Människans språkförmåga inte unik

Jag läste i tidningen i morse att amerikanske forskare har upptäckt att människan inte är det enda djur som förstår grammatik. Även starar har förmågan att förstå olika ”ord” beroende på hur de kombineras i ”meningar”. Psykologen Timothy Gentner och hans forskarlag vid University of California har tränat elva starar i att förstå skillnaden i olika sätt att kombinera stararnas naturliga läten. Studien publiceras idag i tidskriften ”Nature”.

Stararna ska efter ett tag ha blivit väldigt bra på att förstå olika sätt att bygga upp ”meningar”, och kunde även förstå mycket långa strofer. Forskarna tror inte att detta är speciellt för starar och människor, utan misstänker att många andra djur även har en grammatisk förmåga. Forskarna tror inte det finns en klar gräns mellan människors och andra djurs språkförmåga, utan skriver att:

”sannolikt är [det] klokare att betrakta artskillnaderna som kvantitativa snarare än kvalitativa”.

En av de förklaringar till varför människan ska var berättigad till speciellt hänsyn är att vi har ett språk. Men det är ju nu uppenbart att en stare har högre språkförmåga än ett litet barn, och då finns det ingen grund för att bry sig mer om människor på grund av språket. Men sen är ju såklart språkförmågan lika irrelevant som förut när det gäller frågan hur mycket hänsyn vi ska ta till en individ. Man måste inte kunna grammatik för att ha känslor och intressen, stararna led lika mycket av att plågas redan innan vi visste detta och de är fortfarande lika intresserade av att leva.

En annan väldigt intressant sak var hur tidningsartikeln inleddes, efter en kort ingress skrev Roland Johansson/TT:

”Det är inte första gången som vår självbild får sig en törn av det här slaget. Nästan allt det vi en gång trodde var unikt för oss människor – redskap, kultur, mimik – har med tiden hittats hos andra djurarter.
Hela tiden har dock vår språkförmåga funnits kvar som en trygg, säker och ointaglig bastion.”

Det är för mig uppenbart hur de flesta försöker hitta skillnader mellan människor och andra djur som kan berättiga vårt utnyttjande av andra djur. När ska folk fatta att människan inte är så väldans unik? Vi har en del speciella egenskaper, men i grunden är vi ett djur bland andra med samma intresse av att leva och må bra.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta artikeln på nätet, utan bara i pappersversionen. Om någon stöter på artikeln (eller någon annan artikel i ämnet) får man gärna skicka länken till mig eller posta den som en kommentar.