Fiskrapport från Djurens Rätt

Jag har ju tidigare beklagat att vi i djurrättsrörelsen är alltför dåliga på att uppmärksamma fiskarna. Jag har dock upplevt att Djurens Rätt blivit bättre på detta. Jag är därför väldigt glad över att ha Djurens Rätt nyligen släppte rapporten "Under ytan" (pdf) om utnyttjandet av fiskar. Rapporten innehåller mycket intressant och matnyttigt som de flesta i rörelsen troligtvis inte känner till, och är därför näst intill obligatorisk läsning. Den tar både upp fiskar som plågas i djurförsök, yrkesfiske, fiskodlingar, fritidsfiske och som husdjur...

Läs den!

Inför Djurens Rätts riksstämma

Jag kom nyligen hem från en flygbladsutdelning med Djurens Rätts studentkampanj. och blev sugen att skriva nåt om den kommande riksstämman. Det kommer säkerligen bli en hel del intressanta diskussioner, och jag tänkte kommentera några av dem här. Det finns en rad intressanta motioner, och det kommer väl blir trångt om tid som vanligt. Det kan nog blir en del intressant diskussion om styrelsens roll och funktion, och det finns såklart en del intressant att säga om de olika valen.

Gå ur Eurogroup for Animals
Frågan om Djurens Rätts relation till Eurogroup for Animals berördes på förra stämman, och har även diskuterats under året. Det finns liksom jag många skeptiker mot vårt medlemskap, och vi pratade om att skriva en gruppmotion vilket dock aldrig blev av. Jag har skrivit om min syn på Eurogroup här, och ytterligare motivering finns i motionen.

Styrelsens yrkande är att avstyrka yrkandet om att gå ur, men däremot fortsätta utvärdera vårt medlemskap under året. På det har det kommit två reservationer, en från styrelsens ordförande samt en ledamot som yrkar på bifall på motionen och en från två ledmöter som vill avstyrka motionen rakt av med en motivering om hur bra Eurogroup är. Det är alltså upplagt för intensiva diskussioner, och jag tror att vi har en möjlighet att få igenom motionen.

Glöm inte fiskarna
Min andra motion handlar om att vi måste upprioritera arbetet för fiskar och andra vattenlevande djur. Jag vill dels byta ut formuleringen "lantbrukets djur" till "djur i livsmedelsindustrin" men också att det tillsätts en tjänst som ansvarar för fiskefrågor. Det första förslaget har även styrelsen lagt fram, men de yrkar avslag på det andra.

I sin motivering nämner styrelsen ett par flygblad där fisket behandlas, och andra saker de gör för att uppmärksamma utnyttjandet av havens invånare. Många av dessa åtgärder är bra, och det är definitivt en positiv utveckling jämfört med för några år sedan. Jag får dock intrycket att jag och styrelsen fortfarande har olika syn på vad som behövs göras. Som ett av huvudexemplena på vad som ska göras under året inom fiskeområdet berättar styrelsen att de ska skicka ett brev till Fiskeriverket och fråga dem om hur de bedömer lidandet i fisket. Det låter inte så imponerande för mig.

Jag har frågat en antal aktiva medlemmar om hur mycket de arbetar med fiskefrågan och hur mycket kunskap de har om den, och svaret är alltid "i stort sett ingenting". De känner heller inte att fiskearbete har uppmuntrats från riksorganisationen eller att de vet vem de ska vända sig till i såna frågor. Styrelsen nämner att det redan finns en person som ansvarar för dessa frågor, men du kan ju testa och fundera på om du känner till vem det är eller nåt han/hon gjort i fiskefrågan.

Jag tror att vi behöver göra en kraftsatsning för att få igång arbetet för de vattenlevande djuren. En person med särskilt ansvar för detta skulle göra en stor skillnad. Jag tror att det finns ett behov att tydligt markera inför medlemmar och media att det är en fråga vi arbetar aktivt med, och det måste finnas en person som de kan vända sig till. Jag tror också det behövs speciella utbildningsinsatser för aktiva medlemmar, med flertalet besök hos lokalavdelningar för att prata om frågan.

Ett tydligt exempel på att Djurens Rätt inte kommit så långt än är en snabb titt på hemsidan. Var kan du läsa om fisket? Om man klickar på arbetsområden är det inte lätt att hitta, utan man måste klicka sig fram till "Övriga djurfrågor". Där samlas den industri som dödar flest kännande ickemänniskor tillsammans med pyttefrågor som Djurparker, Hundsmuggling, Tjurfäktning och Valfångst.

En annan intressant sak rörande vår syn på fiskar är styrelsens förslag till ny introtext till hemsidan stycke om livsmedelsindustrin som bland annat innehåller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, kycklingar och grisar." I stort är stycket väldigt bra, men det är lustigt hur vi pratar om fiskar som ett homogent kollektiv medan vi ser på landlevande djurarter som hemskt unika. En strömming och en tonfisk är inte mer lika än en ko och en gris... Om man skulle formulera samma mening på ett antispeciesistiskt sätt borde det bli "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, fåglar och däggdjur" eller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är torskar, kycklingar och grisar."

Du kan läsa mer av det jag skrivit om detta under etiketten fiske.

Avskaffa antispeciesismideologin
Jonas Norberg föreslår att Djurens Rätt inte skall förespråka antispeciesism, utan bygga vår etik på en speciesistisk syn där andra djur ändå ska slippa utnyttjande. Som ni säkert förstår är det inte en motion jag stödjer, och mycket av motiveringen finns i styrelsens svar till motionären.

Styrelsens svar verkar mest utgå från det moraliska ställningstagandet, men jag tycker också att det finns strategiska skäl att välja ett antispeciesistiskt arbetssätt. Visst finns det problem med det och delar av det kan vara avskräckande för många, även om jag tror att det främst är andra exempel än de som Jonas tar upp. Men det finns också en stark kraft i våra jämlikhetsargument som jag tror är viktig att förmedla. Antispeciesismens svårigheter får vägas mot de svårigheter vi möter med en speciesistisk strategi. Jag är övertygad om att speciesismen bevarar djurutnyttjandet, och att det är väldigt svårt att bibehålla en djurrättslig hållning om man ser på ickemänniskor som lägre stående.

Jonas Norberg har dessutom skickat in tre andra motioner som alla känns relevanta och positiva. Jag håller med om hans slutsatser men inte alltid av samma skäl.

En strategi mot förtryckets orsaker
Malte Lindstam skrev en längre motion som försöker beskriva den strategiska syn vi båda delar och ge exempel på hur dessa skulle kunna förändra Djurens Rätt. Jag vet inte hur det kommer gå att diskutera alla dessa förslag under samma motion, men jag tror att den kan vara viktig som utgångspunkt för en strategisk diskussion. Förhoppningsvis kan vi också få igenom några av förslagen. Malte kandiderar också till förbundsstyrelsen, vilket jag kommer kommentera längre ner.

Andra motioner
Det finns en rad andra motioner som är väldigt intressanta, men som jag inte valt att kommentera vidare här. Dessa är framför allt "Angående attityder till djurhemsverksamhet", "Djurens Rätts inriktning" och "Acceptera nakendemonstrationer".

Tjänstemannaväldet
Jonas Norberg har även skrivit en utvärdering av styrelsearbetet där han kritiserar det arbetssätt som har funnits. Han föreslår också en rad åtgärder för att stärka styrelsen möjlighet att styra organisationen. Jag känner igen mycket av det han skriver från berättelser jag har hört från vänner i förbundsstyrelsen, och jag tror det är ett stort problem att styrelsen mest arbetar med administrativa ärenden och nästan tvångsmässigt godkänna de anställdas strategier. Jag vet inte om styrelserevisionen ingår som en punkt under stämman, men det skulle vara givande att diskutera detta på stämman.

Styrelseval
Några av kandidaterna känner jag inte till, några vill jag gärna ha in och andra är jag skeptisk till. Jag hoppas det kommer finnas möjlighet att prata med kandidaterna, att få en djupare presentation på stämman än vad vi hade tid med förra året och framförallt att det kommer fler kandidater som vill sitta med i förbundsstyrelsen. Det är bara genom att ha möjlighet att välja mellan fler kandidater stämman kan välja en styrelse som representerar dem.

Som jag tidigare nämnde kandiderar Malte till förbundsstyrelsen, och jag hoppas att han kommer in. Inte bara på grund av svågerpolitik, utan främst på grund av att jag tycker att han har mycket smarta tankar att bidra med och såklart eftersom vi i stort håller med varandra om vad Djurens Rätt borde vara.

Förbundsordförande
Valberedningen har föreslagit Alexandra Leijonhufvud till ny förbundsordförande. Jag vet inte så mycket om henne eftersom hon inte verkar ha gjort så stort väsen av sig tidigare, men jag hoppas att hon kan komma ut och synas mer i media om hon blir vald (i dagsläget hittar man inte mycket på internet om man söker på henne). Hon har ju också lämnat in en reservation där hon helt vill avstyrka en av mina motioner, så jag gissar att vi inte är helt strategiskt eniga och att hon är positiv till den djurskyddsliga strategin.

Om jag förstått det rätt påverkades också Per-Anders Svärd under sin ordförandetid och blev mer och mer skeptisk till djurskyddsarbete, kanske kan jag hoppas på en liknande utveckling för Alexandra.

Valberedningen
Valberedningen har föreslagit en rad kandidater till förbundsstyrelsen, och utöver dessa finns det i dagläget enbart en person som kandiderar. Det verkar som valberedningen framförallt har varit intresserade av personer med en speciell kompetens, framförallt juridik och ekonomi. De verkar ha lagt mindre vikt vid engagemang i organisationen eller visioner för hur man vill påverka Djurens Rätt. Om det är så tycker jag det är trist. Det kan vara viktigt att ha viss specielkompetens i styrelsen, men framförallt borde det vara deras uppgift att ta strategiska beslut under året och då känns strategisk hemvist mer relevant.

Det känns som valberedningen påverkar utgången av styrelsevalet rätt mycket. Förra året var det en person som kandiderade utan valberedningens nominering, och han var den enda som inte kom in. Detta trots att han varit väldigt aktiv, synts mycket och troligtvis var populär hos många. Dessutom fanns det om jag inte minns fel minst en kandidat som föreslagits av valberedning utan att vara särskilt känd inom organisationen och som dessutom inte ens var där på stämman, men denna person fick ändå fler röster.

Speciellt då kandidaterna inte ges särskilt stort utrymme att presentera sig spelar nog valberedningens nomineringar stor roll, och många är nog mer villiga att rösta på dessa. Valberedningen har därmed en väldigt viktig roll, och så länge vi inte fått en mer självständig stämma som väljer mellan fler kandidater (baserat på sin egen information om dem) borde vi fokusera mer på valberedningen. Vi borde alltså fundera mycket på vilka vi väljer in i valberedningen, de tar viktiga beslut och borde därför uppmärksammas mer. Själv funderar jag också på om jag ska kandidera till valberedningen i år, vad tycker ni?

Härlig läsning och osynliga konsekvenser

Jag hittade den här insändaren på VT.se:

De glömda fiskarna
Svar på Alvin Lindstams insändare "Vi behöver respektera fiskarna" i VT den 17 november.
Tack för att du finns Alvin Lindstam! Din artikel om att även sjöarnas och havens innevånare är individer med känslor och sinnen var en väckarklocka för mig och jag hoppas även för andra Västerviks-Tidningens läsare.
Denna fruktansvärda masslakt och djurplågeri, särskilt vid nät- och notfiske, där fiskar i tusental får ligga och sprattla sig till döds, kanske ibland i flera timmar innan dom kvävs till döds. Själv äter jag mycket sällan kött och fisk, kanske en gång i månaden. Men nu skall jag sluta med det, så att jag får frid i min själ. Hoppas att flera läsare följer mitt exempel. God jul utan lutfisk!

ERIK SÖDERLUND

Sånt här värmer att läsa. Jag blir såklart glad över att läsa att någon påverkats av något jag gjort, det inspirerar en att fortsätta. Det är också roligt eftersom det visar att insändare och annan form av aktivism där man inte är i kontakt med några djur utan kanske bara sitter framför en dator också kan påverka. Ofta luras det mänskliga psyket att tro att det vi gör inte får några konsekvenser om vi inte kan se konsekvenserna själva. Det är därför som så många kan äta djur trots att de aldrig skulle kunna döda någon själva, och det är också därför som det är betydligt mer lockande att frita djur eller kämpa för en djurskyddsreform än att informera om djurrätt och vegetarianism till allmänheten trots att det kan påverka minst lika mycket.. Det är viktigt att vi inte fastnar i den fällan och tror att de enda konsekvenserna är de vi själva kan se.
Här är för övrigt insändaren jag skickade in (med mycket cred till Malte, som spökskrev insändaren som jag redigerade innan jag skickade iväg):

Fiskar är inte mat
"Matfisken" kan vara borta ur haven om 40 år enligt en rapport som uppmärksammades stort i medierna 3/11. Det är givetvis inte bra och det är nåt som måste diskuteras.
Men debatten om fisket är väldigt anmärkningsvärd, eftersom den helt ignorera fiskarnas intressen som individer. Trots att fiskar har känslor, precis som hundar och andra djur, ser vi dem sällan som individer överhuvudtaget. Det förs aldrig någon diskussion om deras intresse att t ex inte utsättas för smärta genom att kvävas till döds i ett nät. När de dras upp i luften upplever de något liknande som om människor skulle ha dragits ner under vatten. Jag anser att vi måste börja respektera fiskarnas individuella intressen och därmed sluta döda och utnyttja dem. Vi behöver inte äta fiskar, vi kan välja vegetariskt!

Alvin Lindstam

PS. Lycka till med vegetarianismen Erik

Tidigare inlägg på samma tema:
Vet du vilken skillnad du gör?
Delmål, inspirerande eller vilseledande?

Speciesistisk reklam

För ett tag sedan såg jag en reklamfilm från prisjämförelsesajten Smarto.se. Filmen gick ut på att en man i regnrock verkade förvirrad över var han kan hitta rätt produkt till rätt pris. Man får också se fyra döda gäddor på ett bord med prisskyltar nerstuckna i nacken samtidigt som speakerrösten säger:

"Smarto.se visar också var du köper produkten till bästa pris"

För mig är den här reklamen extremt tydlig i när det gäller två speciesistiska grundstenar. Det är dels synen på djur som legitima produkter och dels hierarkin mellan olika arter.

Produkter
Speakerrösten talar uttryckligen om djuren som produkter, och uppställningen med prisskyltarna kan ju inte bli mer objektifierande. Hela vårt samhälle går ut på att djur är produkter, de är egendom som ska köpas så billigt som möjligt. Att Smarto.se sen inte jämför priser på gäddor eller annan "mat" utan teknikprylar och böcker gör det hela än mer lustigt. Gäddorna är inte deras grej utan de har avsiktligt valt dem för att symbolisera produkter.

Arthierarkin: det är ju bara fiskar..
Jag fortsätter tjata om de bortglömda fiskarna. Att gäddorna är just fiskar tror jag är avgörande för att den här reklamen fungerar. Om det här hade varit däggdjur istället, hur tror ni då att folk skulle ha reagerat? Om det var fyra grisar som låg på ett bord med en prisskylt i nacken? Skulle det flyga förbi obemärkt som den här reklamen eller skulle det starta en mindre folkstorm? Jag tror folk skulle bli väldigt upprörda, de vill ju inte bli påminda om grisarna som individer. Fiskar däremot tänker vi inte ens på som individer när vi ser deras ansikten, de är nästan enbart produkter i våra ögon. Den här reklamen är precis som Abba-reklamen jag skrev om tidigare bara ytterligare exempel på hur extremt låg status fiskar har. Därför tror jag också det är väldigt viktigt att vi uppmärksammar fiskar långt mycket mer än vi gör nu.

Elna Tenow och diskrimineringen av vissa djur

Det finns också djurvänner, som i blind kärlek till ett visst djurslag, eller t. o. m. en viss individ, äro fullkomligt hänsynslösa mot andra individer och andra arter. Vi kunna icke förneka, att dessa äro djurvänner, ty deras vänskap för djur är förvisso sann och uppriktig, men vi böra betona, att de icke äro djurskyddsvänner i egentlig mening.

Det här citatet kommer från Nordiska Samfundets Medlemsblad (senare Djurens Rätt), nr 1, 1908. Det är skrivet av Elna Tenow, en av pionjärerna för vegetarianism i Sverige och ledande inom Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök (eller hette det inte något i stil med "Nordiska Samfundet Till Bekämpande Av Det Vetenskapliga Djurplågeriet" på den tiden?), numera Djurens Rätt.

Diskriminering av olika djur
Elna talar om djurskyddsvänner, och där känner ju inte jag mig träffad, men med tanke på när det skrevs och djurrättsrörelsens historia tycker jag att det är relevant även för oss djurrättsaktivister. Det här citatet handlar för mig om diskriminering av olika ickemänskliga djur, vilket är något som hela tiden händer både i samhället och inom djurrättsrörelsen. Det handlar inte om att folk längre är "fullkomligt hänsynslösa" mot djur av vissa arter, utan om att vi övervärderar viss djur på andras bekostnad utan att riktigt tänka på de andra djuren.

Tydliga exempel
Denna diskriminering finns kvar i tydliga former som till exempel när det gäller hundar och katter. Animal Protection Network (som många djurrättsaktivister gillar eller sprider material för) arbetar enbart mot utnyttjandet av hundar och katter, utan att ifrågasätta dödandet av andra djur alls. Djurrättsrörelsen i stort arbetar mot hund- och kattpäls, vilket jag har väldigt svårt att förstå. Finns det någon speciellt poäng med det, bryr sig aktivisterna mer om dessa djur än om andra eller är det bara populistiskt?

Mindre tydliga exempel
Det syns också i mindre tydliga exempel, som till exempel rörelsens ignorans mot fiskar. Det dödas långt mycket fler fiskar än däggdjur och fåglar tillsammans, och det är till och med vanligt med "vegetarianer" som äter fiskar. Trots detta pratar inte djurrättsaktivister särskilt mycket om fiskar, istället glöms de bort och används inte i bilder eller statistisk.

Konsekvensen av denna diskriminering blir tyvärr att vissa djur kan fortsätta utnyttjas. Om fler slutar äta "kött" men äter mer fiskar istället innebär det en ökning av antalet utnyttjade djur. Dessutom uppmuntrar man den speciesistiska attityden i samhället som värderar olika individer olika enbart på grund av vilken art de tillhör. Det är samma speciesistiska attityd som gör att människan ser sig som "mer värd" än andra djur och därför tar sig rätten att utnyttja och döda dem.

Jag ska inte skriva så mycket om det här nu, men jag har skrivit om detta ämne förut i de här artiklarna:

Hundätande Prins

Är fiskar individer?

Katters status och Djurens Rätts medlemmar

Animal Protection Network

Analys av "Peacable Kingdom", "The Witness" och "Earthlings"

Här kommer en analys av tre djurrättsdokumentärer skriven av Malte Lindstam. Om du också vill bidra med något till den här bloggen får du gärna skriva till mig.

Filmer kan vara ett bra sätt att få folk att reflektera, känna och kanske byta åsikt. Jag har sett tre seriösa (påkostade) djurrättsdokumentärer som jag här analyserar utifrån ett antispeciesistiskt perspektiv. Filmerna jag har sett är:

Peaceable Kingdom - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
1 hr 9 min 27 sec - Jul 30, 2004

The Witness - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
43 min 43 sec

tribeofheart.org

Earthlings
Shaun Monson
1 hr 35 min 28 sec
isawearthlings.com

Alla dessa filmer finns att se online på video.google.com (sök på titeln).

The Witness
”The Witness” handlar om Eddie Lama, en medelålders man i byggbranchen som engagerar sig för djurrätt. Intervjubilder på honom varvas med bilder på djur som plågas och på Eddies kampanjande mot päls. Det känns som att bilderna som visas är tänkta att vara så hemska och grymma som möjligt, och en stor del av bilderna kommer från pälsjakt med fällor.

Filmen tar upp vegetarianism men det finns ett starkt fokus på päls. Vi får se bilder från modevisningar kombinerat med djurplågeribilderna. Troligen är det främsta syftet med filmen att få folk att ta avstånd från päls. Jag är dock mycket orolig att det sker till priset av att folk ser päls som en avart från annat utnyttjande av djur och inte fås att reflektera kring djurs moraliska status.

Att filmen skildrar andra former av utnyttjande av djur kan kanske motverka denna effekt? Jag är mycket tveksam eftersom den skildring som görs går ut på att visa grymhet mot djur, och inte på att visa djur som individer som förtjänar en respekt de inte får. Folk tar avstånd från det grymma utan att tänka över själva utnyttjandet av djur. Djurutnyttjarna kan lätt hävda att det som visas är missförhållanden och inte strukturella fel och folket kan fortsätta att äta djur.


Earthlings
”Earthlings” börjar väldigt lovande. En mångfald av djur (även fiskar) skildras med ansiktsbilder, samtidigt som berättarrösten förklarar de djuretiska tankarna. Efter denna inledning följer en över en timma lång kavalkad av bilder på djur som plågas för olika mänskliga ändamål. Bilderna är överlag väldigt hemska, och många av dem består av människors sadistiska grymhet mot djur. Filmen avslutas med djuretiska ord, dock kombinerat med hälso- och miljöargument för veganism.

Den stora mängden hemska bilder i denna film tror jag får väldigt många människor som ser den att inte orka se mer. Risken är att de blockeras och inte fås att reflektera. Ett ännu större problem är dock risken att de fås att reflektera, men på ”fel” sätt. T ex förstärker dessa bilder på människor som plågar djur bilden att djurförtrycket beror på enstaka personers grymhet, och inte som djurrättsrörelsen menar att det beror på att hela samhället godkänner det. När folket tänker så kan de kräva bättre ”djurskydd” men fortsätta äta djur

Peacable Kingdom
”Peaceable Kingdom” skiljer sig radikalt från de två andra filmerna. Den skildrar främst några aktivister som har ett djurhem, dit de tar övergivna lantbruksdjur. Djurhemmet får besök av barnfamiljer som får träffa djuren och höra på en föreläsning om djuretik. Aktivisterna bakom djurhemmet, några besökare samt några f d bönder intervjuas om djuretiska frågor. Det blandas med ett väldigt stort antal bilder på djurs ansikten, och bilder som skildrar deras önskningar att t ex äta. Det visas också bilder där djur utnyttjas, men de är färre, mindre grymma och visar mer ofta djurens ansikten.

Jag grät när jag såg denna film. Den utmärkta skildringen av djur som individer, kombinerat med bilderna på förtrycket och människornas hoppingivande tankar väckte starka känslor. Jag tror den här filmen är lämplig att visa även för icke-djurrättare (till skillnad från de andra två). De får se människor som visar en enorm medkänsla för djurs lidande, och som samtidigt för fram tankar om att vi inte får utnyttja dem, även om det sker ”humant”. De får lite kunskap om det förtryck djur utsätts för för mänskliga syften. Men det viktigaste av allt är kanske att de får se djur som kännande individer samtidigt som de får höra de djuretiska tankarna.

En stor nackdel med filmen är att den inte nämner eller visar en enda bild på fiskar. De djuretiska resonemangen tycker jag också är lite konstiga ibland, t ex när det tas upp att grisar är så smarta att de kan lära sig sitta, precis som en hund, som en anledning att ge dem hänsyn.

Filmen är 1 timme och 9 min lång, och därför olämplig att göra egna filmvisningar på offentliga platser med, eller använda på korta skolbesök. Men dess längd lämpar sig bra på t ex en filmfestival! Om tillfälle ges för ett längre skolbesök tror jag också mycket på att visa denna film.

Är fiskar individer?

Jag såg en ny reklam från Abba Seafoods igår. Reklamen börjar med en kvinna som spelar tennis, med en död fisk som racket. Sedan kommer det en slogan, som var något i stil med ”Man mår bra av fisk och motion”.

Låg status
För mig är den här reklamen ett tydligt exempel på hur låg status fiskar har i vårt samhälle. Låt oss säga att det var en reklam där någon använde en död gris som boxningssäck eller spelade basket med en kyckling, hade det platsat i en reklam? Det skulle orsaka mycket ilska bland befolkningen, och reklambyråerna skulle säkert inte våga göra det. Men när det är fiskar det handlar om vågar man nästan vad som helst.

Fiskdiskar
Ett annat exempel är fiskdiskarna i butiker, där ligger djuren hela med ögon och allt som stirrar på en. Om det hade varit däggdjur hade folk blivit väldigt äcklade av att se hela kroppen med ansikte och allt, istället för bara små delar av kroppen. Troligtvis tänker de flesta på däggdjur som individer med känslor, medan fiskar mer sällan ses som nåt annat än slemmiga grönsaker som simmar runt i haven. Ansiktet på en fisk är inte läskigt att se för allmänheten eftersom de inte tänker på fiskar som individer.

Ett annat exempel på denna speciesistiska attityd är den stora mängd vegetarianer som äter fiskar. Som jag ser det finns det ingen moralisk anledning att äta fiskar om man inte äter andra djur, dessutom dödas betydligt fler fiskar än fåglar och däggdjur tillsammans (läs mer här).

Vi måste uppmärksamma fiskarna
Denna attityd lärs ut i samhället, men vi i djurrättsrörelsen är inte helt fria från skuld. När såg du senast en bild på en fisk i ett flygblad? Vi pratar inte alls mycket om fiskar i vårt material, när vi pratar om antalet djur som dödas räknar vi bara med däggdjur och fåglar och tar i stort sett aldrig upp ämnet. Som jag ser det är det viktigt att vi i djurrättsrörelsen uppmärksammar fiskarna mer. Vi riskerar att upprätthålla speciesistiska attityder genom att inte uppmärksamma fiskar lika mycket som andra ryggradsdjur, och det stora antalet fiskar som dödas innebär att vi har en enorm möjlighet att påverka.

En blogg säger sig ha testat en rad olika fiskar som racketar, rätt smaklöst i min mening.

Fisketrofé

En vän tog den här bilden av en busshållplatsreklam i Bryssel. Som jag förstår betyder texten ”glöm havet den här sommaren” och förespråkar att man flyger till Disneyland istället.

Med lite modifierad text skulle en sådan här bild vara en perfekt djurrättsreklam/-affisch. Över huvud taget tror jag det är en bra aktion att placera människor i djurs situationer, och uppmuntra folk att tänka hur de skulle må om det var människor som utsattes.

Själva företeelsen den refererar till, att ta bilder där man visar upp hur stor fisk man har dödat, tycker jag är absurd i sig. Hur kan man visa upp ett djur som en trofé utan att reflektera över att det är en individ man just dödat?

Den värsta djurprodukten?

Jag skrev igår om hur många djur som egentligen dödas av människan, och hur vi ofta glömmer bort fiskar när vi tänker på djur som utnyttjas. Men om man ser på olika djurprodukter, vilken är den mest djurovänliga produkt man kan hitta? Alltså den som utsätter flest djur för mest lidande och död.

Min teori är den här: Brisling i tomatsås

Det är en liten burk, men ändå innehåller den 5 stycken döda djur. Brisling är ett annat namn för skarpsill, fiskarten som vi enligt fiskeriverket dödar ca 4 miljarder av varje år här i Sverige. En skarpsill väger ca 20 gram, och burken innehåller 106 gram, vilket då borde innebära att ca 5 skarpsillar har dödats för att fylla den. Som jämförelse kan man påpeka att man skulle behöva äta över 400 kilo griskött för att äta upp lika många grisar . Såvitt jag vet är det den djurprodukt som dödar flest kännande varelser.
Frågan jag ställer mig: finns det någon produkt som är ännu värre?

PS. I den här uträkningen har jag enbart räknat med dem som dödats direkt för en produkt. För många djurprodukter dödas ännu fler, till exempel genom att användas som foder till djuren, som oönskad fångst som sedan kastas överbord eller genom att deras levnadsmiljö förstörs. I en jämförelse i hur omoralisk en produkt är är det ju även relevant hur mycket de utsatta har lidit, men jag skulle inte tro att det ändrar om resultatet nåt nämnvärt (fiskarna är så otroligt många fler och utsätts för väldigt mycket lidande vid dödandet). Jag har också bara räknat med de djur som vi säkert kan säga har känslor (vilket såvitt jag har förstått ska vara ryggradsdjur och bläckfiskar), det finns även andra djur som vi säkerligen dödar fler av men som vi inte är säkra på om de har känslor eller inte. Det skulle vara väldigt intressant att jämföra även de siffrorna, men det är ett för stort projekt för den här gången.

Hur många djur dödas egentligen?

Man brukar säga att antalet djur som dödas i Sverige varje år för matproduktionen är ca 80 miljoner. Ca 70 miljoner av dem är kycklingar, ca 6 miljoner värphöns och ca 3 miljoner är grisar. Dessa djur är dock bara en bråkdel av de djur som dödas varje år. Slaktstatistiken omfattar nämligen bara djur som lever på land, medan den riktigt stora slakten sker ute på haven. Varje år dödas ett par hundra ton fiskar på svenska vatten. Fiskar räknas i vikt, inte i antal, vilket är ett tydligt tecken på hur avpersonifierade de är i dagens samhälle.

Den verkliga siffran är mycket större än 80 miljoner, det har jag gissat länge. Men när jag skrev till fiskeriverket för några månader sedan fick jag en smärre chock. Jag bad dem om en uppskattning av hur många fiskar som dödas, och fick tillbaks en uppskattning på några av de vanliga arterna baserad på vikt och en genomsnittlig vikt per individ. Bara skarpsill, en mycket liten fisk, dödar vi enligt den uträkningen ca 4 miljarder av varje år. Alltså 4000000000 skarpsillar, om man räknar med alla andra arter blir det säkerligen ett par miljarder till.

Det är inte bara hemskt att det är så många som dödas, det är också hemskt att de är så negligerade av djurrättsrörelsen och av samhället i stort. Det finns en massa vegetarianer som äter fisk (vilket är ungefär lika logiskt som att vara vegetarian men äta gris), men det är ändå inte något som vi i djurrättsrörelsen brukar ifrågasätta. Tvärtom så bidrar vi nog tyvärr ofta till fiskarnas lägre status genom att bara ha bilder på landlevande djur i vårt material, prata mer om de landlevande djuren och genom att använda statistik som att det är 80 miljoner som dödas i Sverige varje år när det egentligen är så väldigt mycket mer. Jag förstår att det är smidigt att använda den siffran eftersom den är rätt exakt, men den är tyvärr direkt missvisande och speciesistisk. När jag pratar om djurrätt säger jag istället att vi varje år dödar ett par miljarder djur i Sverige.

Jag skulle väldigt gärna se en mer detaljerad uträkning av hur många djur som utnyttjas. Det borde vara fiskeriverkets ansvar att se till att det finns information om antalet fiskar som dödas i svenskt fiskevatten varje år.

Antalet djur som dödas är inte bara viktigt att veta för propagandasyften, det är troligtvis också det bästa sättet att mäta djurrättsrörelsens framgångar.