Boktips: De goda djuren

1982 gavs barnboken " De goda djuren: en bildberättelse för barn" ut, skriven av Horst Tuuloskorpi. Boken är en bilderbok om hur vi får alla djurprodukter vi äter, och visar väldigt tydligt hur det går till med slakten av många djur. Den inleds med bilder på en katt som jagar en mus, och texten "Människan och katten är två djur, som gärna äter andra djur". Boken består även i fortsättningen av bilder som antingen visar djuren som gulliga eller visar upp dem som individer, eller helt sakligt visar exakt hur de dödas samt på slutprodukter som korvar och hamburgare, allt blandat med beskrivande texter. Ett av uppslagen ser ut så här:

"Om vi ska kunna äta en gris måste den dödas och delas i mindre bitar. Det jobbet görs av arbetarna på slakteriet.
Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod."

Jag tycker att det är en riktigt bra bok, den beskriver vad som händer utan krussiduller, och är väldigt ärlig med uppenbara sanningar som folk ofta vill glömma bort i dagens samhälle (som till exempel att djuren måste dödas för att kunna ätas). Författaren skrev enligt vad jag förstått boken som en upplysningsbok, och den verkar vara skriven i en anda av att alla ska veta hur vi får vår mat, att djur dödas och att det inte är nåt konstigt med det.

En väldigt intressant sak är att det här boken gavs ut som en barnbok i början av åttiotalet, men när jag visar den för vuxna människor idag blir de extremt shockade både av innehållet och det faktum att den skrivits för barn. Kanske säger det nåt om hur relationerna till djur förändrats den senaste tiden.

Boken är definitivt läsvärd och ger många tankar, själv kan jag inte riktigt veta vad jag ska dra för slutsatser utifrån den.. Jag hittade mitt exemplar på universitetsbiblioteket i Norrköping, och jag har sett att den finns på ett antal andra bibliotek också.

OT: Idag åker jag till Härjedalen för att åka snowboard... Äntligen!

Mer om aggressivitet

I mitt förra inlägg pratade jag om aggressivitet och om att vi inte kan nå en person som känner sig attackerad. Jag funderar dock på vad som uppfattas som aggressivt. Samma ord kan ju ofta sägas på många olika sätt, och kanske är sättet man säger det viktigare än vad man faktiskt säger.

Aggressivitet i musiken?
Synthpop-bandet Universal Poplab har gjort en djurrättslåt som heter "Vampire in you". Texten är rätt så rättframt skriven, och borde kunna ses som stötande av vissa. Låten anspelar på att köttätare är blodtörstiga vampyrer, och innehåller textstycken som:

Slice it up, and dig in
Let the funeral begin
From the cage, to the plate
There's blood on your hands

Den här texten innehåller samma fras som jag nämnde i förra inlägget som ett väldigt dåligt exempel på slagord: "Blod på dina händer". Trots att texten är långt ifrån blyg av sig känns det inte som om man borde känna sig attackerad av att lyssna på låten eftersom den är packeterad i snäll och harmlös synthpop.

Lyssna gärna på låten här, och kom sedan tillbaks och skriv en kommentar om hur du uppfattade den. Är det här en låt som folk känner sig attackerade av om de lyssnar på texten eller gör musiken att den känns "ofarlig" att lyssna på?

Antispeciesistisk konst

Veronica Ibarra är en konstnär som gör antispeciesistisk konst. Det tycker jag är ett väldigt spännande sätt att göra aktivism på, och jag hoppas att fler än jag tycker om de här bilderna. Ett projekt hon har gjort är att fotografera söta små leksasdjur på tallrikar och andra ställen där vi annars bara ser djuren som mat. Här är en bild som jag tycker är väldigt bra, men det finns ännu fler här.



Det finns även andra projekt, mest fotografier och animeringar, på hennes sida www.veronicaibarra.com.

Jag gillar Nathalia Edenmont

Konstnären Nathalia Edenmont har blivit väldigt uppmärksammad för sina fotografier av döda djur. Många har reagerat väldigt negativt på hennes arbete. Djurrättsaktivister har gjort gemensam sak med nazister och den djurutnyttjande allmänheten i kritiken mot henne. Men varför blir folk så upprörda? Ur ett djurrättsperspektiv är det ju självklart hemskt att hon dödat djur och använt dem som material i sin konst, men är det mer hemskt än att döda djur och använda dem som material i sin kost?


Man skulle kunna uppröras mer av att använda djur i konsten eftersom det skulle kunna bidra till att cementera synen på djur som saker tillgänliga för våra önskemål. Men här har det ju totalt motsatt effekt. Edenmont synliggör den attityd som finns i samhället, allmänheten blir upprörd och hon kritiserar då deras dubbelmoral. När konsten debatterats i media har hon varit väldigt tydlig i sitt budskap, det är dubbelmoral att inte acceptera hennes konst samtidigt som man själv använder döda djur för nöjes skull.

"De säger att det är okej att avliva djur för att äta, men inte okej att betrakta på en tavla."

"Jag förstår att människor som bryr sig om djur blir provocerade av det jag gör. Men ofta blir det dubbelmoral. De som kritiserar mig är oftast inte vegetarianer, de har skinnfåtöljer hemma, skor och väskor av läder och använder smink som är testat på djur. Men det är ju också döda djur. Jag dödar en kyckling och äter den och så blir huvud och ögon kvar. Vad gör man med det? Kastar bort det?"

"Men om dom aldrig förklarat för sina barn var kycklingklubban eller köttbullarna kommer ifrån så är det inte mitt problem." [om att oroliga föräldrar undrat över hur de ska kunna förklara konsten för sina barn]

"Vad är bakgrunden till att du använder djur?
– Det är samma bakgrund som hos dig, lika mycket i mitt liv som i ditt. Det finns på matbordet och som husdjur och så vidare och det är inget speciellt med det.

Det är starka kontraster?
– Har du tänkt på de kontrasterna när du äter middag med gott vin på en restaurang, vad som hänt innan. Nu kanske du kan göra det, säger Nathalia Edenmont."

Ärlig djurutnyttjare som tvingar andra att se verkligheten
Nathalia Edenmont är en speciesist som utnyttjar djur för nöjes skull, och det tycker jag självklart inte om. Men hon är i alla fall ärlig och konsekvent, och hon visar för allmänheten att de precis som henne utnyttjar djur för triviala syften. Det ska hon ha respekt för.

Visst är det upprörande att hon dödat djuren, men det är bara småsaker jämfört med vad de allra flesta människor runt omkring oss gör. Det riktigt upprörande är just samhällets dubbelmoral. Den djurkonsumerande allmänheten gör samma sak som Edenmont varje dag, men utan att reagera på det. Hon visar upp för samhället vad deras attityder egentligen går ut på, och det blir folk upprörda över. Jag tycker att vi borde använda denna möjlighet för att kritisera allmänheten istället för att hacka på en konstnär som inte är så mycket värre än medelsvensson.

Djurrättsrörelsens agerande
Djurrättsrörelsen har framförallt lagt ner sin energi i den här frågan på att kritisera Edenmont (till och med PeTA reste hit och lät en aktivist protestera dygnet runt utanför galleriet). Genom att tillsammans med den köttätande allmänheten protestera mot Nathalia erkänner vi att det hon gör på något sätt skulle vara värre än det alla gör. Varför gör vi inte som Nathalia och frågar de som upprörs över hennes arbete vad de åt till middag igår? Många upprörs över att hon dödade djur för nåt så onödigt som konst. Är det inte ett gyllene läge att fråga folk om de är motståndare till allt onödigt dödande av djur?

Nathalia för fram djurrättens argument, men kommer med en annan slutsats. Då tycker jag att vi borde stödja hennes argument men visa upp en annan slutsats, det tror jag skulle göra betydligt större skillnad än att vara populistisk och kritisera henne.

Nathalia Edenmont ställs just nu ut på utställningen "AnimalWorld" på Borås konstmuseum, det var en artikel om henne igår i Sundsvalls Tidning.

Bästa djurrättsbilden?

Jag skrev för ett tag sedan om hur tag tycker att bra djurrättsbilder bör se ut. Jag tror inte på att visa de hemska bilder där djur plågas så mycket som möjligt som vi i djurrättsrörelsen oftast använder. De bilderna riskerar, precis som annan djurskyddslig propaganda, att ge sken av att det är just de hemska förhållandena som är problemet, och att allt skulle vara ok om det faktiskt var som i bregottreklamen. Lär mer i min förra bildanalys.

När jag surfade runt igår kom jag in på fotografen och djurrättsaktivisten Hendrik Zeitlers hemsida och hittade den här bilden:


Det är troligtvis den bästa djurrättsbilden jag har sett. Bilden lyfter verkligen fram kon som en individ, ljussättningen lyfter verkligen fram det vi ser som kons ansikte. Samtidigt som man tydligt ser individen ser man tydligt att hon är en utnyttjad individ. Gallret och banden runt halsen fängslar henne, och id-brickan i örat symboliserar hur hon reduceras till en produkt.

Bilden ingår i en serie kallad "de utvalda" bestående av porträttbilder av kor. Man kan se fler av Hendriks bilder på www.hendrikzeitler.com (klicka på "de utvalda").