Katters status och Djurens Rätts medlemmar

Djurens Rätt släppte i dagarna sitt första flygbladet med den nya loggan. Framsidan består av en bild på en söt katt samt rubriken ”Älskade vän?”. Djurens Rätt beskriver den så här i sitt nyhetsbrev:

”Nu har det kommit en ny fin folder om katter. Den handlar bland annat om hur vi tillsammans kan se till att katter inte far illa samt minska antalet hemlösa katter.”

Har redan hög status
I människans rangordning över djuren finns katter relativt högt upp, de respekteras långt mycket mer än lantbruksdjur, fiskar och andra djurs som utnyttjas industriellt i samhället. Denna rangordning är en del av speciesismen där olika djur får olika status utifrån hur nära människan de står (läs mer om det här). Genom att fokusera extra mycket på ”högstatusdjur” som katter och hundar riskerar man att bidra till denna speciesistiska attityd, och därmed till djurutnyttjandet.

I Djurens Rätts verksamhetsplan (som föreslås av förbundsstyrelsen) finns det ett stycka om ”Kattens status i samhället” där man bl a skriver att ”Katterns rättigheter måste lyftas och förbättras”. Jag har inte kunnat hitta något annat djur som de specifikt vill höja statusen på, och jag har svårt att se varför just kattens status behöver höjas. Då är fiskarnas status viktigare att höja, eller något annat djur som har låg status.

Speciesistiska medlemmar
Troligtvis är det här nåt som görs för att blidka den stora mängd medlemmar i Djurens Rätt som inte håller med om organisationens mål. Det är bara en minoritet av medlemmarna som är någon form av vegetarianer, de allra flesta äter djur och bryr sig troligtvis mest om söta djur eller om djurskydd. Kanske kan Djurens Rätt behålla dessa medlemmar och deras pengar genom den här sortens populistiska arbetsområden, och kanske kan pengarna användas för riktigt djurrättsarbete. Men samtidigt finns det en stor risk att som djurrättsorganisation göra sig beroende av djurskyddsliga medlemmar. Kanske vågar man inte säga vad man verkligen tycker (och som egentligen behöver sägas) om man hela tiden måste begränsa sig för att medlemsantalet inte ska minska.