Köttindustrin prisar sig själva

I går var det prisutdelning på Swedish Meats årsstämma i Stockholm. "Guldtackan" är enligt Swedish Meats "djuromsorgens högsta utmärkelse", och delas ut till personer som främjat den svenska djuromsorgen. Årets djuruppfödarpris gick till ett småländskt lantbrukarpar som enligt motiveringen driver en ”grisproduktion med djuromsorg och känsla för djurens behov i fokus".

Jag undrar hur man kan ha djurens behov i fokus när man föder upp dem för att döda dem. Grisar och andra djur föds upp i fångenskap utan verklig hänsyn till deras intressen, för att sedan dödas och bli en onödig lyxprodukt till människor. Det må vara så att djurindustrin, konsumenter och makthavare försöker förbättre djurens villkor, men de tar inte på allvar hänsyn till djurens intressen. Om man menar allvar med ord som "onödigt lidande" borde man inse att allt lidande som djur utsätts för i köttindustrin är onödigt, eftersom vi inte behöver äta kött (eller några andra djurprodukter).

Den "djuromsorg" som finns handlar inte om verklig respekt för djuren, det handlar om ett sätt att rättfärdiga en industri som dödar miljoner indivder varje år, eller i bästa fall om en begränsad hänsyn även för de som man i slutändad använder som sina resurser.

Den mest omsorgsfulla grisproduktionen är en nedlagd grisproduktion, men tyvärr kommer ju "djuromsorgen" i andra hand. Först måste produktions- och avkastningmålen täckas.

Swedish Meats delar ut guldtackor för god djuromsorg