Är alla djurprodukter lika fel?
Jag skrev för ett tag sedan om vilken djurprodukt som dödar flest, och om att olika djurprodukter faktiskt är olika dåliga. Vissa reagerar på om man säger att några djurprodukter är bättre än andra och tolkar det som att man tycker att de är ok. Det är inte rätt att äta rött kött enbart för man dödar färre jämfört med om man ätit fiskkött, däremot är det mindre fel att äta rött kött än fiskkött (läs varför här: Den värsta djurprodukten?)
Bara för att man har passerat gränsen för vad som är fel (i det här fallet plågat och dödat ett djur för en onödig produkt), innebär inte det att det inte spelar någon roll vad man gör mer. Det är bättre att släppa ut ett kilo miljögifter än att släppa ut ett ton, och det är bättre att slå någon en gång än att göra det många gånger. Att det finns grader i helvetet tycker jag är ganska uppenbart, frågan är vad vi kan lära oss av dem.
Det påverkar absolut vad man bör välja om man vill sluta med vissa djurprodukter. Det är inte helt ovanligt med ”vegetarianer” som äter fisk eller kyckling. Det är ur en djuretisk synvinkel bland det sämsta man kan göra. Om man ersätter rött kött (som i jämförelse dödar rätt få individer) med en ökad konsumtion av kycklingar eller fiskar leder det till en radikal ökning av antalet djur som utnyttjas.
Dock baserar kanske de flesta inte sitt matval på hur mycket djur utnyttjats för att producera deras käk, så det här är framförallt något vi djurrättsaktivister borde bry oss om när vi väljer strategier. Vi borde vara medvetna om att vi ökar djurutnyttjandet om vi uppmuntrar demivegetarianism. Därför tror jag att det är viktigt att vi ger fiskar ökad uppmärksamhet i vårt material, och blir mer tydliga att det är helt oförståeligt (från ett djuretiskt perspektiv) att äta fisk (eller kyckling) men inte annat kött. Eventuellt kan man även försöka få folk att sluta med de värsta produkterna först (jag är dock inte säker på hur strategiskt det skulle vara, kommentera gärna).
7 kommentarer:
Bra med lite problematisering men din slutsats tycker jag är felaktig, ren djuretiskt torde fisk och vilt vara betydligt bättre än farmade djur då de lever ett fritt liv fram tills dödsögonblicket som är möjligtvis dramatiskt men snabbt.
Visst är det relevant hur djuren har utnyttjats under sin levnadstid också, men jag tror inte det förändrar slutsatsen så värst mycket.
För det första är fiskarna i regel så otroligt många fler, så även om lantbruksdjur lider mer per individ är jag övertygad om att den totala mängden lidande är större inom fisket.
För det andra är jag övertygad om att livet har ett värde även för fiskar, och då är det värre med fler individer som dödas.
För det tredje är "dramatiskt" ett alldeles för milt ord för dödandet av fiskar. Fiskar har även de möjlighet att känna t ex smärta och stress, vilket de verkligen upplever när de dödas. Fiskar dödas på flera olika sätt, oftast dödas de genom att de kvävs, krossas eller exploderar inifrån på grund av tryckförändringen. Enligt zoologen Sverre Sjölander skulle fiske vara i stort sett totalförbjudet om djurskyddslagstiftningen skulle innefatta vilda djur.
För det fjärde växer det som kallas "fiskodling", där man föder upp fiskar på liknande sätt som man gör i lantbruket, och där utsätts fiskarna även för lidande under uppfödningen.
Sen är det kanske lite slarvigt av mig att klumpa ihop alla fiskar, det är självklart olika för olika arter där också. Jag tror till exempel att det är bättre att äta tonfisk än sill. Men generellt tror jag man kan säga att fisk är det värsta man kan äta, följt av kyckling och sedan ägg.
Fast du missar att fiskarna dör smärtsamt oavsett om det dör kvävdöden eller tuggas-ihjäl-av-större-fisk-döden alt. genom svält eller sjukdom eller för det mesta som en kombination. Fiske och jakt varken minskar eller ökar den totala lidandet om man nu tycker att det är en intressant parameter.
Människor som drunknar -och sedan räddats- brukar prata om att hjärnan börjar hallucinera vid syrebrist. Torde vara något liknande hos fiskar så jag vet inte om döden är så hemsk som du vill utmåla den som.
Djurrättare borde istället fokusera på symboliken kring mänsklig jakt och fiske, alltså som ett beteende som vidhåller gränser mellan djur och människor. Djur är okej att döda men människor absolut förbjudet, typ.
Det verkar som du inte ser något moraliskt problem i att döda andra djur? Jag tror inte att andra djur bara bryr sig om att inte lida, utan att även de har ett starkt intresse av att leva. Att då döda dem i förtid är enligt mig fel. Man kan inte rättfärdiga dödandet av någon med att den skulle dö senare ändå.
Sen enbart gällande frågan om mängden lidande var det nåt jag inte hade tänkt på, jag ska försöka kolla igenom lite frågor som dök upp i huvudet.
Sen är det kanske just den där tydliga gränsen mellan människor och andra djur som jag försöker ifrågasätta, ibland genom att kräva samma behandling av djur som människor även om jag inte är helt övertygad om att det är det optimala. Jag tror dock att det är viktigt att göra på det sättet för att få folk att förstå själva grunden i budskapet, att vi inte har rätt att bry oss mindre om andra djur, om man har ett någorlunda tydligt budskap och inte vecklar in det i massa möjliga undantag eller skillnader.
Ronnie har en poäng, men den är kanske inte så bra som han tror.
Låt oss säga att det gör lika ont att bli uppäten av en annan fisk som att bli uppfiskad/krossad/kvävd i ett nät. I så fall är det totala lidandet över tid lika stort i naturen som på grund av mänskligt fiske. Rent utilitaristiskt sett alltså.
Men varje fisk som dödas innebär också en utilitaristisk förlust av framtida goda livsupplevelser. Det måste ur utilitaristisk synvinkel alltid vara bättre om en fisk lever två år istället för bara ett år.
Till skillnad från lantbruksdjuren kan vi dock inte anta att fiskarna automatiskt ersätts med nya djur som kompenserar för denna lyckoförlust.
Alltså kommer vi alltid att misslyckas med att maximera lyckan om vi fortsätter äta fiskar (och andra vilda djur) eftersom detta håller populationerna mindre än de annars skulle vara.
(Sedan kanske jag inte tycker att det är den bästa moraliska teorin, men det är en annan sak. Utilitarister bör i alla fall inte äta fiskar.)
Intressant.
Jag tänker snarare att vi kan anta att fiskarna ersätts, men inte på ett positivt sätt.
Eftersom fiskarna dödas i förtid jämfört med hur länge de annars skulle ha levt, måste de om inte antalet fiskar ständigt ska minska hela tiden ersättas av nya fiskar. Om antalet fiskar hela tiden minskar leder det till lidande för andra varelser på grund av stora störningar i ekosystemet, men om de ersätts innebär det att det totalt sett blir fler som dör på ett plågsamt sätt.
Låt oss säga att det finns ett hav där det alltid är en miljon fiskar, och de har en medellivslängd på ca 3 år. Om man då börjar döda alla vid två års ålder, men samtidigt ser till att det alltid är en miljon fiskar, då innebär det att det under en tioårsperiod blir fler fiskar som dödas.
Den utilitaristiska idén om utbytbarhet gäller väl bara om dödandet sker smärtfritt, och det gör det uppenbarligen inte här.
Eller har jag fel? Någon som kan mer om biologi? Som jag förstår det finns det två möjliga konsekvenser av fisket, utfiskning eller en ökad cirkulation av fiskar som dödas plågsamt.
Jag tror att du har helt rätt. Ingen av de båda möjligheterna tycks vara optimal enligt den klassiska utilitarismens krav.
Att lämna havens invånare i fred verkar vara en mycket bättre lösning än dessa alternativ. (En teoretisk tredje möjlighet är förstås att vi skulle kunna ingripa för att minska lidandet för alla inblandade genom att drastiskt förändra ekosystemen och arterna i grunden. Men det är nog inte att tillråda i dagsläget (om det någonsin blir möjligt).
Skicka en kommentar