Delmål, inspirerande eller vilseledande
Kommentar lagd till i efterhand: Jag förenklade lite väl mycket i den här texten, och formulerade lite klumpigt. Läs gärna kommentarerna som förtydligar och diskuterar lite extra.
Vi i djurrättsrörelsen kämpar ju för ett väldigt avlägset mål, ingen förväntar sig att det ska gå snabbt att avskaffa ett av världshistoriens största förtryck. Därför bygger vi ofta upp delmål och firar småsegrar på vägen för att hålla inspirationen uppe. Vad vi väljer för mål varierar, det kan t ex vara att få ett visst företag att stänga eller att få till en ny djurskyddslig föreskrift eller lag.
Delmål kan vilseleda
Delmål är viktiga, tyvärr är väl vi människor alltför beroende av att se snabb förändring för att vi ska kunna inspireras av ett mål vi kanske inte ens uppnår under vår livstid. Delmål kan dock samtidigt vara ett problem, just eftersom vi ofta bryr oss mer om dem än om långsiktiga mål (som ju trots allt är de allra viktigaste). Det blir lätt att vi väljer delmål utan att verkligen fundera om de leder oss närmare vårt slutgiltiga mål.
Antal djur som dödas
Jag tänkte ta upp ett par delmål som jag finner inspirerande och som jag tror leder oss närmare slutmålet. Vårt mål är att inga djur ska utnyttjas. Genom att mäta våra framgångar i antal djur som inte utnyttjas, istället för om vi fått till någon lag, fokuserar vi på det som kommer leda oss framåt: Avvecklingen av djurutnyttjandet. En regelbunden och detaljerad statistik över antalet djur som utnyttjas kan därför inte bara användas för propaganda, det är också viktigt för oss att se hur vi lyckas. Det är därför väldigt glädjande att Djurens Rätts stämma beslutade att de ska ta fram information om antalet fiskar som dödas i Sverige (de djur vi utnyttjar flest av har vi ingen statistik över hur utbrett utnyttjandet är).
Antal veganer/vegetarianer
En övervägande del av djurutnyttjandet sker på grund av vår efterfrågan på animalisk mat, och andelen vegetarianer är därför viktigt för hur många djur som utnyttjas. Dessutom kan antalet vegetarianer av olika slag fungera som en indikator av hur starkt djurrättsbudskapet är i samhället, eftersom de flesta djurrättare är vegosar. Det är därför värdefullt att Djurens Rätt beslutat att också ta fram statistik över antalet vegetarianer/veganer, och dessutom har som uttalat mål att det ska finnas en mätbar ökning av antalet veganer/vegetarianer i Sverige om fem år.
Seger för djuren
Genom att fokusera på den faktiska minskningen av djurutnyttjandet tillsammans med djurrättens utbredning i samhället (framförallt genom mätning av antalet vegosar, men gärna också genom attitydsundersökningar i samhället) fokuserar vi på de saker som faktiskt leder mot djurutnyttjandets avveckling. Dessutom påminns vi om att djurrättsliga strategier inte bara leder till framgångar i framtiden utan också ger konkreta resultat på någorlunda kort sikt. Jag blir har säkert fått ett par personer att bli vego och därmed räddat ett par tusen liv. Det är vad jag kallar riktiga "segrar"!
5 kommentarer:
"Dessutom kan antalet vegetarianer av olika slag fungera som en indikator av hur starkt djurrättsbudskapet är i samhället, eftersom de flesta djurrättare är vegosar."
Jag tror man ska ställa sig försiktig till slutsatsen att det skulle vara en fungerande indikator: Det är sant att flesta djurrättare är vego, men från det kan man inte komma fram till att de flesta vego är djurrättare. Det är inget x = y samband.
Faktum är att de flesta vegetarianer inte alls verkar vara djurrättare i någon djurrättslig mening i alla fall. Har inte sett någon efterforskning på detta men en majoritet av alla vegetarianers insats för djurrätten består förmodligen enbart av just att de inte förtär as. De flesta har inte en djurrättslig medvetenhet bortom djurköttfrågan, vilket ofta syns på allt ifrån klädval till slukandet av gelatin eller konsumtionen av garanterat djurtestade produkter trots att fullgoda alternativ finns. Utmärkande för vegetarianer är just frånvaron av djurrättsligt tänkande eller en mystiskt stor oförmåga att vara konsekvent.
En kanske intressantare sak att ha koll på är antalet personer som betraktar sig själva som djurrättare samt är veganer och är över 25-30 år: De flesta som identifierar sig som djurrätten i tonåren, är veganer m.m. brukar inte vara så värst aktiva eller slopar sitt djurrättsliga engagemang när det definitiva inträdet i "vuxenvärlden" sker. Det är därför intressantare att se på dem som kan förväntas vara inom rörelsen på längre sikt, även om alla siffror av alla dess slag kan ge en ökad förståelse.
Hm. Jag skulle vilja påstå att djurrätten ändå stärks ju fler som blir vegetarianer, helt oavsett varför dessa är vegetarianer och vad de tycker. Ju mindre djur som utnyttjas, desto bättre.
I övrigt tycker jag det är en aning oförskämt att inte räkna in människor under 25 i statistiken. En stor anledning till att vissa människors engagemang försvinner i och med inträdet i "vuxenvärlden" tror jag är att den inte tar ungdomars övertygelse på allvar. Dessutom är ju ungas vegetariska kosthållning ett lika stort framsteg för djuren som vuxnas dito.
Eyerouge:
Du har självklart rätt. Man måste inte vara djurrättare för att vara vegetarian. Jag förenklade nog lite väl mycket där. Samtidigt är ju ett ökat antal vegetarianer (inkl veganer) en vinst även om de inte är djurrättare (förutsatt att de inte har övertygats om att bli det genom argument som cementerar djurutnyttjandet i övrigt) eftersom de troligtvis konsumerar färre djur.
Däremot är antalet djurrättsvegetarianer en relativt bra indikator, och det var nog det jag syftade på. Den undersökning som kommer göras om antalet vegetarianer som kommer göras hoppas jag verkligen innehåller följdfrågor om deltagarnas förklaringar och orsaker.
Antalet äldre djurrättsvegetarianer är självklart viktigt, men jag tror samtidigt att man borde räkna med de yngre. Jag tror att det avgörande för om en person fortsätter vara vego när den blir vuxen är hur den har övertygats att bli det och hur den övertalas att fortsätta vara det. Då tror jag att den strategi som används nu med ofta djurskyddsliga känsloargument leder till att folk inte har tagit till sig budskapet på riktigt, men att vegetarianer som övertygats ideologiskt mer troligt fortsätter att vara vego. Om man fokuserade undersökningarna på äldre personer skulle effekten av vårt arbete märkas väldigt sent, eftersom de flesta påverkas i ungdomsåren, och effekten av att kunna funka som inspiration och delmål relativt snart blir därför svag. Jag tror det viktigaste är att försöka få bra kvalitet på undersökningarna och också ta reda på folks åsikter...
kato:
Det jag tog upp handlade inte om vad djurrätten stärks eller försvagas av, men när du ändå går in på det:Djurrätten som teori stärks inte av att någon har en viss kosthållning. Djurrättscenen - aktivisterna av alla dess slag - stärks egentligen heller inte av att det blir fler vegetarianer eller livsstilsveganer. Det enda som påverkas är det du själv går in på, att konsumtionen minskar. Det är givetvis bra och sammanfaller med ett av djurrättens mål, men har förutom det inget med djurrätt att göra.
Sedan har jag heller inte föreslagit att man ska exkludera folk i undersökningarna och enbart fokusera på gruppen över t.ex. 25. Skirver bl.a. "även om alla siffror av alla dess slag kan ge en ökad förståelse" Min kommentar var konstruktiv kritik till alvins resonemang om relationen mellan kosthållning och djurrätt, ett samband som alvin själv nu i efterhand utvecklat.
(En parantes som är off-topic kanske: Invänder mot att man skulle ta med folk i diverse undersökningar bara för att de inte ska känna sig utanför eller 'oförskämt' behandlade.)
Du får görna förklara dina tankar kring det här med varför folk överger djurrätten när de kliver in i vuxenvärlden för jag hänger tyvärr inte med. Du skriver:
"En stor anledning till att vissa människors engagemang försvinner i och med inträdet i "vuxenvärlden" tror jag är att den inte tar ungdomars övertygelse på allvar."
Det du föreslår innebär att om Kalle blir vuxen så tar han inte ungdomars djurrättsengagemang på allvar och beslutar sig därför för att se på sig själv som ungdom, trots att han nu är vuxen, och då känner hans identitet som ungdom icke-stödet från honom själv som vuxen, vilket innebär att ungdoms-Kalle överger djurrätten för att vuxen-Kalle inte tar ungdoms-Kalle på allvar? Begriper som sagt inte hur du tillämpar det du skrev, så ha överseende om jag är helt fel ute. Menar bara att det låter som en märklig förklaring om den nu mot förmodan skulle varit rätt tolkad av mig. Om man betraktar sig som en del av vuxenvärlden så kan man väl inte samtidigt se på sig själv som ett barn. Då har man uppenbarligen inte gått över till identiteten som vuxen.
Antar att du istället menade att ungdomar behöver känna stöd från vuxenvärlden och att de, om de aldrig tas på allvar, själva kommer överge sina tankar så småningom. Om så är fallet delar jag dina åsikter. Samtidigt tror jag inte att någon som är vid sina fulla sinnen överger sitt djurrättsengagemang för att den inte är målgruppen i en specifik undersökning som har som mål att se efter hur många som stannar inom djurrättsrörelsen efter inträdet i vuxenlivet.
alvin:
"En stor anledning till att vissa människors engagemang försvinner i och med inträdet i "vuxenvärlden" tror jag är att den inte tar ungdomars övertygelse på allvar."
Som jag går in på i svaret till Kato - det där är inget jag diskuterade eller skulle få för mig att invända emot. Delar er uppfattning och ser det som givet att djuren alltid tjänar på att det är färre som exploaterar dem, oavsett skälen. Detta är dock inte så intressant för djurrättens eller rörelsens utveckling så vitt jag kan se, och det var trots allt det du skrev om i din text ;)
"Jag förenklade nog lite väl mycket där. /../ Däremot är antalet djurrättsvegetarianer en relativt bra indikator, och det var nog det jag syftade på.
Då har jag inte längre något att invända mot. Vet hur det är när man skriver, gäller att vara övertydlig om det är något tänkvärt man försöker förmedla. :)
Får dock kritisera en sak som inte har med din text att göra och som berör din formulering i ditt svar på kommentaren *gnider tår av ondska* ;)
När du skriver "förutsatt att de inte har övertygats" och "det avgörande för om en person fortsätter vara vego när den blir vuxen är hur den har övertygats att bli det och hur den övertalas att fortsätta vara det" ger du i och med ordet övertygats, för att inte tala om övertalats, omedvetet en vibb utåt till alla icke-djurrättare som kanske ser det här att djurrätten är något man måste luras in i, man måste bli övertygad och övertalad för att blir djurrättare (och stanna). Så är inte fallet i verkligheten, och jag vet att du inte menade det så heller, fast valet av ord har oundvikligen stor inverkan på läsarna. Det jag förslår, att man gör en negativare sådan på den som inte redan är djurrättsligt engagerad (här kunde jag skrivit "djurrättsligt frälst" istället om jag velat upprepa det du gjorde), är nog inte så långsökt.
"Då tror jag att den strategi som används nu med ofta djurskyddsliga känsloargument leder till att folk inte har tagit till sig budskapet på riktigt, men att vegetarianer som övertygats ideologiskt mer troligt fortsätter att vara vego"
Precis min åsikt. Tyvärr är du en av få som jag stött på som också begripit vikten av det. Har själv bl.a. diskuterat med en av era lokalordföranden. Är iaf glad att du har pejlat in det och hoppas du driver frågan i den mån du kan och när tillfälle ges. Den är a & o om man ska ha en djurrättsrörelse som inte enbart består av relativt maktlösa ungdomar - djurrätten måste bli en del av samhället, och det blir den när ungdomarna blir vuxna och fortsätter vara djurrättare.
Keep up the good work.
Eyerouge:
"När du skriver "förutsatt att de inte har övertygats" och "det avgörande för om en person fortsätter vara vego när den blir vuxen är hur den har övertygats att bli det och hur den övertalas att fortsätta vara det" ger du i och med ordet övertygats, för att inte tala om övertalats, omedvetet en vibb utåt till alla icke-djurrättare som kanske ser det här att djurrätten är något man måste luras in i, man måste bli övertygad och övertalad för att blir djurrättare (och stanna)."
Ja, övertalas är nog inget bra ord att använda. Att övertygas tolkar dock jag som något positivt... "Övertalad" syftar ju mer på oss aktivister som försöker påverka folk att ta ställning, medan "övertygad" syftar mer på ett eget val från den berörda personen. Eller tolkas det som negativt av andra?
"Precis min åsikt. Tyvärr är du en av få som jag stött på som också begripit vikten av det. Har själv bl.a. diskuterat med en av era lokalordföranden. Är iaf glad att du har pejlat in det och hoppas du driver frågan i den mån du kan och när tillfälle ges."
Om du mer "era" syftar på Djurens Rätts så varierar det otroligt mycket vad olika aktivister tycker, speciellt mellan olika lokalavdelningar (ofta kan man tyvärr dra en parallel mellan avdelningar med unga aktvisister och djurrätt samt mellan avdelningar med gamla aktiva och djurskydd). Jag tror dock att det finns en potential inom Djurens Rätt att utveckla sina strategier i den riktning jag önskar..
Jag vill dock protestera lite mot att du verkar se på mig som en Djurens Rätt-aktivist. Jag är medlem där och kommer säkert delta i en del aktiviteter, men jag känner inte att jag har någon stark koppling till Djurens Rätt i dagsläget. I så fall associeras jag hellre med Rights for Animals (www.rightsforanimals.org) som jag är betydligt mer aktiv i och som jag känner att jag verkligen kan stå för (svenska hemsidan kommer snart).
Skicka en kommentar