Inför Djurens Rätts riksstämma

Jag kom nyligen hem från en flygbladsutdelning med Djurens Rätts studentkampanj. och blev sugen att skriva nåt om den kommande riksstämman. Det kommer säkerligen bli en hel del intressanta diskussioner, och jag tänkte kommentera några av dem här. Det finns en rad intressanta motioner, och det kommer väl blir trångt om tid som vanligt. Det kan nog blir en del intressant diskussion om styrelsens roll och funktion, och det finns såklart en del intressant att säga om de olika valen.

Gå ur Eurogroup for Animals
Frågan om Djurens Rätts relation till Eurogroup for Animals berördes på förra stämman, och har även diskuterats under året. Det finns liksom jag många skeptiker mot vårt medlemskap, och vi pratade om att skriva en gruppmotion vilket dock aldrig blev av. Jag har skrivit om min syn på Eurogroup här, och ytterligare motivering finns i motionen.

Styrelsens yrkande är att avstyrka yrkandet om att gå ur, men däremot fortsätta utvärdera vårt medlemskap under året. På det har det kommit två reservationer, en från styrelsens ordförande samt en ledamot som yrkar på bifall på motionen och en från två ledmöter som vill avstyrka motionen rakt av med en motivering om hur bra Eurogroup är. Det är alltså upplagt för intensiva diskussioner, och jag tror att vi har en möjlighet att få igenom motionen.

Glöm inte fiskarna
Min andra motion handlar om att vi måste upprioritera arbetet för fiskar och andra vattenlevande djur. Jag vill dels byta ut formuleringen "lantbrukets djur" till "djur i livsmedelsindustrin" men också att det tillsätts en tjänst som ansvarar för fiskefrågor. Det första förslaget har även styrelsen lagt fram, men de yrkar avslag på det andra.

I sin motivering nämner styrelsen ett par flygblad där fisket behandlas, och andra saker de gör för att uppmärksamma utnyttjandet av havens invånare. Många av dessa åtgärder är bra, och det är definitivt en positiv utveckling jämfört med för några år sedan. Jag får dock intrycket att jag och styrelsen fortfarande har olika syn på vad som behövs göras. Som ett av huvudexemplena på vad som ska göras under året inom fiskeområdet berättar styrelsen att de ska skicka ett brev till Fiskeriverket och fråga dem om hur de bedömer lidandet i fisket. Det låter inte så imponerande för mig.

Jag har frågat en antal aktiva medlemmar om hur mycket de arbetar med fiskefrågan och hur mycket kunskap de har om den, och svaret är alltid "i stort sett ingenting". De känner heller inte att fiskearbete har uppmuntrats från riksorganisationen eller att de vet vem de ska vända sig till i såna frågor. Styrelsen nämner att det redan finns en person som ansvarar för dessa frågor, men du kan ju testa och fundera på om du känner till vem det är eller nåt han/hon gjort i fiskefrågan.

Jag tror att vi behöver göra en kraftsatsning för att få igång arbetet för de vattenlevande djuren. En person med särskilt ansvar för detta skulle göra en stor skillnad. Jag tror att det finns ett behov att tydligt markera inför medlemmar och media att det är en fråga vi arbetar aktivt med, och det måste finnas en person som de kan vända sig till. Jag tror också det behövs speciella utbildningsinsatser för aktiva medlemmar, med flertalet besök hos lokalavdelningar för att prata om frågan.

Ett tydligt exempel på att Djurens Rätt inte kommit så långt än är en snabb titt på hemsidan. Var kan du läsa om fisket? Om man klickar på arbetsområden är det inte lätt att hitta, utan man måste klicka sig fram till "Övriga djurfrågor". Där samlas den industri som dödar flest kännande ickemänniskor tillsammans med pyttefrågor som Djurparker, Hundsmuggling, Tjurfäktning och Valfångst.

En annan intressant sak rörande vår syn på fiskar är styrelsens förslag till ny introtext till hemsidan stycke om livsmedelsindustrin som bland annat innehåller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, kycklingar och grisar." I stort är stycket väldigt bra, men det är lustigt hur vi pratar om fiskar som ett homogent kollektiv medan vi ser på landlevande djurarter som hemskt unika. En strömming och en tonfisk är inte mer lika än en ko och en gris... Om man skulle formulera samma mening på ett antispeciesistiskt sätt borde det bli "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, fåglar och däggdjur" eller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är torskar, kycklingar och grisar."

Du kan läsa mer av det jag skrivit om detta under etiketten fiske.

Avskaffa antispeciesismideologin
Jonas Norberg föreslår att Djurens Rätt inte skall förespråka antispeciesism, utan bygga vår etik på en speciesistisk syn där andra djur ändå ska slippa utnyttjande. Som ni säkert förstår är det inte en motion jag stödjer, och mycket av motiveringen finns i styrelsens svar till motionären.

Styrelsens svar verkar mest utgå från det moraliska ställningstagandet, men jag tycker också att det finns strategiska skäl att välja ett antispeciesistiskt arbetssätt. Visst finns det problem med det och delar av det kan vara avskräckande för många, även om jag tror att det främst är andra exempel än de som Jonas tar upp. Men det finns också en stark kraft i våra jämlikhetsargument som jag tror är viktig att förmedla. Antispeciesismens svårigheter får vägas mot de svårigheter vi möter med en speciesistisk strategi. Jag är övertygad om att speciesismen bevarar djurutnyttjandet, och att det är väldigt svårt att bibehålla en djurrättslig hållning om man ser på ickemänniskor som lägre stående.

Jonas Norberg har dessutom skickat in tre andra motioner som alla känns relevanta och positiva. Jag håller med om hans slutsatser men inte alltid av samma skäl.

En strategi mot förtryckets orsaker
Malte Lindstam skrev en längre motion som försöker beskriva den strategiska syn vi båda delar och ge exempel på hur dessa skulle kunna förändra Djurens Rätt. Jag vet inte hur det kommer gå att diskutera alla dessa förslag under samma motion, men jag tror att den kan vara viktig som utgångspunkt för en strategisk diskussion. Förhoppningsvis kan vi också få igenom några av förslagen. Malte kandiderar också till förbundsstyrelsen, vilket jag kommer kommentera längre ner.

Andra motioner
Det finns en rad andra motioner som är väldigt intressanta, men som jag inte valt att kommentera vidare här. Dessa är framför allt "Angående attityder till djurhemsverksamhet", "Djurens Rätts inriktning" och "Acceptera nakendemonstrationer".

Tjänstemannaväldet
Jonas Norberg har även skrivit en utvärdering av styrelsearbetet där han kritiserar det arbetssätt som har funnits. Han föreslår också en rad åtgärder för att stärka styrelsen möjlighet att styra organisationen. Jag känner igen mycket av det han skriver från berättelser jag har hört från vänner i förbundsstyrelsen, och jag tror det är ett stort problem att styrelsen mest arbetar med administrativa ärenden och nästan tvångsmässigt godkänna de anställdas strategier. Jag vet inte om styrelserevisionen ingår som en punkt under stämman, men det skulle vara givande att diskutera detta på stämman.

Styrelseval
Några av kandidaterna känner jag inte till, några vill jag gärna ha in och andra är jag skeptisk till. Jag hoppas det kommer finnas möjlighet att prata med kandidaterna, att få en djupare presentation på stämman än vad vi hade tid med förra året och framförallt att det kommer fler kandidater som vill sitta med i förbundsstyrelsen. Det är bara genom att ha möjlighet att välja mellan fler kandidater stämman kan välja en styrelse som representerar dem.

Som jag tidigare nämnde kandiderar Malte till förbundsstyrelsen, och jag hoppas att han kommer in. Inte bara på grund av svågerpolitik, utan främst på grund av att jag tycker att han har mycket smarta tankar att bidra med och såklart eftersom vi i stort håller med varandra om vad Djurens Rätt borde vara.

Förbundsordförande
Valberedningen har föreslagit Alexandra Leijonhufvud till ny förbundsordförande. Jag vet inte så mycket om henne eftersom hon inte verkar ha gjort så stort väsen av sig tidigare, men jag hoppas att hon kan komma ut och synas mer i media om hon blir vald (i dagsläget hittar man inte mycket på internet om man söker på henne). Hon har ju också lämnat in en reservation där hon helt vill avstyrka en av mina motioner, så jag gissar att vi inte är helt strategiskt eniga och att hon är positiv till den djurskyddsliga strategin.

Om jag förstått det rätt påverkades också Per-Anders Svärd under sin ordförandetid och blev mer och mer skeptisk till djurskyddsarbete, kanske kan jag hoppas på en liknande utveckling för Alexandra.

Valberedningen
Valberedningen har föreslagit en rad kandidater till förbundsstyrelsen, och utöver dessa finns det i dagläget enbart en person som kandiderar. Det verkar som valberedningen framförallt har varit intresserade av personer med en speciell kompetens, framförallt juridik och ekonomi. De verkar ha lagt mindre vikt vid engagemang i organisationen eller visioner för hur man vill påverka Djurens Rätt. Om det är så tycker jag det är trist. Det kan vara viktigt att ha viss specielkompetens i styrelsen, men framförallt borde det vara deras uppgift att ta strategiska beslut under året och då känns strategisk hemvist mer relevant.

Det känns som valberedningen påverkar utgången av styrelsevalet rätt mycket. Förra året var det en person som kandiderade utan valberedningens nominering, och han var den enda som inte kom in. Detta trots att han varit väldigt aktiv, synts mycket och troligtvis var populär hos många. Dessutom fanns det om jag inte minns fel minst en kandidat som föreslagits av valberedning utan att vara särskilt känd inom organisationen och som dessutom inte ens var där på stämman, men denna person fick ändå fler röster.

Speciellt då kandidaterna inte ges särskilt stort utrymme att presentera sig spelar nog valberedningens nomineringar stor roll, och många är nog mer villiga att rösta på dessa. Valberedningen har därmed en väldigt viktig roll, och så länge vi inte fått en mer självständig stämma som väljer mellan fler kandidater (baserat på sin egen information om dem) borde vi fokusera mer på valberedningen. Vi borde alltså fundera mycket på vilka vi väljer in i valberedningen, de tar viktiga beslut och borde därför uppmärksammas mer. Själv funderar jag också på om jag ska kandidera till valberedningen i år, vad tycker ni?

Djurskydd kan aldrig hota djurutnyttjandet

Aftonbladets matskribent Karin Ahlborg skriver idag en krönika som tydligt visar var djurskyddares prioriteringar ligger. Undertiteln lyder "Hönsen finns för en sak: de ska ätas", och ingressen lyder:

"Jag är för bra djuromsorg.
Absolut!
Men jag är också för bra matomsorg.
Och ibland går det inte ihop."

Krönikan handlar om ägg och den förhöjda risk för salmonella det innebär att låta höns gå utomhus. Och eftersom matomsorg enligt Ahlborg är viktigare än djuromsorg borde hönorna låsas in.

Onödigt lidande
Jag ser denna krönika som en ovanligt ärlig reflektion över hur djurskyddstanken fungerar; gärna trevliga liv för djuren, men bara om det inte står i vägen för våra intressen. När djurskyddare pratar om onödigt lidande är det också människans godtyckliga intressen som är mallen för det nödvändiga. Att det är onödigt att äta kött och därmed utsätta djur för lidande är inte ett godtagbart argument i djurskyddsvärlden, utan kycklingarnas extrema lidande ses som nödvändigt eftersom vi inte skulle kunna producera billigt kött utan det.

Det passar också ihop med den nya djurskyddslagen i Storbrittanien som enligt DN är "den mest omfattande på nästan 100 år" (det är för övrigt väldigt lustigt att de kallar den för djurrättslagstiftning, men det är kanske inte så konstigt). Om denna lagstiftning är så omfattande eller revolutionerande kan man ju tänka sig att de nämner nåt om livsmedelsindustrin. I artikeln nämns dock bara regler kring husdjur, något som inte hotar några gemensamma mänskliga intressen.

Jag tror följaktligen inte på att arbeta för djurskyddsreformer som ett sätt att sakta förbjuda djurutnyttjandet. Om jag har rätt är det inte möjligt att få igenom lagstiftning som hotar våra materiella intressen utan en djurrättslig övertygelse i samhället.

Kastrering av minigrisar

Djurens Rätt kampanjar för ett förbud mot att kastrera grisar utan bedövning, ett tydligt exempel på hur djurrättsrörelsen ofta ägnar sig åt djurskydd (läs varför jag tror det är fel här). Men de som verkligen tar priset för missriktad aktivism i kastreringsfrågan måste ändå vara Skandinaviska Minigrisföreningen (SMiF) som nyligen lämnade in en protestlista mot obedövad kastrering av minigrisar (en mindre form av grisar som ofta lever som husdjur tillsammans med människor).

I en artikel om proteslistan skriver Aftonbladet:

"Problemet, enligt SMiF, är att minigrisen fortfarande går under benämningen svin.
[...]
– Vi tycker det är hemskt att minigrisuppfödarna kan luta sig mot lagen som gäller svin. De skulle kunna utföra kastreringarna ordentligt och få betalt för sina utgifter i stället, säger Anna Forsberg för SMiF."

Jag undrar hur de tänker. Upplever minigrisarna kastreringen på något annorlunda sätt än grisarna i köttindustrin, eller varför skulle det vara värre att kastrera en minigris utan bedövning? Och vad är det för fel på svin?

För mig blir det här bara ett tydligt exempel på den antropocentriska speciesistiska rangordningen av olika djur. Ju närme/mer lik ett djur är till oss människor, desto högre status får det. När nu vissa grisar har kommit närmre människor genom att de tagits som husdjur anses deras intressen viktigare, och de skulle då förtjäna ett visst skydd som andra grisar inte får.

En gris är en gris, oavsett om den bor i en människobostad eller en lagård, och jag är övertygad om att en gris i lantbruket lider lika mycket av kastrering som en minigris. Om SMiF menade allvar med sin (djurskyddsliga) omsorg för grisar borde de arbeta för att alla grisar ska slippa kastrering utan bedövning, istället för att nedvärdera andra grisars intresse för att gynna deras prioriterade grupp.

Valet och djuren

Idag är det val. Det är dock inget jag har lagt ner alltför stor energi på, jag har knappt varit engagerad i valrörelsen alls. Många andra djurrättsaktivister har engagerat sig i valet, och många hoppas på en seger för vänsterblocket i valet pga av framförallt pälsfarmsfrågan och djurskyddsmyndigheten. Men hur viktigt är egentligen valet för djuren?

Djurrätt är inte en parlamentarisk fråga än
Djurrätt har till skillnad från djurskydd i stort sett ingen plats alls i den parlamentariska politiken idag, och det är inte så konstigt eftersom bara ett fåtal procent (om ens det) av väljarna kan anses vara djurrättare. Det parlamentariska systemet är tänkt att respresentera väljarna och deras värderingar, och därmed kan inte vi förvänta oss några ordentliga djurrättsreformer förän vi har skapat en massiv djurrättslig opinion.
Djurrätt handlar om värderingar, och folket stödjer inte våra värderingar. Och eftersom de inte stödjer de djurrättsliga värderingarna kan djurrätt inte bli någon partipolitisk framgång. På grund av idén att vi måste engagera oss i partipolitiken, och det inte kan göras djurrättsligt, tvingas vi arbeta med djurskydd istället. Med alla de negativa konsekvenser som det innebär...

Det finns inget djurrättsligt parti och ingen djurrättslig fråga i valet
De djurrättsliga åsikterna finns inte representerade inom partipolitiken, alla partier stödjer idén att det står oss fritt att utnyttja djuren. Alla partier stödjer idén att djur är mindre värda varelser, att de kan fängslas och dödas, bara det görs på ett "humant" sätt. För att ha någon framgång med djurskyddspolitiken krävs det att man ger dessa anti-djurrättsliga partier cred för deras djurskyddsliga politik. De som vill fortsätta utnyttja djur (men vill ha hårdare regler för minkfarmer och att allt kontrolleras av djurskyddsmyndigheten) utmålas som djurvänliga, och de politiker och väljare som ställer upp på de väldigt mesiga kraven kan därmed känna sig nöjda när de fortsätter utnyttja djur. Det finns ett parti som kallar sig djurrättsliga, läs min kritik av dem här.

De två frågor som målas upp som de stora djurfrågorna är inte heller de djurrättsliga, djurskyddsmyndigheten har aldrig varit det och den grad av djurrätt som fanns i det ursprungliga päls-förslaget har spolats bort och det är nu enbart en djurskyddsreform. Jag tror inte att de är särskilt viktiga. Jag har skrivit en del om det i tidigare inlägg så jag hänvisar till dem:
Lägg ner djurskyddsmyndigheten!
Olika sätt att hantera pälsfrågan
Utvecklingen i pälsfrågan


Nu ska jag gå till vallokalen, men det är inte mina djurrättsåsikter som avgör vem jag röstar på. För övrigt skulle jag väldigt gärna byta statsminister, synd bara att alternativet är lika dåligt..

Politiker om djurskydd och djurrätt

Malte Lindstam bidrar här med en till artikel, den här gången om hur politikerna ser på skillnaden mellan djurskydd och djurrätt.

Politikernas svar på skillnaden mellan djurrätt och djurskydd.

Djurskyddet Sverige har på hemsidan ställt denna fråga till riksdagspartierna:

"Gör partiet skillnad på djurrätt och djurskydd? Hur skulle ni definiera begreppen?"

Svaren är de väntade. De borgerliga säger uttryckligen att de är för djurskydd men mot djurrätt. Jag fastnar dock vid mp:s Åsa Domeijs svar som lyder såhär:

”Jag tror inte att vi har tagit någon partisynpunkt. Vi pratar om djurrätt men vi har inte den gamla traditionella synen på djurrätt där man inte anser att djur får nyttjas. Jag tycker att begreppen har närmat sig varandra. Vi säger ofta djurrätt när vi också menar djurskydd. Djuren har rättigheter. Människan tar hand om djuren och de ska inte vara rättslösa.”

Andra meningen är verkligen klarspråk. De ”vi” som ofta säger djurrätt men menar djurskydd tänker jag dels är mp själva (delvis djurrättslig retorik men djurskyddspolitik i praktiken). Det är dock också djurrättsrörelsen, när vi som representanter för djurrättsorganisationer arbetar med djurskyddsfrågor (eller ”djurskyddsliga djurrättsfrågor”). Jag tänker att hon har rätt i att begreppen har närmat sig varandra, i betydelsen att djurrätt så ofta betyder djurskydd, att djurrättsdiskussionen sällan tas upp. Det är i så fall en negativ utveckling, eftersom djurrättsdiskussionen måste föras för att på allvar förändra för djuren.

Malte Lindstam

Lämna Eurogroup for Animal Welfare

Djurens Rätts riksstämma börjar om en vecka, och jag kommer därför prata lite extra om Djurens Rätt tills dess. En av sakerna jag vill diskutera är Djurens Rätts medlemskap i den europeiska lobbyorganisationen Eurogroup for Animal Welfare (Eurogroup). På sin hemsida skriver de att de representerar de ”Europas ledande djurskyddsorganisationer”. Jag undrar om Djurens Rätt känner sig som en ledande djurskyddsorganisation, eller varför de annars känner att de skulle passa in i Eurogroup.

Djurskyddsmärkning
De är kort och gott en djurskyddsorganisation, och bara det borde leda till att många medlemmar och aktiva ifrågasätter varför Djurens Rätt är medlemmar. Det blir dock ännu värre. I förslaget till verksamhetsplan för Djurens Rätt kan man läsa:

”Eurogroup for Animal Welfare diskuterar för närvarande en utvidgning av sitt arbetsområde från politisk påverkan till insatser för att utveckla märkningssystem och standarder med högre djurskyddskrav än gällande lagstiftning i syfte att försöka påverka djurens förhållanden. I dag finns få valmöjligheter för konsumenter som äter kött eller animaliska produkter om de vill stödja en bättre djurhållning.”

En sådan märkning är det sista jag vill se. En märkning som garanterar för konsumenterna att deras djurprodukter är framtagna på ett etiskt sätt och att de kan köpa dem med gott samvete, som dessutom tagits fram av en rad ”djurrätts-” och djurskyddsorganisationer. Man praktiskt taget ger dem alla en möjlighet att ursäkta sitt djurutnyttjande. Jag är övertygad om att djurskyddsarbete i allmänhet, och en djurskyddsmärkning i synnerhet, framförallt leder till att bevara djurutnyttjandet.

Stanna kvar för att hindra märkningen?
Enda anledningen jag kan se för Djurens Rätt att fortsätta vara medlemmar i Eurogroup är för att se till att det inte skapas en djurskyddsmärkning. Om en sådan märkning skapas, och Djurens Rätt fortsätter att vara medlem har de förlorat stora delar av min tilltro till dem som en djurrättsorganisation.

Animal Protection Network

Djurskyddsorganisationen Animal Protection Network (APN) arbetar mot plågeri av hundar och katter i Asien. De är en djurskyddsorganisation, kallar sig själva en djurskyddsorganisation och har ett djurskyddsligt namn, men av nån konstig anledning är det många i djurrättsrörelsen som gillar dem. När jag stötte på ett infobord från Djurrättsalliansen för ett tag sedan hade de ett stort färgglatt klistermärke med APN:s logga på bordet. Drinfo.se förslår att man ska ha material för dem på infoborden, och har även en länk till dem under kategorin ”djurrätt”. Jag tycker att Animal Protection Network har tre stora problem; de är djurskyddsliga, de fokuserar på ett ”utländskt” problem och de fokuserar på hundar och katter.

Djurskyddsligt
APN är en djurskyddsorganisation. Djurskyddsideologin tror jag bygger på att andra djur står under oss människor, och att vi har rätt att utnyttja dem. Jag har skrivit så mycket om djurskydd så jag ska inte repetera allt, men mycket av det finns här. Jag tror inte att djurskydd leder till djurrätt. Genom att uppmuntra folk att fokusera på ”djurplågeri” upprätthåller vi synen att djur får utnyttjas så länge de inte plågas i onödan.

Köttnationalism
APN arbetar uteslutande mot ett förtryck som sker i Asien, och det nämns flitigt i deras material att det är just i Asien som det här ”djurplågeriet” sker. Här i Sverige (och säkert i många andra länder också) finns det en tro på att man själva är så väldigt snälla mot djuren, och att det är utlänningar som plågar djur. Hur många gånger har vi inte hört att ”jag bara köper svenskt kött” eller ”Sverige har världens bästa djurskyddslag”. Denna syn på andra länder som brutalare mot djur leder framförallt till en syn på oss svenskar som djurvänliga. Och eftersom vi är snälla mot djuren får vi ju utnyttja och döda dem.

Att fokusera så mycket på att förtrycket sker långt bort från år kultur bidrar lätt till denna köttnationalism, speciellt i kombination med ett djurskyddsligt budskap. Genom att som svensk organisation säga att ”I Asien, där är de verkligen dumma mot djur” säger man också att vi här i Sverige är snälla mot dem, eller att vi inte skulle ha några motsvarande problem här. Genom att ge folk känslan av att problemet finns någon annanstans (när det faktiskt är ännu större här) bidrar man till att passivisera folk, man kanske lyckas rädda några hundra hundar från slakterier, men troligtvis på tusentals andra djurs bekostnad.

Sen ska vi såklart inte bry oss mindre om någon utnyttjas i Asien eller här i Sverige, djurförtrycket är internationellt och måste bekämpas internationellt. Däremot ska vi vara väldigt försiktiga med att sätta fokus på förtryck längre bort, eftersom det sänder ut signalen att det är ”de andra” som är dumma mot djuren. Det bidrar till att vi i Sverige kan äta våra kycklingbröst med gott samvete (så länge vi skrivit på protestlistan mot de dumma asiaterna).

Hundar och katter viktigare än andra djur?
APN arbetar specifikt för hundar och katter. Dessa djur har relativt hög status i människors ögon, de ligger troligtvis högst upp på den speciesistiska rangordningslistan (efter människan såklart). Genom att kämpa speciellt för dessa djur sänder man ut signalen att andra djur är mindre viktiga. Jag skrev än del om det här, men jag ska kommentera lite extra om just APN. På sin hemsida skriver de det här i sina ”vanliga frågor”:

”Hur vet du att om du bär skor av skinn från en ko, att den inte har misshandlats lika mycket som en eventuell hund. Är det i så fall inte lika illa?
Jo det är det naturligtvis. Dock är den generella hanteringen av just hundar och katter någon av den värsta som finns, ur ett djurrättsperspektiv.”

Det här är enda stället på deras hemsida där jag ser att de nämner djurrätt, och då på ett för mig helt oförståbart sätt. Varför skulle just hanteringen av hundar och katter vara ”något av det värsta som finns”?

Animal Protection Network

New welfarism – djurskyddslig djurrätt

Jag har ju pratat en hel del om djurskydd, och kritiserat djurrättsrörelsen för att vara djurskyddslig. Det finns dock ett begrepp som jag inte nämnt tidigare men som jag tycker är bra att känna till i den diskussionen, nämligen ”new welfarism” (eller djurskyddslig djurrätt som jag kallar det på svenska).

Djurskydd kan man ju kort sammanfatta som att man strävar efter att djur som används av människan inte ska utsättas för onödigt lidande. Själva utnyttjandet, dödandet eller diskrimineringen mot andra djur ifrågasätts dock inte. Djurrätt å andra sidan ifrågasätter själva utnyttjandet av djur, ofta även dödandet, och framförallt diskrimineringen mot djur och den speciesistiska synen i samhället. Djurrättare strävar efter att sudda ut den absoluta moraliska skiljelinjen mellan människor och andra djur, och kräver att andra djurs intressen ska vara lika viktiga som människors.

Djurrättsrörelsens mål är rätt långsiktiga. Ingen förväntar sig att vi kommer uppnå dem under de närmaste årtiondena. Det är därför vanligt att djurrättsaktivister, på grund av strategiska och/eller moraliska ståndpunkter, under tiden försöker förbättra förhållandena som djur utsätts för under och arbetar mer djurskyddsligt. För detta har Gary L. Francione, en amerikansk professor i juridik och djurrättsaktivist, myntat begreppet ”new welfarism”. New welfarism går ut på att man har ett djursrättsligt mål, men använder djurskyddsliga medel i väntan på att målet ska uppnås. Djurrätt i teorin – men djurskydd i praktiken.

Tydliga exempel på den djurskyddsliga djurrätten är till exempel djurrättsrörelsen arbete mot hönsburar, foie gras, långa djurtransporter eller för små utrymmen för olika djur och till exempel lobbyarbetet för en djurskyddsmyndighet. Dessa krav/kampanjer skulle alla kunna göras av en ren djurskyddsorganisation, det enda som visar allmänheten att det är kampanjer från djurrättsaktivister är organisationsnamn som ”Djurens Rätt” eller ”Djurrättsalliansen”.

Det finns dock en rad mindre tydliga exempel. Jag menar att det även är djurskyddsligt att använda en djurskyddslig argumentation, även om man har ett djurrättsligt krav eller propagerar för avveckling av djurförtrycket. Detta görs nästan jämt, då djurrättsgrupper försöker få folk på sin sida genom att framförallt berätta om hur djur utnyttjas och visar hemska bilder som ska visa hur hemskt djuren har det. När vi lyfter upp sättet djur utnyttjas på, och inte det faktum att de utnyttjas, förstås det av den djurskyddsliga allmänheten som att det faktiskt är de dåliga förhållandena som är problemet. Deras respons blir då självklart att förhållandena måste förändras, och genomförs det kan de känna sig lite bekvämare i sin djurförtryckande livsstil. Det är viktigt att veta att det som vi upplever som djurrättsligt ofta kan uppfattas som djurskyddsligt av allmänheten.

Birgitta Carlson besökte djurrättskursen jag gick förra året och pratade om djurrätt och djurskydd. Jag minns att hon hade en tabell där hon visade skillnaderna mellan de två. De två första raderna handlade om djurs rätt att bete sig naturligt och att inte utsättas för onödigt lidande, och där höll både djurrätts- och djurskyddsrörelsen med. Den tredje raden handlade om det moraliska i att döda ett djur, och det var enligt henne skillnaden mellan djurskydd och djurrätt. Att djurrätt inte accepterar dödandet av djur medan djurskydd gör det. Jag är dock övertygad om att det finns betydligt större skillnader, att det faktiskt är två helt olika ideologier.

Djurrätts- och djurskyddsaktivister menar väldigt olika saker när de pratar om onödigt lidande. För en djurrättare är allt lidande som djur utsätts för i produktionen av onödiga produkter som t ex kött onödigt, medan en djurskyddare menar att det nödvändiga lidandet är det som krävs för att [till ett rimligt pris] producera de djurprodukter de flesta vill ha. Djurskyddsideologin utgår från att djur kan användas för mänskliga syften, medan djurrättsrörelsen ifrågasätter det. Djurskydd används som det främsta förvaret för djurutnyttjande, och som det främsta motargumentet mot djurrätt. Jag ser de därför som två motsatta ideologier, inte som olika radikala varianter av samma sak, och djurskyddet är troligtvis djurrättens största fiende.

Med tanke på motsättningen mellan djurskydd och djurrätt är den djurskyddsliga djurrätten en paradox som blir svår att försvara. Vi kan inte bara vänta på att djurens frigörelse ska komma och försöka förbättra djurens förhållanden under tiden, vi måste få allmänheten att lämna den speciesistiska attityden för att det ska hända och då riskerar en djurskyddslig approach att försena det hela. Ur en moralisk synvinkel har vi ingen rätt att bry oss mer om de djur som lever idag än de vi vet kommer leva i morgon. Om vi då försämrar våra möjligheter att få folk djurrättsliga offrar vi framtida djur för att marginellt gynna de djur som lever nu.

För att vi ska kunna övertyga folk om att bli djurrättare måste vi prata om djurrätt, inte om djurskyddslig djurrätt. Genom att diskutera speciesismen lyfter vi själva kärnfrågan i djuretiken, och efter att ha hört det ett tag kan människor förstå och ta till sig ett sådant budskap. Framförallt har vi möjlighet att nå ungdomar som växer upp i ett samhälle där det är djurutnyttjandet, och inte sättet djur utnyttjas på, som kritiseras. Med djurskyddslig djurrätt tror jag att vi bara kan uppnå småsaker på lång sikt, det är genom att ifrågasätta speciesismen som vi kan bidra till verklig förändring.

Köttindustrin prisar sig själva

I går var det prisutdelning på Swedish Meats årsstämma i Stockholm. "Guldtackan" är enligt Swedish Meats "djuromsorgens högsta utmärkelse", och delas ut till personer som främjat den svenska djuromsorgen. Årets djuruppfödarpris gick till ett småländskt lantbrukarpar som enligt motiveringen driver en ”grisproduktion med djuromsorg och känsla för djurens behov i fokus".

Jag undrar hur man kan ha djurens behov i fokus när man föder upp dem för att döda dem. Grisar och andra djur föds upp i fångenskap utan verklig hänsyn till deras intressen, för att sedan dödas och bli en onödig lyxprodukt till människor. Det må vara så att djurindustrin, konsumenter och makthavare försöker förbättre djurens villkor, men de tar inte på allvar hänsyn till djurens intressen. Om man menar allvar med ord som "onödigt lidande" borde man inse att allt lidande som djur utsätts för i köttindustrin är onödigt, eftersom vi inte behöver äta kött (eller några andra djurprodukter).

Den "djuromsorg" som finns handlar inte om verklig respekt för djuren, det handlar om ett sätt att rättfärdiga en industri som dödar miljoner indivder varje år, eller i bästa fall om en begränsad hänsyn även för de som man i slutändad använder som sina resurser.

Den mest omsorgsfulla grisproduktionen är en nedlagd grisproduktion, men tyvärr kommer ju "djuromsorgen" i andra hand. Först måste produktions- och avkastningmålen täckas.

Swedish Meats delar ut guldtackor för god djuromsorg

Miljöpartiet, sluta luras!

Miljöpartiet är såvitt jag vet det enda etablerade parti som säger sig kämpa för djurrätt. Men det finns inget i deras politik, eller ens i deras ideologi, som tyder på att de skulle vara ett djurrättsligt parti. Man kan börja med att titta på det de använder för att förklara sin grundsyn, de tre solidariteterna:

solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
solidaritet med kommande generationer
solidaritet med världens alla människor

Två av solidariteterna handlar om människor; de som lever nu och de som lever i framtiden. Den tredje handlar om ”djur och natur”. Dels är det väldigt speciesistiskt att särskilja människan från andra djur och anse att människan skulle vara speciellt berättigade till solidaritet. Dels begår de det vanliga speciesistiska misstaget av att klumpa ihop djuren med resten av naturen. Det verkar som om de ickemänskliga djuren framförallt är en del sin art eller det ekologiska systemet, och inte främst individer. Första meningen i stycket om ”Djurens Rättigheter” i deras partiprogram säger:

Djur har ett egenvärde och varje art har rätt att leva för sin egen skull oavsett dess värde för andra.

Det verkar vara arten som kollektiv, och inte djuren som individer, som har rätt att leva för sin egen skull. När det gäller individerna ska de enligt partiprogrammet istället ha rätt att bete sig naturligt och inte utsättas för lidande, och att pälsfarmer, trånga burar och långa transporter därför måste avvecklas. Partiprogrammet säger också att: "Sverige har en av världens bästa djurskyddslagar". Är det någon mer än jag som tycker att det låter precis likadant som allt annat djurskyddssnack?

Djurrätt handlar om att vara antispeciesist, att vilja avskaffa utnyttjandet av ickemänskliga djur och ett avståndstagande från att andra djur ska anses vara människors egendom. Miljöpartiet uppfyller inte något av dessa krav, utan är istället speciesistiska och antropocentriska, strävar efter att reglera sättet djur utnyttjas på och stödjer iden om att andra djur är människors egendom.

Om miljöpartiet menar allvar med sina ord om att vara ett djurrättsligt parti behöver de förändra sin politik i grunden, om de inte gör det får de gärna sluta försöka få radikalpoäng genom att kalla sin politik djurrättslig och erkänna att de är ett djurskyddsparti precis som alla andra.

Miljöpartiets partiprogram (pdf)
Miljöpartiets hemsida om "djurrätt"

Lägg ner Djurskyddsmyndigheten!

Kristdemokraterna, moderaterna och centerpartiet vill lägga ner djurskyddsmyndigheten, de tycker att den har spelat ut sin roll och ”blivit en lekstuga för djurrättsaktivister”. Självklart håller jag inte med dem. Deras mål är att djurutnyttjarna ska få ökad frihet att utnyttja djuren, mitt mål är att vi inte ska få utnyttja djuren alls. Men jag ger inte så mycket för djurskyddsmyndigheten heller.

Djurskyddsmyndigheten arbetar inte mot att djur ska få utnyttjas, snarare bidrar den till ett fortsatt utnyttjande. Djurskyddsmyndigheten är, precis som alla andra djurskyddsinstitutioner, baserad på en speciesistisk syn där människans intresse av att använda djur nästan alltid väger tyngre än djurens intresse av att inte plågas och dödas. Matz Hammarström, generaldirektör för djurskyddsmyndigheten, sa väldigt tydligt i en radiodebatt i onsdags att djurskyddsperspektivet som han och hans myndighet arbetar med accepterar att människan kan använda andra djur för sina syften, så länge de har möjlighet att bete sig ”naturligt”. I en debattartikel i gp skrev han:

Överlag är dock efterlevnaden av gällande regelverk hög inom
livsmedelsproduktionen, och det är viktigt att komma ihåg att den som köper
svenskt inte bara stöder ett gott djurskydd, utan också får en produkt som är
fri från antibiotika och salmonella.

Grundtanken i djurskyddsideologin är att människan ska använda djur för sina syften, med tilläget att de ska ha det någorlunda bra. Djurskydd är det allra vanligaste argumentet mot djurrätt, vilket Matz Hamarströms citat ovan är ett ganska tydligt exempel på. Genom att hänvisa till ett ”gott djurskydd” får man det till att man faktiskt är snäll mot djur om man köper vissa djurprodukter och man kan därför känna sig nöjd och djurvänlig utan att ha gjort ett dyft för att motverka att djur dödas och utnyttjas.

Många djurrättsaktivister skulle bli upprörda om djurskyddsmyndigheten lades ner, jag förstår inte varför. Mats Hammarström kan ju berätta för dem att: ”Det är ingen djurrättsmyndighet”.

Matz Hammarströms debattartikel i GP