Kastrering av minigrisar

Djurens Rätt kampanjar för ett förbud mot att kastrera grisar utan bedövning, ett tydligt exempel på hur djurrättsrörelsen ofta ägnar sig åt djurskydd (läs varför jag tror det är fel här). Men de som verkligen tar priset för missriktad aktivism i kastreringsfrågan måste ändå vara Skandinaviska Minigrisföreningen (SMiF) som nyligen lämnade in en protestlista mot obedövad kastrering av minigrisar (en mindre form av grisar som ofta lever som husdjur tillsammans med människor).

I en artikel om proteslistan skriver Aftonbladet:

"Problemet, enligt SMiF, är att minigrisen fortfarande går under benämningen svin.
[...]
– Vi tycker det är hemskt att minigrisuppfödarna kan luta sig mot lagen som gäller svin. De skulle kunna utföra kastreringarna ordentligt och få betalt för sina utgifter i stället, säger Anna Forsberg för SMiF."

Jag undrar hur de tänker. Upplever minigrisarna kastreringen på något annorlunda sätt än grisarna i köttindustrin, eller varför skulle det vara värre att kastrera en minigris utan bedövning? Och vad är det för fel på svin?

För mig blir det här bara ett tydligt exempel på den antropocentriska speciesistiska rangordningen av olika djur. Ju närme/mer lik ett djur är till oss människor, desto högre status får det. När nu vissa grisar har kommit närmre människor genom att de tagits som husdjur anses deras intressen viktigare, och de skulle då förtjäna ett visst skydd som andra grisar inte får.

En gris är en gris, oavsett om den bor i en människobostad eller en lagård, och jag är övertygad om att en gris i lantbruket lider lika mycket av kastrering som en minigris. Om SMiF menade allvar med sin (djurskyddsliga) omsorg för grisar borde de arbeta för att alla grisar ska slippa kastrering utan bedövning, istället för att nedvärdera andra grisars intresse för att gynna deras prioriterade grupp.