Paralleller till socialismen

Det finns de som vill dra en ideologisk koppling mellan djurrätt och socialism. Det är inte något som jag tror på, och jag är inte heller socialist. Det är dock inte eventuella ideologiska paralleller jag ska kommentera här, utan de strategiska jämförelser som framfördes under stämman i Västerås i helgen.

Som jag förstår det jämfördes den "rent" djurrättsliga strategin med revolutionism och den djurskyddsliga djurrätten med reformism, och den reformistiska socialismen ska då tydligen ha varit betydligt mer framgångsrik än den revolutionära. Jag tror att det kan vara värdefullt att dra paralleller till andra rörelser och använda andras strategiska erfarenheter för vår rörelse. Det är däremot viktigt att se de skillnader som finns, och som kan försvåra överförandet av strategier mellan olika rörelser. Det gäller självklart skillnader som att vi lever i väldigt olika samhällen, med andra värderingar och kommunikationsmöjligheter. Här tänkte jag dock upp några specifika skillnader som gör jämförelser med socialistiska strategier svåra.

Är vi revolutionära eller reformistiska?
För det första är det svårt att veta vad inom djurrättsrörelsen som skulle motsvara det revolutionära och det reformistiska. Jag skulle hävda att en rent djurrättslig strategi, som inte försöker förändra djurens situation utan istället försöker påverka allmänheten att ta djurrättslig ställning, också är reformistisk. Man accepterar att det kommer ta lång tid, och att det måste tas i små steg, och försöker sakta få med sig folket på sin sida för att kunna genomföra det man vill. Om vi skulle vara revolutionära skulle vi använda våld och tvinga fram förändring snabbt. Om vi då vill jämföra den djurskyddsliga djurrätten med den djurrättsliga genom att dra paralleller till socialismen, måste vi hitta olika varianter av reformism som skiljer sig åt på liknande sätt.

Arbetare kämpar för sig själva, vi kämpar för någon annan
En ännu viktigare skillnad tror jag är vem det är som kämpar i de olika rörelserna. Den socialistiska rörelsen är traditionellt sett uppbyggd av arbetare som kämpar för sina egna intressen, medan djurrättsrörelsen består av människor och inte de förtryckta själva.

Om en arbetare inte tror att man kan uppnå en socialistisk utopi snart är den troligtvis inte beredd att kämpa för en framtida seger, eftersom det inte förändrar dess egna förhållanden. Och eftersom den socialistiska rörelsen är beroende av att få med sig de nu levande arbetarna måste de utlova förändringar för just dem, vilket görs genom fackligt och politiskt arbete för att förbättra arbetarnas villkor.

För de djur som utnyttjas idag är det bästa troligtvis att arbeta rent djurskyddsligt för att förbättra deras villkor. Men vi i djurrättsrörelsen är inte beroende av att få med oss de nu levande djuren, eftersom det är vi människor som kämpar. Tvärtom är vi skyldiga att ta lika stor hänsyn till djur som kommer utnyttjas om femtio år.

Vi kan därför ha ett mer helhetligt perspektiv och ta mer långsiktig hänsyn än vad den socialistiska rörelsen kan göra. Att det eventuellt är mer strategiskt för socialisterna att förbättra arbetarnas villkor, utan att på allvar ifrågasätta borgarnas rätt att äga produktionsmedlen, innebär inte att att det mest strategiska för djurrättare är att förbättra sättet djur utnyttjas på.

Miljörörelsen
Om man ska dra paralleller till andra rörelser tror jag att miljörörelsen är den mest intressanta att se på. De är ett par decennier tidigare än oss, de som kämpar i rörelsen är inte de direkt berörda (även om människor är väldigt beroende av miljön, vår instinktiva tanke är dock att miljöskydd hotar vår frihet och rikedom) och de förespråkar en annan livsstil som kräver vissa uppoffringar.

Jag har känslan av att alla idag tycker att miljön måste skyddas och är relativt medvetna om problemen, men det är väldigt få som är beredda att förändra sitt eget beteende för att uppnå det. Jag är rädd för en liknande utveckling inom djurrättsrörelsen om vi fortsätter använda den djurskyddsliga strategin, helt plötsligt kommer alla kalla sig djurrättare men de allra flesta fortsätter att konsumera djur som de alltid gjort.

Då måste vi göra ett dubbelarbete. Först får vi alla med oss, och sen måste vi övertyga alla djurrättare om att djurrätt innebär att man inte utnyttjar djur. Dock är miljörörelsen precis som arbetarrörelsen betydligt mer beroende av resultat direkt, eftersom en förstörd miljö idag kommer vara förstörd imorgon också.

Slutsatsen för min del är att vi inte har vare sig en strategisk eller moralisk skyldighet att bry oss mer om de djur som lever idag, och ur ett långsiktigt perspektiv tror jag vi hjälper fler djur utan att blanda in djurskydd i strategierna.