23 augusti 2006

Om aggressivitet

Förutsatt att djurrättsengagemanget inte bara går ut på att göra sig av med sin ilska, utan faktiskt har som mål att förändra nåt för djuren, så är det viktigt att fundera på hur man försöker påverka andra och hur de uppfattar en själv. Nåt jag rätt ofta stöter på i djurrättsrörelsen och som jag inte är så förtjust i är en rätt så aggressiv attityd. Ibland är det inte heller en avsiktlig aggressivitet men som ändå resulterar i att åhörarna känner sig attackerade.

Ett skräckexempel är en SHAC-demonstration jag var på utanför Amsterdam då det huvudsakliga slagordet som skreks mot anställda (på ett företag som samarbetar med HLS) var "Blod, blod, blod på era händer!". Djurrättsalliansens demonstration i 14 juni var säkert inte tänkt att vara aggressiv, men jag tror att den uppfattades som det av många passerande (framförallt på grund av att de passerade i mitten med demonstranter på båda sidor som skrek slagord mot dem).

Varför ett problem?
Problemet med att vara eller verka aggressiv är ju inte att vi inte har nån rätt att vara arga, det vore snarare konstigt om vi inte kände för att skrika att alla är dumma ibland. Det handlar helt enkelt om att vi måste göra ett bra intryck och hjälpa folk att ta till sig vårt budskap för att vi ska kunna hjälpa djuren så effektivt som möjligt. Den naturliga reaktionen när man känner sig attackerad är inte att ge efter och säga "Ja du ha helt rätt, jag är en skitstövel". Den naturliga reaktionen på att bli attackerad är att försvara sig (eller fly därifrån), och en person som är upptagen med att försvara sig själv och sin ståndpunkt är sällan särskilt öppen för nya idéer.

Neutrala situationer
För att inte få folk att känna sig attackerade är det nog fler saker man ska tänka på än att inte skrika "mördare" rakt upp i ansiktet på dem. En bra regel tror jag kan vara att försöka prata med folk i neutrala situationer. Om man försöker prata med någon som just har eller just planerar att köpa det du protesterar emot har man fångat den i en situation då du attackerar just den personens val. Om man instället pratar med dem i en neutral situation behöver den inte känna sig personligt attackerat utan man kan prata i mer allmäna ordalag och låta den andra själv dra de personliga slutsatserna.

3 kommentarer:

Erica sa...

Underbart inlägg. I vanliga fall drar jag mig ju för diskussioner eftersom jag lätt blir så upprörd... men med detta i åtanke så kanske jag kan lägga lite band på mig... måste nog läsa om inlägget både en o två ggr först dock... innan d riktigt går in... :)

Speciellt det där med neutrala situationer var ett smart förslag.

Alvin Lindstam sa...

Tack så mycket. Om man som du lätt blir upprörd kanske neutrala situationer hjälper även dig, du behöver inte tänka på att personen framför dig just köpt (eller ska köpa) ett dött djur..

Anonym sa...

Jag håller med om agressitiviteten. Men det värsta inom de extrema djurrättsaktivisterna är ju de som börjar skada människor istället, och i princip beter så illa att deras budskap går helt förlorat i något som ses som misshandel. Jag tänker på människor som smetar syra på handtag till butiker där de säljer päls. (Som ju måste vara det senaste?) Jag undrar över hur dessa människor tänker, även de som "bara" skriker slagord mot människor. Jag förstår ilskan, jag känner den själv ibland... Men det motverkar ju människor, försvarsställning är inget man vill att den man argumenterar med skall hamna i, det resulterar ju som du sa bara i att de fly eller inte lyssnar.

Jag frågade människor jag känner (som alla äter kött och inte ser något fel i det) vad de tänker när de hör "djurrätt". Svaret var som jag misstänkte; våldsamma vänster-radikaler, militanta veganer och våld och ilska i största allmänhet. Då vet man ju att budskapet inte når fram (mycket tack vare att det fokuseras gärna på de som gör värst väsen av sig..) och att bara ordet djurrätt gör att människor ryggar tillbaka.