Flygbladsanalys: Vägen till Vegoland

Jag brukar ju försöka analysera flygblad för att komma på vilka signaler de sänder ut, och nu har turen kommit till Djurens Rätts "Vägen till Vegoland". Egentligen är det inget flygblad, utan snarare ett litet häfte om vegetarianism som man kan få hemskickat till sig. Du kan ladda ner det här.

Framsidan tycker jag är bra. Man ser tre bilder, en bild på en maträtt (med köttimitationer) som ser god ut, en bild på en kviga och en på en snubbe (Nima Daryamadj) som man troligtvis inte känner igen men som ser snäll och glad ut. Bilden på kvigan är rätt bra ur mitt bildanalysperspektiv; man ser en individ som är ute på en äng, men hon är fastbunden och man ser tydligt taggtråden framför henne.


Varför blev du vegetarian?
När man öppnar det första uppslaget nås man framförallt av de två rubrikerna "Grattis!" och "Djuren" samt en rätt stor bild på en gris (där man tyvärr fokuserar lite för mycket på den svarta fläcken runt ena ögat, men i övrigt en bra bild) . Längst till vänster finns en spalt där Nima (han på framsidan och Theresia Ek, 104 år gammal och vegetarian sedan fyra års ålder) får frågan "Varför blev du vegetarian?". De två svarar på frågan väldigt bra, med enbart djuretiska argument och båda lyfter upp djuren som individer och säger att det är problemet, inte själva sättet de utnyttjas på.

Välkomsttext
Under rubriken "Grattis!" finns en välkomsttext från Gabriella Terneborg (med en bild där hon ser snäll och glad ut). Det bra i texten tycker jag är att hon lyfter vegetarianismen som ett av en persons viktigaste val, att hon lyfter vegetarianismen som nåt trevligt och positivt, att man själv kan göra skillnad vid matbordet och att man är tvungen att ta ställning samt att hon lyfter det stora antalet djur som utnyttjas. Det negativa är att hon pratar lite väl mycket om miljövänligheten, samt att hon säger att häftet bland annat handlar om "hur djur i matproduktionen behandlas". En annan problematisk sak är att hon skriver om "kött", och inte om andra djurprodukter. Med tanke på att kött ofta tolkas som rött kött i det här samhället, att det är vanligt med vegetarianer som äter fiskar och/eller kycklingar och att häftet handlar om "vegetarianism" och inte "veganism" är det lätt att tolka som att [rött] kött är själva huvudproblemet. Jag tycker att man gärna får förtydliga sig lite genom att prata om djurprodukter i allmänhet.

Alec Baldwin
Längst ner är det en bild på Alec Baldwin (skådespelare) och citatet:

Varje gång vi sätter och för att äta gör vi ett val: snälla välj vegetarisk. Gör det för djuren, gör det för miljön och gör det för din hälsa.

Att använda sig av kändisar tycker jag är jättebra, problemet är att få dem att säga rätt saker. Här är jag skeptisk eftersom han jämställer djurargumentet med miljö- och hälsoargumentet.

Djuren
Den högra sidan har ett textstycke med rubriken "Djuren har det väl bra - eller?". Det börjar rätt ok med att tala om hur många djur som dödas i lantbruket, samt hur många kilo fiskar som dödas i Sverige. Sen blir det dock djurskyddsligt så det ryker om det, det handlar enbart om hur djuren avlas, lever och dödas. Under textstycket är det en lapp med ett utdrag ur djurskyddslagen tillsammans med kommentaren:

Vi vill gärna tro att djuren har det så bra i Sverige. Men tittar vi på hur de egentligen har det är lagen långt ifrån uppfylld.

Tyvärr är jag rädd att det här stycket uppfattas som att djurskyddslagen är tillräcklig, och att problemet är att den inte uppfylls.

Till höger är det en bild där en kalv hålls fast i ena örat och ser väldigt rädd ut, mitt förstaintryck är rätt dåligt men det räddas av bildtexten som säger att "I den industrialiserade uppfödningen betraktas djur som saker, inte individer med egna känslor och upplevelser". Under bilden är det en bra text om att man själv kan, och måste, göra skillnad.

Djurskyddsbeskrivningar
På nästa sida beskrivs hur djuren utnyttjas inom olika områden. I stort sett allt är djurskyddsligt. Ett positivt undantag är stycket om fiskar. Dels är det positivt att de finns med över huvud taget, det är tyvärr inte så vanligt. Stycket inleds med att vi har svårt att identifiera oss med dem, och man påpekar att forskning visar att även fiskar har känslor. Den andra halvan av stycket är dock rätt djurskyddsligt där också.

Det är en rätt bra bild på en fisk med en bra bildtext om att vi mäter fiskar i vikt och inte antal, vilket säger en del om synen på fiskar. Även bilderna på kon och hönsen är bra, de två kycklingbilderna är dock sämre (man ser många kycklingar (ingen riktig individ) och de signalerar dåliga förhållanden/misshandel). Det finns också två bilder på grisar, en bild på en glad gris på en gräsmatta och en bild massa grisar i trånga boxar. Över bilderna finns rubriken "Vilket liv föredrar grisen?". Med tanke på att djuretiken i vårt samhälle handlar väldigt mycket om hur djurens liv ska se ut innan de dödas är jag rädd att bilderna i kombination med rubriken uppmuntrar den djurskyddssyn som bevarar djurutnyttjandet.

Pamela Anderson och grymhet
På samma sida säger Pamela Anderson att:

Kycklingar, grisar och andra djur är intressanta individer med personlighet och intelligens... Vad människor måste förstå är att om de äter djur så främjar de också grymhet mot djur.

För det första är jag väldigt skeptisk till att använda termen "grymhet". Djurutnyttjandet har inget med grymhet att göra (förutom i extremfall), folk vill inte att djuren ska ha det dåligt. Det handlar bara om brist på respekt och förståelse. Om man använder termen grymhet (det är betydligt vanligare på engelska där de ofta pratar om "cruelty") måste man hävda att någon är grym. Antingen får man då skylla allt på den grymma djurindustrin som vill plåga djur och som tvingar oss att köpa deras produkter, eller så måste man säga att folk i allmänhet är grymma vilket varken stämmer eller leder till nåt positivt eftersom de bara försvarar sig mot såna anklagelser. Sen är jag också osäker på om Pamela Anderson med sitt rykte får fram sitt budskap, hon är kanske inte den man främst associerar med "personlighet och intelligens".

Miljön
Nästa uppslag handlar om miljön, och den stora bilden visar ett gäng betande djur på föredetta regnskogsmark. Hela uppslaget handlar om djurproduktionens miljöpåverkan. Jag är ju allmänt skeptiskt till att använda andra argument en de djuretiska argumenten, även miljöargumentet (det kan dock gå an ibland eftersom djuren också är beroende av en bra miljö, men då bör man poängtera det). Det här uppslaget börjar dock på ett helt katastrofalt sätt:

"Det är väl min ensak om jag äter kött?" Ja, så kan man förstås tänka - om man inte bryr sig om att djuren dör. Men samtidigt inte. Det är nämligen inte bara djurens liv det handlar om. Ditt val av mat påverkar många fler människor än du kan ana - faktiskt hela vår jord.

Det här stycket lyfter upp miljöfrågan som en människorfråga; miljön ska bevaras för att vi människor är beroende av den. På så sätt säger man uttryckligen att miljöargumentet handlar om att gynna människor, och att då lyfta fram det tycker jag trivialiserar djurutnyttjandets effekter på djuren själva.

Än mer anmärkningsvärt tycker jag dock det är att det här citatet accepterar att man kan se köttätande som en privatsat, om det inte vore för effekten på människor. Hur en djurrättsorganisation kan skriva så i sitt materiel förstår jag inte. Är djurrätten bara nåt frivilligt snällt som vi försöker få folk att pyssla med, medan människorätten är nåt obligatoriskt alla måste bry sig om? Jag skrev en debattartikel om det är i Stockholms Fria Tidning för nåt år sen, läs den här.

Praktiskt i resten av häftet.
Resten av häftet handlar om de praktiska delara av vegetarianismen, som vad man äter, näringslära och recept. Det är också en sida om barn och veganism, det är härligt. Bortsett från en del inklämda hälsoargument har jag ett väldigt positivt intryck av vegoguiden..

Var är djurrätten?
När jag läst igenom broschyren saknar jag framför allt en sak, djurrättsfilosofin. Det förklaras inte någonstans vad djurrätten går ut på, eller varför djur ska respekteras. Det läsaren får veta av det här häftet är att djur mår dåligt av djurkonsumtion, och om man inte bryr sig om det så mår faktiskt människor också dåligt av det, så därför ska man vara vegetarian och beskrivs det hur man gör. Jag tycker att djurrättsbudskapet ska förklaras och integreras i allt material från en djurrättsorganisation.

Tre av fem möjliga
Om jag ska försöka ge flygbladet ett betyg så blir det nog tre av fem möjliga. Plus för i regel bra bilder, för att fiskar uppmärksammas ordentligt och för den praktiska delen. Minus för det djurskyddsliga, det speciesistiska i miljöargumentet, hälsoargumentet och den totala avsaknaden av djurrättsargument.

Läs min analys av Djurens Rätts kycklingflygblad här.

Djurparksbesök och utrotningshotade arter

Jag var på Kolmårdens Djurpark idag med klassen. Egentligen bojkottar jag väl djurparken, men jag åkte med för att jag fick tillfälle att ta en del bilder .

Nåt jag funderade mycket på var hur barn påverkas av att komma till en djurpark, vad lär de sig om djur? Kontakten med djur skulle kunna vara meningsfull för barn att förstå att de också är kännande individer. Jag personligen blev lite extra påmind om personerna som finns där inne. Samtidigt lär sig besökarna att det är helt ok att låsa in djur för att skapa underhållning åt människor, och att de efter att ha klappat minigrisarna på Barnens Lantgård lugnt kan gå och köpa korv nere vid delfinariet.

Djurparker brukar ju säga sig värna om djuren, men det handlar då framförallt om djurarter och inte djur som individer. Så här skriver Kolmårdens Djurpark på sin hemsida

”Kolmårdens djurengagemang når även långt utanför den egna parken. Djurparken ser som en del av sin uppgift att hjälpa till att bevara utrotningshotade djur. Kolmården deltar i många projekt och stöder särskilt fyra hotade arter; tiger, gorilla, schimpans, varg och tumlare.”

Att bry sig om en djurart kollektivt är en helt annan sak än att bry sig om djuren som individer. Att skydda en art mot utrotning handlar om miljöskydd och kommer troligtvis från någon form av naturromantik eller en önskan av att bevara miljön eftersom människan är beroende av den. Fokuset på att skydda arter (och inte individerna) är också ett tecken på nedvärderingen av djur. I Rwanda dödades flera hundra tusen tutsier 1994 och målet var att utrota dem, men man skulle inte säga att det var den möjliga utrotningen, utan att terrorn och morden på alla utsatta individer som var problemet. En individ av en utrotningshotad art bryr sig troligtvis inte så mycket om dess art dör ut med den själv, den bryr sig troligtvis mer om sin egen död än om artens. Själva arten som kollektiv har inget eget intresse, utan är summan av dess individer. Det finns inget egenvärde i att bevara arter. Huvudfokuset måste ligga på att respektera individers intressen.

Det finns dock självklart anledning även för djurrättare att störa sig mer om de sista 5000 tigrarna dör än om 5000 tigrar dör utan att arten utrotas. En utrotad art kan leda till instabilitet i ekosystemet och därmed katastrofer för oss andra djur. Men ur det perspektivet är det även ett problem om mängden djur av en viss art minskar till hälften av vad det brukar vara, även om inte arten blir utrotningshotad. Skillnaden är att det inte går att återställa det om en art är helt borta. Även djurrättare borde bry sig om att skydda ekosystemet och arter som hotas av utrotning eller osund minskning i antal. Dock är det sätt som folk i allmänget ser på djurarter idag speciesistiskt, och i längden bidrar det till att bibehålla synen på djur som lägre stående varelser tillängliga för mänskliga behov.

En annan intressant sak är hysterin över den lilla gorillaungen Enzo som verkar ha blivit en liten maskot för hela Sverige. Tidigare har det varit noshörningsungar som folk har brytt sig om, nu har många följt Enzos liv i tidningarna och oroat sig för att han inte ska klara sig. Att bry sig om en enskild djurindivid är ett vanligt sätt att bejaka känslan av att djur är personer (som jag tror att de flesta har), utan att för den skull ifrågasätta sin egen livsstil. Även om det är hemskt godtyckligt och rätt töntigt av folk att bry sig så mycket om en liten apa tror jag det är nåt vi kan utnyttja. Genom att ifrågasätta varför folk bryr sig om Enzo, Newton eller deras husdjur, samtidigt som de värderar andra djur så otroligt mycket lägre, kan vi troligtvis få folk att tänka på alla djur som kännande individer.

Dagens skönaste kommentar, angående att kungen nyligen besökte Kolmården, var dock:

”Kan vi inte stoppa honom i en bur istället så att folk får nåt att titta på?”