Fiskrapport från Djurens Rätt

Jag har ju tidigare beklagat att vi i djurrättsrörelsen är alltför dåliga på att uppmärksamma fiskarna. Jag har dock upplevt att Djurens Rätt blivit bättre på detta. Jag är därför väldigt glad över att ha Djurens Rätt nyligen släppte rapporten "Under ytan" (pdf) om utnyttjandet av fiskar. Rapporten innehåller mycket intressant och matnyttigt som de flesta i rörelsen troligtvis inte känner till, och är därför näst intill obligatorisk läsning. Den tar både upp fiskar som plågas i djurförsök, yrkesfiske, fiskodlingar, fritidsfiske och som husdjur...

Läs den!

Vad vill Djurrrättsalliansen?

Djurrättsalliansen, en lokal djurrättsgrupp i Stockholm, deltar i SHAC-kampanjen (som jag skrev om för några dagar sedan). I måndags demonstrerade de utanför Roche, ett medicinföretag som är kund hos HLS. De demonstrerar där varje månad, och efter demon förra månaden skrev de så här på sin hemsida:

Företaget Roche är en av Huntingdon Life Sciences allra största kunder och Djurrättsalliansen gör sitt bästa för att de ska sluta använda sig av HLS - ett ökänt kontraktslaboratorium där 500 djur plågas till döds varje dag. Du kanske såg bilder från det på TV för några år sedan då hundvalpar fick knytnävslag i ansiktet av de anställda?

Det lustiga med det här citat och själva protesterna mot Roche är att Djurrättsalliansen inte protesterar mot att Roche använder sig av djurförsök i sin forskning, utan mot att de köper djurförsök av just HLS. Om Roche slutar vara kund hos HLS och utför sina djurförsök själva eller köper dem av något annat kontraktslaboratorium, slutar Djurrättsalliansen då att protestera mot dem?

I ovanstående citat verkar det som att det är HLS och inte djurförsöken som är själva problemen, och att problemen med HLS är att de slår söta små hundvalpar i ansiktet och inte det faktum att de utnyttjar djur. Men vilken skillnad gör det om Roche köper sina djurförsök av HLS eller inte? Förhindrar man något djurförtryck genom att få dem att sluta stödja HLS?

Bakslag för djurrättsrörelsen

En brittisk opinionsundersökning visade nyligen att stödet för djurförsök har ökat ordentligt, från ca 50% till 70%. Detta kan troligtvis ses som en indikation över djurrättsrörelsens framgång generellt i Storbrittanien. Rights for Animals ägnar sitt nyhetsbrev åt hur djurrättsrörelsen har agerat för att uppnå ett sådant resultat.

Enligt Rights for Animals finns det två huvudsakliga orsaker. Dels har djurrättsrörelsen använt sig av metoder som allmänheten finner väldigt stötande, men den har heller inte lagt ner tillräcklig energi på att förklara varför man tycker att djurutnyttjandet är fel. Slutsatsen är att rörelsen behöver utvecklas till att framförallt arbeta antispeciesistiskt mot allmänheten och uppmuntra veganism.

Min sammanfattning räcker dock inte på långa vägar för att förstå budskapet, klicka därför gärna på länken här nedan för att läsa hela texten. Den är på engelska men är värd att läsa igenom.

The Animal Rights Movement: Time for a Major Shift

Jon Millarp om normer inom rörelser

Jon Millarp skrev idag ett bra inlägg på sin blogg om bl a hur djurrättsrörelsen har olika normer (som inte är relaterat till djurrätt) som vi förväntas uppfylla. Han tar också upp det bisarra i att vi djurrättsaktivister tror oss kunna vara en vetenskaplig auktoritet i jämförelse med forskarvärlden i stort.

Jon Millarp: Världen är också knutby

Nu måste jag rusa, jag ska till Linköping och prata om djurrätt på Folkungaskolan.

Nämnder legitimerar djurförsök

På en av Djurens Rätts riksstämmor för två-tre år sedan minns jag att de djurförsöksetiska nämnderna diskuterades, och några argumenterade för att Djurens Rätt ska sluta nominera personer till nämnderna. Jag skulle gärna se den diskussionen igen, och jag håller med om kritiken mot att nominera till nämnderna.

De djurförsöksetiska nämnderna är speciella eftersom de är organ som ska besluta om ett försök är etiskt eller inte. Ett utslag från en djurförsöksetisk nämnd innebär inte bara att ett försök är godkänt, det innebär att försöket i samhällets ögon anses vara etiskt. Och eftersom alla djurförsök i Sverige måste godkännas av nämnderna innebär det att alla djurförsök som görs i Sverige anses vara etiska. Den etiska övervägningen är dock starkt speciesistisk: Människors intressen värderas betydligt högre. Vi djurrättsaktivister håller ju inte med om att de här försöken är etiska, medan nämnderna uttryckligen säger att de är det. Det blir därför svårt att vara en del av de godkännande institutionerna och samtidigt kunna ifrågasätta den etiska prövningen på ett trovärdigt sätt.

Att nominera ledamöter till nämnderna innebär i mångas ögon ett godkännande av nämnderna som institution, och därmed också av djurförsöken som företeelse. Det är betydligt svårare att kritisera och ifrågasätta nämndernas och djurförsökens existensberättigande om man själv är en del av dem. Om djurrättsaktivister sitter med i nämnderna kan folk också använda det för att berättiga prövningarna och deras resultat, och genom att vi sitter med kan man hävda att de tar tillräcklig hänsyn till djuren. Om jag inte minns fel har nämnderna legitimerats med att ”till och med Djurens Rätt sitter med i dem”. Vi djurrättsaktivister måste kunna hävda att nämnderna inte står på djurens - utan på djurförsökarnas - sida. Som det är nu kan man hävda att nämnderna är opartiska då djuren representeras av djurrättare.

För att kunna få ut rätt budskap när man pratar om djurförsök gäller det att kunna kritisera nämnderna och ifrågasätta hur etiska de är. Det blir betydligt svårare att göra om man själv (som person, organisation eller rörelse) sitter med där. Som jag har förstått det kan man inte som djurrättsaktivist hindra särskilt många försök inom nämnderna, man är i minoritet och de andra lekmännen går i stort sett alltid på forskarnas linje. Det som har förts fram som ett argument för att nominera till nämnderna är i så fall att det ger insyn i systemet och försöken. En stor del av den informationen går dock att få tag på ändå, och det man förlorar på att inte sitta med är jag övertygad om att man kan vinna igen genom att nämnderna förlorar trovärdighet om det bara är en sida som godkänner dem.