Jag har flyttat
Nu har jag flyttat. Jag är Östergötland trogen, men min nya hemstad är Linköping. Min lokala matbutik har väldigt bra veganutbud, så jag ska nog kunna trivas...
Jag ska kolla in djurrättsgrupperna här och se var jag kan engagera mig, men jag fortsätter såklart med mitt övriga engagemang. Snart ser vi nog en väldigt bra djurrättshemsida på svenska med tillhörande organisation, det kommer blir riktigt spännande att sätta igång med utåtriktat arbete i en organisation som står bakom mina strategiska idéer.
Det kommer nog dessutom ett "riktigt" blogginlägg snart. Jag hittade en gammal bild från när jag var liten som jag tänkte skriva lite ifrån...
6 kommentarer:
På tal om det som varit:
För inte alls så länge sedan befann sig en vegan hos mig. Vid middagsbordet kom (samtalet surprise surprise) in på djurrättsscenen.
I samband med det fick jag höra om en person som var från en stad som slutar på köping, som hamnade i juridiskt trångomål p.g.a. direktaktioner och bar kjol.
Jag tror att du är bekant med den här personen, och jag undrar om du vet om dem fortfarande bär kjol emellanåt, och om inte, i så fall om du vet hur argumentationen ser ut för att man ska sluta göra det.
Haha, världen är rätt liten ibland.
Jag skulle tro att den där personen är jag. Fram till 2005 brukade jag bära väldigt utmärkande kläder, bland annat kjolar och klänningar. På den tiden var jag inblandad i väldigt många olika politiska rörelser och hade en massa principer baserad på varje idé. En sådan var bland annat att motverka könsnormerna genom att bryta mot dem. I allmänhet så hade jag nog en attityd som byggde på att jag försökte vara så onormal som möjligt, alla normer som fanns skulle brytas mot. Det var jag och mina alternativkompisar mot de "vanliga" människorna. Så tänker jag inte idag.
Det började med tron att folk inte tar en på lika stort allvar om man står ut alltför mycket, och att min alternativstil var ett hinder i min djurrättskamp. Det har jag också fått bekräftat sedan jag återanpassat mig till många normer. Folk lyssnar mer på vad jag har att säga om djurrätt, de kan identifiera sig med mig och jag måste inte börja ett möte med någon med att bearbeta deras intryck av min alternativa klädstil utan kan istället vara annorlunda genom mitt djurrättsliga ställningstagande.
Om man tillämpar antispeciesismen innebär det då att jag borde följa samhällets genusnormer i den mån det krävs för att göra djurrättsarbetet mer effektivt. Den effekt mina handlingar har för ickemänniskor är helt enkelt så mycket större än den effekt den har på människor.
Genom att klä mig bortanför könsnormerna skulle jag på min höjd kunna bidra till att ett par personer känner sig mindre begränsade av könsnormerna, och därmed bidra en aning till ett mer jämställt samhälle med alla konsekvenser som det får. Men säg att det bara är en person som tar till sig mitt budskap och blir vegetarian, som inte skulle göra det annars på grund av att klädde mig konstigt. Då har jag troligtvis bidragit till att tusentals individer slipper utnyttjas, och det är betydligt viktigare en den effekt jag skulle kunna uppnå med kjol.
Med tiden har det också inneburit en förändring i min attityd, jag tycker numera att de kläder jag har nu är betydligt snyggare än de gamla (för att undvika kognitiv dissonans?), jag känner större samhörighet med de "vanliga" människorna (och har därmed troligtvis större möjlighet att påverka dem) osv.
Djurrättsrörelsen har ett problem av att folk inte känner samhörighet med oss och den starka normativitet som finns inom stora delar av djurrättsrörelsen. Den tar uttryck i politiska normer (som att man bör vara vänster, att man bör vara radikalfeminist, att man ska ogilla israel, att man ska ogilla multinationella företag och globaliseringen mm) men också i sociala och utseendemässiga normer (om man samlar ett gäng slumpmässiga djurrättare och ställer dem bredvid ett gäng slumpmässiga ickedjurrättare är det nog rätt lätt att känna igen vilken som är vilken). Dessa normer känns viktigare för mig att utmana än de könsnormer som finns i samhället i stort, eftersom de påverkar betydligt fler (och oftast på betydliga viktigare sätt).
Därför tycker jag det är bra om djurrättare undviker att klä sig på utmärkande sätt eller på andra sätt störa folks uppmärksamhet mot djurrätten. Framförallt gäller detta under djurrättsaktiviteter, men om man trivs med det i vanliga livet också tror jag att det är minst lika positivt (eftersom en stor del av aktivismen görs i ens vardagliga sociala liv).
Vad menar du med normativitet och kognitiv dissonans?
anonymous:
Hmm, lite svårt att definiera normativitet. Det har ju med normer att göra, i många (alla?) kulturer finns det förutom bestämda regler även mer outtalade regler som säger hur du ska bete dig och som upprätthålls genom sociala sanktioner.. När det finns ett mer sammanhängande system av normer, eller kanske när man pratar om det som fenomen, tror jag man kan kalla det normativitet. Det används ofta som ett negativt begrepp av de som använder det, och brukar innebära ett ifrågasättande av de berörda normerna.
Kognitiv dissonans är ett socialpsykologisk teori av Leon Festinger. Enligt denna teori mår vi dåligt när olika delar av våra kognitioner/attityder står i motsats till varandra. Om jag till exempel tycker att det är bra att jag bär mer "normala" kläder och dessutom gör det samtidigt som jag egentligen känner att de är rätt fula (som jag gjorde i början) så har jag valet att antingen anpassa mitt beteende och mina tankar till mina känslor kring de kläderna, eller så får jag anpassa mina känslor så att jag faktiskt tycker om det jag gör och tycker att jag borde göra..
Hoppas jag förklarade det någorlunda bra.
Tack för ditt svar, du är väldig pedagogisk!
Tack för ditt svar, du är väldig pedagogisk
Skicka en kommentar