör, de är ju faktiskt väldigt hänsynslösa och att bara umgås med dem som om man inte bryr sig kan ju ses som en oerhörd förminskning av problemet. Jag tror dock att vi måste lära oss umgås och ha positiva relationer till speciesister, både för vår egen skull och för djurens. Vårt samhälle är så genomsyrat av speciesism, så om vi gick runt och blev arga varje gång vi stötte ihop med det skulle vi konstant vara arga. Vi skulle knappt ha några vänner, bekanta eller kunna umgås normalt med de flesta människor, och många av oss skulle få problem med våra familjer. Icke-djurrättare skulle också uppfatta oss som extremistiska och inte ha samma möjlighet att ta till sig vårt budskap. Ingen tjänar på att vi hatar djurutnyttjarna, förutom djurindustrin förstås..

En annan vän undrade hur jag kunde vara så lugn och trevlig i diskussioner, hon hade problem med att hon bara blev hemskt upprörd i diskussioner och därmed inte kunde få ut sitt budskap. Jag pratade med henne om hur jag tänkte och efter det tror jag hon fick det lättare att prata om djurrätt utan att bli arg och uppgiven. Jag tror nämligen att föreställningen om den snälle speciesisten hjälper mig.

Snälla men lite vilsna
För mig är det avgörande för om jag ska acceptera en person om jag uppfattar den som välvillig, när det gäller personer är intentionerna de viktiga (dock inte när det gäller handlingar, då är det konsekvenserna). Om en person som har helt motsatt åsikt som jag i en fråga kan jag ändå respektera den om den lyckas övertyga mig om att den faktiskt vill göra det rätta och tror att det den gör är det bästa. Jag kan tycka illa om dess handlingar men ändå tycka om personen.

I vårt samhälle föds vi upp till speciesister, vi lär oss av våra föräldrar och matas med propaganda från resten av samhället. De flesta är därmed väldigt övertygade om speciesismen och har inte lärt sig att omtanke om djur innebär antispeciesism och vegetarianism. Väldigt få vill aktivt skada djur, utan de vill helst att även djur ska må bra. De har dock blivit övertygade om att djuromsorg handlar om djurskydd och att man kan vara snäll mot djur samtidigt som man äter upp dem.

Förutsatt att jag upplever det som att jag pratar med en "snäll speciesist" och inte någon som avsiktligen skadar djur ser jag på den som en person som säkert vill väl men inte har fått möjlighet att ta till sig antispeciesismen. Min uppgift blir då att hjälpa dem förstå vad snällhet mot ickemänniskor faktiskt innebär. Och det är väldigt svårt att bli arg på någon snäll som inte förstått vårt budskap.

McBean blir bara sämre

2007-03-07T16:29:00.000+01:00

Jag har ju kommenterat McDonalds nya vegetariska burgare McBean tidigare, och nämnt den i relativt positiva ordalag. Nu vill jag bara klaga lite på den. Jag har haft ett par tillfällen sen sist då jag inte haft nåt bättre alternativ och äta, och jag måste säga att jag tycker värre om den för varje tillfälle.

Den ser fortfarande lika hemsk ut, men nu tycker jag inte smaken är ok längre. Jag tycker inte den smakar någonting, den är bara stark. Den enda smakupplevelse man märker är egentligen "oj, vad stark", och den är säkerligen alldeles för stark för större delen av Sveriges befolkning.

Sorry McDonals, men ni misslyckades verkligen. Ge mig en sojaburgare!

Uppgraderat bloggen, nya site-feeds

2007-03-07T15:54:00.000+01:00

Jag har just uppgraderat bloggen till "nya Blogger", vilket ger en del nya möjligheter. Bland annat förändrar det mina site feeds. Så för er som använder er av sånt är det lite nytt att hålla reda på.

Förutom att det finns ett flöde för mina inlägg finns det nu också ett flöde för alla kommentarer, och det finns även flöden för kommentarer på enskilda inlägg. Jag skulle rekommendera att prenumerera på flödena även för kommentarerna, ibland blir det lite intressanta diskussioner och det har hänt att jag bytt åsikt genom dem. De kan också komma rätt sent och är svåra att hålla koll på, men nu blir det mycket enklare.

Jag märkte att adressen till flödet för inläggen har förändrats, men jag hoppas att det gamla fortfarande fungerar. Om inte är det nog tyvärr inte mycket jag kan göra utan jag får nog bara hoppas på att de som bara kollar det råkar titta in på bloggen nån gång.

Här hittar du flödet för alla mina inlägg.
Här hittar du flödet för alla kommentarer.

McDonaldsburgaren ser ut som skräp men smakar helt ok

2007-01-16T17:40:00.000+01:00

Jag skrev i förra inlägget om att McDonalds lanserade en ny vegetariskt burgare: McBean. Idag har jag provsmakat den och mitt intryck var att den var rätt tråkig, men inte så illa som jag hade väntat mig. Efter att ha läst Aftonbladets recension (med den inte så upplyftande och grammatiskt konstiga rubriken "Ny vegoburgaren – smulig och trist") var mina förväntningar inte särskilt höga.

Jag köpte en McBean-meny (för 53 kronor). Det kändes verkligen skönt att kunna beställa en hel meny och inte bara enstaka rätter, nästan som när man går till en helt vegetarisk restaurang. Man behöver inte fundera på vad allt innehåller eller vara den där som bara äter vissa rätter, man kan bara ta hela paketet och vara säker på att det är ok. Sen tog det dock rätt lång tid för mig att få burgaren, min kycklingätande vän fick sin mat betydligt snabbare.

När jag sedan öppnade kartongen med burgaren var mitt första intryck att den var hemskt tråkig. Fulkornsbrödet hade en brungrå färg och hade ett par sprickor som fick det att se torrt ut. Burgaren hade ungefär samma färg, och allt som syntes i övrigt var lite slarvigt pålagd sallad varav hälften låg i kartongen.

När jag sen smakade på burgaren blev jag positivt överraskad. Trots det tråkiga utseendet kändes den inte så tråkig att äta, mycket på grund av den kryddiga smaken, den knapriga konsistensen (jag är så trött på degiga grönsaksburgare) och dressingen. Det var verkligen ingen smaksensation, det bästa omdömet är troligtvis "helt ok".

Den här burgaren är inte nåt jag kommer gå till McDonalds för att få äta mer än nödvändigt, och jag tror inte den framstår som lockande för ickevegetarianer. Däremot kommer den vara till stor hjälp vissa sena kvällar eller tillfällen i okända städer där man inte hittar nåt bättre alternativ. På grund av McDonalds spridning kan nog den här burgaren hjälpa till att avskaffa problemet att hitta vegetarisk mat man kan äta nästan var som helst, problemet nu blir istället att hitta schysst mat att äta överallt. Min entusiasm från förra veckan har lugnat sig en aning, men jag tror fortfarande att den kan ha en positiv funktion. Men helst av allt skulle jag såklart vilja ha en ordentlig sojaburgare i vitt, onyttigt men aptitligt bröd...

Stöd McDonalds nya initiativ

2007-01-11T17:14:00.000+01:00

På tisdag lanserar McDonalds en ny, vegansk burgare. McBean är gjord av cannellini- och kidneybönor, lök, morötter och grön paprika, och kallas "en kryddig burgare i fullkornsbröd". Även bröd och dressing ska vara helt veganska, enligt Djurens Rätt.

Hoppas den är god
På tisdag nästa vecka äter jag på McDonalds, det är en sak som är säker. Så får vi bara hoppas på att burgaren smakar bra, även om jag är försiktigt skeptisk hittills. Grönsaksburgare i all ära, men de brukar oftast inte vara så himla roliga. Då skulle jag betydligt hellre se att de lanserade en burgare som innehöll nåt i stil med Veggos burgare. Tänk att få gå till vilken McDonaldsrestaurang i hela landet och få en burgarmeny i klass med RedVeg's (det är vegetarisk snabbmatskedja i England som tyvärr är socialistisk, men de har hemskt goda burgare).

Bojkotta inte McDonalds
Jag vill också ta det här tillfället i akt att uppmana alla djurrättare att köpa den här burgaren om man är sugen på den, och inte låta sig hindras av att det är McDonalds som serverar den. Tyvärr finns det en utbredd fientlighet mot McDonalds och några andra företag inom vissa delar av rörelsen, och när jag var yngre kändes det verkligen som norm att man skulle bojkotta McDonalds, CocaCola, Nestlé och israeliska produkter.

Under ett par år bojkottade jag även själv McDonalds med förklaringar om multinationell kapitalism, dåliga arbetsförhållanden och som allmän symbol för allt elakt. Idag är jag inte lika kategorisk i min kritik. Jag tycker att de precis som många andra företag gör mycket dumt, men ser inte dem som mycket värre än alla andra. Och att vara vad gäller kapitalismen ser jag även dess fördelar idag. Sedan dess har jag haft ett antal diskussioner med djurrättare som fortfarande bojkottar McDonalds.

Även om jag fortfarande varit lika kritisk till företagets etik nu som jag var då, så skulle jag äta där om de erbjöd en vegetarisk rätt. Som antispeciesist måste jag ta lika stor hänsyan till ickemänniskor som människor, och jag är övertygad om att en bojkott av McDonalds vegetariska produkter gör större skada än nytta. Som jag så ofta påpekar är utnyttjandet av ickemänskliga djur så himla mycket större än av mänskliga, och även här påverkas betydligt fler ickemänniskor av en bojkott.

McDonalds hjälper till att skapa fler vegetarianer
Ett bra vegetariskt alternativ på McDonalds skulle göra livet lite enklare för många vegetarianer, just att äta ute utanför storstäderna eller där man inte vet var den lilla pizzerian med falafel ligger är ett av problemen med vegetarianism. McDonalds finns dock nästan överallt och är lätt att hitta, inte sällan är det där bussen stannar för att släppa av alla på matpaus. Att då och då kunna gå till McDonalds och få nåt mer än ett paket pommes och minimorötter skulle vara väldigt skönt. Och om det är enklare att vara vegetarian, då blir det enklare för oss att göra folk till vegetarianer, och då räddar vi en himla massa liv som säkerligen kompenserar den skada vi skulle kunna göra genom att äta där.

Om många vegetarianer väljer att bojkotta McDonalds och deras vegetariska produkter kommer det framförallt få en konsekvens, McDonalds kommer ta bort sin nya vegoburgare och det kommer återigen bli svårare att uppmana folk att bli vegetarianer. En sak som är säker är i alla fall att det inte kommer få McDonalds på fall. Om McDonalds kan tjäna pengar på att hjälpa vegetarianer är väl det bara bra, och om de inte tjänar pengar på det kommer de inte att hjälpa oss.

Jag har flyttat

2007-01-06T21:30:00.000+01:00

Nu har jag flyttat. Jag är Östergötland trogen, men min nya hemstad är Linköping. Min lokala matbutik har väldigt bra veganutbud, så jag ska nog kunna trivas...

Jag ska kolla in djurrättsgrupperna här och se var jag kan engagera mig, men jag fortsätter såklart med mitt övriga engagemang. Snart ser vi nog en väldigt bra djurrättshemsida på svenska med tillhörande organisation, det kommer blir riktigt spännande att sätta igång med utåtriktat arbete i en organisation som står bakom mina strategiska idéer.

Det kommer nog dessutom ett "riktigt" blogginlägg snart. Jag hittade en gammal bild från när jag var liten som jag tänkte skriva lite ifrån...

Boktips: De goda djuren

2006-12-07T12:26:00.000+01:00

1982 gavs barnboken " De goda djuren: en bildberättelse för barn" ut, skriven av Horst Tuuloskorpi. Boken är en bilderbok om hur vi får alla djurprodukter vi äter, och visar väldigt tydligt hur det går till med slakten av många djur. Den inleds med bilder på en katt som jagar en mus, och texten "Människan och katten är två djur, som gärna äter andra djur". Boken består även i fortsättningen av bilder som antingen visar djuren som gulliga eller visar upp dem som individer, eller helt sakligt visar exakt hur de dödas samt på slutprodukter som korvar och hamburgare, allt blandat med beskrivande texter. Ett av uppslagen ser ut så här:

"Om vi ska kunna äta en gris måste den dödas och delas i mindre bitar. Det jobbet görs av arbetarna på slakteriet.
Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod."

Jag tycker att det är en riktigt bra bok, den beskriver vad som händer utan krussiduller, och är väldigt ärlig med uppenbara sanningar som folk ofta vill glömma bort i dagens samhälle (som till exempel att djuren måste dödas för att kunna ätas). Författaren skrev enligt vad jag förstått boken som en upplysningsbok, och den verkar vara skriven i en anda av att alla ska veta hur vi får vår mat, att djur dödas och att det inte är nåt konstigt med det.

En väldigt intressant sak är att det här boken gavs ut som en barnbok i början av åttiotalet, men när jag visar den för vuxna människor idag blir de extremt shockade både av innehållet och det faktum att den skrivits för barn. Kanske säger det nåt om hur relationerna till djur förändrats den senaste tiden.

Boken är definitivt läsvärd och ger många tankar, själv kan jag inte riktigt veta vad jag ska dra för slutsatser utifrån den.. Jag hittade mitt exemplar på universitetsbiblioteket i Norrköping, och jag har sett att den finns på ett antal andra bibliotek också.

OT: Idag åker jag till Härjedalen för att åka snowboard... Äntligen!

Trakasserier flyttar på förtrycket

2006-11-28T15:45:00.000+01:00

Som jag påpekat tidigare leder inte kampanjer som syftar till att trakassera bort djurförtrycket, som t ex SHAC, till att särskilt många djur räddas. Bland annat på grund av att djurrättsrörelsen inte kan komma åt alla företag i alla delar av världen. Om trakasserierna blir tillräckligt jobbiga för att ett företag ska överväga att lägga ner en anläggning kan de antingen få något annat företag att göra det åt dem eller själva starta en ny anläggning på en annan plats. The Bostom Globe publicerade artikeln "Outsourcing animal testing" på sin hemsida i lördags. Artikeln handlar om företag som flyttar sina djurförsöksavdelningar till Kina för att komma undan djurrättsaktivister:

Because animal rights groups make it difficult for drug companies to build or expand animal-testing laboratories in the United States, Europe, and India, Rice, chief executive of Bridge Pharmaceuticals Inc., is outsourcing the work to China, where scientists are cheap and plentiful and animal-rights activists are muffled by an authoritarian state.

Att företag flyttar eller outsourcar sin djurförsöksverksamhet ska inte ses som ett tecken på att djurrättsaktivister är framgångsrika i sina försök att sätta käppar i hjulet för djurförsöksindustrin, det ska snarare ses som ett tecken på att djurförsöksindustrin kan komma undan aktivisters våldsmetoder. Att trakassera anställda och andra med kopplingar till djurförsöksföretag är inte bara ett farligt spel med rörelsens rykte och möjlighet att nå ut med våra idéer. Det är dessutom ett slöseri med resurser, eftersom det inte räddar några djur utan bara flyttar problemet till en annan del av världen (så vida vi inte lyckas få total global makt eller arbetar mot en isolerad företeelse, men det är inte fallet i de flesta kampanjer jag känner till).

Läs även det tidigare inlägget om Kampanjer mot enskilda företag

OT: Jag hittade de här hemsidorna tidigare idag, jag tycker de är lite lustiga:
www.fisheralvin.com
www.alvinslaughter.com

Härlig läsning och osynliga konsekvenser

2006-11-27T20:51:00.000+01:00

Jag hittade den här insändaren på VT.se:

De glömda fiskarna
Svar på Alvin Lindstams insändare "Vi behöver respektera fiskarna" i VT den 17 november.
Tack för att du finns Alvin Lindstam! Din artikel om att även sjöarnas och havens innevånare är individer med känslor och sinnen var en väckarklocka för mig och jag hoppas även för andra Västerviks-Tidningens läsare.
Denna fruktansvärda masslakt och djurplågeri, särskilt vid nät- och notfiske, där fiskar i tusental får ligga och sprattla sig till döds, kanske ibland i flera timmar innan dom kvävs till döds. Själv äter jag mycket sällan kött och fisk, kanske en gång i månaden. Men nu skall jag sluta med det, så att jag får frid i min själ. Hoppas att flera läsare följer mitt exempel. God jul utan lutfisk!

ERIK SÖDERLUND

Sånt här värmer att läsa. Jag blir såklart glad över att läsa att någon påverkats av något jag gjort, det inspirerar en att fortsätta. Det är också roligt eftersom det visar att insändare och annan form av aktivism där man inte är i kontakt med några djur utan kanske bara sitter framför en dator också kan påverka. Ofta luras det mänskliga psyket att tro att det vi gör inte får några konsekvenser om vi inte kan se konsekvenserna själva. Det är därför som så många kan äta djur trots att de aldrig skulle kunna döda någon själva, och det är också därför som det är betydligt mer lockande att frita djur eller kämpa för en djurskyddsreform än att informera om djurrätt och vegetarianism till allmänheten trots att det kan påverka minst lika mycket.. Det är viktigt att vi inte fastnar i den fällan och tror att de enda konsekvenserna är de vi själva kan se.
Här är för övrigt insändaren jag skickade in (med mycket cred till Malte, som spökskrev insändaren som jag redigerade innan jag skickade iväg):

Fiskar är inte mat
"Matfisken" kan vara borta ur haven om 40 år enligt en rapport som uppmärksammades stort i medierna 3/11. Det är givetvis inte bra och det är nåt som måste diskuteras.
Men debatten om fisket är väldigt anmärkningsvärd, eftersom den helt ignorera fiskarnas intressen som individer. Trots att fiskar har känslor, precis som hundar och andra djur, ser vi dem sällan som individer överhuvudtaget. Det förs aldrig någon diskussion om deras intresse att t ex inte utsättas för smärta genom att kvävas till döds i ett nät. När de dras upp i luften upplever de något liknande som om människor skulle ha dragits ner under vatten. Jag anser att vi måste börja respektera fiskarnas individuella intressen och därmed sluta döda och utnyttja dem. Vi behöver inte äta fiskar, vi kan välja vegetariskt!

Alvin Lindstam

PS. Lycka till med vegetarianismen Erik

Tidigare inlägg på samma tema:
Vet du vilken skillnad du gör?
Delmål, inspirerande eller vilseledande?

Importförbud av hund- och kattpäls?

2006-11-15T18:35:00.000+01:00

Hund- och kattpäls har blivit omdiskuterat de senaste åren. Folk har blivit upprörda både över det faktum att det är just hundar och katter som dödas, men också över det väldigt plågsamma sätt de ofta behandlas på. Detta har såklart använts av både djurskyddsgrupper och politiker, bland annat är importförbud av hund- och kattpäls en populär idé. En rad västländer har redan infört det, det diskuteras i EU och Djurens Rätt och andra djurskyddsorganisationer (Djurens Rätt är i det här avseendet en djurskyddsorganisation) har även de drivit frågan i Sverige.

Speciesistiska skäl och djurskyddsliga argument
Jag är kritisk mot den speciella uppmärksamhet som hund- och kattpäls får. Dels på grund av det speciesistiska i att det skulle vara mer fel att döda dessa djur eftersom de tillhör en viss art. Denna idé ligger nog ofta bakom frågans uppmärksamhet, och genom att arbeta med frågan bekräftar och stödjer man den. Jag är också kritisk på grund av att det har varit en väldigt djurskyddslig argumentation; hundarna och katterna har dödats på väldigt plågsamma sätt och genom att lyfta det på det sätt som gjorts sänder man ut signaler att det är själva sättet de dödas på som är det viktiga. Du kan läsa lite mer om dessa idéer i dessa inlägg:
Elna Tenow och diskrimineringen av vissa djur
Animal Protection Network
Hundätande prins
New welfarism – djurskyddslig djurrätt

Missriktad lagstiftning
Att införa ett förbud mot hund- och kattpäls är också en väldigt godtycklig form av lagstiftning. I officiella sammanhang har motiveringen för importförbud varit djurskyddsliga, alltså den behandling hundar och katter utsätts för. Men misshandeln de utsatts för är inte unik för hundar och katter utan kan lika väl utföras på andra djur som dödas för sin päls, och det är inget som säger att alla hundar och katter som dödas för sin päls måste dödas i strid med vårt samhälles djurskyddsregler. Om det var missförhållandena man vill åt borde man i så fall förbjuda import av alla pälsprodukter (eller andra animaliska) produkter som inte producerats i enlighet med europeiska djurskyddsregler.

Speciesismen tål inte granskning?
Som jag tolkar det är djurskyddsskälen bara svepskäl för att införa ett importförbud, de enda skälen som skulle kunna legitimera ett sådant importförbud är speciecistiska värderingar om att hundar och katter skall värderas högre än andra djur. Att använda det argumentet öppet skulle dock föra med sig en rad problem för dess förespråkare, eftersom det skulle leda till en debatt om den godtyckliga speciesismen och varför vi värderar olika djurs intressen olika.

Jag är såklart inte positiv till utnyttjandet av hundar och katter, deras intressen är lika viktiga som grisars eller torskars intressen. Det jag vänder mig emot är att hundar och katter skulle få en speciell respekt eller speciell skyddslagstiftning bara för att de ses som husdjur.

Speciesistisk bilreklam

2006-11-09T19:20:00.000+01:00

Renault har visat en reklamfilm ett tag nu som jag tycker är väldigt intressant. Du har kanske sett den redan, annars finns en tysk version på youtube (och en fransk version med en annan musik).

Till en början ser man en elefantunge som sitter i baksätet av en bil och tydligen har det väldigt trevligt. Hon/han busar med barnen i baksätet, föräldrarna där fram ser nöjda ut och elefantungen och barnen blåser tuggummi-bubblor. Allt till väldigt glad musik.

När bubblan spricker tystnar dock musiken och man får se elefantungen sticka ut huvudet genom gallret på en cirkustransport. Hon/han tittar sorgset mot bilen med barnen och man hör en speakerröst säga "Tänk dig själv i en Scenic!". Den glada musiken kommer tillbaks, familjen åker därifrån, elefanten tittar sorgset efter dem och speakerrösten säger "Nya Grand Scenic. Mer plats, om familjen växer."

Renault ville väl antagligen förmedla att deras deras bil är väldigt rymlig på ett lustigt sätt, men det finns en hel del intressant för oss djurrättare att analysera.

För det första är det ett grundantagande i filmen att elefanten har det för trångt på cirkusen, och inte trivs där. Reklamfilmer brukar sällan fungera om inte publiken förstår (och kan associera till) grundantagandena. Det kan därför vara en signal om att folk i allmänhet är medvetna om att cirkusar inte är de trevligaste ställena en elefant kan vara på.

Nåt som jag tycker är ännu mer intressant är dock hur elefantens missnöje med tillvaron totalt negligeras och förlöjligas i filmen. Den här filmen måste kategoriseras som en "rolig/lustig" reklamfilm, trots att den handlar om nåt väldigt tragiskt. Ickemänniskorss känslor och lidande kan skämtas om på ett sätt som vi aldrig skulle göra med människor. Det ser jag som ännu ett tecken på hur ickemänskliga djurs känslor ses som oviktiga i vårt väldigt speciesistiska samhälle..

Tolkar jag den rätt? Finns det något mer att tillägga? Kommentera gärna.

Lite tankar om Djurens Rätt

2006-11-08T22:59:00.000+01:00

Tidigare idag blev jag uppringd av en trevlig ung tjej. Tyvärr var det ingen som ringde och var intresserad av mig, utan hon ringde för Djurens Rätts räkning (vilket iofs är rätt bra också).. Målet med samtalet var antagligen framförallt att få mig att donera dubbelt så mycket pengar till Djurens Rätt varje månad, men innan hon föreslog det hade vi en rätt intressant diskussion.
Själva budskapet jag uppfattade att hon försökte få fram var "Valet sket sig så nu hotas djurskyddsmyndigheten och pälsfarmsförbudet, så nu behövs djurens rätt och din hjälp ännu mer!". Det första jag reagerade på var hur tjejen definierade valresultatet som ett nederlag, signalen var verkligen att fel block vann.

Detta relativt tydliga ställningstagande i blockpolitiken som jag upplevt både från Djurens Rätt och resten av djurrättsrörelsen, tror jag är väldigt problematiskt. En väldigt stor grupp potentiella djurrättare kan skrämmas iväg om de upplever det som att vi är kompisar med deras motståndare. Djurens Rätt försöker verka partipolitiskt neutralt, men de lyckas inte så bra (och det är säkert svårt med tanke på den politiska situationen och den djurskyddsliga strategin)..

Tjejen som ringde mig blev nog rätt överraskad när jag började ifrågasätta att Djurens Rätt borde arbeta för att Djurskyddsmyndigheten bevaras, men vi diskuterade en stund och jag tror hon förstod lite hur jag tänkte i alla fall. De flesta hon ringer är väl antagligen helt passiva medlemmar, som dessutom inte stödjer Djurens Rätts djurrättsliga mål. Att ringa upp folk och be dem öka sina månadsgåvor är nog annars en hemskt effektiv metod, det är svårt att säga nej till någon som ringer och ber om det..

Linköpingsavdelningen?
Jag flyttar till Linköping vid nyår (jag har fått tag på en riktigt härlig lägenhet). Kanske öppnar det upp för lite mer lokalt engagemang i Djurens Rätt, beroende på hur lokalavdelningen är där. Lokalavdelningen här i Norrköping har inte kännts alltför lockande, så mitt engagemang i Djurens Rätt har mest bestått i att åka på riksevenemang och bidra med saker till tidningen och hemsidan och lite annat arbete på riksnivå. Jag hoppas att avdelningen i Linköping är av den djurrättsliga sorten, i så fall kan jag nog känna mig bekväm i att delta i arbetet och kanske kan jag bidra till att göra det ännu mer djurrättsligt.

Djurens Rätt och framtiden
Jag tror på Djurens Rätts möjligheter som djurrättsorganisation, vi har många aktiva djurrättare, en bra organisation, ett kännt namn och väldigt mycket proffesionalism som verkligen kan utnyttjas för få ut budskapet. Allt som behövs för att bli en av världens bästa djurrättsorganisationer enligt min mening är att de aktiva vågar säga vad Djurens Rätt egentligen står för, och fokuserar mer på att få ut det antispeciesistiska budskapet. Ett bra steg i den riktingen är den aktion Djurens Rätt Umeå gjorde på vegandagen: Sorgemanifestation för dödade djur

Olika begrepp för "djur"

2006-10-24T18:40:00.001+02:00

Jag läste nyligen ett inlägg om uttrycket "ickemänskliga djur" och blev inspirerad att skriva lite om hur jag ser på hur vilket/vilka begrepp vi ska använda.

"Djur"
I dagens speciesistiska samhälle är uppdelningen mellan "människor" och "djur" väldigt stark. Det är just den tydliga uppdelningen och illusionen att "djur" och "människor" är helt väsensskilda som är grunden i vår djursyn. När folk pratar om "djur" tänker de inte på att människan är ett djur bland andra, utan de tänker enbart på andra djur än människor. Att använda begreppet "djur" då man menar de ickemänskliga djuren riskerar därför att återskapa synen på "djur" och "människor" och ska därför undvikas. Jag försöker att bara använda begreppet "djur" då jag menar alla djur, inklusive människor..

"Ickemänskliga djur"
Det är för att motverka synen på människor som ickedjur som många använder begreppet "ickemänskliga djur". Det betyder helt enkelt djur som inte är människor, och används på samma sätt som speciesister använder "djur". Begreppet är väldigt korrekt, och har en viktig funktion. Det kan däremot vara ett problem att det kan uppfattas som krångligt att använda (speciellt om man ska använda det många gånger i en text), om man har väldigt lite utrymme eller om man pratar med oerfarna personer. Jag tycker dock att det är värt att lägga ner energin eller utrymmet på detta, våra begrepp kan säga väldigt mycket om budskapet i sig själva.
Jag har hört funderingar om huruvida "ickemänskliga djur" kan fungera nedvärderande, eftersom de man benämner jämförs med, och inte inkluderas som, människor. Jag har själv inte upplevt det eller tänkt på det tidigare, men jag tror att det beror på vem som säger det eller hur. Om man ser på människor som finare än andra djur kan det ju fungera så, men det är ju just det vi ifrågasätter. Ett annat problem med begreppet är att "ickemänsklig" kan förväxlas med - eller associeras till - "omänsklig" (som för övrigt också är ett hemskt speciesistiskt begrepp).

"Andra djur"
Ett alternativt begrepp som jag använt ibland är "andra djur". Det är lätt att använda och har inte samma problem med associationer som "ickemänskliga djur". Jag tycker dock det har ett par problem som är viktiga att ta upp. Här pratar vi om att använda begreppet ”andra djur” i betydelsen ”andra djur än människor”. Det sista om vad de är andra än uttrycks inte alltid i meningen utan antas ligga i begreppet, vilket man ska vara försiktig med.
Eftersom människor också är djur kan jag lika gärna prata om människor som om grisar när jag pratar om ”andra djur”. Om man antar att ”andra djur” betyder andra djur än människor är man tillbaks vid samma problem som användandet av ”djur”. Om man ska använda det måste det framgå att vilka djuren är andra än, det kan vara andra djur än människor eller andra djur än jag osv.

”Ickemänniskor”
Ett sista begrepp som jag börjat använda på senare tid är kort och gott ”ickemänniskor”. Det är kort och koncist och lätt att använda, det är korrekt och såvitt jag kan komma på fritt från speciesistiska värderingar. Dessutom tycker jag det är bra att det har samma form som ”människor”, det låter mer som en grupp subjekt än en homogen massa (som ju ”djur” ofta ses som).

Slutsatser
Jag tycker det är bra att använda begreppet ”djur” när man pratar om alla djur, speciellt i situationer då folk är vana vid att det bara är människor (som t ex ”djur har rättigheter”). När jag pratar om andra djur än människor använder jag oftast ickemänniskor men varierar mig med ickemänskliga djur, och då jag jämför ickemänskliga djur med mänskliga använder jag oftast ”andra djur”.

Vad tycker du?

Valet och djuren

2006-09-17T13:24:00.001+02:00

Idag är det val. Det är dock inget jag har lagt ner alltför stor energi på, jag har knappt varit engagerad i valrörelsen alls. Många andra djurrättsaktivister har engagerat sig i valet, och många hoppas på en seger för vänsterblocket i valet pga av framförallt pälsfarmsfrågan och djurskyddsmyndigheten. Men hur viktigt är egentligen valet för djuren?

Djurrätt är inte en parlamentarisk fråga än
Djurrätt har till skillnad från djurskydd i stort sett ingen plats alls i den parlamentariska politiken idag, och det är inte så konstigt eftersom bara ett fåtal procent (om ens det) av väljarna kan anses vara djurrättare. Det parlamentariska systemet är tänkt att respresentera väljarna och deras värderingar, och därmed kan inte vi förvänta oss några ordentliga djurrättsreformer förän vi har skapat en massiv djurrättslig opinion.
Djurrätt handlar om värderingar, och folket stödjer inte våra värderingar. Och eftersom de inte stödjer de djurrättsliga värderingarna kan djurrätt inte bli någon partipolitisk framgång. På grund av idén att vi måste engagera oss i partipolitiken, och det inte kan göras djurrättsligt, tvingas vi arbeta med djurskydd istället. Med alla de negativa konsekvenser som det innebär...

Det finns inget djurrättsligt parti och ingen djurrättslig fråga i valet
De djurrättsliga åsikterna finns inte representerade inom partipolitiken, alla partier stödjer idén att det står oss fritt att utnyttja djuren. Alla partier stödjer idén att djur är mindre värda varelser, att de kan fängslas och dödas, bara det görs på ett "humant" sätt. För att ha någon framgång med djurskyddspolitiken krävs det att man ger dessa anti-djurrättsliga partier cred för deras djurskyddsliga politik. De som vill fortsätta utnyttja djur (men vill ha hårdare regler för minkfarmer och att allt kontrolleras av djurskyddsmyndigheten) utmålas som djurvänliga, och de politiker och väljare som ställer upp på de väldigt mesiga kraven kan därmed känna sig nöjda när de fortsätter utnyttja djur. Det finns ett parti som kallar sig djurrättsliga, läs min kritik av dem här.

De två frågor som målas upp som de stora djurfrågorna är inte heller de djurrättsliga, djurskyddsmyndigheten har aldrig varit det och den grad av djurrätt som fanns i det ursprungliga päls-förslaget har spolats bort och det är nu enbart en djurskyddsreform. Jag tror inte att de är särskilt viktiga. Jag har skrivit en del om det i tidigare inlägg så jag hänvisar till dem:
Lägg ner djurskyddsmyndigheten!
Olika sätt att hantera pälsfrågan
Utvecklingen i pälsfrågan

Nu ska jag gå till vallokalen, men det är inte mina djurrättsåsikter som avgör vem jag röstar på. För övrigt skulle jag väldigt gärna byta statsminister, synd bara att alternativet är lika dåligt..

Djurrättsprogram på TV

2006-09-16T19:37:00.000+02:00

På tisdag handlar UR's ungdomsprogramm "Vet Hut" om djurrätt. Jag är med i panelen, och förutom en diskussion mellan mig, en jägare och en eko-bonde (Elin från Arla-reklamen) så får vi bland annat följa en ko till slakten.

Jag vet inte riktigt hur bra programmet kommer vara eller hur bra jag presterade, eftersom det var ett par månader sen det spelades in och jag har inte sett det färdiga resultatet. Jag har dock för mig att jag kände mig rätt så nöjd med min argumentation, bortsett från att jag inte använda begreppet "speciesism" förutom några desperata försök i slutet.

Programmet sänds klockan 22.00 på tisdag och kl 18.30 på onsdag, båda gångerna i Kunskapskanalen (Kunskapskanalen finns idag i ca 50% av de svenska hushållen, alla som har någon form av digitaltv). Man kommer även kunna se programmet på UR:s hemsida efter att det sänts..

Läs mer om programmet på ur.se/vethut. Där kan man också göra ett djurvänlighetstest (som dock minst sagt är väldigt konstigt) och diskutera djurrätt.

Om programmet från UR's hemsida:

Älska djur på olika sätt

Tobias Berglund jobbar på slakteriet och berättar för Vet hut!s reporter vad som väntar Erika.

- Det här är konsekvenserna om man vill äta kött. Då måste det gå till så här.

80 miljoner djur slaktas varje år i Sverige och vi äter ungefär 80 kg kött per person och år. Alvin, som är djurrättsaktivist, tycker att folk borde fundera mer på var köttet kommer ifrån och att man borde tänka över om det är värt att äta andra individer. Han tycker att det är oetiskt att djur ska finnas och leva bara för att sluta som en maträtt.

- En ko vill leva och har känslor på samma sätt som vi människor. Jag förstår inte varför vi har mer rätt att utnyttja och döda andra djur än vad vi har med människor.

Elin är ekobonde i Stockholm och tycker visserligen att det är sorligt att skiljas från sina kossor när de åker på slakt. Men samtidigt säger hon att det är en naturlig del av en kos liv.

- Alla kan inte leva för alltid. För det är ju så att om man inte hade djurproduktion i Sverige skulle de här djuren överhuvudtaget inte finnas. Jag älskar att jobba med djuren och vill inte att kossorna ska utrotas av veganer.

Elin skulle inte själv kunna tänka sig att utföra slakten men för Evelina är det en naturlig del av hennes hobby som jägare. Hon var bara 15 år när hon sköt sin första älg. Känslan beskriver hon som både härlig och sorglig. Hon känner sig trött på att bli ifrågasatt som jägare och tycker att folk inte förstår att djur måste dödas ibland. Det viktiga är att göra det på bästa möjliga sätt.
- Vårt samhälle har mer och mer fokus på stan och vi kommer allt längre från naturen. För den som bor i stan är kött något man hittar i köttdisken. Slakten har förvandlats till nåt onaturligt.

London Vegan Festival

2006-09-08T12:44:00.000+02:00

På söndag äger London Vegan Festival rum, och jag ska dit. Jag hoppas att det blir lika trevligt som förra året, och det ska nog inte blir så svårt att trivas. En hel dag full med aktiviteter, ett femtiotal infobord, massa matstånd och tusentals besökare varav många är veganer inspirerar. En av de mest fascinerande sakerna förra året för min del var de väldigt spridda åldrarna. Där var det inte ovanligt att se medelålders eller äldre som verkade vara lika radikala som de flesta ungdomar är här. För att inte tala om de små veganbarnen som springer omkring, det ger en hopp om framtiden..

Ha en bra helg, det kommer nog jag få..

London Vegan Festival (webdesignen är pinsam, jag vet, men festivalen är bra ändå)

Politiker om djurskydd och djurrätt

2006-09-05T11:25:00.000+02:00

Malte Lindstam bidrar här med en till artikel, den här gången om hur politikerna ser på skillnaden mellan djurskydd och djurrätt.

Politikernas svar på skillnaden mellan djurrätt och djurskydd.

Djurskyddet Sverige har på hemsidan ställt denna fråga till riksdagspartierna:

"Gör partiet skillnad på djurrätt och djurskydd? Hur skulle ni definiera begreppen?"

Svaren är de väntade. De borgerliga säger uttryckligen att de är för djurskydd men mot djurrätt. Jag fastnar dock vid mp:s Åsa Domeijs svar som lyder såhär:

”Jag tror inte att vi har tagit någon partisynpunkt. Vi pratar om djurrätt men vi har inte den gamla traditionella synen på djurrätt där man inte anser att djur får nyttjas. Jag tycker att begreppen har närmat sig varandra. Vi säger ofta djurrätt när vi också menar djurskydd. Djuren har rättigheter. Människan tar hand om djuren och de ska inte vara rättslösa.”

Andra meningen är verkligen klarspråk. De ”vi” som ofta säger djurrätt men menar djurskydd tänker jag dels är mp själva (delvis djurrättslig retorik men djurskyddspolitik i praktiken). Det är dock också djurrättsrörelsen, när vi som representanter för djurrättsorganisationer arbetar med djurskyddsfrågor (eller ”djurskyddsliga djurrättsfrågor”). Jag tänker att hon har rätt i att begreppen har närmat sig varandra, i betydelsen att djurrätt så ofta betyder djurskydd, att djurrättsdiskussionen sällan tas upp. Det är i så fall en negativ utveckling, eftersom djurrättsdiskussionen måste föras för att på allvar förändra för djuren.

Malte Lindstam

Speciesistisk reklam

2006-09-03T12:50:00.000+02:00

För ett tag sedan såg jag en reklamfilm från prisjämförelsesajten Smarto.se. Filmen gick ut på att en man i regnrock verkade förvirrad över var han kan hitta rätt produkt till rätt pris. Man får också se fyra döda gäddor på ett bord med prisskyltar nerstuckna i nacken samtidigt som speakerrösten säger:

"Smarto.se visar också var du köper produkten till bästa pris"

För mig är den här reklamen extremt tydlig i när det gäller två speciesistiska grundstenar. Det är dels synen på djur som legitima produkter och dels hierarkin mellan olika arter.

Produkter
Speakerrösten talar uttryckligen om djuren som produkter, och uppställningen med prisskyltarna kan ju inte bli mer objektifierande. Hela vårt samhälle går ut på att djur är produkter, de är egendom som ska köpas så billigt som möjligt. Att Smarto.se sen inte jämför priser på gäddor eller annan "mat" utan teknikprylar och böcker gör det hela än mer lustigt. Gäddorna är inte deras grej utan de har avsiktligt valt dem för att symbolisera produkter.

Arthierarkin: det är ju bara fiskar..
Jag fortsätter tjata om de bortglömda fiskarna. Att gäddorna är just fiskar tror jag är avgörande för att den här reklamen fungerar. Om det här hade varit däggdjur istället, hur tror ni då att folk skulle ha reagerat? Om det var fyra grisar som låg på ett bord med en prisskylt i nacken? Skulle det flyga förbi obemärkt som den här reklamen eller skulle det starta en mindre folkstorm? Jag tror folk skulle bli väldigt upprörda, de vill ju inte bli påminda om grisarna som individer. Fiskar däremot tänker vi inte ens på som individer när vi ser deras ansikten, de är nästan enbart produkter i våra ögon. Den här reklamen är precis som Abba-reklamen jag skrev om tidigare bara ytterligare exempel på hur extremt låg status fiskar har. Därför tror jag också det är väldigt viktigt att vi uppmärksammar fiskar långt mycket mer än vi gör nu.

Mer om aggressivitet

2006-08-26T19:13:00.000+02:00

I mitt förra inlägg pratade jag om aggressivitet och om att vi inte kan nå en person som känner sig attackerad. Jag funderar dock på vad som uppfattas som aggressivt. Samma ord kan ju ofta sägas på många olika sätt, och kanske är sättet man säger det viktigare än vad man faktiskt säger.

Aggressivitet i musiken?
Synthpop-bandet Universal Poplab har gjort en djurrättslåt som heter "Vampire in you". Texten är rätt så rättframt skriven, och borde kunna ses som stötande av vissa. Låten anspelar på att köttätare är blodtörstiga vampyrer, och innehåller textstycken som:

Slice it up, and dig in
Let the funeral begin
From the cage, to the plate
There's blood on your hands

Den här texten innehåller samma fras som jag nämnde i förra inlägget som ett väldigt dåligt exempel på slagord: "Blod på dina händer". Trots att texten är långt ifrån blyg av sig känns det inte som om man borde känna sig attackerad av att lyssna på låten eftersom den är packeterad i snäll och harmlös synthpop.

Lyssna gärna på låten här, och kom sedan tillbaks och skriv en kommentar om hur du uppfattade den. Är det här en låt som folk känner sig attackerade av om de lyssnar på texten eller gör musiken att den känns "ofarlig" att lyssna på?

Om aggressivitet

2006-08-23T09:12:00.000+02:00

Förutsatt att djurrättsengagemanget inte bara går ut på att göra sig av med sin ilska, utan faktiskt har som mål att förändra nåt för djuren, så är det viktigt att fundera på hur man försöker påverka andra och hur de uppfattar en själv. Nåt jag rätt ofta stöter på i djurrättsrörelsen och som jag inte är så förtjust i är en rätt så aggressiv attityd. Ibland är det inte heller en avsiktlig aggressivitet men som ändå resulterar i att åhörarna känner sig attackerade.

Ett skräckexempel är en SHAC-demonstration jag var på utanför Amsterdam då det huvudsakliga slagordet som skreks mot anställda (på ett företag som samarbetar med HLS) var "Blod, blod, blod på era händer!". Djurrättsalliansens demonstration i 14 juni var säkert inte tänkt att vara aggressiv, men jag tror att den uppfattades som det av många passerande (framförallt på grund av att de passerade i mitten med demonstranter på båda sidor som skrek slagord mot dem).

Varför ett problem?
Problemet med att vara eller verka aggressiv är ju inte att vi inte har nån rätt att vara arga, det vore snarare konstigt om vi inte kände för att skrika att alla är dumma ibland. Det handlar helt enkelt om att vi måste göra ett bra intryck och hjälpa folk att ta till sig vårt budskap för att vi ska kunna hjälpa djuren så effektivt som möjligt. Den naturliga reaktionen när man känner sig attackerad är inte att ge efter och säga "Ja du ha helt rätt, jag är en skitstövel". Den naturliga reaktionen på att bli attackerad är att försvara sig (eller fly därifrån), och en person som är upptagen med att försvara sig själv och sin ståndpunkt är sällan särskilt öppen för nya idéer.

Neutrala situationer
För att inte få folk att känna sig attackerade är det nog fler saker man ska tänka på än att inte skrika "mördare" rakt upp i ansiktet på dem. En bra regel tror jag kan vara att försöka prata med folk i neutrala situationer. Om man försöker prata med någon som just har eller just planerar att köpa det du protesterar emot har man fångat den i en situation då du attackerar just den personens val. Om man instället pratar med dem i en neutral situation behöver den inte känna sig personligt attackerat utan man kan prata i mer allmäna ordalag och låta den andra själv dra de personliga slutsatserna.

Svar om ekonomiska styrmedel

2006-08-20T13:04:00.000+02:00

Malte Lindstam skrev idag ett gästinlägg här på bloggen om att arbeta för ekonomiska styrmedel som ska främja djuren genom att göra det billigare att äta vegetariskt än animalier. Inspirationen kommer från miljörörelsen som fokuserar mycket på att göra miljövänliga alternativ billigare. Jag tror att vi generellt inte ska arbeta för till exempel köttskatt (eller vad för sorts styrmedel man nu skulle kunna använda), i alla fall inte än på många år. Jag har framförallt tre orsaker till att vara skeptisk:

Är det verkligen pengarna som styr?
Jag tror att pengar inte styr vår konsumtion av animalier lika mycket som den styr hur miljövänliga vi är. När det gäller drivmedel för bilar fungerar de i stort sett lika bra för konsumenten, det är tillgängligheten och priset som avgör. När det gäller vegetarianism innebär det dock en reell förändring som påverkar mer än plånboken. Folk som är vana vid att äta animalisk är nog beredda att betala lite mer för sin köttbit än för ett vegetariskt alternativ, precis som många åker bil av bekvämlighet trots att cykeln eller kollektivtrafiken kan vara ett fullgott och billigare alternativ. Jag tror att det skulle göra väldigt liten skillnad.

Kan vi skapa några kraftfulla styrmedel?
Jag tror inte vi har säkert stora möjligheter att införa några ekonomiska styrmedel. Det finns ett samförstånd i samhället om att miljön måste skyddas, och det är möjligt för politikerna att införa miljöskyddande styrmedel till en viss gräns utan att förlora allmänhetens stöd. Det finns dock inte ett samförstånd om att vi inte ska utnyttja djur, så det skulle vara i stort sett omöjligt i dagens samhälle att försöka införa ekonomiska styrmedel som försöker få folk att äta mer vegetariskt för djurens skull.

För att ha någon möjlighet att lyckas skulle man därför tvingas fokusera helt på hälso- eller miljöargumenten för vegetarianism, och de har ju en rad negativa konsekvenser som jag har skrivit om tidigare. Dessutom skulle det inte bli styrmedel som generellt främjar vegetabilier framför animalier eftersom det inte alltid är nyttigare eller mer miljövänligt med vegetarisk mat (det beror ju på vad man äter och hur det framställts). Till exempel är det nog en stor risk att rött kött skulle anses värre än kyckling- och fiskkött, vilket skulle leda till ännu fler dödade och utnyttjade djur. Jag tror inte att vi har möjlighet att införa några ekonomiska styrmedel utan att använda argument som förstör för djuren på lång sikt.

Hur påverkar det på lång sikt?
Malte tog själv upp att ekonomin kan göra större skillnad på kort sikt, men inte komma lika långt i slutändan som om man fokuserar på att förändra folks attityder. Jag ser också en relativt stor skillnad mellan miljörörelsen och djurrättsrörelsen när det gäller hur långsiktig man bör vara. När det gäller djurförtrycket är det helt obegränsat, vi föder hela tiden upp nya djur att utnyttja och det kommer fortsätta så länge något utifrån får slut på det. När det gäller miljöförstörelsen är det dock inte ett obegränsat problem, om vi låter det fortsätta en viss tid kommer det ha gått så långt att vi inte kan göra nåt åt det. Miljörörelsen är därför tvungna att vara så pass kortsiktiga att de kan skydda det som skyddas kan, medan djurrättsrörelsen kan förvänta sig att djurutnyttjandet kommer fortsätta och vi måste därför ta lika stor hänsyn till de som lever nu som de som kommer leva om hundra år.

Jag är övetygad om att det krävs en attitydförändring för att komma åt djurförtrycket i längden. Det kan visserligen vara enklare att förändra sina attityder om man redan tagit några steg i rätt riktning på grund av andra orsaker, men i det här fallet tror jag att den positiva effekten skulle bli liten och vi skulle vara tvungna att använda argument som motsäger den attitydförändring vi eftersträvar.

Främja de vegetariska alternativen
Ett betydligt bättre och viktigare sätt att göra det enklare för folk att äta vegetariskt tror jag är att öka tillgängligheten för de vegetariska produkter som finna och uppmuntra framställandet av nya. Om det finns vegetariska produkter i de flesta butiker och man inte behöver anstränga sig för att äta vegetariskt kommer det nog göra väldigt stor skillnad. Det är därför väldigt bra att Djurens Rätt planerar att använda sitt sparkapital till att investera i företag som bidrar till ett bättre vegetariskt utbud. Som privatperson kan man också göra skillnad genom att fråga efter vegetariska produkter i olika butiker samt uppmuntra när de väl skaffar det genom att köpa dem.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

2006-08-20T12:29:00.000+02:00

Snart börjar min kurs och jag kommer nog in i en vardag där bloggandet tar lite större del än vad det gjort den senaste tiden. Men jag låter ett gästinlägg inleda vad jag hoppas kan bli den nya säsongen. Den här gången är det Malte Lindstam som funderar över om vi skall inspireras av miljörörelsen och arbeta hårdare för ekonomiska styrmedel. Om du också vill bidra med ett gästinlägg får du gärna maila mig.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

Ett möjligt sätt att minska animaliekonsumtionen är att arbeta för ekonomiska styrmedel på livsmedel, t ex höga skatter på animalieprodukter och momsbefrielse av grönsaker och frukt.

Det finns en tydlig parallell till miljöfrågan, där miljörörelsen lägger väldigt mycket krut på ekonomiska styrmedel. Vad jag förstår är resonemanget att det är betydligt enklare att få folk, företag och myndigheter att bete sig miljövänligt om det gynnar dem ekonomiskt jämfört med att förändra deras attityder. Jag tänker att strategin har varit lyckad genom att en stor miljövinst har nåtts genom att många lever mer miljövänligt p g a styrmedlena.

Den fara jag främst ser är att när attitydförändring nedprioriteras till förmån för kamp för ekonomiska styrmedel kan miljörörelsen inte nå det viktiga målet att folk lever miljövänligare även då det inte gynnar dem själva. Möjligen kan det betyda att folk lever mer miljövänligt på kort sikt p g a denna strategi men inte lika miljövänligt på lång sikt som de hade gjort om attitydförändring hade prioriterats.

Det kan ju dock vara så att ekonomiska styrmedel är ett effektivt sätt att förändra attityder också. Om någon t ex köper en etanolbil p g a ekonomin kanske den tar till sig miljöargument på ett annat sätt i fortsättningen.

Jag funderar på om ekonomiska styrmedel kan vara en del i en antispeciesistisk djurrättsstrategi? Spontant tänker jag mig en viktig skillnad mot miljöfrågan; att ge upp kött/animaliekonsumtion upplevs som en större uppoffring av de flesta än att leva miljövänligt. Det tänker jag i så fall är en anledning att vara skeptiskt till kamp för ekonomiska styrmedel i djurrättssyfte eftersom det om det upplevs som en större uppoffring krävs ett djupare politiskt/etiskt ställningstagande.

Hur tänker ni?

Malte Lindstam

Lyckad workshop

2006-07-31T08:53:00.000+02:00

Precis som förra året blev min djuretikworkshop på Ungdomsmötet väldigt lyckad. Workshopen hade tio deltagare och vi satt och diskuterade i en och en halv timma i fem dagar. I slutet av veckan sa också flera deltagare att de tänker bli veganer, och de som redan var veganer kände sig mer inspirerade för att fortsätta med veganismen och sätta igång med aktivism. Vi lyckades också få många andra deltagare på mötet att fundera på vår rätt att utnyttja djur, bland annat genom vår redovisning av slutet av veckan då alla deltagare fick ta ställning till några påståenden och diskutera varför de tagit ställning för sitt val.

Borta ännu en vecka
Snart åker jag till Norge för att umgås och titta på fjordar, och blir borta i mer än en vecka så jag kommer nog inte skriva nåt här på ett tag.

Djuretikworkshop på ungdomsmötet

2006-07-19T15:48:00.000+02:00

På lördag åker jag till ungdomsmötet, ett ungdomsläger utanför Järna som jag varit på varje sommar i ett par år nu. Mötet pågår en vecka, och förutom att umgås så äter man god vegetarisk mat, lyssnar på föreläsningar, deltar i både teoretiska och praktiska workshops, ser på teater/cirkus mm och dansar till liveband. Precis som förra året kommer jag leda en djuretikworkshop som kommer pågå hela veckan, och det ser jag verkligen fram emot.

En chans att påverka
Förra året deltog tio personer, och vi samlades och diskuterade djuretik i två timmar varje dag. Förutom att det var väldigt roligt och jag fick höra många intressanta tankar räddade vi säkert ett antal liv. En person som var blandkostare i början av workshopen bestämde sig för att bli lakto-ovo-vegetarian, en annan som varit någon form av vegetarian bestämde sig för att bli vegan och ytterligare några ökade sin grad av vegetarianism.

Det var väldigt inspirerande att så många påverkades, och jag hoppas att fler kommer påverkas även denna gång. Förutom det utåtriktade arbetet som syftar till att få folk att bli intresserade är det väldigt viktigt med den här sortens fördjupande aktiviteter som kan ge folk ökad förståelse och stärkta åsikter.

Skrivkramp
Jag har dock fått någon form av skrivkramp, jag har ett par texter jag borde skriva på men kan inte riktigt förmå mig att göra det. Förutom att det är synd att texterna inte skrivs är det frustrerande att inte riktigt kunna kontrollera det själv. Om någon har några tips på hur man kommer igång får man gärna skriva till mig.

Presentation i Lund

2006-07-13T12:20:00.000+02:00

Imorgon ska jag hålla en presentation om djurrätt och vegetarianism på en grillkväll arrangerad av Djurens Rätt och Govindas. Förutom min presentation kommer det bland annat bjudas på schysst vegetariskt grillkäk. Så här skriver Djurens Rätt om det på sin hemsida:

Govindas i samarbete med Djurens Rätt Lund ger dig:

veggo-grillkväll på bakgården - sommarens fräschaste grillning!

- 50 kr för mat och mingel
- Sex veganska rätter
- Djurens Rätt Lund informerar om veganism/vegetarianism

datum och tid: Fredagen 14e juli kl. 19.00
plats: Govindas, Bredgatan 28, Lund

sugen? ring gärna och anmäl ditt intresse!
046-12 04 13
076-249 88 08

Välkommen önskar
Govindas och Djurens Rätt Lund

Om djurrätt och mönstring

2006-07-12T10:09:00.000+02:00

Det här är ett inlägg riktat till de läsare som inte redan är djurrättsaktivister, utan har kommit hit av någon annan anledning men vill veta lite mer om djurrätt och antispeciesism. Det var en artikel om mig igår på expressen.se på grund av att jag vägrade mönstra (läs den här) och det har därför kommit lite extra många nyfikna läsare hit.

Som ni kanske märkt är det här en blogg om djurförtrycket, och det är djurrättsaktivismen jag fokuserar på nu. Och även om jag tycker att försvaret sköts på ett väldigt galet sätt är det ingenting mot alla de övergrepp som ständigt sker mot andra djur. Flera miljoner ickemänskliga djur dödas varje dag i Sverige för att bli mat, och det helt i onödan. Vi behöver inte äta djur för att leva och må bra, vi kan få i oss alla näringsämnen vi behöver ändå. Trots att vi inte behöver det föder vi upp eller fångar in, plågar och slutligen dödar ett oräkneligt antal kännande individer. Vad ger oss rätten att göra det?

Speciesism
Vår syn på djur bygger på att vi ser på dem som lägre stående varelser, några som vi människor kan använda för våra syften utan att på allvar ta hänsyn till. Vi har dragit upp en absolut gräns mellan människor och andra djur, och säger att det är fel att döda en människa men inte ett annat djur. Men vad är det som är så speciellt med oss människor? De argument som brukar komma upp för att förklara den här indelningen är bland annat att vi människor är intelligentare eller är medvetna om vår egen existens. Men spelar dessa egenskaper verkligen någon roll? Måste man kunna räkna matte och filosofera över livet för att må dåligt eller vilja fortsätta leva? Vad jag tycker är viktigt för om vi måste ta hänsyn till en varelse eller inte är om den har känslor eller inte. Om en individ kan må dåligt innebär det att det spelar roll för den individen hur den behandlas, och därför måste vi respektera det. Och om en individ kan må bra, då har den ett intresse av att fortsätta leva, och då innebär det en hemsk kränkning mot den personen att ta dess liv. Oavsett om det är en människa eller ett annat djur.

Om man ändå tycker att intelligensen, eller någon annan av de "unikt mänskliga" egenskaperna, är det som spelar roll innebär det fortfarande inte att man kan dra en klar gräns mellan människor och andra djur. Vad gör man då med de människor som inte är tillräckligt intelligenta? Ett nyfött spädbarn är säkert inte intelligentare än en vuxen gris, innebär det då att jag har samma rätt att döda ett spädbarn som en gris? Om man menar att intelligens, självmedvetenhet, språkförmåga eller någon annan liknande egenskap är avgörande för att man ska ha rättigheter, då innebär det att man utelämnar väldigt många människor.

Det finns helt enkelt ingen godtagbar förklaring till varför människor är individer med rättigheter medans andra djur inte ska vara det. Den syn som finns på djur idag bygger på diskriminering baserad på vilken art man tillhör. Att dela in individer enbart efter art och sedan behandla eller respektera dem olika kallas speciesism (efter engelskans species = art). Speciesismen liknar, och är like fel som andra former av diskriminering på grund av biologiska grupper som t ex rasism och sexism. Om det inte finns en rimlig förklaring till varför vi människor ska vara så speciella, och varför andra djurs intressen spelar mindre roll, då tycker jag inte att vi har rätt att utnyttja och döda dem.

Men djuren har det väl bra i Sverige?
Djurskydd bygger på att vi har rätt att utnyttja andra djur, men att det ska göras så skonsamt som möjligt. Men respekterar vi verkligen djurs intressen med ett gott djurskydd? Vill de bli utnyttjade skonsamt? Är de nöjda om de blir bedövade innan de dör? Om du sätter dig in i deras situation, skulle du acceptera att bli dödad förutsatt att du inte utsätts för lidande? Det vill i alla fall inte jag. Djurskyddet bygger på en speciesistisk tanke där människors intresse av vissa produkter är viktigare än djurs grundläggande intressen av att leva och må bra. Så länge det finns kvar kommer vi fortsätta begå övergepp mot djur eftersom det allra viktigaste faktiskt är att vi får vår laxfilé.

Vad kan jag göra för djuren?
Det viktigaste man kan göra för andra djur är att sluta äta dem. En genomsnittlig västerlänning äter upp flera tusen djur under sin livstid, så varje vegetarian gör en stor skillnad. Och det är inte särskilt svårt att bli vegetarian, det finns mängder av goda och nyttiga vegetabiliska rätter som du kan äta, och det kommer hela tiden nya färdigprodukter som gör livet enklare för oss vegetarianer.

Om du vill bidra med ännu mer kan du prata om djurrätt med människor du möter och försöka påverka dem, och självklart kan du engagera dig i en djurrättsorganisation för att kunna påverka ännu fler. Lycka till.

Fransk djurrättsfestival

2006-07-11T22:50:00.000+02:00

5-12 augusti äger Les estivales de la question animale (Festivalen om djurfrågan) rum i Frankrike. Hemsidan är på franska - så jag fattar ingenting - men vänner som har varit där tidigare har rekommenderat den. Festivalen är ett möte där alla som är intresserade är välkomna för att diskutera och reflektera kring hur vi bäst kämpar för djuren. Bland aktiviteterna finns bland annat workshops i antispeciesistisk argumentation och användande av nya tekniska hjälpmedel, men även en rad föredrag och diskussioner. Alla aktiviteter är på franska, annars skulle jag nog åkt dit.

Nödvändiga arrangemang
Den här sortens arrangemang tror jag generellt är jätteviktiga. Vi måste samlas och diskutera hur vi ska kämpa för att kunna göra det så effektivt som möjligt. Förra året arrangera djurrättskursen på Färnebo Folkhögskola en djurrättsfestival som samlade flera hundra deltagare som representerade olika åsikter och organisationer och diskuterade olika ämnen, deltog i workshops och blev peppade av stämningen och underhållningen. Jag hoppas att det kan anordnas något liknande igen, där djurrättsaktivister kan samlas, utan att det är knutet till någon organisation, för att på ett konstruktivt sätt diskutera och utveckla vår aktivism. Utan schyssta strategiska diskussioner blir vi mindre effektiva, och om vi är mindre effektiva utsätts fler djur för människans förtryck.

Skrämmande bilder

2006-07-10T15:26:00.000+02:00

En vän till mig läser samhälls- och kulturanalys på Linköpings universitet, och har berättat om vad deras lärare säger om djurrätt. Tydligen ska han ha sagt att djurrättsrörelsen är väldigt dum som använder hemska bilder där djur plågas, eftersom folk därmed får en negativ känsla associerad till oss djurrättsaktivister. En bild där djur plågas väldigt mycket ger folk negativa känslor, men kanske överförs inte den negativa känslan till djurutnyttjandet utan snarare till de som alltid visar upp dessa hemska bilder; djurrättsrörelsen. Om den teorin stämmer innebär det att folk associerar djurrätt med nåt dåligt, och därmed inte känner sig lockade att ansluta sig till oss.

Vill inte se vårt material längre
Ett väldigt tydligt exempel på det här stötte jag på när jag delade ut flygblad i England. Det var väldigt många som inte ville ta emot det, eftersom "de redan visste hur hemskt djuren har det" och "bara mår dåligt av att se bilderna" samtidigt som de sade sig sympatisera med oss. De allra flesta gav dock inte intrycket av att vara djurrättare, utan det var säkert mestadels djurskyddsliga blandkostare. De hemska bilderna som dessa personer sett tidigare har alltså lett till att de spärrar av sig mot djurrättsrörelsens budskap. De tror att de redan har hört budskapet och vill inte ta emot mer eftersom de inte vill se, trots att flygbladet jag delade ut innehöll ett nytt (eller fördjupat) budskap och inte innehöll så hemska bilder.

Kommer vi se samma utveckling i Sverige? Kommer folk vägra lyssna på framtidens djurrättsliga budskap eftersom de blockerats av hemska bilder? Vi får väl hoppas att det inte händer, och undvika såna bilder...

Om bloggande

2006-07-02T12:11:00.000+02:00

Jag har haft den här bloggen ett tag nu. I början skrev jag i stort sett varje dag, sedan övergick det till varannan dag och nu är det snarare var tredje dag. Med ett så pass snävt ämne blir det svårt att skriva meningsfulla saker alltför ofta, i början var det mycket gamla tankar som jag tänkt på länge men nu har jag inget förråd med saker jag vill få sagt längre. Dessutom har jag inte samma regelbundna tillgång till internet under sommaren som jag hade under skolåret. Jag kommer nog därför skriva lite mer sällan i fortsättningen, jag vill ju att det jag skriver ska vara värt att läsa.

RSS
Det är inte så roligt att besöka en hemsida bara för att upptäcka att den inte blivit uppdaterad sen man besökte den sist, så jag rekommenderar därför att använda RSS-flöden. RSS är ett sätt att presentera innehållet i hemsidor utan någon grafik, så att olika program kan ladda hem det och presentera det utan att man behöver besöka hemsidan. På så vis kan man automatiskt se om en hemsida har uppdaterats eller inte utan att behöva besöka den. RSS-flödet kan du hitta här (i vissa program ska man ange adressen). I Firefox kan du klicka på den oranga symbolen till höger i adressfältet för att lägga till den här sidan som ett aktivt bokmärke (så gör jag, men det finns speciella program för det som kanske är bättre).

Feedback
Jag hoppas att du tycker att det jag skriver är intressant. Du får väldigt gärna kommentera artiklarna här på hemsidan eller skriva till mig om du vill ge lite feedback eller diskutera nånting. Det är inte bara trevligt att få folks kommentarer, det känns också viktigt att få diskutera de här sakerna med andra om det är någonting jag inte tänkt på och därför borde ändra åsikt. Tack för att du engagerar dig för djuren och funderar på hur du kan göra störst skillnad.

Elna Tenow och diskrimineringen av vissa djur

2006-07-01T19:47:00.000+02:00

Det finns också djurvänner, som i blind kärlek till ett visst djurslag, eller t. o. m. en viss individ, äro fullkomligt hänsynslösa mot andra individer och andra arter. Vi kunna icke förneka, att dessa äro djurvänner, ty deras vänskap för djur är förvisso sann och uppriktig, men vi böra betona, att de icke äro djurskyddsvänner i egentlig mening.

Det här citatet kommer från Nordiska Samfundets Medlemsblad (senare Djurens Rätt), nr 1, 1908. Det är skrivet av Elna Tenow, en av pionjärerna för vegetarianism i Sverige och ledande inom Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök (eller hette det inte något i stil med "Nordiska Samfundet Till Bekämpande Av Det Vetenskapliga Djurplågeriet" på den tiden?), numera Djurens Rätt.

Diskriminering av olika djur
Elna talar om djurskyddsvänner, och där känner ju inte jag mig träffad, men med tanke på när det skrevs och djurrättsrörelsens historia tycker jag att det är relevant även för oss djurrättsaktivister. Det här citatet handlar för mig om diskriminering av olika ickemänskliga djur, vilket är något som hela tiden händer både i samhället och inom djurrättsrörelsen. Det handlar inte om att folk längre är "fullkomligt hänsynslösa" mot djur av vissa arter, utan om att vi övervärderar viss djur på andras bekostnad utan att riktigt tänka på de andra djuren.

Tydliga exempel
Denna diskriminering finns kvar i tydliga former som till exempel när det gäller hundar och katter. Animal Protection Network (som många djurrättsaktivister gillar eller sprider material för) arbetar enbart mot utnyttjandet av hundar och katter, utan att ifrågasätta dödandet av andra djur alls. Djurrättsrörelsen i stort arbetar mot hund- och kattpäls, vilket jag har väldigt svårt att förstå. Finns det någon speciellt poäng med det, bryr sig aktivisterna mer om dessa djur än om andra eller är det bara populistiskt?

Mindre tydliga exempel
Det syns också i mindre tydliga exempel, som till exempel rörelsens ignorans mot fiskar. Det dödas långt mycket fler fiskar än däggdjur och fåglar tillsammans, och det är till och med vanligt med "vegetarianer" som äter fiskar. Trots detta pratar inte djurrättsaktivister särskilt mycket om fiskar, istället glöms de bort och används inte i bilder eller statistisk.

Konsekvensen av denna diskriminering blir tyvärr att vissa djur kan fortsätta utnyttjas. Om fler slutar äta "kött" men äter mer fiskar istället innebär det en ökning av antalet utnyttjade djur. Dessutom uppmuntrar man den speciesistiska attityden i samhället som värderar olika individer olika enbart på grund av vilken art de tillhör. Det är samma speciesistiska attityd som gör att människan ser sig som "mer värd" än andra djur och därför tar sig rätten att utnyttja och döda dem.

Jag ska inte skriva så mycket om det här nu, men jag har skrivit om detta ämne förut i de här artiklarna:

Hundätande Prins

Är fiskar individer?

Katters status och Djurens Rätts medlemmar

Animal Protection Network

Vad vill Djurrrättsalliansen?

2006-06-28T22:16:00.000+02:00

Djurrättsalliansen, en lokal djurrättsgrupp i Stockholm, deltar i SHAC-kampanjen (som jag skrev om för några dagar sedan). I måndags demonstrerade de utanför Roche, ett medicinföretag som är kund hos HLS. De demonstrerar där varje månad, och efter demon förra månaden skrev de så här på sin hemsida:

Företaget Roche är en av Huntingdon Life Sciences allra största kunder och Djurrättsalliansen gör sitt bästa för att de ska sluta använda sig av HLS - ett ökänt kontraktslaboratorium där 500 djur plågas till döds varje dag. Du kanske såg bilder från det på TV för några år sedan då hundvalpar fick knytnävslag i ansiktet av de anställda?

Det lustiga med det här citat och själva protesterna mot Roche är att Djurrättsalliansen inte protesterar mot att Roche använder sig av djurförsök i sin forskning, utan mot att de köper djurförsök av just HLS. Om Roche slutar vara kund hos HLS och utför sina djurförsök själva eller köper dem av något annat kontraktslaboratorium, slutar Djurrättsalliansen då att protestera mot dem?

I ovanstående citat verkar det som att det är HLS och inte djurförsöken som är själva problemen, och att problemen med HLS är att de slår söta små hundvalpar i ansiktet och inte det faktum att de utnyttjar djur. Men vilken skillnad gör det om Roche köper sina djurförsök av HLS eller inte? Förhindrar man något djurförtryck genom att få dem att sluta stödja HLS?

Antispeciesistisk konst

2006-06-27T11:56:00.000+02:00

Veronica Ibarra är en konstnär som gör antispeciesistisk konst. Det tycker jag är ett väldigt spännande sätt att göra aktivism på, och jag hoppas att fler än jag tycker om de här bilderna. Ett projekt hon har gjort är att fotografera söta små leksasdjur på tallrikar och andra ställen där vi annars bara ser djuren som mat. Här är en bild som jag tycker är väldigt bra, men det finns ännu fler här.

Det finns även andra projekt, mest fotografier och animeringar, på hennes sida www.veronicaibarra.com.

Kampanjer mot enskilda företag

2006-06-24T23:26:00.000+02:00

En vanligt förekommande strategi inom djurrättsrörelsen är att försöka stänga ner enskilda företag som utnyttjar djur. I Sverige är väl det mest kända exemplet LTCL-kampanjen som arbetar mot en chinchillafarm i Tågarp utanför Falkenberg. Internationella exempel är SHAC-kampanjen som försöker stänga ett stort djurförsökslaboratorium (HLS) och Save the Newchurch Guinea Pigs som arbetat mot en marsvinsfarm (båda i England) och kampanjen mot Covance (ett djurförsökslaboratorie i Tyskland).

Jag är kritisk till denna metod av tre skäl, dels uppnår man sällan särskilt mycket genom att stänga ett enskilt företag, dels kräver det att man använder populistiska och/eller aggressiva metoder för att lyckas och dels kan det vara väldigt destruktivt för rörelsen på grund av attityden om att man aldrig får ge upp.

Vad uppnår man egentligen?
Så vad uppnår man om man stänger ett enskilt företag? Ofta är det nog inte så mycket. I vårt samhälle bygger det mesta på tillgång och efterfrågan, om efterfrågan är detsamma kommer utbudet generellt sett att vara det också. Det finns såklart undantag, som tillexempel om det bara är ett företag som har möjlighet att göra en viss sak eller om de drar upp konsumtionen med mycket marknadsföring mm, men då tycker jag att det är de som vill stänga företaget som ska förklara varför det ska ha en effekt. Det räcker inte med att säga att ett visst företag är dåligt och att det därmed ska stängas, om det ger utrymme för ett annat företag att ta över spelar det ingen roll för djuren.

Ett tydligt exempel på det här är då SHAC för ett tag sedan hade en kampanj mot ett antal japanska företag som köpte djurförsök av HLS (företaget de kämpar emot). Till slut slutade företagen vara kunder hos HLS, och det ansågs som ännu en stor seger i kampanjen. När kampanjen mot HLS konkurrent Covance senare fick tack på Covances kundlistor upptäckte man att det japanska företagen helt enkelt hade köpt samma djurförsök av dem istället. Man hade alltså inte uppnått något alls, men ändå utmålades det som en seger.

Och även om man lyckas stänga ett visst företag och inget annat tar över är det ofta väldigt små vinster man vunnit eftersom det troligtvis är rätt så få djur som berörs. Chinchillafarmen i Tågarp tror jag bara har ett par hundra chinchillor, och med tanke det enormt utbredda djurförtrycket i övrigt tycker jag att det är slöseri med aktivistresurser att kämpa så mycket för att stänga vad som faktiskt är en piss i havet jämfört med resten av djurförtrycket. Om man kan rädda fler djur på annat sätt är det nästan en diskriminering mot dem att istället lägga ner resurserna på en liten farm. Ett tiotal vegetarianer är säkert viktigare än en stängd chinchillafarm, och det är säkert lättare att få tio personer att bli vegetarianer än att stänga Tågarpsfarmen.

Aggressiva och/eller populistiska metoder
För att stänga ett företag har man troligtvis två metoder att välja mellan, antingen att tvinga ner det genom att trakassera deras personal och deras kunder eller genom att övertyga allmänheten om att de är hemska. Både dessa metoder riskerar att vara skadliga för resten av djurrättsarbetet. I de kampanjer som försöker stänga enskilda företag finns det många exempel på trakasserier och andra aggressiva metoder. Det allra värsta exemplet är när några aktivister i kampanjen Save the Newchurch Guinea Pigs grävde upp kvarlevorna av Gladys Hammond, en släkting till ägarna av farmen och vägrade lämna tillbaks dem förrän farmen stängdes.

Annars är demonstrationer utanför ägarnas och de anställdas hem vanliga, tillsammans med skadegörelse av deras bilar mm. Det har också uppmanats att ringa till ägarna och beställa saker i deras namn. Alla dessa aktiviteter gör djurutnyttjarna till offer i medias och allmänhetens ögon, och djurrättsrörelsen riskerar därför att skrämma iväg folk från vårt budskap.

För att rädda sitt anseende eller för att få folket med sig brukar dessa kampanjer göra utåtriktade aktiviteter för att visa hur hemska deras motståndare är. Men för att få med sig allmänheten i en sådan fråga tvingas man använda väldigt djurskyddsliga argument och bilder/filmer. Då tvingas man fokusera på saker som att forskarna slår djuren eller att de lever under ovanligt hemska förhållanden. Man kan inte lyfta generella problem, utan tvingas måla upp det här stället som mycket värre än alla andra (för det är ju det stället man försöker stänga). Enligt Physicians Committee for Responsible Medicine har de tillsammans med SHAC skrivit till HLS kunder och bett dem köpa sina djurförsök från andra laboratorier istället. Ibland är det inte bara djurskyddsliga argument utan helt osakliga anklagelser, till exempel presenteras ägaren till chinchillafarmen i Tågarp som mentalt sjuk i en kampanjfilm från LTCL.
”Vi ger aldrig upp”
Dessa kampanjers framgång bygger på att deras offer inte tror att de kommer ge upp. Deras motståndare måste veta att de kommer fortsätta bli trakasserade för evigt, annars kan de ju helt enkelt vänta ut aktivisterna. Om en kampanj ger upp efter ett år eftersom de inte uppnår någonting skadar det de andra kampanjerna eftersom företagen då tror att de slipper kampanjen om de bara håller ut ett tag till. Det finns därför en attityd om att man aldrig får ge upp en sådan här kampanj utan att man ska kämpa tills man vinner.

Men vad händer om man efter ett tag inser att det inte skulle gå så lätt som man trodde eller hittar andra saker som man tycker är viktigare? Då tvingas man ändå fortsätta med kampanjen på grund av solidaritet med de andra kampanjerna, man får ju inte försämra deras rykte. Det finns då en väldigt stor risk att en grupp människor arbetar mer än de egentligen orkar för att kampanjen ska fortsätta se lika stor ut, och att de till slut inte orkar mer och blir trötta på aktivism. När jag träffade aktivister i Tyskland som var aktiva i kampanjen mot Covance berättade de att de hade svårt att hålla igång kampanjen men kände sig tvungna att göra det eftersom de lovat att aldrig ge upp. Jag tror inte att det är så hälsosamt för rörelsen eller enskilda aktivister, det måste finnas rum för flexibilitet och variation.

Vi måste ha möjlighet att prioritera nya saker eller välja nya strategier och lägga ner de kamper vi inte lyckas med för att orka och för att kunna arbeta så meningsfullt som möjligt, och då är inte ”vi ger aldrig upp”-attityden en bra idé.

Vet du vilken skillnad du gör?

2006-06-22T23:40:00.000+02:00

Jag fick just ett mail från en läsare som tyckte att bloggen är intressant. Det blir jag självklart glad över, precis som alla andras kommentarer om att de tycker om bloggen eller mina kommentarer på olika ställen, tack så mycket.

Det här mailet var dock ovanligt trevligt eftersom författaren berättade att hon ätit fiskar utan att reflektera kring det förut, men helt slutat med det sedan hon hörde mig om Malte prata om det på Djuren Rätts riksstämma i Västerås. Genom att göra det har hon bidragit till att många färre djur dödas och utnyttjas i den här världen, jättehärligt. Det är också väldigt härligt för mig att höra, det finns få saker som är så inspirerande som att få höra från någon att man faktiskt gjort nån skillnad.

För nån vecka sedan träffade jag en annan person som också berättat att jag påverkat, och det har varit en del personer genom åren som har sagt det till mig. En höjdare är en tjej som växt upp i en familj där de åt lakto-ovo-vegetariskt, men efter att vi pratat om djurrätt blev hon vegan och fick dessutom sin pappa (!) med sig.

I vårt arbete påverkar vi säkert många människor, men vi får sällan reda på det riktiga resultatet eftersom folk sällan förändras på riktigt under själva diskussionen. Det är därför trevligt att bli påminnd om det när någon berättar det, och det finns säkert fler där ute som påverkats utan att berätta det. Så har du påverkats av någon och tycker att den gör nåt bra, säg det till den. Och om du själv vill påverka kan du verkligen göra en skillnad och rädda tusentals liv genom att prata med folk om vegetarianism och djurrätt...

Borta en vecka

2006-06-14T00:33:00.000+02:00

Imorgon (eller rättare exakt idag med tanke på vad klockan är) åker jag till stockholm för lite djurrättsaktiviteter för att sen fortsätta resan via Göteborg och Abisko. Jag kommer därför troligtvis vara borta från internet ungefär en vecka, och därmed kommer inga nya poster här på bloggen på ett tag.

Vad är poängen med internt arbete

2006-06-13T10:41:00.000+02:00

Jag försöker ju diskutera med andra djurrättsaktivister om strategier och aktivism, och en vanlig reaktion är en fientlighet mot interna diskussioner. Ska vi lägga nån energi på internt arbete inom djurrättsrörelsen, eller är det bara den utåtriktade aktivismen som spelar roll?

Intern aktivism = förberedelser för den utåtriktade aktivismen
Jag ser på internt arbete som förberedelser inför den utåtriktade aktivismen. Självklart är det det utåtriktade arbetet och resultatet av det som är det viktiga, men för att uppnå dessa resultat måste vi förbereda oss. Förberedelser utan att man genomför nåt i slutändan är självklart meningslöst, men väldigt intensiv aktivism utan tillräckliga förberedelser riskerar att bli lika meningslöst eftersom man inte kan uppnå samma resultat.

Om man ska ha en flygbladsutdelning måste man förbereda sig genom att skapa flygbladen, och för att kunna skapa flygbladen och ge dem så bra effekt som möjligt måste man diskutera sina strategier och hur man vill föra ut sitt budskap. Allt detta är förberedelser, och jag tror de är väldigt viktiga. En annan form av intern aktivism är peppande eller utbildande aktiviteter, som båda syftar till att förbättra rörelsens resultat. De flesta av dessa former av intern aktivism är relativt omtyckta, man får väldigt cred om man arrangerar ett populärt läger för djurrättsaktivister. Samtidigt kritiserar folk mig ibland med motiveringen att jag borde arbeta utåtriktat istället för internt. Om man menar att det finns något generellt problem med internt arbete borde man väl också vara skeptiskt till interna läger eller möten?

För att den utåtriktade aktivismen ska vara så meningsfull som möjligt måste vi förbereda oss, och en del av den förberedelsen är interna diskussioner kring strategier. Så om någon aktivist kommer med strategiska åsikter, argumentera emot själva sakfrågan eller gör nåt annat mer meningsfullt än att avfärda det som internt och därmed meningslöst.

Analys av "Peacable Kingdom", "The Witness" och "Earthlings"

2006-06-12T12:17:00.000+02:00

Här kommer en analys av tre djurrättsdokumentärer skriven av Malte Lindstam. Om du också vill bidra med något till den här bloggen får du gärna skriva till mig.

Filmer kan vara ett bra sätt att få folk att reflektera, känna och kanske byta åsikt. Jag har sett tre seriösa (påkostade) djurrättsdokumentärer som jag här analyserar utifrån ett antispeciesistiskt perspektiv. Filmerna jag har sett är:

Peaceable Kingdom - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
1 hr 9 min 27 sec - Jul 30, 2004

The Witness - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
43 min 43 sec

tribeofheart.org

Earthlings
Shaun Monson
1 hr 35 min 28 sec
isawearthlings.com

Alla dessa filmer finns att se online på video.google.com (sök på titeln).

The Witness
”The Witness” handlar om Eddie Lama, en medelålders man i byggbranchen som engagerar sig för djurrätt. Intervjubilder på honom varvas med bilder på djur som plågas och på Eddies kampanjande mot päls. Det känns som att bilderna som visas är tänkta att vara så hemska och grymma som möjligt, och en stor del av bilderna kommer från pälsjakt med fällor.

Filmen tar upp vegetarianism men det finns ett starkt fokus på päls. Vi får se bilder från modevisningar kombinerat med djurplågeribilderna. Troligen är det främsta syftet med filmen att få folk att ta avstånd från päls. Jag är dock mycket orolig att det sker till priset av att folk ser päls som en avart från annat utnyttjande av djur och inte fås att reflektera kring djurs moraliska status.

Att filmen skildrar andra former av utnyttjande av djur kan kanske motverka denna effekt? Jag är mycket tveksam eftersom den skildring som görs går ut på att visa grymhet mot djur, och inte på att visa djur som individer som förtjänar en respekt de inte får. Folk tar avstånd från det grymma utan att tänka över själva utnyttjandet av djur. Djurutnyttjarna kan lätt hävda att det som visas är missförhållanden och inte strukturella fel och folket kan fortsätta att äta djur.

Earthlings
”Earthlings” börjar väldigt lovande. En mångfald av djur (även fiskar) skildras med ansiktsbilder, samtidigt som berättarrösten förklarar de djuretiska tankarna. Efter denna inledning följer en över en timma lång kavalkad av bilder på djur som plågas för olika mänskliga ändamål. Bilderna är överlag väldigt hemska, och många av dem består av människors sadistiska grymhet mot djur. Filmen avslutas med djuretiska ord, dock kombinerat med hälso- och miljöargument för veganism.

Den stora mängden hemska bilder i denna film tror jag får väldigt många människor som ser den att inte orka se mer. Risken är att de blockeras och inte fås att reflektera. Ett ännu större problem är dock risken att de fås att reflektera, men på ”fel” sätt. T ex förstärker dessa bilder på människor som plågar djur bilden att djurförtrycket beror på enstaka personers grymhet, och inte som djurrättsrörelsen menar att det beror på att hela samhället godkänner det. När folket tänker så kan de kräva bättre ”djurskydd” men fortsätta äta djur

Peacable Kingdom
”Peaceable Kingdom” skiljer sig radikalt från de två andra filmerna. Den skildrar främst några aktivister som har ett djurhem, dit de tar övergivna lantbruksdjur. Djurhemmet får besök av barnfamiljer som får träffa djuren och höra på en föreläsning om djuretik. Aktivisterna bakom djurhemmet, några besökare samt några f d bönder intervjuas om djuretiska frågor. Det blandas med ett väldigt stort antal bilder på djurs ansikten, och bilder som skildrar deras önskningar att t ex äta. Det visas också bilder där djur utnyttjas, men de är färre, mindre grymma och visar mer ofta djurens ansikten.

Jag grät när jag såg denna film. Den utmärkta skildringen av djur som individer, kombinerat med bilderna på förtrycket och människornas hoppingivande tankar väckte starka känslor. Jag tror den här filmen är lämplig att visa även för icke-djurrättare (till skillnad från de andra två). De får se människor som visar en enorm medkänsla för djurs lidande, och som samtidigt för fram tankar om att vi inte får utnyttja dem, även om det sker ”humant”. De får lite kunskap om det förtryck djur utsätts för för mänskliga syften. Men det viktigaste av allt är kanske att de får se djur som kännande individer samtidigt som de får höra de djuretiska tankarna.

En stor nackdel med filmen är att den inte nämner eller visar en enda bild på fiskar. De djuretiska resonemangen tycker jag också är lite konstiga ibland, t ex när det tas upp att grisar är så smarta att de kan lära sig sitta, precis som en hund, som en anledning att ge dem hänsyn.

Filmen är 1 timme och 9 min lång, och därför olämplig att göra egna filmvisningar på offentliga platser med, eller använda på korta skolbesök. Men dess längd lämpar sig bra på t ex en filmfestival! Om tillfälle ges för ett längre skolbesök tror jag också mycket på att visa denna film.

Jag gillar Nathalia Edenmont

2006-06-10T15:23:00.000+02:00

Konstnären Nathalia Edenmont har blivit väldigt uppmärksammad för sina fotografier av döda djur. Många har reagerat väldigt negativt på hennes arbete. Djurrättsaktivister har gjort gemensam sak med nazister och den djurutnyttjande allmänheten i kritiken mot henne. Men varför blir folk så upprörda? Ur ett djurrättsperspektiv är det ju självklart hemskt att hon dödat djur och använt dem som material i sin konst, men är det mer hemskt än att döda djur och använda dem som material i sin kost?

Man skulle kunna uppröras mer av att använda djur i konsten eftersom det skulle kunna bidra till att cementera synen på djur som saker tillgänliga för våra önskemål. Men här har det ju totalt motsatt effekt. Edenmont synliggör den attityd som finns i samhället, allmänheten blir upprörd och hon kritiserar då deras dubbelmoral. När konsten debatterats i media har hon varit väldigt tydlig i sitt budskap, det är dubbelmoral att inte acceptera hennes konst samtidigt som man själv använder döda djur för nöjes skull.

"De säger att det är okej att avliva djur för att äta, men inte okej att betrakta på en tavla."

"Jag förstår att människor som bryr sig om djur blir provocerade av det jag gör. Men ofta blir det dubbelmoral. De som kritiserar mig är oftast inte vegetarianer, de har skinnfåtöljer hemma, skor och väskor av läder och använder smink som är testat på djur. Men det är ju också döda djur. Jag dödar en kyckling och äter den och så blir huvud och ögon kvar. Vad gör man med det? Kastar bort det?"

"Men om dom aldrig förklarat för sina barn var kycklingklubban eller köttbullarna kommer ifrån så är det inte mitt problem." [om att oroliga föräldrar undrat över hur de ska kunna förklara konsten för sina barn]

"Vad är bakgrunden till att du använder djur?
– Det är samma bakgrund som hos dig, lika mycket i mitt liv som i ditt. Det finns på matbordet och som husdjur och så vidare och det är inget speciellt med det.

Det är starka kontraster?
– Har du tänkt på de kontrasterna när du äter middag med gott vin på en restaurang, vad som hänt innan. Nu kanske du kan göra det, säger Nathalia Edenmont."

Ärlig djurutnyttjare som tvingar andra att se verkligheten
Nathalia Edenmont är en speciesist som utnyttjar djur för nöjes skull, och det tycker jag självklart inte om. Men hon är i alla fall ärlig och konsekvent, och hon visar för allmänheten att de precis som henne utnyttjar djur för triviala syften. Det ska hon ha respekt för.

Visst är det upprörande att hon dödat djuren, men det är bara småsaker jämfört med vad de allra flesta människor runt omkring oss gör. Det riktigt upprörande är just samhällets dubbelmoral. Den djurkonsumerande allmänheten gör samma sak som Edenmont varje dag, men utan att reagera på det. Hon visar upp för samhället vad deras attityder egentligen går ut på, och det blir folk upprörda över. Jag tycker att vi borde använda denna möjlighet för att kritisera allmänheten istället för att hacka på en konstnär som inte är så mycket värre än medelsvensson.

Djurrättsrörelsens agerande
Djurrättsrörelsen har framförallt lagt ner sin energi i den här frågan på att kritisera Edenmont (till och med PeTA reste hit och lät en aktivist protestera dygnet runt utanför galleriet). Genom att tillsammans med den köttätande allmänheten protestera mot Nathalia erkänner vi att det hon gör på något sätt skulle vara värre än det alla gör. Varför gör vi inte som Nathalia och frågar de som upprörs över hennes arbete vad de åt till middag igår? Många upprörs över att hon dödade djur för nåt så onödigt som konst. Är det inte ett gyllene läge att fråga folk om de är motståndare till allt onödigt dödande av djur?

Nathalia för fram djurrättens argument, men kommer med en annan slutsats. Då tycker jag att vi borde stödja hennes argument men visa upp en annan slutsats, det tror jag skulle göra betydligt större skillnad än att vara populistisk och kritisera henne.

Nathalia Edenmont ställs just nu ut på utställningen "AnimalWorld" på Borås konstmuseum, det var en artikel om henne igår i Sundsvalls Tidning.

Utvecklingen i pälsfrågan

2006-06-08T10:55:00.000+02:00

Det svenska lagförslaget om hårdare djurskyddsregler för pälsdjur kan inte klubbas igenom nästa vecka som planerat. Svd.se:

"Anledningen är att Frankrike lagt sig i, sedan ärendet skickats till EU- kommissionen. Frankrike ifrågasätter om det svenska förslaget vilar på vetenskaplig grund."

Jag förstår dem. Förslaget vilar på ideologisk, inte vetenskaplig, grund. De tre partierna bakom förslaget har alla beslutat att arbeta för ett förbud av pälsfarmning och kommit överrens om att genomföra det den här mandatperioden. Efter en utredning kom de dock på att det är komplicerat att förbjuda en hel näring (och det kostar pengar) så de beslutade istället att skärpa reglerna så att resultatet i praktiken är att näringen förbjuds. Frankrike och borgarna har rätt om att det egentligen handlar om ett förklätt näringsförbud.

Problemet är när det här förslaget hamnar i blåsväder. De som kämpar för att förslaget ska gå igenom tvingas då att försvara det med att det visst inte är en djurrättslag utan en helt vanlig djurskyddslag byggd på vetenskapliga undersökningar. Man tvingas ta avstånd från den egentliga orsaken, att päls är en onödig produkt som det inte är ok att plåga och döda för.

Jag oroar mig för utvecklingen i den här frågan. Ju mer vi tvingas föra fram lagförslaget som en vanlig djurskyddslag destå mindre möjlighet har vi sedan att använda pälsopinionen mot andra djurutnyttjanden. Från att delvis ha varit en djurrättsfråga är det på väg att bli en ren djurskyddsfråga.

Läs vad jag skrivit tidigare om olika sätt att se på pälsfrågan.

Bakslag för djurrättsrörelsen

2006-06-06T18:51:00.000+02:00

En brittisk opinionsundersökning visade nyligen att stödet för djurförsök har ökat ordentligt, från ca 50% till 70%. Detta kan troligtvis ses som en indikation över djurrättsrörelsens framgång generellt i Storbrittanien. Rights for Animals ägnar sitt nyhetsbrev åt hur djurrättsrörelsen har agerat för att uppnå ett sådant resultat.

Enligt Rights for Animals finns det två huvudsakliga orsaker. Dels har djurrättsrörelsen använt sig av metoder som allmänheten finner väldigt stötande, men den har heller inte lagt ner tillräcklig energi på att förklara varför man tycker att djurutnyttjandet är fel. Slutsatsen är att rörelsen behöver utvecklas till att framförallt arbeta antispeciesistiskt mot allmänheten och uppmuntra veganism.

Min sammanfattning räcker dock inte på långa vägar för att förstå budskapet, klicka därför gärna på länken här nedan för att läsa hela texten. Den är på engelska men är värd att läsa igenom.

The Animal Rights Movement: Time for a Major Shift

Flygbladsanalys: Vägen till Vegoland

2006-06-04T11:18:00.000+02:00

Jag brukar ju försöka analysera flygblad för att komma på vilka signaler de sänder ut, och nu har turen kommit till Djurens Rätts "Vägen till Vegoland". Egentligen är det inget flygblad, utan snarare ett litet häfte om vegetarianism som man kan få hemskickat till sig. Du kan ladda ner det här.

Framsidan tycker jag är bra. Man ser tre bilder, en bild på en maträtt (med köttimitationer) som ser god ut, en bild på en kviga och en på en snubbe (Nima Daryamadj) som man troligtvis inte känner igen men som ser snäll och glad ut. Bilden på kvigan är rätt bra ur mitt bildanalysperspektiv; man ser en individ som är ute på en äng, men hon är fastbunden och man ser tydligt taggtråden framför henne.

Varför blev du vegetarian?
När man öppnar det första uppslaget nås man framförallt av de två rubrikerna "Grattis!" och "Djuren" samt en rätt stor bild på en gris (där man tyvärr fokuserar lite för mycket på den svarta fläcken runt ena ögat, men i övrigt en bra bild) . Längst till vänster finns en spalt där Nima (han på framsidan och Theresia Ek, 104 år gammal och vegetarian sedan fyra års ålder) får frågan "Varför blev du vegetarian?". De två svarar på frågan väldigt bra, med enbart djuretiska argument och båda lyfter upp djuren som individer och säger att det är problemet, inte själva sättet de utnyttjas på.

Välkomsttext
Under rubriken "Grattis!" finns en välkomsttext från Gabriella Terneborg (med en bild där hon ser snäll och glad ut). Det bra i texten tycker jag är att hon lyfter vegetarianismen som ett av en persons viktigaste val, att hon lyfter vegetarianismen som nåt trevligt och positivt, att man själv kan göra skillnad vid matbordet och att man är tvungen att ta ställning samt att hon lyfter det stora antalet djur som utnyttjas. Det negativa är att hon pratar lite väl mycket om miljövänligheten, samt att hon säger att häftet bland annat handlar om "hur djur i matproduktionen behandlas". En annan problematisk sak är att hon skriver om "kött", och inte om andra djurprodukter. Med tanke på att kött ofta tolkas som rött kött i det här samhället, att det är vanligt med vegetarianer som äter fiskar och/eller kycklingar och att häftet handlar om "vegetarianism" och inte "veganism" är det lätt att tolka som att [rött] kött är själva huvudproblemet. Jag tycker att man gärna får förtydliga sig lite genom att prata om djurprodukter i allmänhet.

Alec Baldwin
Längst ner är det en bild på Alec Baldwin (skådespelare) och citatet:

Varje gång vi sätter och för att äta gör vi ett val: snälla välj vegetarisk. Gör det för djuren, gör det för miljön och gör det för din hälsa.

Att använda sig av kändisar tycker jag är jättebra, problemet är att få dem att säga rätt saker. Här är jag skeptisk eftersom han jämställer djurargumentet med miljö- och hälsoargumentet.

Djuren
Den högra sidan har ett textstycke med rubriken "Djuren har det väl bra - eller?". Det börjar rätt ok med att tala om hur många djur som dödas i lantbruket, samt hur många kilo fiskar som dödas i Sverige. Sen blir det dock djurskyddsligt så det ryker om det, det handlar enbart om hur djuren avlas, lever och dödas. Under textstycket är det en lapp med ett utdrag ur djurskyddslagen tillsammans med kommentaren:

Vi vill gärna tro att djuren har det så bra i Sverige. Men tittar vi på hur de egentligen har det är lagen långt ifrån uppfylld.

Tyvärr är jag rädd att det här stycket uppfattas som att djurskyddslagen är tillräcklig, och att problemet är att den inte uppfylls.

Till höger är det en bild där en kalv hålls fast i ena örat och ser väldigt rädd ut, mitt förstaintryck är rätt dåligt men det räddas av bildtexten som säger att "I den industrialiserade uppfödningen betraktas djur som saker, inte individer med egna känslor och upplevelser". Under bilden är det en bra text om att man själv kan, och måste, göra skillnad.

Djurskyddsbeskrivningar
På nästa sida beskrivs hur djuren utnyttjas inom olika områden. I stort sett allt är djurskyddsligt. Ett positivt undantag är stycket om fiskar. Dels är det positivt att de finns med över huvud taget, det är tyvärr inte så vanligt. Stycket inleds med att vi har svårt att identifiera oss med dem, och man påpekar att forskning visar att även fiskar har känslor. Den andra halvan av stycket är dock rätt djurskyddsligt där också.

Det är en rätt bra bild på en fisk med en bra bildtext om att vi mäter fiskar i vikt och inte antal, vilket säger en del om synen på fiskar. Även bilderna på kon och hönsen är bra, de två kycklingbilderna är dock sämre (man ser många kycklingar (ingen riktig individ) och de signalerar dåliga förhållanden/misshandel). Det finns också två bilder på grisar, en bild på en glad gris på en gräsmatta och en bild massa grisar i trånga boxar. Över bilderna finns rubriken "Vilket liv föredrar grisen?". Med tanke på att djuretiken i vårt samhälle handlar väldigt mycket om hur djurens liv ska se ut innan de dödas är jag rädd att bilderna i kombination med rubriken uppmuntrar den djurskyddssyn som bevarar djurutnyttjandet.

Pamela Anderson och grymhet
På samma sida säger Pamela Anderson att:

Kycklingar, grisar och andra djur är intressanta individer med personlighet och intelligens... Vad människor måste förstå är att om de äter djur så främjar de också grymhet mot djur.

För det första är jag väldigt skeptisk till att använda termen "grymhet". Djurutnyttjandet har inget med grymhet att göra (förutom i extremfall), folk vill inte att djuren ska ha det dåligt. Det handlar bara om brist på respekt och förståelse. Om man använder termen grymhet (det är betydligt vanligare på engelska där de ofta pratar om "cruelty") måste man hävda att någon är grym. Antingen får man då skylla allt på den grymma djurindustrin som vill plåga djur och som tvingar oss att köpa deras produkter, eller så måste man säga att folk i allmänhet är grymma vilket varken stämmer eller leder till nåt positivt eftersom de bara försvarar sig mot såna anklagelser. Sen är jag också osäker på om Pamela Anderson med sitt rykte får fram sitt budskap, hon är kanske inte den man främst associerar med "personlighet och intelligens".

Miljön
Nästa uppslag handlar om miljön, och den stora bilden visar ett gäng betande djur på föredetta regnskogsmark. Hela uppslaget handlar om djurproduktionens miljöpåverkan. Jag är ju allmänt skeptiskt till att använda andra argument en de djuretiska argumenten, även miljöargumentet (det kan dock gå an ibland eftersom djuren också är beroende av en bra miljö, men då bör man poängtera det). Det här uppslaget börjar dock på ett helt katastrofalt sätt:

"Det är väl min ensak om jag äter kött?" Ja, så kan man förstås tänka - om man inte bryr sig om att djuren dör. Men samtidigt inte. Det är nämligen inte bara djurens liv det handlar om. Ditt val av mat påverkar många fler människor än du kan ana - faktiskt hela vår jord.

Det här stycket lyfter upp miljöfrågan som en människorfråga; miljön ska bevaras för att vi människor är beroende av den. På så sätt säger man uttryckligen att miljöargumentet handlar om att gynna människor, och att då lyfta fram det tycker jag trivialiserar djurutnyttjandets effekter på djuren själva.

Än mer anmärkningsvärt tycker jag dock det är att det här citatet accepterar att man kan se köttätande som en privatsat, om det inte vore för effekten på människor. Hur en djurrättsorganisation kan skriva så i sitt materiel förstår jag inte. Är djurrätten bara nåt frivilligt snällt som vi försöker få folk att pyssla med, medan människorätten är nåt obligatoriskt alla måste bry sig om? Jag skrev en debattartikel om det är i Stockholms Fria Tidning för nåt år sen, läs den här.

Praktiskt i resten av häftet.
Resten av häftet handlar om de praktiska delara av vegetarianismen, som vad man äter, näringslära och recept. Det är också en sida om barn och veganism, det är härligt. Bortsett från en del inklämda hälsoargument har jag ett väldigt positivt intryck av vegoguiden..

Var är djurrätten?
När jag läst igenom broschyren saknar jag framför allt en sak, djurrättsfilosofin. Det förklaras inte någonstans vad djurrätten går ut på, eller varför djur ska respekteras. Det läsaren får veta av det här häftet är att djur mår dåligt av djurkonsumtion, och om man inte bryr sig om det så mår faktiskt människor också dåligt av det, så därför ska man vara vegetarian och beskrivs det hur man gör. Jag tycker att djurrättsbudskapet ska förklaras och integreras i allt material från en djurrättsorganisation.

Tre av fem möjliga
Om jag ska försöka ge flygbladet ett betyg så blir det nog tre av fem möjliga. Plus för i regel bra bilder, för att fiskar uppmärksammas ordentligt och för den praktiska delen. Minus för det djurskyddsliga, det speciesistiska i miljöargumentet, hälsoargumentet och den totala avsaknaden av djurrättsargument.

Läs min analys av Djurens Rätts kycklingflygblad här.

Skolpresentationer

2006-06-03T15:21:00.000+02:00

Jag var i Linköping igår och pratade om djurrätt med en gymnasieklass (allmän linje, etikprofil, år 1). Jag tror att det generellt är väldigt bra att ge sig ut i skolor och prata om djurrätt, man når ut till människor man annars inte skulle nå, man får mer tid på sig för fördjupning än ett flygblad kan erbjuda och man ger dem en möjlighet att träffa en djurrättsaktivist och ställa egna frågor mm.

Presentationen igår var ju inför en klass med etikprofil, så det var ganska tacksamt att prata om djurrättsfilosofi med dem, men min erfarenhet är att det funkar även i andra klasser. Förutom jag var det en gäst från Djurskyddsmyndigheten, och efter varsin kort presentation fick klassen ställa en massa frågor till oss. Jag körde med ett rätt så rent etiskt budskap, där själva kärnan var att jag frågade efter ett skäl att dra en skarp gräns mellan människor och andra djur. Djurskyddskillen å andra sidan höll sig väldigt mycket till lagstiftning och djurförsöksvetenskap, och när han fick frågor om etik blev det väldigt mycket att vi har rätt att göra som vi gör för att samhället har bestämt det (eller för att vi kan). Det var väldigt roligt, och säkert givande, att prata i skolan (precis som det brukar vara). Så kontakta några skolor i er närhet i höst och se till så att ni får komma dit och prata med eleverna!

Jon Millarp om normer inom rörelser

2006-06-02T10:05:00.000+02:00

Jon Millarp skrev idag ett bra inlägg på sin blogg om bl a hur djurrättsrörelsen har olika normer (som inte är relaterat till djurrätt) som vi förväntas uppfylla. Han tar också upp det bisarra i att vi djurrättsaktivister tror oss kunna vara en vetenskaplig auktoritet i jämförelse med forskarvärlden i stort.

Jon Millarp: Världen är också knutby

Nu måste jag rusa, jag ska till Linköping och prata om djurrätt på Folkungaskolan.

Bästa djurrättsbilden?

2006-06-01T09:17:00.000+02:00

Jag skrev för ett tag sedan om hur tag tycker att bra djurrättsbilder bör se ut. Jag tror inte på att visa de hemska bilder där djur plågas så mycket som möjligt som vi i djurrättsrörelsen oftast använder. De bilderna riskerar, precis som annan djurskyddslig propaganda, att ge sken av att det är just de hemska förhållandena som är problemet, och att allt skulle vara ok om det faktiskt var som i bregottreklamen. Lär mer i min förra bildanalys.

När jag surfade runt igår kom jag in på fotografen och djurrättsaktivisten Hendrik Zeitlers hemsida och hittade den här bilden:

Det är troligtvis den bästa djurrättsbilden jag har sett. Bilden lyfter verkligen fram kon som en individ, ljussättningen lyfter verkligen fram det vi ser som kons ansikte. Samtidigt som man tydligt ser individen ser man tydligt att hon är en utnyttjad individ. Gallret och banden runt halsen fängslar henne, och id-brickan i örat symboliserar hur hon reduceras till en produkt.

Bilden ingår i en serie kallad "de utvalda" bestående av porträttbilder av kor. Man kan se fler av Hendriks bilder på www.hendrikzeitler.com (klicka på "de utvalda").

Paralleller till socialismen

2006-05-31T14:28:00.000+02:00

Det finns de som vill dra en ideologisk koppling mellan djurrätt och socialism. Det är inte något som jag tror på, och jag är inte heller socialist. Det är dock inte eventuella ideologiska paralleller jag ska kommentera här, utan de strategiska jämförelser som framfördes under stämman i Västerås i helgen.

Som jag förstår det jämfördes den "rent" djurrättsliga strategin med revolutionism och den djurskyddsliga djurrätten med reformism, och den reformistiska socialismen ska då tydligen ha varit betydligt mer framgångsrik än den revolutionära. Jag tror att det kan vara värdefullt att dra paralleller till andra rörelser och använda andras strategiska erfarenheter för vår rörelse. Det är däremot viktigt att se de skillnader som finns, och som kan försvåra överförandet av strategier mellan olika rörelser. Det gäller självklart skillnader som att vi lever i väldigt olika samhällen, med andra värderingar och kommunikationsmöjligheter. Här tänkte jag dock upp några specifika skillnader som gör jämförelser med socialistiska strategier svåra.

Är vi revolutionära eller reformistiska?
För det första är det svårt att veta vad inom djurrättsrörelsen som skulle motsvara det revolutionära och det reformistiska. Jag skulle hävda att en rent djurrättslig strategi, som inte försöker förändra djurens situation utan istället försöker påverka allmänheten att ta djurrättslig ställning, också är reformistisk. Man accepterar att det kommer ta lång tid, och att det måste tas i små steg, och försöker sakta få med sig folket på sin sida för att kunna genomföra det man vill. Om vi skulle vara revolutionära skulle vi använda våld och tvinga fram förändring snabbt. Om vi då vill jämföra den djurskyddsliga djurrätten med den djurrättsliga genom att dra paralleller till socialismen, måste vi hitta olika varianter av reformism som skiljer sig åt på liknande sätt.

Arbetare kämpar för sig själva, vi kämpar för någon annan
En ännu viktigare skillnad tror jag är vem det är som kämpar i de olika rörelserna. Den socialistiska rörelsen är traditionellt sett uppbyggd av arbetare som kämpar för sina egna intressen, medan djurrättsrörelsen består av människor och inte de förtryckta själva.

Om en arbetare inte tror att man kan uppnå en socialistisk utopi snart är den troligtvis inte beredd att kämpa för en framtida seger, eftersom det inte förändrar dess egna förhållanden. Och eftersom den socialistiska rörelsen är beroende av att få med sig de nu levande arbetarna måste de utlova förändringar för just dem, vilket görs genom fackligt och politiskt arbete för att förbättra arbetarnas villkor.

För de djur som utnyttjas idag är det bästa troligtvis att arbeta rent djurskyddsligt för att förbättra deras villkor. Men vi i djurrättsrörelsen är inte beroende av att få med oss de nu levande djuren, eftersom det är vi människor som kämpar. Tvärtom är vi skyldiga att ta lika stor hänsyn till djur som kommer utnyttjas om femtio år.

Vi kan därför ha ett mer helhetligt perspektiv och ta mer långsiktig hänsyn än vad den socialistiska rörelsen kan göra. Att det eventuellt är mer strategiskt för socialisterna att förbättra arbetarnas villkor, utan att på allvar ifrågasätta borgarnas rätt att äga produktionsmedlen, innebär inte att att det mest strategiska för djurrättare är att förbättra sättet djur utnyttjas på.

Miljörörelsen
Om man ska dra paralleller till andra rörelser tror jag att miljörörelsen är den mest intressanta att se på. De är ett par decennier tidigare än oss, de som kämpar i rörelsen är inte de direkt berörda (även om människor är väldigt beroende av miljön, vår instinktiva tanke är dock att miljöskydd hotar vår frihet och rikedom) och de förespråkar en annan livsstil som kräver vissa uppoffringar.

Jag har känslan av att alla idag tycker att miljön måste skyddas och är relativt medvetna om problemen, men det är väldigt få som är beredda att förändra sitt eget beteende för att uppnå det. Jag är rädd för en liknande utveckling inom djurrättsrörelsen om vi fortsätter använda den djurskyddsliga strategin, helt plötsligt kommer alla kalla sig djurrättare men de allra flesta fortsätter att konsumera djur som de alltid gjort.

Då måste vi göra ett dubbelarbete. Först får vi alla med oss, och sen måste vi övertyga alla djurrättare om att djurrätt innebär att man inte utnyttjar djur. Dock är miljörörelsen precis som arbetarrörelsen betydligt mer beroende av resultat direkt, eftersom en förstörd miljö idag kommer vara förstörd imorgon också.

Slutsatsen för min del är att vi inte har vare sig en strategisk eller moralisk skyldighet att bry oss mer om de djur som lever idag, och ur ett långsiktigt perspektiv tror jag vi hjälper fler djur utan att blanda in djurskydd i strategierna.

Delmål, inspirerande eller vilseledande

2006-05-29T13:45:00.000+02:00

Kommentar lagd till i efterhand: Jag förenklade lite väl mycket i den här texten, och formulerade lite klumpigt. Läs gärna kommentarerna som förtydligar och diskuterar lite extra.

Vi i djurrättsrörelsen kämpar ju för ett väldigt avlägset mål, ingen förväntar sig att det ska gå snabbt att avskaffa ett av världshistoriens största förtryck. Därför bygger vi ofta upp delmål och firar småsegrar på vägen för att hålla inspirationen uppe. Vad vi väljer för mål varierar, det kan t ex vara att få ett visst företag att stänga eller att få till en ny djurskyddslig föreskrift eller lag.

Delmål kan vilseleda
Delmål är viktiga, tyvärr är väl vi människor alltför beroende av att se snabb förändring för att vi ska kunna inspireras av ett mål vi kanske inte ens uppnår under vår livstid. Delmål kan dock samtidigt vara ett problem, just eftersom vi ofta bryr oss mer om dem än om långsiktiga mål (som ju trots allt är de allra viktigaste). Det blir lätt att vi väljer delmål utan att verkligen fundera om de leder oss närmare vårt slutgiltiga mål.

Antal djur som dödas
Jag tänkte ta upp ett par delmål som jag finner inspirerande och som jag tror leder oss närmare slutmålet. Vårt mål är att inga djur ska utnyttjas. Genom att mäta våra framgångar i antal djur som inte utnyttjas, istället för om vi fått till någon lag, fokuserar vi på det som kommer leda oss framåt: Avvecklingen av djurutnyttjandet. En regelbunden och detaljerad statistik över antalet djur som utnyttjas kan därför inte bara användas för propaganda, det är också viktigt för oss att se hur vi lyckas. Det är därför väldigt glädjande att Djurens Rätts stämma beslutade att de ska ta fram information om antalet fiskar som dödas i Sverige (de djur vi utnyttjar flest av har vi ingen statistik över hur utbrett utnyttjandet är).

Antal veganer/vegetarianer
En övervägande del av djurutnyttjandet sker på grund av vår efterfrågan på animalisk mat, och andelen vegetarianer är därför viktigt för hur många djur som utnyttjas. Dessutom kan antalet vegetarianer av olika slag fungera som en indikator av hur starkt djurrättsbudskapet är i samhället, eftersom de flesta djurrättare är vegosar. Det är därför värdefullt att Djurens Rätt beslutat att också ta fram statistik över antalet vegetarianer/veganer, och dessutom har som uttalat mål att det ska finnas en mätbar ökning av antalet veganer/vegetarianer i Sverige om fem år.

Seger för djuren
Genom att fokusera på den faktiska minskningen av djurutnyttjandet tillsammans med djurrättens utbredning i samhället (framförallt genom mätning av antalet vegosar, men gärna också genom attitydsundersökningar i samhället) fokuserar vi på de saker som faktiskt leder mot djurutnyttjandets avveckling. Dessutom påminns vi om att djurrättsliga strategier inte bara leder till framgångar i framtiden utan också ger konkreta resultat på någorlunda kort sikt. Jag blir har säkert fått ett par personer att bli vego och därmed räddat ett par tusen liv. Det är vad jag kallar riktiga "segrar"!

Djurens Rätts stämma

2006-05-28T21:21:00.000+02:00

Jag kom just hem efter en intensiv helg i Västerås och Djurens Rätts riksstämma. Känslan efteråt är väldigt positiv, det kändes som en givande och trevlig stämma. Jag har dessutom blivit inspirerad att börja jobba med Djurens Rätt igen, jag känner att det finns potential att organisationen kan utvecklas till något väldigt bra. Jag ser fram emot de nya flygbladen om djurrätt som planeras, med bra material skulle jag gärna bidra även till Djurens Rätts utåtriktade arbete.

Jag har diskuterat väldigt mycket intressanta saker, men är för trött för att skriva nåt seriöst idag. Däremot har jag nog fått en del material för saker att skriva om i framtiden.
Jag har inte alltid fått gehör för mina åsikter, även om många sagt att de är väldigt intresserade av det jag och andra säger. Men framförallt känns det viktigt att jag har fått lufta mina tankar om djurrättsrörelsens strategier och att andra har argumenterat emot. Jag känner mig rätt övertygad om de idéer jag har, även om jag inte tror att jag funnit den ultimata sanningen. Jag är dock än mer övertygad om att vi utvecklas som rörelse genom att diskutera strategier och
genom att våga ifrågasätta stora delar av vårt arbetssätt.

Tack alla deltagare och arrangörer för en trevlig helg.

Traktorer och andra djur

2006-05-25T18:04:00.000+02:00

Arla är ganska duktiga på det här med barnpropaganda. Jag minns själv när jag var mindre och alltid läste på baksidan av mjölkpaketet om den glada kossan. Deras barnpropaganda finns dock inte bara på mjölkpaketen, den finns på internet också. På minior.arla.se kan man läsa om kor, mjölk och annat spännande.

Under rubriken "Säg hej till djuren" finns det en bild på olika djur. Där finns bland annat en ko, en gris, en höna och en katt, alla med små ljudeffekter om man för datormusen öven dem. Men där finn också en traktor. Om jag inte visste vad en traktor var skulle jag tro att det var ett djur (som brummar som en motor). Varför har de satt en traktor som ett av djuren? Jag får intrycket att de alla är bondens redskap för att producera det vi människor vill ha. Det är inte bara maskinerna som är djur, djuren är också maskiner. Det är ett sätt att klumpa ihop djur och andra "saker" till en massa av objekt som människan kan använda för att producera det hon önskar.

Jag har en liten nyhet till Arla: Maskiner är inga djur. Och djur är inga maskiner. Ni verkar inte riktigt ha fattat skillnaden. Maskiner får man göra nästan vad man vill med, men det får man inte göra med djur. Djur ska respekteras... Fast just det, om ni inte skulle behandla djuren som maskiner skulle hela er verksamhet behöva läggas ner, och det vill ni ju inte. Ni kommer säkert fortsätta blanda ihop djur och maskiner, men allmänheten kommer att protestera. En dag kommer folk ta ställning också för andra djurs rättigheter, allmänheten är nog smart nog att se skillnad på djur och maskiner.

Djurens Rätts nya hemsida och gästkrönika

2006-05-25T17:32:00.000+02:00

Djurens Rätt har lanserat sin nya hemsida (officiellt lanseras den imorgon, men den finns redan på internet). Den har en ny design och man kan som medlem logga in på någon sorts portal. En ny sak med sidan är också att de har gästkrönikor. Jag är en av författarna till den första gästkrönikan med titeln "Djurskydd är inte djurrätt".

Djurens Rätt har radikaliserats genom åren och kallar sig numera för en "djurrättsorganisation". Visionen är tydligt djurrättslig, men djurskyddet finns fortfarande kvar i allt arbete. Vi menar att djurskydd och djurrätt är två helt olika saker, och att det djurskyddsliga arbetet kan vara ett hinder för det djurrättsliga målet.

Läs krönikan på Djurens Rätts nya hemsida.

Nämnder legitimerar djurförsök

2006-05-24T16:20:00.000+02:00

På en av Djurens Rätts riksstämmor för två-tre år sedan minns jag att de djurförsöksetiska nämnderna diskuterades, och några argumenterade för att Djurens Rätt ska sluta nominera personer till nämnderna. Jag skulle gärna se den diskussionen igen, och jag håller med om kritiken mot att nominera till nämnderna.

De djurförsöksetiska nämnderna är speciella eftersom de är organ som ska besluta om ett försök är etiskt eller inte. Ett utslag från en djurförsöksetisk nämnd innebär inte bara att ett försök är godkänt, det innebär att försöket i samhällets ögon anses vara etiskt. Och eftersom alla djurförsök i Sverige måste godkännas av nämnderna innebär det att alla djurförsök som görs i Sverige anses vara etiska. Den etiska övervägningen är dock starkt speciesistisk: Människors intressen värderas betydligt högre. Vi djurrättsaktivister håller ju inte med om att de här försöken är etiska, medan nämnderna uttryckligen säger att de är det. Det blir därför svårt att vara en del av de godkännande institutionerna och samtidigt kunna ifrågasätta den etiska prövningen på ett trovärdigt sätt.

Att nominera ledamöter till nämnderna innebär i mångas ögon ett godkännande av nämnderna som institution, och därmed också av djurförsöken som företeelse. Det är betydligt svårare att kritisera och ifrågasätta nämndernas och djurförsökens existensberättigande om man själv är en del av dem. Om djurrättsaktivister sitter med i nämnderna kan folk också använda det för att berättiga prövningarna och deras resultat, och genom att vi sitter med kan man hävda att de tar tillräcklig hänsyn till djuren. Om jag inte minns fel har nämnderna legitimerats med att ”till och med Djurens Rätt sitter med i dem”. Vi djurrättsaktivister måste kunna hävda att nämnderna inte står på djurens - utan på djurförsökarnas - sida. Som det är nu kan man hävda att nämnderna är opartiska då djuren representeras av djurrättare.

För att kunna få ut rätt budskap när man pratar om djurförsök gäller det att kunna kritisera nämnderna och ifrågasätta hur etiska de är. Det blir betydligt svårare att göra om man själv (som person, organisation eller rörelse) sitter med där. Som jag har förstått det kan man inte som djurrättsaktivist hindra särskilt många försök inom nämnderna, man är i minoritet och de andra lekmännen går i stort sett alltid på forskarnas linje. Det som har förts fram som ett argument för att nominera till nämnderna är i så fall att det ger insyn i systemet och försöken. En stor del av den informationen går dock att få tag på ändå, och det man förlorar på att inte sitta med är jag övertygad om att man kan vinna igen genom att nämnderna förlorar trovärdighet om det bara är en sida som godkänner dem.

Är fiskar individer?

2006-05-22T17:27:00.001+02:00

Jag såg en ny reklam från Abba Seafoods igår. Reklamen börjar med en kvinna som spelar tennis, med en död fisk som racket. Sedan kommer det en slogan, som var något i stil med ”Man mår bra av fisk och motion”.

Låg status
För mig är den här reklamen ett tydligt exempel på hur låg status fiskar har i vårt samhälle. Låt oss säga att det var en reklam där någon använde en död gris som boxningssäck eller spelade basket med en kyckling, hade det platsat i en reklam? Det skulle orsaka mycket ilska bland befolkningen, och reklambyråerna skulle säkert inte våga göra det. Men när det är fiskar det handlar om vågar man nästan vad som helst.

Fiskdiskar
Ett annat exempel är fiskdiskarna i butiker, där ligger djuren hela med ögon och allt som stirrar på en. Om det hade varit däggdjur hade folk blivit väldigt äcklade av att se hela kroppen med ansikte och allt, istället för bara små delar av kroppen. Troligtvis tänker de flesta på däggdjur som individer med känslor, medan fiskar mer sällan ses som nåt annat än slemmiga grönsaker som simmar runt i haven. Ansiktet på en fisk är inte läskigt att se för allmänheten eftersom de inte tänker på fiskar som individer.

Ett annat exempel på denna speciesistiska attityd är den stora mängd vegetarianer som äter fiskar. Som jag ser det finns det ingen moralisk anledning att äta fiskar om man inte äter andra djur, dessutom dödas betydligt fler fiskar än fåglar och däggdjur tillsammans (läs mer här).

Vi måste uppmärksamma fiskarna
Denna attityd lärs ut i samhället, men vi i djurrättsrörelsen är inte helt fria från skuld. När såg du senast en bild på en fisk i ett flygblad? Vi pratar inte alls mycket om fiskar i vårt material, när vi pratar om antalet djur som dödas räknar vi bara med däggdjur och fåglar och tar i stort sett aldrig upp ämnet. Som jag ser det är det viktigt att vi i djurrättsrörelsen uppmärksammar fiskarna mer. Vi riskerar att upprätthålla speciesistiska attityder genom att inte uppmärksamma fiskar lika mycket som andra ryggradsdjur, och det stora antalet fiskar som dödas innebär att vi har en enorm möjlighet att påverka.

En blogg säger sig ha testat en rad olika fiskar som racketar, rätt smaklöst i min mening.

Betessläpp på Arlagården

2006-05-21T15:47:00.000+02:00

Idag var jag på Linåkerns gård på Vikbolandet utanför Norrköping. Det var dags för lite pr-jippo för mjölk- och köttindustrin som bjudit in allmänheten för att se på när kossorna släpptes ut på grönbete för första gången i år. Flera hundra personer, främst barnfamiljer, kom för att se på.

Nr 1026 var ute och sprang för första gången i år.

Nr 1040 och nr 1009 gillade nog att beta färskt gräs.

I en liten inhängnad visades nr 2687 och tre andra kalvar upp.

Korna verkade väldigt glada över att komma ut. Och det är ju inte konstigt det, med tanke på att de har varit instängda inomhus sedan förra sommaren. Tyvärr används väl denna tillfälliga glädje för att visa upp djurindustrin som idyllisk och trevlig. När bjuder Scan, Kronfågel eller Abba in allmänheten att se på när djuren dödas?

När jag körde därifrån undrade jag hur besökarna tänker. Tänkte de under besöket på att alla dessa individer som springer runt och hoppar av glädje snart kommer dödas i förtid, och att de betalar för det genom sin konsumtion? Eller åker de bara hem, bjuder barnen på korv och minns den lantliga idyllen där djuren var så lyckliga?

Besöket var intressant och trevligt, och är nåt jag skulle rekommendera andra djurrättare att göra. Man får en liten insikt i djurindustrins propaganda, samtidigt som man själv blir påminnd om djuren som individer och deras känslor och blir ännu lite mer inspirerad att kämpa för deras rättigheter.

Och de bjöd på veganska bullar.

Katters status och Djurens Rätts medlemmar

2006-05-20T17:44:00.000+02:00

Djurens Rätt släppte i dagarna sitt första flygbladet med den nya loggan. Framsidan består av en bild på en söt katt samt rubriken ”Älskade vän?”. Djurens Rätt beskriver den så här i sitt nyhetsbrev:

”Nu har det kommit en ny fin folder om katter. Den handlar bland annat om hur vi tillsammans kan se till att katter inte far illa samt minska antalet hemlösa katter.”

Har redan hög status
I människans rangordning över djuren finns katter relativt högt upp, de respekteras långt mycket mer än lantbruksdjur, fiskar och andra djurs som utnyttjas industriellt i samhället. Denna rangordning är en del av speciesismen där olika djur får olika status utifrån hur nära människan de står (läs mer om det här). Genom att fokusera extra mycket på ”högstatusdjur” som katter och hundar riskerar man att bidra till denna speciesistiska attityd, och därmed till djurutnyttjandet.

I Djurens Rätts verksamhetsplan (som föreslås av förbundsstyrelsen) finns det ett stycka om ”Kattens status i samhället” där man bl a skriver att ”Katterns rättigheter måste lyftas och förbättras”. Jag har inte kunnat hitta något annat djur som de specifikt vill höja statusen på, och jag har svårt att se varför just kattens status behöver höjas. Då är fiskarnas status viktigare att höja, eller något annat djur som har låg status.

Speciesistiska medlemmar
Troligtvis är det här nåt som görs för att blidka den stora mängd medlemmar i Djurens Rätt som inte håller med om organisationens mål. Det är bara en minoritet av medlemmarna som är någon form av vegetarianer, de allra flesta äter djur och bryr sig troligtvis mest om söta djur eller om djurskydd. Kanske kan Djurens Rätt behålla dessa medlemmar och deras pengar genom den här sortens populistiska arbetsområden, och kanske kan pengarna användas för riktigt djurrättsarbete. Men samtidigt finns det en stor risk att som djurrättsorganisation göra sig beroende av djurskyddsliga medlemmar. Kanske vågar man inte säga vad man verkligen tycker (och som egentligen behöver sägas) om man hela tiden måste begränsa sig för att medlemsantalet inte ska minska.

Lämna Eurogroup for Animal Welfare

2006-05-19T14:48:00.000+02:00

Djurens Rätts riksstämma börjar om en vecka, och jag kommer därför prata lite extra om Djurens Rätt tills dess. En av sakerna jag vill diskutera är Djurens Rätts medlemskap i den europeiska lobbyorganisationen Eurogroup for Animal Welfare (Eurogroup). På sin hemsida skriver de att de representerar de ”Europas ledande djurskyddsorganisationer”. Jag undrar om Djurens Rätt känner sig som en ledande djurskyddsorganisation, eller varför de annars känner att de skulle passa in i Eurogroup.

Djurskyddsmärkning
De är kort och gott en djurskyddsorganisation, och bara det borde leda till att många medlemmar och aktiva ifrågasätter varför Djurens Rätt är medlemmar. Det blir dock ännu värre. I förslaget till verksamhetsplan för Djurens Rätt kan man läsa:

”Eurogroup for Animal Welfare diskuterar för närvarande en utvidgning av sitt arbetsområde från politisk påverkan till insatser för att utveckla märkningssystem och standarder med högre djurskyddskrav än gällande lagstiftning i syfte att försöka påverka djurens förhållanden. I dag finns få valmöjligheter för konsumenter som äter kött eller animaliska produkter om de vill stödja en bättre djurhållning.”

En sådan märkning är det sista jag vill se. En märkning som garanterar för konsumenterna att deras djurprodukter är framtagna på ett etiskt sätt och att de kan köpa dem med gott samvete, som dessutom tagits fram av en rad ”djurrätts-” och djurskyddsorganisationer. Man praktiskt taget ger dem alla en möjlighet att ursäkta sitt djurutnyttjande. Jag är övertygad om att djurskyddsarbete i allmänhet, och en djurskyddsmärkning i synnerhet, framförallt leder till att bevara djurutnyttjandet.

Stanna kvar för att hindra märkningen?
Enda anledningen jag kan se för Djurens Rätt att fortsätta vara medlemmar i Eurogroup är för att se till att det inte skapas en djurskyddsmärkning. Om en sådan märkning skapas, och Djurens Rätt fortsätter att vara medlem har de förlorat stora delar av min tilltro till dem som en djurrättsorganisation.

Kortare texter

2006-05-19T14:45:00.000+02:00

Jag har fått klagomål om att jag skriver lite för långt, och att det inte inspirerar folk att läsa och debattera. Jag ska försöka att hålla mina texter så korta som möjligt i fortsättningen.

Viktigt med fördjupning
Texten jag la ut i förrgår om pälsfrågan är troligtvis den längsta jag skrivit på den här sidan. Att ifrågasätta sättet som djurrättsrörelsen ser på en av sina huvudfrågor (päls) kan inte göras på bara några meningar om folk ska ha möjlighet att förstå. Att undvika djupare resonemang tror jag leder till att man missar hur komplex djurrättsfrågan och dess strategier är. Genom att vara alltför kort främjar man resonemang där det enbart är det direkt synliga, som till exempel hur många butiker som slutat med nåt eller vilka lagar man lobbat fram, och missar därmed saker som kan vara betydligt viktigare för våra resultat.

Jag kommer även i fortsättningen försöka resonera och fördjupa tankarna kring speciesismen, djurrätten och rörelsens strategier, men jag ska tänka på att inte skriva onödigt långt.

Olika sätt att hantera pälsfrågan

2006-05-17T17:42:00.000+02:00

Pälsfarmningen är ju en het fråga i år, regeringspartierna vill ”förbjuda” den medan den borgerliga alliansen har lovat att bevara den om de vinner. Djurrättsrörelsen mobiliserar för att efter många års kamp få bort pälsindustrin från Sverige. Det finns dock ingen moralisk anledning för djurrättsrörelsen att förbjuda just pälsindustrin, kött och andra djurprodukter är lika onödiga som päls och skapar ännu mer lidande och död i världen. Det har istället varit en taktisk övervägning (hoppas jag) som har gjort att man fokuserar på pälsindustrin.

Flyttar utomlands?
Djurrättsrörelsen har pratat om pälsindustrin länge, och det har skapats en stark opinion mot päls. Pälsindustrin fortsätter dock att försvara sig, och valutgången i år kan göra stor skillnad för vad som händer med pälsfarmerna. Ett vanligt argument mot att förbjuda pälsdjursfarmning är att produktionen då flyttar utomlands. Så här står det på Djurens Rätts hemsida (Päls - Vanliga frågor):

”Om pälsfarmning förbjuds, flyttar inte produktionen utomlands till länder med sämre djurskydd?
Rent bokstavligt kommer inte många svenska farmer flytta utomlands. Däremot kan man tänka sig att den bortskurna svenska minkpälsproduktionen leder till att utländska farmer ökar sin produktion. Därför är det ännu viktigare med ett förbud i Sverige. Ett förbud här kommer öka trycket på andra länder att strama upp sin lagstiftning och kanske till och med förbjuda farmningen.
Englands farmningsförbud har till exempel gjort det enklare att komma närmare ett förbud i Sverige.”

Liten effekt
Att produktionen kan flytta utomlands är absolut nåt vi måste fundera över. Minkar i Sverige har inte större rätt att leva än minkar i Kina. Om det är så att den faktiskt helt enkelt flyttar har vi inte uppnått något konkret resultat. Visst gör vi det lättare att förbjuda pälsproduktion i andra länder också, men frågan är om vi kan komma längre än ett antal västerländska länder. Ingen tror väl på allvar att vi kan få Kina (världens näst största pälsproducent) att förbjuda pälsfarmning på väldigt länge. Nyckeln till pälsindustrin är efterfrågan, inte produktionen, precis som med nästan alla andra djurutnyttjanden.

Svårt att lobba
Om man ändå vill kämpa för att pälsindustrin ska förbjudas i Sverige finns det två alternativ. Det ena är att lobba för att den borgerliga alliansen ska haka på vänsterblocket och förbjuda pälsfarmningen. Det tror jag är ett ytterst osannolikt alternativ, de borgerliga har inte många röster att vinna på det (eftersom de flesta som tycker det är viktigt troligtvis ändå röstar på vänsterblocket), medan de kan ragga en hel del röster från folk som verkligen inte vill förbjuda pälsfarmningen. Det andra alternativet är att arbeta för en valseger för vänsterblocket, så att de får egen majoritet att förbjuda industrin med. Det ser jag som ytterst olämpligt eftersom partipolitik är viktigt för många och man kan stöta bort folk om man tar ställning för ett speciellt parti/block. Det är speciellt olämpligt eftersom den normativa djurrättaren är ”vänster” och man därmed riskerar att bygga på dessa normer som exkluderar de som inte tycker de passar in.

Med tanke på dessa två skäl, att ett förbud skulle ha ytterst begränsad effekt och att arbeta politiskt för det antingen är omöjligt eller olämpligt tycker jag att vi kan lägga fokuset på något lämpligare än att förbjuda pälsfarmningen.

Att använda sig av den djurrättsliga opinionen
I arbetet mot päls har vi byggt upp en ganska stor opinion mot päls, ofta ett etiskt motstånd mot päls generellt eftersom päls är ”onödigt”. Denna opinion tror jag är något vi kan använda oss av. Genom att utnyttja det faktum att folk uttryckligen tycker att man inte ska döda/plåga djur för en onödig produkt, och sedan påpeka att det är lika onödig att äta djur som att bära päls, kan man få väldigt många att bli vegetarianer. Om strategin var att börja med päls för att sedan kunna använda det till andra djurutnyttjandet, är det opinionen som är det viktiga, inte själva förbudet. Med det perspektivet har vi redan uppnått vårt mål i arbetet mot päls, nu gäller det att skörda frukterna av det arbetet och ifrågasätta den enorma dubbelmoral det innebära att vara emot päls men inte vara vegetarian.

Det som är unikt med motståndet mot päls som finns i samhället är att det är relativt djurrättsligt. Andra saker som förbjuds, som långa djurtransporter t ex, är inte djurrättsliga utan djurskyddsliga (folk har inget principiellt emot utnyttjandet utan bara sättet det sker på), och är därmed svåra för oss att arbeta vidare på. När det gäller päls finns det dock många ”vanliga människor” som tycker att det generellt är fel, helt enkelt eftersom päls är så väldigt onödigt.

Schysst diskussion
I en diskussion med någon kan man helt enkelt fråga ”Tycker du det är ok med päls?”. Troligtvis svarar den nej (speciellt om det är någon som man faktiskt har en chans att övertala). Om den inte säger varför kan man fråga det, och det är inte så osannolikt att de förklarar det med att päls är onödigt (kanske i kombination med att de lider). Det är då man kommer in på det intressanta, när man frågar om de är vegetarianer och vad skillnaden är mellan att bära päls och att äta djur. Här är det upplagt för en perfekt diskussion där personen du pratar med redan förklarat din åsikt, och sagt sig stödja den. Allt du behöver göra är att visa att päls och animalisk mat är lika onödiga.

Några problem
Den här vändningen skulle så klart ha vissa problem, framförallt är det väl att man riskerar pälsfarmsförbudet. Dels skulle man kanske förlora det om man inte lobbar specifikt för förbudet och lyfter det som en valfråga, dels kan man förlora delar av den opinion som finns om man får folk att förstå att kött är lika fel som päls. Vissa (förhoppningsvis rätt många) skulle ta till sig budskapet och närma sig vegetarianismen, medan andra som inte är redo sånt säkert skulle acceptera pälsfarmning för att kunna försvara sitt eget köttätande. Jag är dock övertygad om att den positiva effekten av de vegosar och djurrättare man skulle skapa är större än den lilla skillnad som ett pälsfarmsförbud skulle göra. De områden där mitt resonemang kan brista är kanske framförallt om pälsproduktionen inte alls skulle flytta, om det finns möjlighet för ett globalt förbud eller om det går att få igenom förbudet någorlunda enkelt (i så fall kan man vänta med ifrågasättandet tills förbudet är klart). Kommentera gärna om du inte håller med (det går självklart bra även om du håller med)?

Animal Protection Network

2006-05-15T21:47:00.000+02:00

Djurskyddsorganisationen Animal Protection Network (APN) arbetar mot plågeri av hundar och katter i Asien. De är en djurskyddsorganisation, kallar sig själva en djurskyddsorganisation och har ett djurskyddsligt namn, men av nån konstig anledning är det många i djurrättsrörelsen som gillar dem. När jag stötte på ett infobord från Djurrättsalliansen för ett tag sedan hade de ett stort färgglatt klistermärke med APN:s logga på bordet. Drinfo.se förslår att man ska ha material för dem på infoborden, och har även en länk till dem under kategorin ”djurrätt”. Jag tycker att Animal Protection Network har tre stora problem; de är djurskyddsliga, de fokuserar på ett ”utländskt” problem och de fokuserar på hundar och katter.

Djurskyddsligt
APN är en djurskyddsorganisation. Djurskyddsideologin tror jag bygger på att andra djur står under oss människor, och att vi har rätt att utnyttja dem. Jag har skrivit så mycket om djurskydd så jag ska inte repetera allt, men mycket av det finns här. Jag tror inte att djurskydd leder till djurrätt. Genom att uppmuntra folk att fokusera på ”djurplågeri” upprätthåller vi synen att djur får utnyttjas så länge de inte plågas i onödan.

Köttnationalism
APN arbetar uteslutande mot ett förtryck som sker i Asien, och det nämns flitigt i deras material att det är just i Asien som det här ”djurplågeriet” sker. Här i Sverige (och säkert i många andra länder också) finns det en tro på att man själva är så väldigt snälla mot djuren, och att det är utlänningar som plågar djur. Hur många gånger har vi inte hört att ”jag bara köper svenskt kött” eller ”Sverige har världens bästa djurskyddslag”. Denna syn på andra länder som brutalare mot djur leder framförallt till en syn på oss svenskar som djurvänliga. Och eftersom vi är snälla mot djuren får vi ju utnyttja och döda dem.

Att fokusera så mycket på att förtrycket sker långt bort från år kultur bidrar lätt till denna köttnationalism, speciellt i kombination med ett djurskyddsligt budskap. Genom att som svensk organisation säga att ”I Asien, där är de verkligen dumma mot djur” säger man också att vi här i Sverige är snälla mot dem, eller att vi inte skulle ha några motsvarande problem här. Genom att ge folk känslan av att problemet finns någon annanstans (när det faktiskt är ännu större här) bidrar man till att passivisera folk, man kanske lyckas rädda några hundra hundar från slakterier, men troligtvis på tusentals andra djurs bekostnad.

Sen ska vi såklart inte bry oss mindre om någon utnyttjas i Asien eller här i Sverige, djurförtrycket är internationellt och måste bekämpas internationellt. Däremot ska vi vara väldigt försiktiga med att sätta fokus på förtryck längre bort, eftersom det sänder ut signalen att det är ”de andra” som är dumma mot djuren. Det bidrar till att vi i Sverige kan äta våra kycklingbröst med gott samvete (så länge vi skrivit på protestlistan mot de dumma asiaterna).

Hundar och katter viktigare än andra djur?
APN arbetar specifikt för hundar och katter. Dessa djur har relativt hög status i människors ögon, de ligger troligtvis högst upp på den speciesistiska rangordningslistan (efter människan såklart). Genom att kämpa speciellt för dessa djur sänder man ut signalen att andra djur är mindre viktiga. Jag skrev än del om det här, men jag ska kommentera lite extra om just APN. På sin hemsida skriver de det här i sina ”vanliga frågor”:

”Hur vet du att om du bär skor av skinn från en ko, att den inte har misshandlats lika mycket som en eventuell hund. Är det i så fall inte lika illa?
Jo det är det naturligtvis. Dock är den generella hanteringen av just hundar och katter någon av den värsta som finns, ur ett djurrättsperspektiv.”

Det här är enda stället på deras hemsida där jag ser att de nämner djurrätt, och då på ett för mig helt oförståbart sätt. Varför skulle just hanteringen av hundar och katter vara ”något av det värsta som finns”?

Animal Protection Network

Barnpropaganda

2006-05-13T13:51:00.000+02:00

Jag hittade en artikel från Oskarshamns-Tidningen (Griskul när ettorna släppte ut djuren) om en förstaklass som gjorde egna miniatyrgårdar och fyllde dem med djur och sådde frön. Barnen har gjort små djur av kottar och frigolitbitar, och i veckan släpptes de ut på grönbete i hagarna som de gjort ute i gräset.

”Varje gård sköts av fyra personer och på torsdagen gick de runt och köpte de djur som behövdes. Här görs skillnad på prima och sekunda djur - de prima djuren är mycket dyrare.
– Tiotusen för de prima kossorna, säger Victor Nemerth.
– Och idag har vi gått till veterinären och limmat på benen på de sekunda, säger Gunnel Magnusson, klassföreståndare.”

Genom såna här aktiviteter får barnen lära sig att andra djur hör hemma på bondgårdar, och de får lära sig att de är saker som man kan köpa och sälja. I vårt samhälle är det naturligt att lära barnen att se på djur som objekt. Deras lärare, deras föräldrar och i stort sett alla runtomkring dem har en speciesistisk djursyn, och är beroende av att försvara den för att kunna fortsätta konsumera det de gör.

I början av juni är det vårfest på skolan i Oskarshamn. Då ska gårdarna vara helt färdiga och barnens familjer ska komma och titta. Då hoppas jag att läraren kommer med bultpistolen och tar livet av de små kott-korna, fast sånt vill nog inte samhället att barnen ska känna till.

Bildanalys

2006-05-12T17:01:00.000+02:00

Jag var ju på Kolmårdens Djurpark igår och tog en del bilder, och tänkte passa på att skriva lite vad för sorts bildar jag försöker ta. Bilder är viktiga, de behövs inte bara för att göra designen på hemsidor och flygblad snyggare, de förmedlar också ett budskap som jag tror påverkar rätt mycket. Det är dock mer undermedvetet i jämförelse med texter. När man använder bilder tycker jag det är lika viktigt att fundera på vad man vill visa, och hur man vill visa det. Precis som när man skriver en text.

Vi i djurrättsrörelsen brukar ofta använda bilder på djur som misshandlas, är skadade eller lever i extremt hemska förhållanden. Genom att göra det "visar vi hur djuren egentligen behandlas" och försöker få folk att reagera och tycka illa om djurförtrycket. Detta är en del av den djurskyddsliga djurrätten (som jag skrev om här), och tror inte att sådana bilder på allvar ifrågasätter folks attityder mot djur. En djurskyddare som ser en bild, och reagerar på det sätt som vi ofta vill att de ska göra ("så här får det ju inte gå till, usch så hemskt"), reagerar över själva sättet djuren behandlas och kräver att djuren ska utnyttjas på ett mer etiskt sätt. Det behöver dock inte betyda att de har nåt emot djurutnyttjande eller förstått vår kritik mot det.

Vissa människor tar till sig själva budskapet, fortsätter att söka information och argument och blir djurrättsliga efter sådan här chockpropaganda. De allre flesta som nås av det här budskapet reagerar dock inte på det sättet, utan tolkar det som att det bara är ett extremfall, skriver kanske på nån protestlista och fortsätter känna sig djurvänliga. Bilden nedan tog jag 2003, och vi använde den sedan som propaganda. När jag ser på den nu är ser jag dock en rad problematiska signaler som jag tror den sänder ut.

Man ser ingen enskild individ, utan snarare en stor klump av fjädrar av dålig kvalitet. Det ser smutsigt och trångt ut, och rätt stor fokus är på buren som många associerar till dåliga förhållanden för höns. Det finns inget budskap i bilden som skulle kunna ifrågasätta tittarens djursyn.

De följande bilderna tog jag igår, och valde ut dem som exempel på hur man kan förmedla djurrättsbudskapet och antispeciesismen genom bilder. Framförallt försöker jag förmedla känslan av att djur är kännande individer, ett faktum som vi människor ofta glömmer bort eller förtränger. Den effekten får man bland annat genom att fokusera på en individ, gärna på ansiktet och genom att försöka fånga någon sorts känslouttryck. Jag försöker undvika att använda bilder där djuren utsätts för grova övergrepp, men det får gärna synas att de är i fångenskap.

Ett annat alternativ som jag gjort på bilden här nedanför är att fokusera lite extra på det faktum att djuret är i fångenskap, men att samtidigt visa individen bakom.

Vilken del av bilden man väljer att visa har också betydelse. Här har jag beskurit bilden ganska mycket så att det i stort sett bara är ansiktet som syns (eftersom det är vad folk associerar med personlighet). Bilden nedan har inte de bästa ögonen, men däremot har den en väldigt tydlig symbol för objektifierande av djur; nummerskyltar. Genom att skapa en kontrast mellan intrycket av en individ och attribut som visar på att det är ett objekt (och associationer till när människor utsätts för liknande saker) kan man förhoppningsvis uppmuntra till funderingar om djurs status.

Dessa bilder är inte hemska, folk kommer inte reagera direkt och känna avsky. Jag är däremot övertygad om att såna här bilder i kombination med ett antispeciesistiskt budskap kan bidra till att folk tänker på djur som kännande individer som måste respekteras. De visar alla en person, inte ett plågat litet bylte, men som ändå är satt i en nedvärderad position.

En annan viktig sak är att inte bara visa bilder på söta djur, däggdjur eller landlevande djur som vi ofta gör (och som jag gör här). Det sänder lätt ut signalen att dessa djur är viktigare en andra (läs mer om det här). Anledningenen till att jag bara har bilder på söta däggdjur från igår är att det främst är såna som finns på kolmården samt att det var dessa bilder jag bäst kunde visa upp själva idén med. Det är ju tyvärr också enklare att visa upp däggdjur som personer eftersom de ofta har ansiktsuttryck som liknar våra, medan fåglar, reptiler, fiskar och andra djur ofta saknar många av de uttryck vi känner igen. Om folk har bra bilder på dessa djur är det väldigt välbehövligt. När såg du en fisk i ett djurrättsflygblad senast?

Kommentera gärna vad du tycker om bilderna eller vad du tycker en bra djurrättsbild ska förmedla och hur man kan göra det.

Djurparksbesök och utrotningshotade arter

2006-05-11T22:47:00.000+02:00

Jag var på Kolmårdens Djurpark idag med klassen. Egentligen bojkottar jag väl djurparken, men jag åkte med för att jag fick tillfälle att ta en del bilder .

Nåt jag funderade mycket på var hur barn påverkas av att komma till en djurpark, vad lär de sig om djur? Kontakten med djur skulle kunna vara meningsfull för barn att förstå att de också är kännande individer. Jag personligen blev lite extra påmind om personerna som finns där inne. Samtidigt lär sig besökarna att det är helt ok att låsa in djur för att skapa underhållning åt människor, och att de efter att ha klappat minigrisarna på Barnens Lantgård lugnt kan gå och köpa korv nere vid delfinariet.

Djurparker brukar ju säga sig värna om djuren, men det handlar då framförallt om djurarter och inte djur som individer. Så här skriver Kolmårdens Djurpark på sin hemsida

”Kolmårdens djurengagemang når även långt utanför den egna parken. Djurparken ser som en del av sin uppgift att hjälpa till att bevara utrotningshotade djur. Kolmården deltar i många projekt och stöder särskilt fyra hotade arter; tiger, gorilla, schimpans, varg och tumlare.”

Att bry sig om en djurart kollektivt är en helt annan sak än att bry sig om djuren som individer. Att skydda en art mot utrotning handlar om miljöskydd och kommer troligtvis från någon form av naturromantik eller en önskan av att bevara miljön eftersom människan är beroende av den. Fokuset på att skydda arter (och inte individerna) är också ett tecken på nedvärderingen av djur. I Rwanda dödades flera hundra tusen tutsier 1994 och målet var att utrota dem, men man skulle inte säga att det var den möjliga utrotningen, utan att terrorn och morden på alla utsatta individer som var problemet. En individ av en utrotningshotad art bryr sig troligtvis inte så mycket om dess art dör ut med den själv, den bryr sig troligtvis mer om sin egen död än om artens. Själva arten som kollektiv har inget eget intresse, utan är summan av dess individer. Det finns inget egenvärde i att bevara arter. Huvudfokuset måste ligga på att respektera individers intressen.

Det finns dock självklart anledning även för djurrättare att störa sig mer om de sista 5000 tigrarna dör än om 5000 tigrar dör utan att arten utrotas. En utrotad art kan leda till instabilitet i ekosystemet och därmed katastrofer för oss andra djur. Men ur det perspektivet är det även ett problem om mängden djur av en viss art minskar till hälften av vad det brukar vara, även om inte arten blir utrotningshotad. Skillnaden är att det inte går att återställa det om en art är helt borta. Även djurrättare borde bry sig om att skydda ekosystemet och arter som hotas av utrotning eller osund minskning i antal. Dock är det sätt som folk i allmänget ser på djurarter idag speciesistiskt, och i längden bidrar det till att bibehålla synen på djur som lägre stående varelser tillängliga för mänskliga behov.

En annan intressant sak är hysterin över den lilla gorillaungen Enzo som verkar ha blivit en liten maskot för hela Sverige. Tidigare har det varit noshörningsungar som folk har brytt sig om, nu har många följt Enzos liv i tidningarna och oroat sig för att han inte ska klara sig. Att bry sig om en enskild djurindivid är ett vanligt sätt att bejaka känslan av att djur är personer (som jag tror att de flesta har), utan att för den skull ifrågasätta sin egen livsstil. Även om det är hemskt godtyckligt och rätt töntigt av folk att bry sig så mycket om en liten apa tror jag det är nåt vi kan utnyttja. Genom att ifrågasätta varför folk bryr sig om Enzo, Newton eller deras husdjur, samtidigt som de värderar andra djur så otroligt mycket lägre, kan vi troligtvis få folk att tänka på alla djur som kännande individer.

Dagens skönaste kommentar, angående att kungen nyligen besökte Kolmården, var dock:

”Kan vi inte stoppa honom i en bur istället så att folk får nåt att titta på?”

New welfarism – djurskyddslig djurrätt

2006-05-10T17:06:00.000+02:00

Jag har ju pratat en hel del om djurskydd, och kritiserat djurrättsrörelsen för att vara djurskyddslig. Det finns dock ett begrepp som jag inte nämnt tidigare men som jag tycker är bra att känna till i den diskussionen, nämligen ”new welfarism” (eller djurskyddslig djurrätt som jag kallar det på svenska).

Djurskydd kan man ju kort sammanfatta som att man strävar efter att djur som används av människan inte ska utsättas för onödigt lidande. Själva utnyttjandet, dödandet eller diskrimineringen mot andra djur ifrågasätts dock inte. Djurrätt å andra sidan ifrågasätter själva utnyttjandet av djur, ofta även dödandet, och framförallt diskrimineringen mot djur och den speciesistiska synen i samhället. Djurrättare strävar efter att sudda ut den absoluta moraliska skiljelinjen mellan människor och andra djur, och kräver att andra djurs intressen ska vara lika viktiga som människors.

Djurrättsrörelsens mål är rätt långsiktiga. Ingen förväntar sig att vi kommer uppnå dem under de närmaste årtiondena. Det är därför vanligt att djurrättsaktivister, på grund av strategiska och/eller moraliska ståndpunkter, under tiden försöker förbättra förhållandena som djur utsätts för under och arbetar mer djurskyddsligt. För detta har Gary L. Francione, en amerikansk professor i juridik och djurrättsaktivist, myntat begreppet ”new welfarism”. New welfarism går ut på att man har ett djursrättsligt mål, men använder djurskyddsliga medel i väntan på att målet ska uppnås. Djurrätt i teorin – men djurskydd i praktiken.

Tydliga exempel på den djurskyddsliga djurrätten är till exempel djurrättsrörelsen arbete mot hönsburar, foie gras, långa djurtransporter eller för små utrymmen för olika djur och till exempel lobbyarbetet för en djurskyddsmyndighet. Dessa krav/kampanjer skulle alla kunna göras av en ren djurskyddsorganisation, det enda som visar allmänheten att det är kampanjer från djurrättsaktivister är organisationsnamn som ”Djurens Rätt” eller ”Djurrättsalliansen”.

Det finns dock en rad mindre tydliga exempel. Jag menar att det även är djurskyddsligt att använda en djurskyddslig argumentation, även om man har ett djurrättsligt krav eller propagerar för avveckling av djurförtrycket. Detta görs nästan jämt, då djurrättsgrupper försöker få folk på sin sida genom att framförallt berätta om hur djur utnyttjas och visar hemska bilder som ska visa hur hemskt djuren har det. När vi lyfter upp sättet djur utnyttjas på, och inte det faktum att de utnyttjas, förstås det av den djurskyddsliga allmänheten som att det faktiskt är de dåliga förhållandena som är problemet. Deras respons blir då självklart att förhållandena måste förändras, och genomförs det kan de känna sig lite bekvämare i sin djurförtryckande livsstil. Det är viktigt att veta att det som vi upplever som djurrättsligt ofta kan uppfattas som djurskyddsligt av allmänheten.

Birgitta Carlson besökte djurrättskursen jag gick förra året och pratade om djurrätt och djurskydd. Jag minns att hon hade en tabell där hon visade skillnaderna mellan de två. De två första raderna handlade om djurs rätt att bete sig naturligt och att inte utsättas för onödigt lidande, och där höll både djurrätts- och djurskyddsrörelsen med. Den tredje raden handlade om det moraliska i att döda ett djur, och det var enligt henne skillnaden mellan djurskydd och djurrätt. Att djurrätt inte accepterar dödandet av djur medan djurskydd gör det. Jag är dock övertygad om att det finns betydligt större skillnader, att det faktiskt är två helt olika ideologier.

Djurrätts- och djurskyddsaktivister menar väldigt olika saker när de pratar om onödigt lidande. För en djurrättare är allt lidande som djur utsätts för i produktionen av onödiga produkter som t ex kött onödigt, medan en djurskyddare menar att det nödvändiga lidandet är det som krävs för att [till ett rimligt pris] producera de djurprodukter de flesta vill ha. Djurskyddsideologin utgår från att djur kan användas för mänskliga syften, medan djurrättsrörelsen ifrågasätter det. Djurskydd används som det främsta förvaret för djurutnyttjande, och som det främsta motargumentet mot djurrätt. Jag ser de därför som två motsatta ideologier, inte som olika radikala varianter av samma sak, och djurskyddet är troligtvis djurrättens största fiende.

Med tanke på motsättningen mellan djurskydd och djurrätt är den djurskyddsliga djurrätten en paradox som blir svår att försvara. Vi kan inte bara vänta på att djurens frigörelse ska komma och försöka förbättra djurens förhållanden under tiden, vi måste få allmänheten att lämna den speciesistiska attityden för att det ska hända och då riskerar en djurskyddslig approach att försena det hela. Ur en moralisk synvinkel har vi ingen rätt att bry oss mer om de djur som lever idag än de vi vet kommer leva i morgon. Om vi då försämrar våra möjligheter att få folk djurrättsliga offrar vi framtida djur för att marginellt gynna de djur som lever nu.

För att vi ska kunna övertyga folk om att bli djurrättare måste vi prata om djurrätt, inte om djurskyddslig djurrätt. Genom att diskutera speciesismen lyfter vi själva kärnfrågan i djuretiken, och efter att ha hört det ett tag kan människor förstå och ta till sig ett sådant budskap. Framförallt har vi möjlighet att nå ungdomar som växer upp i ett samhälle där det är djurutnyttjandet, och inte sättet djur utnyttjas på, som kritiseras. Med djurskyddslig djurrätt tror jag att vi bara kan uppnå småsaker på lång sikt, det är genom att ifrågasätta speciesismen som vi kan bidra till verklig förändring.

Fisketrofé

2006-05-08T21:40:00.000+02:00

En vän tog den här bilden av en busshållplatsreklam i Bryssel. Som jag förstår betyder texten ”glöm havet den här sommaren” och förespråkar att man flyger till Disneyland istället.

Med lite modifierad text skulle en sådan här bild vara en perfekt djurrättsreklam/-affisch. Över huvud taget tror jag det är en bra aktion att placera människor i djurs situationer, och uppmuntra folk att tänka hur de skulle må om det var människor som utsattes.

Själva företeelsen den refererar till, att ta bilder där man visar upp hur stor fisk man har dödat, tycker jag är absurd i sig. Hur kan man visa upp ett djur som en trofé utan att reflektera över att det är en individ man just dödat?

Farligt kött hjälper inte djuren

2006-05-08T12:24:00.000+02:00

I dagarna har det rapporterats i media om en forskningsrapport som funnit att köttkonsumtion leder till en ökad risk för magcancer. Bland annat skriver Svenska Dagbladet:

"Kött, framförallt nöt och gris, kan i sig leda till magsäckscancer, men för den som samtidigt bär på magsårsbakterien helikobakter polyri ökar risken ännu mer.
Denna tidigare inte kända högriskkombination framkommer i en av världens största cancerundersökningar."

Det dröjde inte länge innan jag hörde om det här dök upp i olika djurrättsforum, med aktivister som funderar på hur man kan använda det för att motverka köttkonsumtion. Hälsoargument är rätt vanligt bland djurrättsorganisationer och andra som förespråkar vegetarianism. Tanken är att folk bryr sig mer om sin egen hälsa än om djuren, och att det därför är lättare att påverka folk att bli vego genom att visa hur onyttigt animaliekonsumtion är. Jag menar dock att denna strategi är väldigt problematisk, ofta upprätthåller den troligtvis den speciesistiska attityden, eller leder till en konsumtion som faktiskt ökar utnyttjandet.

I vårt samhälle är människors intressen och hälsa viktigare än andra djurs. Om vi då argumenterar för att folk ska bli vegetarianer för att det är nyttigare, säger vi i allmänhetens ögon att de ska bli det för att det är bättre för människor (trots att det finns uppenbara skäl för att göra det för djurens skull). Genom att göra det uppmuntrar vi synen på att andra djurs intressen är mindre värda, och därmed också djurutnyttjandet.

Det finns ett känt klipp ur Sydsvenska Dagbladet då en kvinna får frågan om hon bryr sig om de varor hon köper är tillverkade av barn, och svarar "Ja, barn har ingen känsla för kvalitet. Det märks på produkten". Att säga att man ska bli vegetarian för att inte få cancer ligger på samma nivå. Att använda den här sortens argument som inte ifrågasätter - utan tvärtom återskapar - speciesiemen är något vi ska vara väldigt försiktiga med, och bara använda om vi tycker det kan ge väldigt stora resultat som överväger nackdelen av att uppmuntra den rådande djursynen. Jag tror dock att resultaten av att använda hälsoargument är små, och eventuellt också helt andra resultat än vad vi önskar.

Människor bryr sig inte så mycket om sin hälsa som man kanske tror. Vi överöses hela tiden med massa information om vad som är nyttigt eller inte, men ändå fortsätter folk att konsumera produkter de vet är onyttiga. Även om folk vet att det är onyttigt att röka, äta för mycket fett och socker eller att inte röra på sig tillräckligt fortsätter de ofta med samma beteende. Antalet människor som kommer bli vegetarianer på grund av att det är nyttigt är alltså väldigt få.

När folk trots allt bryr sig om sin hälsa gör de det dock inte fullt ut, de slutar kanske med det värsta. Det är framförallt rött kött som är onyttigt (t ex handlade den här cancervarningen om rött kött), kyckling- och fiskkött anses mycket nyttigare. Det är därför väldigt troligt att många av de som låter sin hälsa styra sin animaliekonsumtion kommer dra ner på det röda köttet, men börja äta mer kycklingar och fiskar istället. Som jag har nämnt tidigare krävs det betydligt fler djur för att producera samma mängd fisk- eller kycklingkött som rött kött. En förändring i folks vanor där de byter ut rött kött mot fisk och kyckling kommer alltså leda till att fler djur utnyttjas.

En användare på vegan.nu kommenterade undersökningen och undrade om det här är "något man kan utnyttja?". Mitt svar är nej, i alla fall inte om det är djurutnyttjandet vi vill åt.

Hundätande prins

2006-05-07T10:13:00.000+02:00

Prins Henrik av Danmark äter hundar. Det skrev Aftonbladet nyligen. Självklart har det blivit en mindre folkstorm av upprörda hundälskare. Prinsen anser sig dock vara en stor hundälskare själv, och han är hedersordförande i danska taxklubben.

”Prinsen, inte känd för att tänka innan han pratar ,säger till den danska tidningen Ud&Se att han älskar hundar. Allra helst om de förs fram till honom i små stekta, fint skurna bitar.”

Dubbelmoral
Några kommentarer publicerade i Expressen lyder ”Det är sjukt” och ”Han är full av dubbelmoral”. Om det är någon som är full av dubbelmoral så är det väl alla hundälskare som blir upprörda över nåt sånt här innan de går och käkar sina fiskbullar.

Att folk blir så upprörda över just ätandet av hundar är intressant. Hundar, katter och andra sällskapsdjur har vi lärt känna som individer vi bryr oss om, medan vi kopplat bort de känslorna för andra djur. Ur en etisk synvinkel finns det ingen som helst anledning att inte äta hund om man nu äter andra djur.

Speciestisk rangordning
Speciesismen är ju diskriminering på grund av arttillhörighet, och den syns främst genom att vi människor prioriterar oss själva framför andra djur. Men speciesismen innebär inte bara att människor är viktigare än andra djur, det innebär också en rangordning av olika djurarter vi prioriterar olika mycket. Hundar är i våra ögon viktigare än grisar, som i sin tur är viktigare än fåglar eller fiskar osv. Denna rangordning utgår från hur nära ett djur står människan, biologisk eller känslomässigt.

Sällskapsdjur och primater är ofta de som människor bryr sig mest om. Andra däggdjur är också relativt lika oss människor, medan fåglar och reptiler känns väldigt annorlunda. När man sedan går nedanför vattenytan finns det nästan ingen känslomässig närhet kvar. Det är svårare för människor att känna sympati för en slemmig fisk, som vi inte kan se några ansiktsuttryck i, än en utåtriktad hund eller en annan primat.

Ifrågasätta dubbelmoralen
Denna rangordning är en integrerad del av speciesismen, och därmed också en del människans utnyttjande av andra djur. Att utmana speciesismen innebär också att ifrågasätta varför hundar skulle betyda mer än grisar eller grodor. Vi djurrättsaktivister har ett gyllene läge att ifrågasätta djurutnyttjandet vid sådana här lägen. Vi borde absolut inte kritisera prinsen mer än vi protesterar mot andra djurätare, utan istället ifrågasätta de (djurutnyttjare) som upprörs över hans beteende och få dem att fundera över varför deras köttätande är bättre än prinsens.

Det innebär såklart också att vi ska vara väldigt försiktiga med kampanjer som bidrar till den speciesistiska rangordningen av ickemänskliga djur, som t ex att arbeta för importförbud av hund- och kattpäls. Genom att kampanja specifikt mot hund- och kattpäls återskapar vi idén om att vissa djur är viktigare än andra.

Analys av "djurrättsflygblad"

2006-05-06T15:45:00.000+02:00

Ett nöje jag har är att försöka analysera djurrättsmaterial för att förstå hur allmänheten reagerar på det. Ett skräckexempel på ett djurrättsflygblad som jag tror i stort upprätthåller allmänhetens syn på djur är Djurens Rätts kycklingflygblad. Framsidan har en bild på en Belgian Blue och en liten kyckling, och rubriken ”Vad finns det för likhet?”.

Belgian Blue är ju en koras som avlats för att få extremt mycket muskler, och är förbjuden i Sverige av djurskyddsskäl. I den korta texten jämförs kycklingarna med Belgian Blue på grund av den intensiva kycklingaveln. Resten av texten handlar också den enbart om hur kycklingar föds upp och hur de dödas, dekorerat med lite skadestatistik och fakta om hur många de är per kvadratmeter. Flygbladet tar inte någonstans upp att vi kanske inte har rätt att utnyttja andra djur, eller att djurs intressen betyder lika mycket som människors.

En del av flygbladet innehåller elva frågor som det är tänkt att läsaren svara på och skicka till jordbruksministern. Frågorna handlar alla om sättet kycklingar utsätts på, man ska svara ja eller nej på frågan om just det sättet är ok. Högst upp står det ”Tycker du…” som en början på alla frågorna. Här är några exempel:

”…att man genom avel ska manipulera fram snabbväxande kycklingar som får benfel och sjukdomar?”

”…att miljoner kycklingar varje år ska bryta vingar och ben eller krossas när de samlas ihop för att skickas till slakt?”

”…att fåglarna ska hängas upp och ned i fötterna på ett löpande band i slakterierna?”

De viktiga frågorna, som ”…att det är rätt att döda andra djur för en onödig produkt?” eller ”…att andra djurs intressen är lika viktiga som våra?” finns inte med. Istället uppmuntras läsaren att fokusera på sättet djur utnyttjas på, och kan då lätt fortsätta konsumera djurprodukter genom att intala sig att djuren har det bra, eller att de är snälla genom att köpa ekoägg och skicka protestbrev till politiker. Genom att ställa de här frågorna säger man att det är det här som är problemet, inte det faktum att djur utnyttjas. Man säger att djurutnyttjandet skulle vara ok om kycklingarna inte växte så snabbt, fångades in lite skonsammare så att de inte bröt benen och slaktades ståendes.

På baksidan finns det en liten ruta med saker läsaren kan göra, först står att man ska skicka in protestkortet till jordbruksministern. Sedan finns det en kort mening om att man ska välja vegetarisk mat istället. Det stycket är, förutom namnet ”Djurens Rätt” den enda indikation man får om att det är ett djurrättsflygblad man håller i handen. Resten av flygbladet består till stor del av presentation av Djurens Rätt och ett inbetalningskort för medlemskap och donationer.

Den stora exponeringen av protestkortet och vädjandena om donationer tror jag sänder ut budskapet att det allmänheten framförallt ska göra är att ge pengar till organisationer eller klaga till politiker så att de tar hand om problemen åt en. Den lilla meningen om att man ska bli vegetarian smiter lätt förbi, och flygbladet får lätt därför en passiviserande effekt snarare än en förändrande. Folk måste lära sig att inte förlita sig på att organisationer och politiker fixar livet åt djuren, utan att de själva kan göra den största skillnaden genom att sluta konsumera djur.

Inför Djurens Rätts riksstämma

2006-05-03T23:08:00.000+02:00

Jag ser på mig själv som en observerande/lobbande medlem i Djurens Rätt. Jag är inte aktiv längre, men är medlem och försöker hålla mig uppdaterad om vad som händer och diskutera hur arbetet kan utvecklas (de är ju trots allt den största aktören på djurrättsscenen). I går fick jag handlingarna inför årets riksstämma hemskickade, och det var en hel del intressant läsning, och mycket som går att kommentera.

Verksamhetsplanen
Häftet med förbundsstyrelsens förslag till verksamhetsplan är väldigt tjockt och innehåller väldigt mycket information om djurindustrin, det liknar nästan ett propagandahäfte med lite tillägg om hur man ska bedriva sin verksamhet. Häftet inleds med ett välskrivet radikalt avsnitt om "Djurens Rättigheter" där förbundets grundsyn förklaras. Fokuset är på att djur är individer med intressen som måste respekteras jämlikt, och att vi inte har rätt att utnyttja dem som resurser.

"Den strukturella exploateringen av miljarder icke-mänskliga djur är ingen obetydlig samhällsfråga, utan är i själva verket en av vår tids mest allvarliga och påträngande utmaningar."

Djurskyddsligt
När jag sedan läser avsnitten "Djur i livsmedelsindustrin", "Jakt", "Allmänna djurskyddsfrågor och frågor som rör sällskapsdjur", "Politiskt påverkansarbete" och "Internationellt arbete" undrar jag var de inledande åsikterna tog vägen. Jag måste ofta påminna mig om att jag läser i en djurrättsorganisations material och inte verksamhetsplanen för en djurskyddsorganisation. Avsnitten handlar nästan enbart om sättet djur utnyttjas på och hur det kan förändras. Mest extremt blir det när man tittar på sidan 18 där det under "övriga frågor" står att förbundet även ska bevaka "dålig djurhållning". Vad syftar de på med "dålig djurhållning"? Och vad är då bra djurhållning? Det är dock positivt att de inte pratar om lantbrukets djur utan istället har ett avsnitt om "Djur i livsmedelsindustrin", och att de där uppmärksammar fiskar mer än vanligt. Det görs dock på ett relativt djurskyddsligt sätt.

Underbart om veganism och speciesism
Verksamhetsplanens avsnitt om veganism är dock en pärla, och ger mig hopp om att Djurens Rätt kan utvecklas mot en antispeciesistisk organisation. Förbundsstyrelsen förklarar i en lång analys varför veganismen har en viktig del i kampen mot djurutnyttjandet, och menar att "en utökning och utveckling av arbetet för veganism är viktig". Jag tolkar även stycket som att de önskar en ökad fokus på djurrättens grundfråga, speciesismen.

"Kampanjer med ett etiskt veganskt budskap bör kunna skapa en starkare grund att bygga vidare på i djurrättsfrågor, eftersom budskapet inte förstärker föreställningen om att det finns 'acceptabelt' och 'oacceplabelt' djurutnyttjande. [...] Istället för att reaktivt bemöta enskilda fall av djurutnyttjande kan vi [...] bygga en kritisk massa för antispeciesistisk förändring i grunden."

Samtidigt som analysen är väldigt bra undrar jag hur mycket det kommer påverka organisationens arbete. Att man menar att ett etiskt veganskt budskap inte förstärker samhällets djurskyddsideologi borde innebära att man tror att det finns andra strategier som faktiskt gör det. Det blir då lite konstigt när man skyller allmänhetens brist på koppling mellan djurutnyttjandet och deras konsumtion på djurindustrins propaganda. De verkar inte tänka på att Djurens Rätt och resten av djurrättsrörelsen länge arbetat med metoder som leder fokus bort från själva kärnfrågan och bidrar till att folk förlitar sig på politiker för att djuren ska respekteras. Analysen i veganism-avsnittet reflekterar inte hur Djurens Rätt arbetar idag, och resten av verksamhetsplanen tyder på att stora delar av Djurens Rätts arbete kommer fortsätta som vanligt. Stycket verkar dock vara en positiv trend och jag hoppas det utvecklas och faktiskt påverkar organisationens arbete under de kommande åren.

Motioner
Bland mängder av djurskyddsliga och organisatoriska motioner finns det några som vill stärka djurrätten inom Djurens Rätt. Framförallt gillar jag en motion från Trollhättan/Vänersborgsavdelningen om att förbundets syn att "allt utnyttjande av djur i grunden [är] fel" ska framgå i allt material samt att det ska skapas ett speciellt flygblad om människans syn på andra djur (jag förutsätter att speciesismen nämns i det flygbladet om det skapas).

Motionärerna skriver att Djurens Rätts material, trots den djurrättsliga grundsynen, "ofta bara [fokuserar] på bristerna inom djurindustrin istället för att ifrågasätta om verksamheten i sig är försvarbar". Lyckligtvis stödjer förbundsstyrelsen motionen. Den fanns även en motion om att Djurens Rätt ska börja uppmärksamma den internationella djurrättsdagen den 10 december, vilket är en dag för att uppmärksamma kravet på en FN-deklaration om djurens rättigheter liknande deklarationen om de mänskliga rättigheterna.

Förbundsstyrelsen och antispeciesism
Valberedningen har föreslagit fem personer som ordinarie ledamöter till förbundsstyrelsen, och två som suppleanter. Det gladde mig att läsa att tre av de fem ordinarie uttryckligen skrev som viktigaste fråga att grundsynen på djur ska förändras, att djur måste börja ses som subjekt och inte objekt. Djurutnyttjandet kan inte delas in i olika frågor som djurförsök eller transporter, eftersom de alla är en konsekvens av den speciesistiska attityd som finns i samhället. I de fall det är möjligt att förhindra ett specifikt utnyttjande är det troligtvis ett väldigt marginellt utnyttjande och det krävs onödigt mycket arbete. Genom att fokusera på orsaken till utnyttjandet - speciesismen - och motarbeta den kommer alla utnyttjandeområden automatiskt komma med.

Framtiden och möjligheter att utvecklas
Samtidigt som jag blir hoppfull av några av de förslag, analyser och kommentarer som finns i riksstämmohandlingarna visar många andra delar att Djurens Rätt fortfarande har en fet fot stående i djurskyddsträsket. Den måste lyftas upp innen de kan bli en djurrättsorganisation på allvar. Ett hinder för att sluta med det konservativa djurskyddsarbetet är att medlemsskaran till stor del inte håller med om det radikala budskap som organisationen egentligen (förhoppningsvis) vill föra ut. Det känns därför skönt att verksamhetsplanen pratar om att värva fler vegetarianer och veganer.

"Djurens Rätt skulle också kunna stärka sina möjligheter att formulera och arbeta för ett tydligt och motsägelsefritt antispeciesistiskt budskap om en större andel av medlemsskaran är vegetarianer/veganer."

"Kött som alternativ"

2006-05-02T21:57:00.000+02:00

Per-Anders Svärd skrev idag på sin blogg om att DN haft ett vegetariskt recept som avslutades med en alternativ version för de som äter kött. Vanligtvis brukar det ju vara tvärtom, att det är vi vegetarianer som äter en "alternativ" kost. Han har skrivit en väldigt bra analys av hur det som benämns som "alternativt" ses som sämra än det "normala" (i det här fallet köttätandet). Läs den här.

"Massor av restauranger lyfter numera fram att de har 'vegetariska alternativ'. Vilket förstås är finfint, så att några hundra tusen av oss svenskar som inte vill göra våra magar till kyrkogårdar slipper gå hungriga på stan! Men vad är det restaurangerna säger om vi börjar värdera orden? Jo, följande: 'Här har vi den riktiga maten - men vi kan också ordna alternativ för er som inte vill ha den riktiga maten.'"

Om mig

2006-05-02T18:17:00.000+02:00

Det här är en presentation av mig som person, men framförallt som djurrättsaktivist och hur jag blev det. För att kunna förstå och kritisera mina inlägg är det alltid bra att veta lite om vad jag utgår ifrån.

Personligt
Jag bor i Norrköping och läser beteendevetenskap vid Linköpings Universitet. Mitt stora fritidsintresse är väl djurrätt (jag känner mig ofta som en djurrättsnörd), men annars är vänner, träning, filmer, mat, datorer och fester väldigt trevligt. Jag har länge haft starka åsikter om människopolitik, men jag har blivit osäker på många av mina tidigare ståndpunkter.

Djurrättshistoria
Jag blev vegetarian för ca 6 år sedan, efter att ha läst tidningen ETC och deras nummer om kött. Det var första gången jag konfronterades med frågan om vi hade rätt att äta kött eller inte, och efter att ha funderat och tagit reda på lite mer saker började jag stegvis bli vegetarian. Min bror hängde på, och vi lärde oss mer om djurutnyttjandet och djuretik och började som många andra med att engagera oss i Djurens Rätt. Vegan har jag nog varit i ca 4 år nu, och djurrättsaktivismen har bara eskalerat och tagit upp mer och mer av min energi.

För tre år sedan var jag aktiv i en rad olika politiska frågor och grupper, och på djurrättsfronten hade jag börjat intressera mig för civil olydnad och deltog i två öppna hönsfritagningar med Räddningstjänsten. Numera är jag dock nästan enbart engagerad för ickemänskliga djur och har inga planer på nya olagliga aktioner.

År 2005 gick jag på kursen Organisering & Djurrätt på Färnebo Folkhögskola. Det var som jag ser det en kurs i djurrättsaktivism, och hur vi kan utveckla den. Bland annat reste vi runt i Europa i nästan tre månader och praktiserade hos eller hälsade på olika djurrättsgrupper. Jag var bl a i England, Holland, Tyskland och Finland. Kursen (och speciellt erfarenheterna från resorna) var väldigt utvecklande, och fick mig att se på djurrättsaktivism på ett nytt sätt. Jag praktiserade i London hos Rights for Animals, en internationell antispeciesistisk organisation med starka strategiska idéer. Jag inspirerades mycket av Rights for Animals och deras analys, och är idag aktiv i organisationen (bland annat med att förbereda vårt arbete i Sverige).

Sättet jag utvecklats på har också lett till att jag har fokuserat på djurrättsaktivismen, eftersom jag tror att det är där jag kan göra störst skillnad. Jag har valt att fokusera på själva kärnan i djurrättsbudskapet; speciesismen, och undvika argument som jag tror leder åt fel håll (djurskyddsflirtande, hälsoargument, vetenskapskritik mm). Jag har i mångt och mycket lämnat den alternativkultur som finns inom djurrättsrörelsen med normer om vad man ska tycka i olika människopolitiska frågor, hur man ska se ut mm. Jag har insett att strategisk diskussion och reflektion är en väldigt viktig del av aktivismen, och försöker så mycket som möjligt anpassa mina strategier efter vad jag tror får bäst effekt. Känslan av att på allvar ha reflekterat över hur man kan påverka och sedan arbeta efter det har även gjort mig väldigt inspirerad, och jag ser fram emot en fortsatt kamp för djuren.

Man får väldigt gärna kontakta mig med åsikter, frågor, förslag eller vad helst ni vill dela med er av. Skriv till alvin.lindstam@gmail.com.

Mjölkpaket med spenar

2006-05-01T14:53:00.000+02:00

Den här bilden (av en reklamtavla för mjölk) och kommentaren kommer från den spanska antispeciesistiska bloggen veganactivist.net. Klockrent tycker tag.

"The work of a graphic designer usually implies the abstraction of the main feature of an idea and communicate it in a clear way. Under my view, this poster summs up very well the concept of 'cow' that is mainstrem in our society: cows are bottles of milk with udders/tits."

Animal Liberation – Cow Liberation

2006-04-29T22:56:00.000+02:00

Ett vanligt motiv för djurrättsliga knappar, banderoller eller kläder är texten ”Animal Liberation – Human Liberation” och en bild av en tass och knuten näve. Jag skulle säga att denna slogan är speciesistisk och att vi borde vara försiktiga med användandet av den. Speciesismen är tyvärr något som är svårt att frigöra sig ifrån, även för oss djurrättsaktivister. Jag tror det är viktigt att försöka se när man agerar speciesistiskt och försöka ändra på det.

Denna slogan är ett exempel på det jag nämnde i förra inlägget. Den kan tolkas som att de andra djurens frigörelse kommer leda till människans frigörelse. Genom att säga att människan tjänar på djurs frigörelse, och att man därför ska respektera djur bevarar man synen att människors intressen är viktigast. Med en annan tolkning kan den förstås som att människans frigörelse är lika viktig som andra djurs frigörelse. Det man syftar på med ”Animal Liberation”, alltså de ickemänskliga djurens frigörelse, är i mina ögon mycket viktigare än människors frigörelse av den enkla anledningen att de andra djuren är så många fler och ofta lider betydligt mer.

Men framförallt bidrar den till idén om att människor inte är djur. Vårt samhälle lär oss att dra en skiljelinje mellan oss själva och andra djur, där vi intalar oss själva att arten Homo Sapiens inte är ett djur. Vi använder sedan denna skiljelinje som en ursäkt för att förklara ett samhälle där människor tas hänsyn till, medan andra djur ses som lägre stående. Vi tenderar också att se på det mänskliga som nåt positivt, medan det ”djuriska” är negativt. Jag tror att det är viktigt att vi försöker motverka iden om att människan inte är ett djur, bland annat genom att undvika den här sortens banners och t ex genom att prata om ”andra djur” istället för bara ”djur”.

Att skriva ”Animal Liberation – Human Liberation” är ungefär lika logiskt som att skriva ”Animal Liberation – Cow Liberation”. Människans rättigheter och kossans rättigheter ingår alla i djurs rättigheter. Genom att separera människors rättigheter från andra djurs sänder man ut signalen att människors rättigheter förtjänar speciell hänsyn, vilket det för en antispeciesist inte finns någon anledning att göra.

Hotar djurrätt människor?

2006-04-29T21:29:00.000+02:00

Henrik von Sydow profilerade sig för ett par år sedan som djurrättsmotståndare, med hänvisning till att djurrätt hotar de mänskliga rättigheterna. Djurrättsideologin skulle enligt honom leda till en intolerans mot människors livsstil, och dessutom är det fel att engagera sig för oviktiga varelser som djur när det finns en massa människor som lider. Dessutom menade han att det försvagade innebörden av de mänskliga rättigheterna:

”Om inte begreppet rättigheter är villkorslöst reserverat för människan, kommer kraften i begreppet att undergrävas.”

Djurrättsrörelsens vanligaste svar på kritik om att vi inte bryr oss om människor är att ursäkta sig och säga att man faktiskt arbetar för människor också; djurrättsaktivister är ofta mer aktiva i människorättsfrågor än allmänheten. Varför försöker vi berättiga vårt engagemang för alla kännande djur med att vi även är speciellt engagerade för människor? Djurs intressen är lika viktiga som människors och det är lika mycket värt att engagera sig för individers rättigheter oavsett om de är människor eller inte. Vi har inte större skyldigheter att bry oss om människor än om torskar. Att erkänna att man måste arbeta med människofrågor uppmuntrar synen att människors intressen faktiskt är viktigare än andra djurs intressen. Istället borde vi förklara vår djurrättsaktivism med att alla kännande varelser förtjänar jämlik respekt, och att ickemänskliga djur utsätts för ett enormt förtryck.

Personligen har jag nästan helt lagt ner mitt människorättengagemang. Tidigare var jag aktiv i en rad olika människofrågor, men eftersom människoförtrycket relativt sett är så pass litet jämfört med andra djurfrågor har jag svårt att berättiga om jag skulle lägga alltför mycket tid och energi på människor. Jag skulle ändå tro att proportionellt sett är min (ibland förekommande) aktivism för människor överrespresenterad i förhållande till hur utsatta människor är.

Jag tror också det är viktigt för oss att erkänna att utifrån deras speciesistiska perspektiv har han rätt. Vi hotar det han ser som de mänskliga rättigheterna. Men ur vårt perspektiv är ju många av hans mänskliga rättigheter orättfärdiga, eftersom de innefattar rättigheten att utnyttja djur. De enda mänskliga rättigheter vi hotar är rätten att vara privilegierad på grund av vilken art man tillhör och rätten att diskriminera och förtrycka andra djur. Den traditionella betydelsen av mänskliga rättigheter är för en antispeciesist oacceptabla. En varelse kan inte ha en rad rättigheter enbart för att den tillhör en viss art.

När speciesister menar att vi är respektlösa mot folks livsstil, menar vi att vi att köttätarna är respektlösa mot djuren. När de klagar på att vi inte är engagerade i människofrågor klagar vi på att andra djurfrågor inte anses vara lika viktiga. Denna konflikt mellan vissa av människors rättigheter och djurs rättigheter finns, och är en central del i djurrättsbudskapet. I vårt utåtriktade arbete borde vi inte undvika dessa konflikter, utan istället fokusera på djurs rätt att respekteras jämlikt. Även om det går emot människors intressen.

Henrik von Sydow: Djur ska inte ha mänskliga rättigheter

Är alla djurprodukter lika fel?

2006-04-27T22:18:00.000+02:00

Jag skrev för ett tag sedan om vilken djurprodukt som dödar flest, och om att olika djurprodukter faktiskt är olika dåliga. Vissa reagerar på om man säger att några djurprodukter är bättre än andra och tolkar det som att man tycker att de är ok. Det är inte rätt att äta rött kött enbart för man dödar färre jämfört med om man ätit fiskkött, däremot är det mindre fel att äta rött kött än fiskkött (läs varför här: Den värsta djurprodukten?)

Bara för att man har passerat gränsen för vad som är fel (i det här fallet plågat och dödat ett djur för en onödig produkt), innebär inte det att det inte spelar någon roll vad man gör mer. Det är bättre att släppa ut ett kilo miljögifter än att släppa ut ett ton, och det är bättre att slå någon en gång än att göra det många gånger. Att det finns grader i helvetet tycker jag är ganska uppenbart, frågan är vad vi kan lära oss av dem.

Det påverkar absolut vad man bör välja om man vill sluta med vissa djurprodukter. Det är inte helt ovanligt med ”vegetarianer” som äter fisk eller kyckling. Det är ur en djuretisk synvinkel bland det sämsta man kan göra. Om man ersätter rött kött (som i jämförelse dödar rätt få individer) med en ökad konsumtion av kycklingar eller fiskar leder det till en radikal ökning av antalet djur som utnyttjas.

Dock baserar kanske de flesta inte sitt matval på hur mycket djur utnyttjats för att producera deras käk, så det här är framförallt något vi djurrättsaktivister borde bry oss om när vi väljer strategier. Vi borde vara medvetna om att vi ökar djurutnyttjandet om vi uppmuntrar demivegetarianism. Därför tror jag att det är viktigt att vi ger fiskar ökad uppmärksamhet i vårt material, och blir mer tydliga att det är helt oförståeligt (från ett djuretiskt perspektiv) att äta fisk (eller kyckling) men inte annat kött. Eventuellt kan man även försöka få folk att sluta med de värsta produkterna först (jag är dock inte säker på hur strategiskt det skulle vara, kommentera gärna).

Människans språkförmåga inte unik

2006-04-27T15:27:00.000+02:00

Jag läste i tidningen i morse att amerikanske forskare har upptäckt att människan inte är det enda djur som förstår grammatik. Även starar har förmågan att förstå olika ”ord” beroende på hur de kombineras i ”meningar”. Psykologen Timothy Gentner och hans forskarlag vid University of California har tränat elva starar i att förstå skillnaden i olika sätt att kombinera stararnas naturliga läten. Studien publiceras idag i tidskriften ”Nature”.

Stararna ska efter ett tag ha blivit väldigt bra på att förstå olika sätt att bygga upp ”meningar”, och kunde även förstå mycket långa strofer. Forskarna tror inte att detta är speciellt för starar och människor, utan misstänker att många andra djur även har en grammatisk förmåga. Forskarna tror inte det finns en klar gräns mellan människors och andra djurs språkförmåga, utan skriver att:

”sannolikt är [det] klokare att betrakta artskillnaderna som kvantitativa snarare än kvalitativa”.

En av de förklaringar till varför människan ska var berättigad till speciellt hänsyn är att vi har ett språk. Men det är ju nu uppenbart att en stare har högre språkförmåga än ett litet barn, och då finns det ingen grund för att bry sig mer om människor på grund av språket. Men sen är ju såklart språkförmågan lika irrelevant som förut när det gäller frågan hur mycket hänsyn vi ska ta till en individ. Man måste inte kunna grammatik för att ha känslor och intressen, stararna led lika mycket av att plågas redan innan vi visste detta och de är fortfarande lika intresserade av att leva.

En annan väldigt intressant sak var hur tidningsartikeln inleddes, efter en kort ingress skrev Roland Johansson/TT:

”Det är inte första gången som vår självbild får sig en törn av det här slaget. Nästan allt det vi en gång trodde var unikt för oss människor – redskap, kultur, mimik – har med tiden hittats hos andra djurarter.
Hela tiden har dock vår språkförmåga funnits kvar som en trygg, säker och ointaglig bastion.”

Det är för mig uppenbart hur de flesta försöker hitta skillnader mellan människor och andra djur som kan berättiga vårt utnyttjande av andra djur. När ska folk fatta att människan inte är så väldans unik? Vi har en del speciella egenskaper, men i grunden är vi ett djur bland andra med samma intresse av att leva och må bra.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta artikeln på nätet, utan bara i pappersversionen. Om någon stöter på artikeln (eller någon annan artikel i ämnet) får man gärna skicka länken till mig eller posta den som en kommentar.

Köttindustrin prisar sig själva

2006-04-26T12:21:00.000+02:00

I går var det prisutdelning på Swedish Meats årsstämma i Stockholm. "Guldtackan" är enligt Swedish Meats "djuromsorgens högsta utmärkelse", och delas ut till personer som främjat den svenska djuromsorgen. Årets djuruppfödarpris gick till ett småländskt lantbrukarpar som enligt motiveringen driver en ”grisproduktion med djuromsorg och känsla för djurens behov i fokus".

Jag undrar hur man kan ha djurens behov i fokus när man föder upp dem för att döda dem. Grisar och andra djur föds upp i fångenskap utan verklig hänsyn till deras intressen, för att sedan dödas och bli en onödig lyxprodukt till människor. Det må vara så att djurindustrin, konsumenter och makthavare försöker förbättre djurens villkor, men de tar inte på allvar hänsyn till djurens intressen. Om man menar allvar med ord som "onödigt lidande" borde man inse att allt lidande som djur utsätts för i köttindustrin är onödigt, eftersom vi inte behöver äta kött (eller några andra djurprodukter).

Den "djuromsorg" som finns handlar inte om verklig respekt för djuren, det handlar om ett sätt att rättfärdiga en industri som dödar miljoner indivder varje år, eller i bästa fall om en begränsad hänsyn även för de som man i slutändad använder som sina resurser.

Den mest omsorgsfulla grisproduktionen är en nedlagd grisproduktion, men tyvärr kommer ju "djuromsorgen" i andra hand. Först måste produktions- och avkastningmålen täckas.

Swedish Meats delar ut guldtackor för god djuromsorg

Miljöpartiet, sluta luras!

2006-04-25T20:28:00.000+02:00

Miljöpartiet är såvitt jag vet det enda etablerade parti som säger sig kämpa för djurrätt. Men det finns inget i deras politik, eller ens i deras ideologi, som tyder på att de skulle vara ett djurrättsligt parti. Man kan börja med att titta på det de använder för att förklara sin grundsyn, de tre solidariteterna:

solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
solidaritet med kommande generationer
solidaritet med världens alla människor

Två av solidariteterna handlar om människor; de som lever nu och de som lever i framtiden. Den tredje handlar om ”djur och natur”. Dels är det väldigt speciesistiskt att särskilja människan från andra djur och anse att människan skulle vara speciellt berättigade till solidaritet. Dels begår de det vanliga speciesistiska misstaget av att klumpa ihop djuren med resten av naturen. Det verkar som om de ickemänskliga djuren framförallt är en del sin art eller det ekologiska systemet, och inte främst individer. Första meningen i stycket om ”Djurens Rättigheter” i deras partiprogram säger:

Djur har ett egenvärde och varje art har rätt att leva för sin egen skull oavsett dess värde för andra.

Det verkar vara arten som kollektiv, och inte djuren som individer, som har rätt att leva för sin egen skull. När det gäller individerna ska de enligt partiprogrammet istället ha rätt att bete sig naturligt och inte utsättas för lidande, och att pälsfarmer, trånga burar och långa transporter därför måste avvecklas. Partiprogrammet säger också att: "Sverige har en av världens bästa djurskyddslagar". Är det någon mer än jag som tycker att det låter precis likadant som allt annat djurskyddssnack?

Djurrätt handlar om att vara antispeciesist, att vilja avskaffa utnyttjandet av ickemänskliga djur och ett avståndstagande från att andra djur ska anses vara människors egendom. Miljöpartiet uppfyller inte något av dessa krav, utan är istället speciesistiska och antropocentriska, strävar efter att reglera sättet djur utnyttjas på och stödjer iden om att andra djur är människors egendom.

Om miljöpartiet menar allvar med sina ord om att vara ett djurrättsligt parti behöver de förändra sin politik i grunden, om de inte gör det får de gärna sluta försöka få radikalpoäng genom att kalla sin politik djurrättslig och erkänna att de är ett djurskyddsparti precis som alla andra.

Miljöpartiets partiprogram (pdf)
Miljöpartiets hemsida om "djurrätt"

Den värsta djurprodukten?

2006-04-24T21:29:00.000+02:00

Jag skrev igår om hur många djur som egentligen dödas av människan, och hur vi ofta glömmer bort fiskar när vi tänker på djur som utnyttjas. Men om man ser på olika djurprodukter, vilken är den mest djurovänliga produkt man kan hitta? Alltså den som utsätter flest djur för mest lidande och död.

Min teori är den här: Brisling i tomatsås

Det är en liten burk, men ändå innehåller den 5 stycken döda djur. Brisling är ett annat namn för skarpsill, fiskarten som vi enligt fiskeriverket dödar ca 4 miljarder av varje år här i Sverige. En skarpsill väger ca 20 gram, och burken innehåller 106 gram, vilket då borde innebära att ca 5 skarpsillar har dödats för att fylla den. Som jämförelse kan man påpeka att man skulle behöva äta över 400 kilo griskött för att äta upp lika många grisar . Såvitt jag vet är det den djurprodukt som dödar flest kännande varelser.
Frågan jag ställer mig: finns det någon produkt som är ännu värre?

PS. I den här uträkningen har jag enbart räknat med dem som dödats direkt för en produkt. För många djurprodukter dödas ännu fler, till exempel genom att användas som foder till djuren, som oönskad fångst som sedan kastas överbord eller genom att deras levnadsmiljö förstörs. I en jämförelse i hur omoralisk en produkt är är det ju även relevant hur mycket de utsatta har lidit, men jag skulle inte tro att det ändrar om resultatet nåt nämnvärt (fiskarna är så otroligt många fler och utsätts för väldigt mycket lidande vid dödandet). Jag har också bara räknat med de djur som vi säkert kan säga har känslor (vilket såvitt jag har förstått ska vara ryggradsdjur och bläckfiskar), det finns även andra djur som vi säkerligen dödar fler av men som vi inte är säkra på om de har känslor eller inte. Det skulle vara väldigt intressant att jämföra även de siffrorna, men det är ett för stort projekt för den här gången.