07 december 2006

Boktips: De goda djuren

1982 gavs barnboken " De goda djuren: en bildberättelse för barn" ut, skriven av Horst Tuuloskorpi. Boken är en bilderbok om hur vi får alla djurprodukter vi äter, och visar väldigt tydligt hur det går till med slakten av många djur. Den inleds med bilder på en katt som jagar en mus, och texten "Människan och katten är två djur, som gärna äter andra djur". Boken består även i fortsättningen av bilder som antingen visar djuren som gulliga eller visar upp dem som individer, eller helt sakligt visar exakt hur de dödas samt på slutprodukter som korvar och hamburgare, allt blandat med beskrivande texter. Ett av uppslagen ser ut så här:



"Om vi ska kunna äta en gris måste den dödas och delas i mindre bitar. Det jobbet görs av arbetarna på slakteriet.
Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod."

Jag tycker att det är en riktigt bra bok, den beskriver vad som händer utan krussiduller, och är väldigt ärlig med uppenbara sanningar som folk ofta vill glömma bort i dagens samhälle (som till exempel att djuren måste dödas för att kunna ätas). Författaren skrev enligt vad jag förstått boken som en upplysningsbok, och den verkar vara skriven i en anda av att alla ska veta hur vi får vår mat, att djur dödas och att det inte är nåt konstigt med det.

En väldigt intressant sak är att det här boken gavs ut som en barnbok i början av åttiotalet, men när jag visar den för vuxna människor idag blir de extremt shockade både av innehållet och det faktum att den skrivits för barn. Kanske säger det nåt om hur relationerna till djur förändrats den senaste tiden.

Boken är definitivt läsvärd och ger många tankar, själv kan jag inte riktigt veta vad jag ska dra för slutsatser utifrån den.. Jag hittade mitt exemplar på universitetsbiblioteket i Norrköping, och jag har sett att den finns på ett antal andra bibliotek också.

OT: Idag åker jag till Härjedalen för att åka snowboard... Äntligen!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag skulle gissa att De goda djuren också kan ge oss en känsla för hur 70- och tidiga 80-talet faktiskt hade en väldigt stark tro på det dokumentära.

Under den här tiden gjordes ju ganska många barnfotoböcker med berättelser från diktaturer och svältkatastrofer osv.

Man tänkte nog helt enkelt att sanningen var "god" även om den var hemsk att se.