Olika sätt att hantera pälsfrågan

Pälsfarmningen är ju en het fråga i år, regeringspartierna vill ”förbjuda” den medan den borgerliga alliansen har lovat att bevara den om de vinner. Djurrättsrörelsen mobiliserar för att efter många års kamp få bort pälsindustrin från Sverige. Det finns dock ingen moralisk anledning för djurrättsrörelsen att förbjuda just pälsindustrin, kött och andra djurprodukter är lika onödiga som päls och skapar ännu mer lidande och död i världen. Det har istället varit en taktisk övervägning (hoppas jag) som har gjort att man fokuserar på pälsindustrin.

Flyttar utomlands?
Djurrättsrörelsen har pratat om pälsindustrin länge, och det har skapats en stark opinion mot päls. Pälsindustrin fortsätter dock att försvara sig, och valutgången i år kan göra stor skillnad för vad som händer med pälsfarmerna. Ett vanligt argument mot att förbjuda pälsdjursfarmning är att produktionen då flyttar utomlands. Så här står det på Djurens Rätts hemsida (Päls - Vanliga frågor):

”Om pälsfarmning förbjuds, flyttar inte produktionen utomlands till länder med sämre djurskydd?
Rent bokstavligt kommer inte många svenska farmer flytta utomlands. Däremot kan man tänka sig att den bortskurna svenska minkpälsproduktionen leder till att utländska farmer ökar sin produktion. Därför är det ännu viktigare med ett förbud i Sverige. Ett förbud här kommer öka trycket på andra länder att strama upp sin lagstiftning och kanske till och med förbjuda farmningen.
Englands farmningsförbud har till exempel gjort det enklare att komma närmare ett förbud i Sverige.”

Liten effekt
Att produktionen kan flytta utomlands är absolut nåt vi måste fundera över. Minkar i Sverige har inte större rätt att leva än minkar i Kina. Om det är så att den faktiskt helt enkelt flyttar har vi inte uppnått något konkret resultat. Visst gör vi det lättare att förbjuda pälsproduktion i andra länder också, men frågan är om vi kan komma längre än ett antal västerländska länder. Ingen tror väl på allvar att vi kan få Kina (världens näst största pälsproducent) att förbjuda pälsfarmning på väldigt länge. Nyckeln till pälsindustrin är efterfrågan, inte produktionen, precis som med nästan alla andra djurutnyttjanden.

Svårt att lobba
Om man ändå vill kämpa för att pälsindustrin ska förbjudas i Sverige finns det två alternativ. Det ena är att lobba för att den borgerliga alliansen ska haka på vänsterblocket och förbjuda pälsfarmningen. Det tror jag är ett ytterst osannolikt alternativ, de borgerliga har inte många röster att vinna på det (eftersom de flesta som tycker det är viktigt troligtvis ändå röstar på vänsterblocket), medan de kan ragga en hel del röster från folk som verkligen inte vill förbjuda pälsfarmningen. Det andra alternativet är att arbeta för en valseger för vänsterblocket, så att de får egen majoritet att förbjuda industrin med. Det ser jag som ytterst olämpligt eftersom partipolitik är viktigt för många och man kan stöta bort folk om man tar ställning för ett speciellt parti/block. Det är speciellt olämpligt eftersom den normativa djurrättaren är ”vänster” och man därmed riskerar att bygga på dessa normer som exkluderar de som inte tycker de passar in.

Med tanke på dessa två skäl, att ett förbud skulle ha ytterst begränsad effekt och att arbeta politiskt för det antingen är omöjligt eller olämpligt tycker jag att vi kan lägga fokuset på något lämpligare än att förbjuda pälsfarmningen.

Att använda sig av den djurrättsliga opinionen
I arbetet mot päls har vi byggt upp en ganska stor opinion mot päls, ofta ett etiskt motstånd mot päls generellt eftersom päls är ”onödigt”. Denna opinion tror jag är något vi kan använda oss av. Genom att utnyttja det faktum att folk uttryckligen tycker att man inte ska döda/plåga djur för en onödig produkt, och sedan påpeka att det är lika onödig att äta djur som att bära päls, kan man få väldigt många att bli vegetarianer. Om strategin var att börja med päls för att sedan kunna använda det till andra djurutnyttjandet, är det opinionen som är det viktiga, inte själva förbudet. Med det perspektivet har vi redan uppnått vårt mål i arbetet mot päls, nu gäller det att skörda frukterna av det arbetet och ifrågasätta den enorma dubbelmoral det innebära att vara emot päls men inte vara vegetarian.

Det som är unikt med motståndet mot päls som finns i samhället är att det är relativt djurrättsligt. Andra saker som förbjuds, som långa djurtransporter t ex, är inte djurrättsliga utan djurskyddsliga (folk har inget principiellt emot utnyttjandet utan bara sättet det sker på), och är därmed svåra för oss att arbeta vidare på. När det gäller päls finns det dock många ”vanliga människor” som tycker att det generellt är fel, helt enkelt eftersom päls är så väldigt onödigt.

Schysst diskussion
I en diskussion med någon kan man helt enkelt fråga ”Tycker du det är ok med päls?”. Troligtvis svarar den nej (speciellt om det är någon som man faktiskt har en chans att övertala). Om den inte säger varför kan man fråga det, och det är inte så osannolikt att de förklarar det med att päls är onödigt (kanske i kombination med att de lider). Det är då man kommer in på det intressanta, när man frågar om de är vegetarianer och vad skillnaden är mellan att bära päls och att äta djur. Här är det upplagt för en perfekt diskussion där personen du pratar med redan förklarat din åsikt, och sagt sig stödja den. Allt du behöver göra är att visa att päls och animalisk mat är lika onödiga.

Några problem
Den här vändningen skulle så klart ha vissa problem, framförallt är det väl att man riskerar pälsfarmsförbudet. Dels skulle man kanske förlora det om man inte lobbar specifikt för förbudet och lyfter det som en valfråga, dels kan man förlora delar av den opinion som finns om man får folk att förstå att kött är lika fel som päls. Vissa (förhoppningsvis rätt många) skulle ta till sig budskapet och närma sig vegetarianismen, medan andra som inte är redo sånt säkert skulle acceptera pälsfarmning för att kunna försvara sitt eget köttätande. Jag är dock övertygad om att den positiva effekten av de vegosar och djurrättare man skulle skapa är större än den lilla skillnad som ett pälsfarmsförbud skulle göra. De områden där mitt resonemang kan brista är kanske framförallt om pälsproduktionen inte alls skulle flytta, om det finns möjlighet för ett globalt förbud eller om det går att få igenom förbudet någorlunda enkelt (i så fall kan man vänta med ifrågasättandet tills förbudet är klart). Kommentera gärna om du inte håller med (det går självklart bra även om du håller med)?