Nämnder legitimerar djurförsök

På en av Djurens Rätts riksstämmor för två-tre år sedan minns jag att de djurförsöksetiska nämnderna diskuterades, och några argumenterade för att Djurens Rätt ska sluta nominera personer till nämnderna. Jag skulle gärna se den diskussionen igen, och jag håller med om kritiken mot att nominera till nämnderna.

De djurförsöksetiska nämnderna är speciella eftersom de är organ som ska besluta om ett försök är etiskt eller inte. Ett utslag från en djurförsöksetisk nämnd innebär inte bara att ett försök är godkänt, det innebär att försöket i samhällets ögon anses vara etiskt. Och eftersom alla djurförsök i Sverige måste godkännas av nämnderna innebär det att alla djurförsök som görs i Sverige anses vara etiska. Den etiska övervägningen är dock starkt speciesistisk: Människors intressen värderas betydligt högre. Vi djurrättsaktivister håller ju inte med om att de här försöken är etiska, medan nämnderna uttryckligen säger att de är det. Det blir därför svårt att vara en del av de godkännande institutionerna och samtidigt kunna ifrågasätta den etiska prövningen på ett trovärdigt sätt.

Att nominera ledamöter till nämnderna innebär i mångas ögon ett godkännande av nämnderna som institution, och därmed också av djurförsöken som företeelse. Det är betydligt svårare att kritisera och ifrågasätta nämndernas och djurförsökens existensberättigande om man själv är en del av dem. Om djurrättsaktivister sitter med i nämnderna kan folk också använda det för att berättiga prövningarna och deras resultat, och genom att vi sitter med kan man hävda att de tar tillräcklig hänsyn till djuren. Om jag inte minns fel har nämnderna legitimerats med att ”till och med Djurens Rätt sitter med i dem”. Vi djurrättsaktivister måste kunna hävda att nämnderna inte står på djurens - utan på djurförsökarnas - sida. Som det är nu kan man hävda att nämnderna är opartiska då djuren representeras av djurrättare.

För att kunna få ut rätt budskap när man pratar om djurförsök gäller det att kunna kritisera nämnderna och ifrågasätta hur etiska de är. Det blir betydligt svårare att göra om man själv (som person, organisation eller rörelse) sitter med där. Som jag har förstått det kan man inte som djurrättsaktivist hindra särskilt många försök inom nämnderna, man är i minoritet och de andra lekmännen går i stort sett alltid på forskarnas linje. Det som har förts fram som ett argument för att nominera till nämnderna är i så fall att det ger insyn i systemet och försöken. En stor del av den informationen går dock att få tag på ändå, och det man förlorar på att inte sitta med är jag övertygad om att man kan vinna igen genom att nämnderna förlorar trovärdighet om det bara är en sida som godkänner dem.