Fiskrapport från Djurens Rätt

Jag har ju tidigare beklagat att vi i djurrättsrörelsen är alltför dåliga på att uppmärksamma fiskarna. Jag har dock upplevt att Djurens Rätt blivit bättre på detta. Jag är därför väldigt glad över att ha Djurens Rätt nyligen släppte rapporten "Under ytan" (pdf) om utnyttjandet av fiskar. Rapporten innehåller mycket intressant och matnyttigt som de flesta i rörelsen troligtvis inte känner till, och är därför näst intill obligatorisk läsning. Den tar både upp fiskar som plågas i djurförsök, yrkesfiske, fiskodlingar, fritidsfiske och som husdjur...

Läs den!

Rekord i hönsfritagning

För ett par år sedan tyckte jag att civil olydnad var ett bra och viktigt sätt att arbeta på med djurrättsfrågan, och jag var bland annat med om en hönsfritagning då vi "stal" 120 hönor. Vår aktion var fram tills igår var det svenska rekordet, men nu har en grupp ur DBF gjort en ännu större fritagning och utropat sig som svenska mästare.

Men nu är det dags att ta tillbaks rekordet, enligt Per-Anders Svärds statistik leder fyra personers äggvägran till att fler hönor slipper utnyttjas. Per-Anders, jag och två till, sen har vi ett nytt rekord.. :)

Per-Anders inlägg är rätt humoristiskt, men handlar ändå om en viktig poäng; att det bara är genom att övertyga allämnheten om att sluta utnyttja djur som vi kan rädda fler än några enstaka.

Stockholmare, Vegomässan och Djurrättsläger

Jag sitter på Centralstation (läs ”satt på Centralstationen utan internetuppkoppling då jag skrev det här") i Stockholm och väntar på ett ersättningståg. Tåget jag skulle åka med blev inställt på grund av ”rådande väderlek”. Själv har jag inte märkt nåt speciellt med vädret förutom att det är en rätt regnig dag, men ska lite regn stoppa eller försena varenda tåg i landet? Men inget ont som inte har nått gott med sig; jag får ett bra tillfälle att skriva ett par inläg jag funderat på men inte kommit till att skriva.

Stockholm
För första gången känns det som jag åker bort när jag åker från Stockholm, jag flyttade nämligen hit för en sisådär två veckor sedan. Jag är nästan färdig med installationen i nya lägenheten, och jag känner mig väldigt positivt till livet i huvudstaden. Jag har cyklat runt en del i stan och börjar hitta någorlunda bra, och i det stora hela känns det som en väldigt trevlig stad. Den är inte bara livfull och rätt vacker, den innehåller också många trevliga människor och ett vegoutbud som får en gammal östgöte att jubla. Jag togs med till Seyhmus för ett par dagar sedan vilket var en riktig höjdare.

Vegomässan
Jag är hemskt sen med här, men jag måste bara lägga in en liten hyllning till Djurrättsalliansen för arrangerandet av Vegomässan. Det var visserligen hemskt trångt och varmt, men med en större lokal skulle det vara ett hemskt bra arrangemang där man kan få mycket information och inspiration för vegetarianism (tack vegankrubb för havsröran).

Jag har tidigare kritiserat Djurrättsalliansens prioriteringar, men Vegomässan gjorde mig väldigt positiv och jag tror jag ska sticka iväg till något av deras möten eller aktiviteter och undersöka om det är ett bra forum att engagera sig i.

Djurrättsläger
Jag har blivit ombedd att tipsa om ett Djurrättsläger i Färnebo som arrangeras i början av Augusti. Det verkar vara en del intressanta workshops och det är ju alltid skoj att träffa fler djurrättare, så ta en titt på http://envarldforalla.blogspot.com/.

Per-Anders och Roger

Jag ser med glädje fram emot att läsa Per-Anders Svärds återuppväckta blogg peranderssvard.blogspot.com. Nu när han avgått kan han inte kan bossa över ordförandebloggen på Djurens Rätts hemsida längre, så nu kommer vi förhoppningsvis få höra mer av PeA som privatperson... Läsning rekommenderas.

Han börjar också med att tipsa om en annan blogg, skriven av sociologen Roger Yates där han utforskar "Human-Nonhuman relations" ur ett sociologiskt perspektiv. Det är mycket läsning och det verkar intressant, men jag har själv inte haft energi att läsa igenom det än.

Jag skulle inte bli förvånad om konflikten mellan djurskydd och djurrätt kommer beröras en del i båda dessa bloggar...

Svar från Alexandra

I mitt inlägg från igår skrev jag om några tankar jag fått efter att ha läst Alexandra Leijonhufvuds presentation på Djurens Rätts hemsida. Jag skickade också ett mail till henne med ett par frågor jag var intresserad av. Jag fick nyss hennes svar, och delar gärna med mig av det till er (jag har kursiverat mina frågor). Jag tackar också Alexandra för att hon tog sig tid att svara på mina frågor, det var intressant att läsa.

Hej Alvin!

Här följer mina svar på dina frågor som du skickade mig igår.
Jag har klippt in dem nedanför respektive fråga.

Hur ska motsättningarna överbryggas? Tror du att vi kan uppnå ett strategiskt och etiskt konsensus som alla nuvarande aktiva medlemmar kan ställa sig bakom, eller handlar det om att trycka bort de meningsskiljaktigheter som finns?

Svar: Motsättningar och meningsskiljaktigheter kommer alltid att finnas i en större organisation som Djurens Rätt. Men: - Ja, min förhoppning är att vi ska lyckas arbeta oss fram till ett konsensus som de flesta kan känna sig bekväma med, förstå och ställa sig bakom. Jag upplever det som att många idag inte fullt ut känner sig välkomna, sedda, respekterade och hörda.

Därför vill jag försöka få oss så eniga som möjligt eftersom djuren vinner mest på en enad front av djurrättsaktivister. Vare sig du är ultra radikal eller mera djurskyddslig i ditt tänkande och ditt handlande, så har vi mer gemensamt och fler gemensamma nämnare än vad vi har med ”de andra”. Jag vill att Djurens Rätt ska fortsätta vara en bred djurrättsrörelse där alla är välkomna oavsett vart du än befinner dig på djurskydds-/djurrättsskalan.

Att avlägsna eller trycka undan meningsskiljaktigheter är ingen långsiktigt bra lösning och inget jag heller förespråkar. Jag vill att vi ska fortsätta ha en öppenhet inom organisationen och där alla får utrymme och är välkomna att ventilera sina synpunkter och idéer. Exakt hur detta ska genomföras har jag i dagsläget inget färdigt svar på. Jag önskar att även tillvägagångssättet ska komma underifrån. Jag har ingen ambition att vara den allsmäktige eller en allvetare som står för alla svaren. Utan jag vill försöka främja kreativiteten och dynamiken inom organisationen. Detta kan framstå som ett flyktigt uttalande men är svårt att konkret beskriva. Även om det finns oräkneliga modeller och metoder för detta. Det är snarare något som jag måste bevisa genom mitt agerande och förhållningssätt. Jag vill heller inte stå med en färdig manual eftersom mitt motto är: Ju fler kockar desto bättre soppa. Jag är övertygad om att det kommer att utkristalliseras tids nog. En idé som jag dock har och som jag vill få provad, är att vi startar Djurens Rätts Tankesmedja.

Vilka är våra externa motståndare?

Svar: Till skillnad mot dig så anser jag att vi har många motståndare. Jag resonerar nämligen inte så filosofiskt runt begreppet motståndare, utan ser det mer ur ett renodlat strategiskt perspektiv. Hur når vi dem som inte tycker som vi och hur lyckas vi förändra deras ståndpunkter, förhållningssätt och uppfattningar? Våra motståndare återfinns inom många branscher, organisationer och områden i samhället. Som exempel på vilka jag anser tillhör våra motståndare är bland annat företag som återfinns inom detalj- och livsmedelshandeln; likaså dessa företags leverantörer och/eller producenter. Jag vill i detta forum och här och nu undvika att utpeka någon eller något vid namn.

Vidare har jag fått intrycket att du främst är intresserad av och vill arbeta med organisatoriska frågor. Du har heller inte varit en särskilt offentlig person tidigare (om jag söker på ditt namn hittar jag en tidningsartikel där du nämns). Hur ser du på ordförandens roll som offentlig företrädare för Djurens Rätt? Är det en roll du tror du kommer kunna hantera?

Svar: Det stämmer, jag vill främst arbeta med det som jag är bäst på eftersom jag tror att föreningen och djuren vinner mest på det. Samtidigt har jag personligen utvecklats mycket sedan jag tog mina första stapplande steg in på Animalen-butiken på Drottninggatan i Stockholm för över tjugo år sedan. Jag vill också fortsätta att utvecklas eftersom det är en drivkraft inom mig att aldrig stagnera. Som person är jag nyfiken och kunskapstörstande. Jag är också så pass galen att jag gillar att ge mig ut på minerat område, med andra ord så behöver jag utmaningar i mitt liv för att trivas. Det kan vara allt från att tillverka något som jag behöver men som inte finns på marknaden eller att göra något som jag tidigare inte har gjort.

Den tidningsartikel som du refererar till rör en yngre namne. Jag skulle aldrig ställa upp på en fotografering där ett djur exploateras bara för mitt högsta nöjes skull. Så du kan inte i modern tid/internet hitta mig i någon tidning.

Du har också rätt i att jag är en doldis även fast jag har varit gift med en offentlig person, läs kändis. Men det är preskriberat nu och tillhör stenåldern:-) Doldisheten har varit helt självvald av mig både när det gäller ovanstående historiska händelse men också då det gäller mitt djurrättsengagemang. Jag har aldrig haft något behov av att synas eller höras, utan det har för mig måst finnas en mening eller var ett medel för något specifikt syfte – som nu om jag blir vald till förbundsordförande.

Jag väljer nu att träda ut i rampljuset på egna ben och för ett gott syfte. Det är en del i min utveckling. För djurens skull kan jag idag tänka mig att gå långt och verkligen låta mig exploateras, om så behövs. Då det begav sig hade jag inga problem med att hantera journalister. De fick snällt göra som jag ville och jag gick inte med på deras villkor. Visst behöver jag mediaträning och lära mig retorik. Det senare har jag redan börjat åtgärda genom att jag har anmält mig till några retorikkurser på högskolor. Två är sommarkurser och båda har jag kommit in på. Så nu ska jag bara bestämma mig för vilken jag ska gå på min semester.

Du avslutar din presentation med följande:
"Jag har en vegansk livsstil men jag kallar mig för vegetarian, eftersom det händer att jag äter livsmedel som innehåller mejeri- eller äggprodukter. Vår son äter vegansk kost på dagis och hemma."

Under vilka förutsättningar äter du mejeri- eller äggprodukter, och varför? Ser du några möjliga problem med att förespråka Djurens Rätts veganbudskap och samtidigt själv konsumera djurprodukter?

Svar: Lättast är om jag ger dig ett exempel på förhållanden som gör att jag äter vegetariskt ibland. För en tid sedan var jag inbjuden till en pensionerad kollega på middag tillsammans med mina dåvarande kollegor. Margot – som värdinnan heter- hade gjort allt för att vi alla skulle trivas och få den mat som vi har som preferens. Hon hade ansträngt sig, ringt och diskuterat med mig förslag på olika menyer, som skulle passa mig men samtidigt påminna om det som de övriga skulle bli bjudna på. Det blev dock ingen av de ursprungliga menyerna som hon bjöd på. Det blev hemgjorda fyllda smördegsknytten. Mina knytten innehöll stekt svamp i soyagräddsås medan de övriga åt knytten med oxfilé i vanlig gräddsås. Jag kunde ha valt att peta bort all smördeg och bara äta fyllningen men jag ansåg det inte tillräckligt befogat. Vi hade en lättsam stämning runt bordet, där jag ytterligare en gång fick argumentera för min livsstil och mina uppfattningar. Ganska tjatigt kan man ju tycka, men, men så funkar det.

Att äta veganskt eller vegetariskt är ofta ett livsstilsval som bottnar i en ideologisk övertygelse om att det är fel att utnyttja djur. Så är det i mitt fall och det är också ett sätt för mig att utöva min konsumentmakt. Jag väljer det jag konsumerar utifrån ett etiskt perspektiv. Min veganska livsstil började för tio år sedan med att jag först slutade köpa skinnskor och skärp, sen slutade jag med de olika textilier som kommer från djur, därefter började jag titta på vad mina icke-djurtestade kemtekniska produkter innehöll och slutade köpa de som innehöll restprodukter från djur. Sist började jag successivt att lägga om min kost till vegansk och detta började jag med så sent som för ca fem år sedan.

Men fortfarande händer det att min dåliga karaktär tar överhand och jag kan frossa i t ex mjölkglass eller tar mig en bit ko-, får- eller getost. Jag liknar det med när jag tar mig en cigarett eller en prilla trots att jag varken är rökare eller snusare (nikotinsnus) längre. Jag ser det som en styrka att kunna erkänna min karaktärssvaghet, något som de flesta säkert känner igen sig i fast man inte talar så öppet om det.

Jag ser det också som en styrka att föreningen skulle ha en förespråkare som vet vad det innebär och vilka - som man ibland kan se det – svårigheter som finns, uppoffringar man måste göra och vilken karaktär man faktiskt måste ha, för att undvika att vara delaktig i djurförtryck. Det är lätt när intellektet har övertaget men
när hin själv tittar fram – så gäller det att stå emot. Jag har inga problem med att förespråka en vegansk livsstil – eftersom jag själv tror på och förstår grundtanken och budskapet.

Mvh

:-)alexandra

Interna motsättningar och externa motståndare

Jag skrev för några dagar sen om Djurens Rätts kommande stämma och nämnde några av mina tankar om Alexandra Leijonhufvud - hittills den enda kandidaten till förbundsordförandeposten. Det känns som ett väldigt viktigt val, och jag skulle gärna veta mer om kandidaten. Jag har därför skickat ett mail med ett par frågor till henne som jag hoppas hon har möjlighet att svara på.

I sin presentation inför valet skrev hon bland annat:

"Mitt mål som ordförande är att försöka överbrygga de motsättningar som finns inom förbundet och få oss mer fokuserade på våra externa motståndare i första hand. Vi måste dra åt samma håll och inte ägna oss åt att motarbeta varandra. Vi vill alla uppnå ett samhälle som inte förtrycker ickemänskliga djur."

Hur ska motsättningarna överbryggas?
Självklart är det bra om vi slipper interna motsättningar och kan lägga all vår energi på externt djurrättsarbete. Frågan är bara om det är möjligt och vad som i så fall skulle krävas för att uppnå detta. Djurens Rätt är en stor organisation som ständigt förändras. Det finns många olika aktiva medlemmar, och vi har ibland väldigt olika etiska och strategiska åsikter. Jag tror inte att det går att komma ifrån dessa motsättningar, i alla fall inte på andra sätt än om det dyker upp nån Messias med en etik och strategi som alla vill ställa sig bakom eller genom att kväva debatten och tysta kritik. Om Alexandra tror sig ha funnit en idé som vi alla kan ställa oss bakom skulle det vara intressant att höra om den, likaså om hon kan komma på nåt annat sätt att överbrygga motsättningarna än frivillig konsensus eller påtvingad censur.

Jag tror inte att interna meningskiljaktigheter behöver vara något negativt. Det är en del av varje större organisation, och det är också vad som för vår utveckling framåt. Jag tror snarare det är viktigt att ge större utrymme för den strategiska diskussionen inom Djurens Rätt. Det man däremot ska vara försiktig med är om meningsskiljaktigheterna uttrycks på ett otrevligt sätt och vi får ett fientligt klimat inom organisationen, men det har inte jag upplevt än.

För nåt år sen skrev jag inlägget "Vad är poängen med internt arbete" som berör samma ämne.

Det må så vara att vi alla vill ha ett samhälle som inte förtrycker ickemänniskor, men vi har olika åsikt om vad det innebär och hur vi tar oss dit.

Vilka är våra motståndare?
Jag tycker mig höra rätt ofta att vi ska fokusera på våra motståndare. Men jag funderar på vilka som faktiskt är våra motståndare. Har vi någon motpart, en fiende, en grupp eller individ som orsakar djurutnyttjandet och som vi måste motarbeta?

Det klassiska svaret är kanske att djurindustrin, personerna som arbetar med djurutnyttjande eller de som äger dem är våra motståndare. Jag skulle dock hävda att de inte är vår motståndare, och då är framförallt inte det vi ska fokusera på. Djurindustrin och de som är inblandade i den orsakar inte djurutnyttjandet, de utför det bara på beställning av allmänheten. En slakteriarbetare, fiskare eller bonde är inte mer skyldiga för djurutnyttjandet än de som köper deras produkter.

Så, är det större delen av allmänheten som är våra motståndare? Jag skulle hävda att de inte är det. Ens motståndare tävlar man mot, man är motparter där den ena parten inte kan vinna utan att den andra förlorar. Men vårt mål är inte att den djurutnyttjande allmänheten ska förlora, vårt mål är att de ska tycka om oss och ställa sig bakom våra ställningstaganden. Vi kan inte ha en attityd där vi är fientliga mot allmänheten, då kommer vi inte ha någon chans att nå fram till dem.

Jag ser alltså två möjliga motståndargrupper; de som producerar eller de som konsumerar djurprodukter. Jag tror dock inte att vi ska se på någon av dem som våra motståndare. Om vi gör djurrättsarbetet till en kamp mot djurindustrin lyfter vi bort ansvaret från de som verkligen orsakar djurutnyttjandet - konsumenterna. Men vi kan inte se på konsumenterna som våra motståndare om vi samtidigt ska försöka nå ut med vårt budskap. Jag tror helt enkelt att vi måste komma fram till att vi är en rörelse utan motståndare, vi är idéförespråkare som försöker påverka de som ännu inte ställt sig bakom våra åsikter.

Jag vet inte vad Alexandra tycker om det här, utan hennes citat var bara ett tydligt exempel att ta avstamp ifrån. Här följer dock mailet jag nyss skickat till Alexandra, jag hoppas hon har möjlighet att besvara det:

Hej Alexandra..

Du kandiderar ju till posten som förbundsordförande, och jag skulle gärna ställa några frågor. Jag kommer skicka ett par frågor till alla kandidater till fs, men det var några saker i din presentation som jag ville fråga specifikt om. Om du väljer att svara kommer jag publicera dina svar på min blogg (antispeciesism.blogspot.com), samt på Djurens Rätts forum.

Du skrev följande i din presentation:
"Mitt mål som ordförande är att försöka överbrygga de motsättningar som finns inom förbundet och få oss mer fokuserade på våra externa motståndare i första hand. Vi måste dra åt samma håll och inte ägna oss åt att motarbeta varandra. Vi vill alla uppnå ett samhälle som inte förtrycker ickemänskliga djur."

Hur ska motsättningarna överbryggas? Tror du att vi kan uppnå ett strategiskt och etiskt konsensus som alla nuvarande aktiva medlemmar kan ställa sig bakom, eller handlar det om att trycka bort de meningsskiljaktigheter som finns?

Vilka är våra externa motståndare?

Vidare har jag fått intrycket att du främst är intresserad av och vill arbeta med organisatoriska frågor. Du har heller inte varit en särskilt offentlig person tidigare (om jag söker på ditt namn hittar jag en tidningsartikel där du nämns [Korrektion: tidningsartikeln handlar inte om den här utan en annan Alexandra Leijonhufvud]). Hur ser du på ordförandens roll som offentlig företrädare för Djurens Rätt? Är det en roll du tror du kommer kunna hantera?

Du avslutar din presentation med följande:
"Jag har en vegansk livsstil men jag kallar mig för vegetarian, eftersom det händer att jag äter livsmedel som innehåller mejeri- eller äggprodukter. Vår son äter vegansk kost på dagis och hemma."

Under vilka förutsättningar äter du mejeri- eller äggprodukter, och varför? Ser du några möjliga problem med att förespråka Djurens Rätts veganbudskap och samtidigt själv konsumera djurprodukter?

Mvh / Alvin Lindstam

Inför Djurens Rätts riksstämma

Jag kom nyligen hem från en flygbladsutdelning med Djurens Rätts studentkampanj. och blev sugen att skriva nåt om den kommande riksstämman. Det kommer säkerligen bli en hel del intressanta diskussioner, och jag tänkte kommentera några av dem här. Det finns en rad intressanta motioner, och det kommer väl blir trångt om tid som vanligt. Det kan nog blir en del intressant diskussion om styrelsens roll och funktion, och det finns såklart en del intressant att säga om de olika valen.

Gå ur Eurogroup for Animals
Frågan om Djurens Rätts relation till Eurogroup for Animals berördes på förra stämman, och har även diskuterats under året. Det finns liksom jag många skeptiker mot vårt medlemskap, och vi pratade om att skriva en gruppmotion vilket dock aldrig blev av. Jag har skrivit om min syn på Eurogroup här, och ytterligare motivering finns i motionen.

Styrelsens yrkande är att avstyrka yrkandet om att gå ur, men däremot fortsätta utvärdera vårt medlemskap under året. På det har det kommit två reservationer, en från styrelsens ordförande samt en ledamot som yrkar på bifall på motionen och en från två ledmöter som vill avstyrka motionen rakt av med en motivering om hur bra Eurogroup är. Det är alltså upplagt för intensiva diskussioner, och jag tror att vi har en möjlighet att få igenom motionen.

Glöm inte fiskarna
Min andra motion handlar om att vi måste upprioritera arbetet för fiskar och andra vattenlevande djur. Jag vill dels byta ut formuleringen "lantbrukets djur" till "djur i livsmedelsindustrin" men också att det tillsätts en tjänst som ansvarar för fiskefrågor. Det första förslaget har även styrelsen lagt fram, men de yrkar avslag på det andra.

I sin motivering nämner styrelsen ett par flygblad där fisket behandlas, och andra saker de gör för att uppmärksamma utnyttjandet av havens invånare. Många av dessa åtgärder är bra, och det är definitivt en positiv utveckling jämfört med för några år sedan. Jag får dock intrycket att jag och styrelsen fortfarande har olika syn på vad som behövs göras. Som ett av huvudexemplena på vad som ska göras under året inom fiskeområdet berättar styrelsen att de ska skicka ett brev till Fiskeriverket och fråga dem om hur de bedömer lidandet i fisket. Det låter inte så imponerande för mig.

Jag har frågat en antal aktiva medlemmar om hur mycket de arbetar med fiskefrågan och hur mycket kunskap de har om den, och svaret är alltid "i stort sett ingenting". De känner heller inte att fiskearbete har uppmuntrats från riksorganisationen eller att de vet vem de ska vända sig till i såna frågor. Styrelsen nämner att det redan finns en person som ansvarar för dessa frågor, men du kan ju testa och fundera på om du känner till vem det är eller nåt han/hon gjort i fiskefrågan.

Jag tror att vi behöver göra en kraftsatsning för att få igång arbetet för de vattenlevande djuren. En person med särskilt ansvar för detta skulle göra en stor skillnad. Jag tror att det finns ett behov att tydligt markera inför medlemmar och media att det är en fråga vi arbetar aktivt med, och det måste finnas en person som de kan vända sig till. Jag tror också det behövs speciella utbildningsinsatser för aktiva medlemmar, med flertalet besök hos lokalavdelningar för att prata om frågan.

Ett tydligt exempel på att Djurens Rätt inte kommit så långt än är en snabb titt på hemsidan. Var kan du läsa om fisket? Om man klickar på arbetsområden är det inte lätt att hitta, utan man måste klicka sig fram till "Övriga djurfrågor". Där samlas den industri som dödar flest kännande ickemänniskor tillsammans med pyttefrågor som Djurparker, Hundsmuggling, Tjurfäktning och Valfångst.

En annan intressant sak rörande vår syn på fiskar är styrelsens förslag till ny introtext till hemsidan stycke om livsmedelsindustrin som bland annat innehåller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, kycklingar och grisar." I stort är stycket väldigt bra, men det är lustigt hur vi pratar om fiskar som ett homogent kollektiv medan vi ser på landlevande djurarter som hemskt unika. En strömming och en tonfisk är inte mer lika än en ko och en gris... Om man skulle formulera samma mening på ett antispeciesistiskt sätt borde det bli "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, fåglar och däggdjur" eller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är torskar, kycklingar och grisar."

Du kan läsa mer av det jag skrivit om detta under etiketten fiske.

Avskaffa antispeciesismideologin
Jonas Norberg föreslår att Djurens Rätt inte skall förespråka antispeciesism, utan bygga vår etik på en speciesistisk syn där andra djur ändå ska slippa utnyttjande. Som ni säkert förstår är det inte en motion jag stödjer, och mycket av motiveringen finns i styrelsens svar till motionären.

Styrelsens svar verkar mest utgå från det moraliska ställningstagandet, men jag tycker också att det finns strategiska skäl att välja ett antispeciesistiskt arbetssätt. Visst finns det problem med det och delar av det kan vara avskräckande för många, även om jag tror att det främst är andra exempel än de som Jonas tar upp. Men det finns också en stark kraft i våra jämlikhetsargument som jag tror är viktig att förmedla. Antispeciesismens svårigheter får vägas mot de svårigheter vi möter med en speciesistisk strategi. Jag är övertygad om att speciesismen bevarar djurutnyttjandet, och att det är väldigt svårt att bibehålla en djurrättslig hållning om man ser på ickemänniskor som lägre stående.

Jonas Norberg har dessutom skickat in tre andra motioner som alla känns relevanta och positiva. Jag håller med om hans slutsatser men inte alltid av samma skäl.

En strategi mot förtryckets orsaker
Malte Lindstam skrev en längre motion som försöker beskriva den strategiska syn vi båda delar och ge exempel på hur dessa skulle kunna förändra Djurens Rätt. Jag vet inte hur det kommer gå att diskutera alla dessa förslag under samma motion, men jag tror att den kan vara viktig som utgångspunkt för en strategisk diskussion. Förhoppningsvis kan vi också få igenom några av förslagen. Malte kandiderar också till förbundsstyrelsen, vilket jag kommer kommentera längre ner.

Andra motioner
Det finns en rad andra motioner som är väldigt intressanta, men som jag inte valt att kommentera vidare här. Dessa är framför allt "Angående attityder till djurhemsverksamhet", "Djurens Rätts inriktning" och "Acceptera nakendemonstrationer".

Tjänstemannaväldet
Jonas Norberg har även skrivit en utvärdering av styrelsearbetet där han kritiserar det arbetssätt som har funnits. Han föreslår också en rad åtgärder för att stärka styrelsen möjlighet att styra organisationen. Jag känner igen mycket av det han skriver från berättelser jag har hört från vänner i förbundsstyrelsen, och jag tror det är ett stort problem att styrelsen mest arbetar med administrativa ärenden och nästan tvångsmässigt godkänna de anställdas strategier. Jag vet inte om styrelserevisionen ingår som en punkt under stämman, men det skulle vara givande att diskutera detta på stämman.

Styrelseval
Några av kandidaterna känner jag inte till, några vill jag gärna ha in och andra är jag skeptisk till. Jag hoppas det kommer finnas möjlighet att prata med kandidaterna, att få en djupare presentation på stämman än vad vi hade tid med förra året och framförallt att det kommer fler kandidater som vill sitta med i förbundsstyrelsen. Det är bara genom att ha möjlighet att välja mellan fler kandidater stämman kan välja en styrelse som representerar dem.

Som jag tidigare nämnde kandiderar Malte till förbundsstyrelsen, och jag hoppas att han kommer in. Inte bara på grund av svågerpolitik, utan främst på grund av att jag tycker att han har mycket smarta tankar att bidra med och såklart eftersom vi i stort håller med varandra om vad Djurens Rätt borde vara.

Förbundsordförande
Valberedningen har föreslagit Alexandra Leijonhufvud till ny förbundsordförande. Jag vet inte så mycket om henne eftersom hon inte verkar ha gjort så stort väsen av sig tidigare, men jag hoppas att hon kan komma ut och synas mer i media om hon blir vald (i dagsläget hittar man inte mycket på internet om man söker på henne). Hon har ju också lämnat in en reservation där hon helt vill avstyrka en av mina motioner, så jag gissar att vi inte är helt strategiskt eniga och att hon är positiv till den djurskyddsliga strategin.

Om jag förstått det rätt påverkades också Per-Anders Svärd under sin ordförandetid och blev mer och mer skeptisk till djurskyddsarbete, kanske kan jag hoppas på en liknande utveckling för Alexandra.

Valberedningen
Valberedningen har föreslagit en rad kandidater till förbundsstyrelsen, och utöver dessa finns det i dagläget enbart en person som kandiderar. Det verkar som valberedningen framförallt har varit intresserade av personer med en speciell kompetens, framförallt juridik och ekonomi. De verkar ha lagt mindre vikt vid engagemang i organisationen eller visioner för hur man vill påverka Djurens Rätt. Om det är så tycker jag det är trist. Det kan vara viktigt att ha viss specielkompetens i styrelsen, men framförallt borde det vara deras uppgift att ta strategiska beslut under året och då känns strategisk hemvist mer relevant.

Det känns som valberedningen påverkar utgången av styrelsevalet rätt mycket. Förra året var det en person som kandiderade utan valberedningens nominering, och han var den enda som inte kom in. Detta trots att han varit väldigt aktiv, synts mycket och troligtvis var populär hos många. Dessutom fanns det om jag inte minns fel minst en kandidat som föreslagits av valberedning utan att vara särskilt känd inom organisationen och som dessutom inte ens var där på stämman, men denna person fick ändå fler röster.

Speciellt då kandidaterna inte ges särskilt stort utrymme att presentera sig spelar nog valberedningens nomineringar stor roll, och många är nog mer villiga att rösta på dessa. Valberedningen har därmed en väldigt viktig roll, och så länge vi inte fått en mer självständig stämma som väljer mellan fler kandidater (baserat på sin egen information om dem) borde vi fokusera mer på valberedningen. Vi borde alltså fundera mycket på vilka vi väljer in i valberedningen, de tar viktiga beslut och borde därför uppmärksammas mer. Själv funderar jag också på om jag ska kandidera till valberedningen i år, vad tycker ni?

Hund- och kattpäls i djurleksaker

Djurrättsalliansen har undersökt en rad djuraffärer i Stockholm och gjort ett utspel om att de säljer päls som misstänks komma från hundar och katter. Det har uppmärksammats i en rad medier i ett kort TT-meddelande och i en längre artikel i SFT.

Djurrättsalliansen arbetar visserligen emot all päls, men de spelar ändå väldigt tydligt just på risken att det är hund- och/eller kattpäls och det är det som uppmärksammas i medierna. Jag är rädd att den här formen av uppmärksamhet leder till en förstärkning av människors speciesistiska attityder där djur får sin status utifrån hur nära de står oss människor (socialt eller biologiskt). Det i sin tur tror jag leder till ett bevarat utnyttjande av de djur som inte är vår bäste vän eller vår närmaste släkting, samtidigt som allmänheten får en väldigt skev bild av vad djurrätt handlar om.

Jag ska inte bli tjatig och upprepa allting, så därför refererar jag till tidigare inlägg. Det mesta finns i artikeln "Importförbud av hund- och kattpäls?" men jag skulle också rekommendera att läse andra inlägg med husdjursetiketten.

Kastrering av minigrisar

Djurens Rätt kampanjar för ett förbud mot att kastrera grisar utan bedövning, ett tydligt exempel på hur djurrättsrörelsen ofta ägnar sig åt djurskydd (läs varför jag tror det är fel här). Men de som verkligen tar priset för missriktad aktivism i kastreringsfrågan måste ändå vara Skandinaviska Minigrisföreningen (SMiF) som nyligen lämnade in en protestlista mot obedövad kastrering av minigrisar (en mindre form av grisar som ofta lever som husdjur tillsammans med människor).

I en artikel om proteslistan skriver Aftonbladet:

"Problemet, enligt SMiF, är att minigrisen fortfarande går under benämningen svin.
[...]
– Vi tycker det är hemskt att minigrisuppfödarna kan luta sig mot lagen som gäller svin. De skulle kunna utföra kastreringarna ordentligt och få betalt för sina utgifter i stället, säger Anna Forsberg för SMiF."

Jag undrar hur de tänker. Upplever minigrisarna kastreringen på något annorlunda sätt än grisarna i köttindustrin, eller varför skulle det vara värre att kastrera en minigris utan bedövning? Och vad är det för fel på svin?

För mig blir det här bara ett tydligt exempel på den antropocentriska speciesistiska rangordningen av olika djur. Ju närme/mer lik ett djur är till oss människor, desto högre status får det. När nu vissa grisar har kommit närmre människor genom att de tagits som husdjur anses deras intressen viktigare, och de skulle då förtjäna ett visst skydd som andra grisar inte får.

En gris är en gris, oavsett om den bor i en människobostad eller en lagård, och jag är övertygad om att en gris i lantbruket lider lika mycket av kastrering som en minigris. Om SMiF menade allvar med sin (djurskyddsliga) omsorg för grisar borde de arbeta för att alla grisar ska slippa kastrering utan bedövning, istället för att nedvärdera andra grisars intresse för att gynna deras prioriterade grupp.

Den snälla speciesisten?

Jag såg just en gammal bild från när jag var barn och tänkte dela med mig om lite tankar kring min barndom. När jag var liten var mina föräldrar bönder, de hade en gård utanför Husqvarna där de i huvudsak odlade grönsaker och födde upp får. På bilden nedan sitter jag med mina syskon och ett av lammen från gården (jag är den i mitten).


Mina föräldrar födde upp får (och några djur från andra arter) och skickade dem till slakt. Jag kan mycket väl ha ätit av individen jag hade i knät på den här bilden. Som djurrättare är ju detta självklart något som känns lite konstigt. Jag vet inte hur medveten jag var om vad som faktiskt hände på den tiden, det var i alla fall inte förrän långt senare som jag började fundera på det på allvar och tog ställning för djuren.

Den snälla speciesisten
Mina föräldrar var på många sätt urtypen för vad jag skulle kalla den snälla speciesisten. De drev en ekologisk gård med där de födde upp ickemänniskor. De brydde sig om hur de hade det, och jag hyser inga tvivel om att de verkligen ville att de skulle må bra. Men de saknade (och saknar fortfarande) en verklig respekt för djur av andra arter och deras intressen. De såg på det mänskliga djuret som något väsentligt annorlunda jämfört med andra djur, och ansåg sig därför ha rätt att utnyttja och döda dem. Samtidigt såg de säkert på sig själva som väldigt djurvänliga, och jag kan inte påstå att de medvetet skadat de andra djuren på något sätt. De ville väl, men på grund av att de inte på allvar tog hänsyn till allas intressen kom många ickemänskliga djur i kläm.

Relationer till speciesister
Så hur påverkar det mig att mina föräldrar inte bara var konsumenter av djurprodukter, utan också aktivt deltog i det jag idag ser som världens största förtryck? Jag tror inte det påverkar mig så värst mycket, vi lever ändå i en värld där vi hela tiden är totalt omringade av djurförtrycket och tvingas därmed att se det som nåt normalt. Men det är ändå nåt speciellt då personer som står en nära accepterar och deltar i det speciesistiska förtrycket. Jag funderar själv på det ibland, och jag har vänner som har riktigt svårt att hantera sina familjers diskriminerande attityder.

En vän till mig bråkade väldigt mycket med sina föräldrar, hon hade visat dem vad ickemänniskor utsätts för och pratat djurrätt med dem men de fortsatte ändå att konsumera djurprodukter. Hon hade väldigt svårt att acceptera att de personer hon stod så pass när inte brydde sig om vad vissa djur utsätts för, hon upplevde det som att de var hänsynslösa och hemska människor och fick därför en väldigt spänd relation till sin familj.


Rätt att hata, men inte så produktivt
Egentligen borde vi inte behöva acceptera att vår omgivning beter sig som de gör, de är ju faktiskt väldigt hänsynslösa och att bara umgås med dem som om man inte bryr sig kan ju ses som en oerhörd förminskning av problemet. Jag tror dock att vi måste lära oss umgås och ha positiva relationer till speciesister, både för vår egen skull och för djurens. Vårt samhälle är så genomsyrat av speciesism, så om vi gick runt och blev arga varje gång vi stötte ihop med det skulle vi konstant vara arga. Vi skulle knappt ha några vänner, bekanta eller kunna umgås normalt med de flesta människor, och många av oss skulle få problem med våra familjer. Icke-djurrättare skulle också uppfatta oss som extremistiska och inte ha samma möjlighet att ta till sig vårt budskap. Ingen tjänar på att vi hatar djurutnyttjarna, förutom djurindustrin förstås..

En annan vän undrade hur jag kunde vara så lugn och trevlig i diskussioner, hon hade problem med att hon bara blev hemskt upprörd i diskussioner och därmed inte kunde få ut sitt budskap. Jag pratade med henne om hur jag tänkte och efter det tror jag hon fick det lättare att prata om djurrätt utan att bli arg och uppgiven. Jag tror nämligen att föreställningen om den snälle speciesisten hjälper mig.

Snälla men lite vilsna
För mig är det avgörande för om jag ska acceptera en person om jag uppfattar den som välvillig, när det gäller personer är intentionerna de viktiga (dock inte när det gäller handlingar, då är det konsekvenserna). Om en person som har helt motsatt åsikt som jag i en fråga kan jag ändå respektera den om den lyckas övertyga mig om att den faktiskt vill göra det rätta och tror att det den gör är det bästa. Jag kan tycka illa om dess handlingar men ändå tycka om personen.

I vårt samhälle föds vi upp till speciesister, vi lär oss av våra föräldrar och matas med propaganda från resten av samhället. De flesta är därmed väldigt övertygade om speciesismen och har inte lärt sig att omtanke om djur innebär antispeciesism och vegetarianism. Väldigt få vill aktivt skada djur, utan de vill helst att även djur ska må bra. De har dock blivit övertygade om att djuromsorg handlar om djurskydd och att man kan vara snäll mot djur samtidigt som man äter upp dem.

Förutsatt att jag upplever det som att jag pratar med en "snäll speciesist" och inte någon som avsiktligen skadar djur ser jag på den som en person som säkert vill väl men inte har fått möjlighet att ta till sig antispeciesismen. Min uppgift blir då att hjälpa dem förstå vad snällhet mot ickemänniskor faktiskt innebär. Och det är väldigt svårt att bli arg på någon snäll som inte förstått vårt budskap.

Trakasserier flyttar på förtrycket

Som jag påpekat tidigare leder inte kampanjer som syftar till att trakassera bort djurförtrycket, som t ex SHAC, till att särskilt många djur räddas. Bland annat på grund av att djurrättsrörelsen inte kan komma åt alla företag i alla delar av världen. Om trakasserierna blir tillräckligt jobbiga för att ett företag ska överväga att lägga ner en anläggning kan de antingen få något annat företag att göra det åt dem eller själva starta en ny anläggning på en annan plats. The Bostom Globe publicerade artikeln "Outsourcing animal testing" på sin hemsida i lördags. Artikeln handlar om företag som flyttar sina djurförsöksavdelningar till Kina för att komma undan djurrättsaktivister:

Because animal rights groups make it difficult for drug companies to build or expand animal-testing laboratories in the United States, Europe, and India, Rice, chief executive of Bridge Pharmaceuticals Inc., is outsourcing the work to China, where scientists are cheap and plentiful and animal-rights activists are muffled by an authoritarian state.

Att företag flyttar eller outsourcar sin djurförsöksverksamhet ska inte ses som ett tecken på att djurrättsaktivister är framgångsrika i sina försök att sätta käppar i hjulet för djurförsöksindustrin, det ska snarare ses som ett tecken på att djurförsöksindustrin kan komma undan aktivisters våldsmetoder. Att trakassera anställda och andra med kopplingar till djurförsöksföretag är inte bara ett farligt spel med rörelsens rykte och möjlighet att nå ut med våra idéer. Det är dessutom ett slöseri med resurser, eftersom det inte räddar några djur utan bara flyttar problemet till en annan del av världen (så vida vi inte lyckas få total global makt eller arbetar mot en isolerad företeelse, men det är inte fallet i de flesta kampanjer jag känner till).

Läs även det tidigare inlägget om Kampanjer mot enskilda företag

OT: Jag hittade de här hemsidorna tidigare idag, jag tycker de är lite lustiga:
www.fisheralvin.com
www.alvinslaughter.com

Härlig läsning och osynliga konsekvenser

Jag hittade den här insändaren på VT.se:

De glömda fiskarna
Svar på Alvin Lindstams insändare "Vi behöver respektera fiskarna" i VT den 17 november.
Tack för att du finns Alvin Lindstam! Din artikel om att även sjöarnas och havens innevånare är individer med känslor och sinnen var en väckarklocka för mig och jag hoppas även för andra Västerviks-Tidningens läsare.
Denna fruktansvärda masslakt och djurplågeri, särskilt vid nät- och notfiske, där fiskar i tusental får ligga och sprattla sig till döds, kanske ibland i flera timmar innan dom kvävs till döds. Själv äter jag mycket sällan kött och fisk, kanske en gång i månaden. Men nu skall jag sluta med det, så att jag får frid i min själ. Hoppas att flera läsare följer mitt exempel. God jul utan lutfisk!

ERIK SÖDERLUND

Sånt här värmer att läsa. Jag blir såklart glad över att läsa att någon påverkats av något jag gjort, det inspirerar en att fortsätta. Det är också roligt eftersom det visar att insändare och annan form av aktivism där man inte är i kontakt med några djur utan kanske bara sitter framför en dator också kan påverka. Ofta luras det mänskliga psyket att tro att det vi gör inte får några konsekvenser om vi inte kan se konsekvenserna själva. Det är därför som så många kan äta djur trots att de aldrig skulle kunna döda någon själva, och det är också därför som det är betydligt mer lockande att frita djur eller kämpa för en djurskyddsreform än att informera om djurrätt och vegetarianism till allmänheten trots att det kan påverka minst lika mycket.. Det är viktigt att vi inte fastnar i den fällan och tror att de enda konsekvenserna är de vi själva kan se.
Här är för övrigt insändaren jag skickade in (med mycket cred till Malte, som spökskrev insändaren som jag redigerade innan jag skickade iväg):

Fiskar är inte mat
"Matfisken" kan vara borta ur haven om 40 år enligt en rapport som uppmärksammades stort i medierna 3/11. Det är givetvis inte bra och det är nåt som måste diskuteras.
Men debatten om fisket är väldigt anmärkningsvärd, eftersom den helt ignorera fiskarnas intressen som individer. Trots att fiskar har känslor, precis som hundar och andra djur, ser vi dem sällan som individer överhuvudtaget. Det förs aldrig någon diskussion om deras intresse att t ex inte utsättas för smärta genom att kvävas till döds i ett nät. När de dras upp i luften upplever de något liknande som om människor skulle ha dragits ner under vatten. Jag anser att vi måste börja respektera fiskarnas individuella intressen och därmed sluta döda och utnyttja dem. Vi behöver inte äta fiskar, vi kan välja vegetariskt!

Alvin Lindstam

PS. Lycka till med vegetarianismen Erik

Tidigare inlägg på samma tema:
Vet du vilken skillnad du gör?
Delmål, inspirerande eller vilseledande?

Lite tankar om Djurens Rätt

Tidigare idag blev jag uppringd av en trevlig ung tjej. Tyvärr var det ingen som ringde och var intresserad av mig, utan hon ringde för Djurens Rätts räkning (vilket iofs är rätt bra också).. Målet med samtalet var antagligen framförallt att få mig att donera dubbelt så mycket pengar till Djurens Rätt varje månad, men innan hon föreslog det hade vi en rätt intressant diskussion.
Själva budskapet jag uppfattade att hon försökte få fram var "Valet sket sig så nu hotas djurskyddsmyndigheten och pälsfarmsförbudet, så nu behövs djurens rätt och din hjälp ännu mer!". Det första jag reagerade på var hur tjejen definierade valresultatet som ett nederlag, signalen var verkligen att fel block vann.

Detta relativt tydliga ställningstagande i blockpolitiken som jag upplevt både från Djurens Rätt och resten av djurrättsrörelsen, tror jag är väldigt problematiskt. En väldigt stor grupp potentiella djurrättare kan skrämmas iväg om de upplever det som att vi är kompisar med deras motståndare. Djurens Rätt försöker verka partipolitiskt neutralt, men de lyckas inte så bra (och det är säkert svårt med tanke på den politiska situationen och den djurskyddsliga strategin)..

Tjejen som ringde mig blev nog rätt överraskad när jag började ifrågasätta att Djurens Rätt borde arbeta för att Djurskyddsmyndigheten bevaras, men vi diskuterade en stund och jag tror hon förstod lite hur jag tänkte i alla fall. De flesta hon ringer är väl antagligen helt passiva medlemmar, som dessutom inte stödjer Djurens Rätts djurrättsliga mål. Att ringa upp folk och be dem öka sina månadsgåvor är nog annars en hemskt effektiv metod, det är svårt att säga nej till någon som ringer och ber om det..

Linköpingsavdelningen?
Jag flyttar till Linköping vid nyår (jag har fått tag på en riktigt härlig lägenhet). Kanske öppnar det upp för lite mer lokalt engagemang i Djurens Rätt, beroende på hur lokalavdelningen är där. Lokalavdelningen här i Norrköping har inte kännts alltför lockande, så mitt engagemang i Djurens Rätt har mest bestått i att åka på riksevenemang och bidra med saker till tidningen och hemsidan och lite annat arbete på riksnivå. Jag hoppas att avdelningen i Linköping är av den djurrättsliga sorten, i så fall kan jag nog känna mig bekväm i att delta i arbetet och kanske kan jag bidra till att göra det ännu mer djurrättsligt.

Djurens Rätt och framtiden
Jag tror på Djurens Rätts möjligheter som djurrättsorganisation, vi har många aktiva djurrättare, en bra organisation, ett kännt namn och väldigt mycket proffesionalism som verkligen kan utnyttjas för få ut budskapet. Allt som behövs för att bli en av världens bästa djurrättsorganisationer enligt min mening är att de aktiva vågar säga vad Djurens Rätt egentligen står för, och fokuserar mer på att få ut det antispeciesistiska budskapet. Ett bra steg i den riktingen är den aktion Djurens Rätt Umeå gjorde på vegandagen: Sorgemanifestation för dödade djur

Valet och djuren

Idag är det val. Det är dock inget jag har lagt ner alltför stor energi på, jag har knappt varit engagerad i valrörelsen alls. Många andra djurrättsaktivister har engagerat sig i valet, och många hoppas på en seger för vänsterblocket i valet pga av framförallt pälsfarmsfrågan och djurskyddsmyndigheten. Men hur viktigt är egentligen valet för djuren?

Djurrätt är inte en parlamentarisk fråga än
Djurrätt har till skillnad från djurskydd i stort sett ingen plats alls i den parlamentariska politiken idag, och det är inte så konstigt eftersom bara ett fåtal procent (om ens det) av väljarna kan anses vara djurrättare. Det parlamentariska systemet är tänkt att respresentera väljarna och deras värderingar, och därmed kan inte vi förvänta oss några ordentliga djurrättsreformer förän vi har skapat en massiv djurrättslig opinion.
Djurrätt handlar om värderingar, och folket stödjer inte våra värderingar. Och eftersom de inte stödjer de djurrättsliga värderingarna kan djurrätt inte bli någon partipolitisk framgång. På grund av idén att vi måste engagera oss i partipolitiken, och det inte kan göras djurrättsligt, tvingas vi arbeta med djurskydd istället. Med alla de negativa konsekvenser som det innebär...

Det finns inget djurrättsligt parti och ingen djurrättslig fråga i valet
De djurrättsliga åsikterna finns inte representerade inom partipolitiken, alla partier stödjer idén att det står oss fritt att utnyttja djuren. Alla partier stödjer idén att djur är mindre värda varelser, att de kan fängslas och dödas, bara det görs på ett "humant" sätt. För att ha någon framgång med djurskyddspolitiken krävs det att man ger dessa anti-djurrättsliga partier cred för deras djurskyddsliga politik. De som vill fortsätta utnyttja djur (men vill ha hårdare regler för minkfarmer och att allt kontrolleras av djurskyddsmyndigheten) utmålas som djurvänliga, och de politiker och väljare som ställer upp på de väldigt mesiga kraven kan därmed känna sig nöjda när de fortsätter utnyttja djur. Det finns ett parti som kallar sig djurrättsliga, läs min kritik av dem här.

De två frågor som målas upp som de stora djurfrågorna är inte heller de djurrättsliga, djurskyddsmyndigheten har aldrig varit det och den grad av djurrätt som fanns i det ursprungliga päls-förslaget har spolats bort och det är nu enbart en djurskyddsreform. Jag tror inte att de är särskilt viktiga. Jag har skrivit en del om det i tidigare inlägg så jag hänvisar till dem:
Lägg ner djurskyddsmyndigheten!
Olika sätt att hantera pälsfrågan
Utvecklingen i pälsfrågan


Nu ska jag gå till vallokalen, men det är inte mina djurrättsåsikter som avgör vem jag röstar på. För övrigt skulle jag väldigt gärna byta statsminister, synd bara att alternativet är lika dåligt..

Djurrättsprogram på TV

På tisdag handlar UR's ungdomsprogramm "Vet Hut" om djurrätt. Jag är med i panelen, och förutom en diskussion mellan mig, en jägare och en eko-bonde (Elin från Arla-reklamen) så får vi bland annat följa en ko till slakten.


Jag vet inte riktigt hur bra programmet kommer vara eller hur bra jag presterade, eftersom det var ett par månader sen det spelades in och jag har inte sett det färdiga resultatet. Jag har dock för mig att jag kände mig rätt så nöjd med min argumentation, bortsett från att jag inte använda begreppet "speciesism" förutom några desperata försök i slutet.

Programmet sänds klockan 22.00 på tisdag och kl 18.30 på onsdag, båda gångerna i Kunskapskanalen (Kunskapskanalen finns idag i ca 50% av de svenska hushållen, alla som har någon form av digitaltv). Man kommer även kunna se programmet på UR:s hemsida efter att det sänts..

Läs mer om programmet på ur.se/vethut. Där kan man också göra ett djurvänlighetstest (som dock minst sagt är väldigt konstigt) och diskutera djurrätt.

Om programmet från UR's hemsida:

Älska djur på olika sätt

Tobias Berglund jobbar på slakteriet och berättar för Vet hut!s reporter vad som väntar Erika.

- Det här är konsekvenserna om man vill äta kött. Då måste det gå till så här.

80 miljoner djur slaktas varje år i Sverige och vi äter ungefär 80 kg kött per person och år. Alvin, som är djurrättsaktivist, tycker att folk borde fundera mer på var köttet kommer ifrån och att man borde tänka över om det är värt att äta andra individer. Han tycker att det är oetiskt att djur ska finnas och leva bara för att sluta som en maträtt.

- En ko vill leva och har känslor på samma sätt som vi människor. Jag förstår inte varför vi har mer rätt att utnyttja och döda andra djur än vad vi har med människor.

Elin är ekobonde i Stockholm och tycker visserligen att det är sorligt att skiljas från sina kossor när de åker på slakt. Men samtidigt säger hon att det är en naturlig del av en kos liv.

- Alla kan inte leva för alltid. För det är ju så att om man inte hade djurproduktion i Sverige skulle de här djuren överhuvudtaget inte finnas. Jag älskar att jobba med djuren och vill inte att kossorna ska utrotas av veganer.

Elin skulle inte själv kunna tänka sig att utföra slakten men för Evelina är det en naturlig del av hennes hobby som jägare. Hon var bara 15 år när hon sköt sin första älg. Känslan beskriver hon som både härlig och sorglig. Hon känner sig trött på att bli ifrågasatt som jägare och tycker att folk inte förstår att djur måste dödas ibland. Det viktiga är att göra det på bästa möjliga sätt.
- Vårt samhälle har mer och mer fokus på stan och vi kommer allt längre från naturen. För den som bor i stan är kött något man hittar i köttdisken. Slakten har förvandlats till nåt onaturligt.

London Vegan Festival

På söndag äger London Vegan Festival rum, och jag ska dit. Jag hoppas att det blir lika trevligt som förra året, och det ska nog inte blir så svårt att trivas. En hel dag full med aktiviteter, ett femtiotal infobord, massa matstånd och tusentals besökare varav många är veganer inspirerar. En av de mest fascinerande sakerna förra året för min del var de väldigt spridda åldrarna. Där var det inte ovanligt att se medelålders eller äldre som verkade vara lika radikala som de flesta ungdomar är här. För att inte tala om de små veganbarnen som springer omkring, det ger en hopp om framtiden..

Ha en bra helg, det kommer nog jag få..

London Vegan Festival (webdesignen är pinsam, jag vet, men festivalen är bra ändå)

Mer om aggressivitet

I mitt förra inlägg pratade jag om aggressivitet och om att vi inte kan nå en person som känner sig attackerad. Jag funderar dock på vad som uppfattas som aggressivt. Samma ord kan ju ofta sägas på många olika sätt, och kanske är sättet man säger det viktigare än vad man faktiskt säger.

Aggressivitet i musiken?
Synthpop-bandet Universal Poplab har gjort en djurrättslåt som heter "Vampire in you". Texten är rätt så rättframt skriven, och borde kunna ses som stötande av vissa. Låten anspelar på att köttätare är blodtörstiga vampyrer, och innehåller textstycken som:

Slice it up, and dig in
Let the funeral begin
From the cage, to the plate
There's blood on your hands

Den här texten innehåller samma fras som jag nämnde i förra inlägget som ett väldigt dåligt exempel på slagord: "Blod på dina händer". Trots att texten är långt ifrån blyg av sig känns det inte som om man borde känna sig attackerad av att lyssna på låten eftersom den är packeterad i snäll och harmlös synthpop.

Lyssna gärna på låten här, och kom sedan tillbaks och skriv en kommentar om hur du uppfattade den. Är det här en låt som folk känner sig attackerade av om de lyssnar på texten eller gör musiken att den känns "ofarlig" att lyssna på?

Om aggressivitet

Förutsatt att djurrättsengagemanget inte bara går ut på att göra sig av med sin ilska, utan faktiskt har som mål att förändra nåt för djuren, så är det viktigt att fundera på hur man försöker påverka andra och hur de uppfattar en själv. Nåt jag rätt ofta stöter på i djurrättsrörelsen och som jag inte är så förtjust i är en rätt så aggressiv attityd. Ibland är det inte heller en avsiktlig aggressivitet men som ändå resulterar i att åhörarna känner sig attackerade.

Ett skräckexempel är en SHAC-demonstration jag var på utanför Amsterdam då det huvudsakliga slagordet som skreks mot anställda (på ett företag som samarbetar med HLS) var "Blod, blod, blod på era händer!". Djurrättsalliansens demonstration i 14 juni var säkert inte tänkt att vara aggressiv, men jag tror att den uppfattades som det av många passerande (framförallt på grund av att de passerade i mitten med demonstranter på båda sidor som skrek slagord mot dem).

Varför ett problem?
Problemet med att vara eller verka aggressiv är ju inte att vi inte har nån rätt att vara arga, det vore snarare konstigt om vi inte kände för att skrika att alla är dumma ibland. Det handlar helt enkelt om att vi måste göra ett bra intryck och hjälpa folk att ta till sig vårt budskap för att vi ska kunna hjälpa djuren så effektivt som möjligt. Den naturliga reaktionen när man känner sig attackerad är inte att ge efter och säga "Ja du ha helt rätt, jag är en skitstövel". Den naturliga reaktionen på att bli attackerad är att försvara sig (eller fly därifrån), och en person som är upptagen med att försvara sig själv och sin ståndpunkt är sällan särskilt öppen för nya idéer.

Neutrala situationer
För att inte få folk att känna sig attackerade är det nog fler saker man ska tänka på än att inte skrika "mördare" rakt upp i ansiktet på dem. En bra regel tror jag kan vara att försöka prata med folk i neutrala situationer. Om man försöker prata med någon som just har eller just planerar att köpa det du protesterar emot har man fångat den i en situation då du attackerar just den personens val. Om man instället pratar med dem i en neutral situation behöver den inte känna sig personligt attackerat utan man kan prata i mer allmäna ordalag och låta den andra själv dra de personliga slutsatserna.

Svar om ekonomiska styrmedel

Malte Lindstam skrev idag ett gästinlägg här på bloggen om att arbeta för ekonomiska styrmedel som ska främja djuren genom att göra det billigare att äta vegetariskt än animalier. Inspirationen kommer från miljörörelsen som fokuserar mycket på att göra miljövänliga alternativ billigare. Jag tror att vi generellt inte ska arbeta för till exempel köttskatt (eller vad för sorts styrmedel man nu skulle kunna använda), i alla fall inte än på många år. Jag har framförallt tre orsaker till att vara skeptisk:

Är det verkligen pengarna som styr?
Jag tror att pengar inte styr vår konsumtion av animalier lika mycket som den styr hur miljövänliga vi är. När det gäller drivmedel för bilar fungerar de i stort sett lika bra för konsumenten, det är tillgängligheten och priset som avgör. När det gäller vegetarianism innebär det dock en reell förändring som påverkar mer än plånboken. Folk som är vana vid att äta animalisk är nog beredda att betala lite mer för sin köttbit än för ett vegetariskt alternativ, precis som många åker bil av bekvämlighet trots att cykeln eller kollektivtrafiken kan vara ett fullgott och billigare alternativ. Jag tror att det skulle göra väldigt liten skillnad.

Kan vi skapa några kraftfulla styrmedel?
Jag tror inte vi har säkert stora möjligheter att införa några ekonomiska styrmedel. Det finns ett samförstånd i samhället om att miljön måste skyddas, och det är möjligt för politikerna att införa miljöskyddande styrmedel till en viss gräns utan att förlora allmänhetens stöd. Det finns dock inte ett samförstånd om att vi inte ska utnyttja djur, så det skulle vara i stort sett omöjligt i dagens samhälle att försöka införa ekonomiska styrmedel som försöker få folk att äta mer vegetariskt för djurens skull.

För att ha någon möjlighet att lyckas skulle man därför tvingas fokusera helt på hälso- eller miljöargumenten för vegetarianism, och de har ju en rad negativa konsekvenser som jag har skrivit om tidigare. Dessutom skulle det inte bli styrmedel som generellt främjar vegetabilier framför animalier eftersom det inte alltid är nyttigare eller mer miljövänligt med vegetarisk mat (det beror ju på vad man äter och hur det framställts). Till exempel är det nog en stor risk att rött kött skulle anses värre än kyckling- och fiskkött, vilket skulle leda till ännu fler dödade och utnyttjade djur. Jag tror inte att vi har möjlighet att införa några ekonomiska styrmedel utan att använda argument som förstör för djuren på lång sikt.

Hur påverkar det på lång sikt?
Malte tog själv upp att ekonomin kan göra större skillnad på kort sikt, men inte komma lika långt i slutändan som om man fokuserar på att förändra folks attityder. Jag ser också en relativt stor skillnad mellan miljörörelsen och djurrättsrörelsen när det gäller hur långsiktig man bör vara. När det gäller djurförtrycket är det helt obegränsat, vi föder hela tiden upp nya djur att utnyttja och det kommer fortsätta så länge något utifrån får slut på det. När det gäller miljöförstörelsen är det dock inte ett obegränsat problem, om vi låter det fortsätta en viss tid kommer det ha gått så långt att vi inte kan göra nåt åt det. Miljörörelsen är därför tvungna att vara så pass kortsiktiga att de kan skydda det som skyddas kan, medan djurrättsrörelsen kan förvänta sig att djurutnyttjandet kommer fortsätta och vi måste därför ta lika stor hänsyn till de som lever nu som de som kommer leva om hundra år.

Jag är övetygad om att det krävs en attitydförändring för att komma åt djurförtrycket i längden. Det kan visserligen vara enklare att förändra sina attityder om man redan tagit några steg i rätt riktning på grund av andra orsaker, men i det här fallet tror jag att den positiva effekten skulle bli liten och vi skulle vara tvungna att använda argument som motsäger den attitydförändring vi eftersträvar.

Främja de vegetariska alternativen
Ett betydligt bättre och viktigare sätt att göra det enklare för folk att äta vegetariskt tror jag är att öka tillgängligheten för de vegetariska produkter som finna och uppmuntra framställandet av nya. Om det finns vegetariska produkter i de flesta butiker och man inte behöver anstränga sig för att äta vegetariskt kommer det nog göra väldigt stor skillnad. Det är därför väldigt bra att Djurens Rätt planerar att använda sitt sparkapital till att investera i företag som bidrar till ett bättre vegetariskt utbud. Som privatperson kan man också göra skillnad genom att fråga efter vegetariska produkter i olika butiker samt uppmuntra när de väl skaffar det genom att köpa dem.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

Snart börjar min kurs och jag kommer nog in i en vardag där bloggandet tar lite större del än vad det gjort den senaste tiden. Men jag låter ett gästinlägg inleda vad jag hoppas kan bli den nya säsongen. Den här gången är det Malte Lindstam som funderar över om vi skall inspireras av miljörörelsen och arbeta hårdare för ekonomiska styrmedel. Om du också vill bidra med ett gästinlägg får du gärna maila mig.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

Ett möjligt sätt att minska animaliekonsumtionen är att arbeta för ekonomiska styrmedel på livsmedel, t ex höga skatter på animalieprodukter och momsbefrielse av grönsaker och frukt.

Det finns en tydlig parallell till miljöfrågan, där miljörörelsen lägger väldigt mycket krut på ekonomiska styrmedel. Vad jag förstår är resonemanget att det är betydligt enklare att få folk, företag och myndigheter att bete sig miljövänligt om det gynnar dem ekonomiskt jämfört med att förändra deras attityder. Jag tänker att strategin har varit lyckad genom att en stor miljövinst har nåtts genom att många lever mer miljövänligt p g a styrmedlena.

Den fara jag främst ser är att när attitydförändring nedprioriteras till förmån för kamp för ekonomiska styrmedel kan miljörörelsen inte nå det viktiga målet att folk lever miljövänligare även då det inte gynnar dem själva. Möjligen kan det betyda att folk lever mer miljövänligt på kort sikt p g a denna strategi men inte lika miljövänligt på lång sikt som de hade gjort om attitydförändring hade prioriterats.

Det kan ju dock vara så att ekonomiska styrmedel är ett effektivt sätt att förändra attityder också. Om någon t ex köper en etanolbil p g a ekonomin kanske den tar till sig miljöargument på ett annat sätt i fortsättningen.

Jag funderar på om ekonomiska styrmedel kan vara en del i en antispeciesistisk djurrättsstrategi? Spontant tänker jag mig en viktig skillnad mot miljöfrågan; att ge upp kött/animaliekonsumtion upplevs som en större uppoffring av de flesta än att leva miljövänligt. Det tänker jag i så fall är en anledning att vara skeptiskt till kamp för ekonomiska styrmedel i djurrättssyfte eftersom det om det upplevs som en större uppoffring krävs ett djupare politiskt/etiskt ställningstagande.

Hur tänker ni?

Malte Lindstam