Jag har ju pratat en hel del om djurskydd, och kritiserat djurrättsrörelsen för att vara djurskyddslig. Det finns dock ett begrepp som jag inte nämnt tidigare men som jag tycker är bra att känna till i den diskussionen, nämligen ”new welfarism” (eller djurskyddslig djurrätt som jag kallar det på svenska).
Djurskydd kan man ju kort sammanfatta som att man strävar efter att djur som används av människan inte ska utsättas för onödigt lidande. Själva utnyttjandet, dödandet eller diskrimineringen mot andra djur ifrågasätts dock inte. Djurrätt å andra sidan ifrågasätter själva utnyttjandet av djur, ofta även dödandet, och framförallt diskrimineringen mot djur och den speciesistiska synen i samhället. Djurrättare strävar efter att sudda ut den absoluta moraliska skiljelinjen mellan människor och andra djur, och kräver att andra djurs intressen ska vara lika viktiga som människors.
Djurrättsrörelsens mål är rätt långsiktiga. Ingen förväntar sig att vi kommer uppnå dem under de närmaste årtiondena. Det är därför vanligt att djurrättsaktivister, på grund av strategiska och/eller moraliska ståndpunkter, under tiden försöker förbättra förhållandena som djur utsätts för under och arbetar mer djurskyddsligt. För detta har Gary L. Francione, en amerikansk professor i juridik och djurrättsaktivist, myntat begreppet ”new welfarism”. New welfarism går ut på att man har ett djursrättsligt mål, men använder djurskyddsliga medel i väntan på att målet ska uppnås. Djurrätt i teorin – men djurskydd i praktiken.
Tydliga exempel på den djurskyddsliga djurrätten är till exempel djurrättsrörelsen arbete mot hönsburar, foie gras, långa djurtransporter eller för små utrymmen för olika djur och till exempel lobbyarbetet för en djurskyddsmyndighet. Dessa krav/kampanjer skulle alla kunna göras av en ren djurskyddsorganisation, det enda som visar allmänheten att det är kampanjer från djurrättsaktivister är organisationsnamn som ”Djurens Rätt” eller ”Djurrättsalliansen”.
Det finns dock en rad mindre tydliga exempel. Jag menar att det även är djurskyddsligt att använda en djurskyddslig argumentation, även om man har ett djurrättsligt krav eller propagerar för avveckling av djurförtrycket. Detta görs nästan jämt, då djurrättsgrupper försöker få folk på sin sida genom att framförallt berätta om hur djur utnyttjas och visar hemska bilder som ska visa hur hemskt djuren har det. När vi lyfter upp sättet djur utnyttjas på, och inte det faktum att de utnyttjas, förstås det av den djurskyddsliga allmänheten som att det faktiskt är de dåliga förhållandena som är problemet. Deras respons blir då självklart att förhållandena måste förändras, och genomförs det kan de känna sig lite bekvämare i sin djurförtryckande livsstil. Det är viktigt att veta att det som vi upplever som djurrättsligt ofta kan uppfattas som djurskyddsligt av allmänheten.
Birgitta Carlson besökte djurrättskursen jag gick förra året och pratade om djurrätt och djurskydd. Jag minns att hon hade en tabell där hon visade skillnaderna mellan de två. De två första raderna handlade om djurs rätt att bete sig naturligt och att inte utsättas för onödigt lidande, och där höll både djurrätts- och djurskyddsrörelsen med. Den tredje raden handlade om det moraliska i att döda ett djur, och det var enligt henne skillnaden mellan djurskydd och djurrätt. Att djurrätt inte accepterar dödandet av djur medan djurskydd gör det. Jag är dock övertygad om att det finns betydligt större skillnader, att det faktiskt är två helt olika ideologier.
Djurrätts- och djurskyddsaktivister menar väldigt olika saker när de pratar om onödigt lidande. För en djurrättare är allt lidande som djur utsätts för i produktionen av onödiga produkter som t ex kött onödigt, medan en djurskyddare menar att det nödvändiga lidandet är det som krävs för att [till ett rimligt pris] producera de djurprodukter de flesta vill ha. Djurskyddsideologin utgår från att djur kan användas för mänskliga syften, medan djurrättsrörelsen ifrågasätter det. Djurskydd används som det främsta förvaret för djurutnyttjande, och som det främsta motargumentet mot djurrätt. Jag ser de därför som två motsatta ideologier, inte som olika radikala varianter av samma sak, och djurskyddet är troligtvis djurrättens största fiende.
Med tanke på motsättningen mellan djurskydd och djurrätt är den djurskyddsliga djurrätten en paradox som blir svår att försvara. Vi kan inte bara vänta på att djurens frigörelse ska komma och försöka förbättra djurens förhållanden under tiden, vi måste få allmänheten att lämna den speciesistiska attityden för att det ska hända och då riskerar en djurskyddslig approach att försena det hela. Ur en moralisk synvinkel har vi ingen rätt att bry oss mer om de djur som lever idag än de vi vet kommer leva i morgon. Om vi då försämrar våra möjligheter att få folk djurrättsliga offrar vi framtida djur för att marginellt gynna de djur som lever nu.
För att vi ska kunna övertyga folk om att bli djurrättare måste vi prata om djurrätt, inte om djurskyddslig djurrätt. Genom att diskutera speciesismen lyfter vi själva kärnfrågan i djuretiken, och efter att ha hört det ett tag kan människor förstå och ta till sig ett sådant budskap. Framförallt har vi möjlighet att nå ungdomar som växer upp i ett samhälle där det är djurutnyttjandet, och inte sättet djur utnyttjas på, som kritiseras. Med djurskyddslig djurrätt tror jag att vi bara kan uppnå småsaker på lång sikt, det är genom att ifrågasätta speciesismen som vi kan bidra till verklig förändring.
