Mer om aggressivitet

I mitt förra inlägg pratade jag om aggressivitet och om att vi inte kan nå en person som känner sig attackerad. Jag funderar dock på vad som uppfattas som aggressivt. Samma ord kan ju ofta sägas på många olika sätt, och kanske är sättet man säger det viktigare än vad man faktiskt säger.

Aggressivitet i musiken?
Synthpop-bandet Universal Poplab har gjort en djurrättslåt som heter "Vampire in you". Texten är rätt så rättframt skriven, och borde kunna ses som stötande av vissa. Låten anspelar på att köttätare är blodtörstiga vampyrer, och innehåller textstycken som:

Slice it up, and dig in
Let the funeral begin
From the cage, to the plate
There's blood on your hands

Den här texten innehåller samma fras som jag nämnde i förra inlägget som ett väldigt dåligt exempel på slagord: "Blod på dina händer". Trots att texten är långt ifrån blyg av sig känns det inte som om man borde känna sig attackerad av att lyssna på låten eftersom den är packeterad i snäll och harmlös synthpop.

Lyssna gärna på låten här, och kom sedan tillbaks och skriv en kommentar om hur du uppfattade den. Är det här en låt som folk känner sig attackerade av om de lyssnar på texten eller gör musiken att den känns "ofarlig" att lyssna på?

Om aggressivitet

Förutsatt att djurrättsengagemanget inte bara går ut på att göra sig av med sin ilska, utan faktiskt har som mål att förändra nåt för djuren, så är det viktigt att fundera på hur man försöker påverka andra och hur de uppfattar en själv. Nåt jag rätt ofta stöter på i djurrättsrörelsen och som jag inte är så förtjust i är en rätt så aggressiv attityd. Ibland är det inte heller en avsiktlig aggressivitet men som ändå resulterar i att åhörarna känner sig attackerade.

Ett skräckexempel är en SHAC-demonstration jag var på utanför Amsterdam då det huvudsakliga slagordet som skreks mot anställda (på ett företag som samarbetar med HLS) var "Blod, blod, blod på era händer!". Djurrättsalliansens demonstration i 14 juni var säkert inte tänkt att vara aggressiv, men jag tror att den uppfattades som det av många passerande (framförallt på grund av att de passerade i mitten med demonstranter på båda sidor som skrek slagord mot dem).

Varför ett problem?
Problemet med att vara eller verka aggressiv är ju inte att vi inte har nån rätt att vara arga, det vore snarare konstigt om vi inte kände för att skrika att alla är dumma ibland. Det handlar helt enkelt om att vi måste göra ett bra intryck och hjälpa folk att ta till sig vårt budskap för att vi ska kunna hjälpa djuren så effektivt som möjligt. Den naturliga reaktionen när man känner sig attackerad är inte att ge efter och säga "Ja du ha helt rätt, jag är en skitstövel". Den naturliga reaktionen på att bli attackerad är att försvara sig (eller fly därifrån), och en person som är upptagen med att försvara sig själv och sin ståndpunkt är sällan särskilt öppen för nya idéer.

Neutrala situationer
För att inte få folk att känna sig attackerade är det nog fler saker man ska tänka på än att inte skrika "mördare" rakt upp i ansiktet på dem. En bra regel tror jag kan vara att försöka prata med folk i neutrala situationer. Om man försöker prata med någon som just har eller just planerar att köpa det du protesterar emot har man fångat den i en situation då du attackerar just den personens val. Om man instället pratar med dem i en neutral situation behöver den inte känna sig personligt attackerat utan man kan prata i mer allmäna ordalag och låta den andra själv dra de personliga slutsatserna.

Svar om ekonomiska styrmedel

Malte Lindstam skrev idag ett gästinlägg här på bloggen om att arbeta för ekonomiska styrmedel som ska främja djuren genom att göra det billigare att äta vegetariskt än animalier. Inspirationen kommer från miljörörelsen som fokuserar mycket på att göra miljövänliga alternativ billigare. Jag tror att vi generellt inte ska arbeta för till exempel köttskatt (eller vad för sorts styrmedel man nu skulle kunna använda), i alla fall inte än på många år. Jag har framförallt tre orsaker till att vara skeptisk:

Är det verkligen pengarna som styr?
Jag tror att pengar inte styr vår konsumtion av animalier lika mycket som den styr hur miljövänliga vi är. När det gäller drivmedel för bilar fungerar de i stort sett lika bra för konsumenten, det är tillgängligheten och priset som avgör. När det gäller vegetarianism innebär det dock en reell förändring som påverkar mer än plånboken. Folk som är vana vid att äta animalisk är nog beredda att betala lite mer för sin köttbit än för ett vegetariskt alternativ, precis som många åker bil av bekvämlighet trots att cykeln eller kollektivtrafiken kan vara ett fullgott och billigare alternativ. Jag tror att det skulle göra väldigt liten skillnad.

Kan vi skapa några kraftfulla styrmedel?
Jag tror inte vi har säkert stora möjligheter att införa några ekonomiska styrmedel. Det finns ett samförstånd i samhället om att miljön måste skyddas, och det är möjligt för politikerna att införa miljöskyddande styrmedel till en viss gräns utan att förlora allmänhetens stöd. Det finns dock inte ett samförstånd om att vi inte ska utnyttja djur, så det skulle vara i stort sett omöjligt i dagens samhälle att försöka införa ekonomiska styrmedel som försöker få folk att äta mer vegetariskt för djurens skull.

För att ha någon möjlighet att lyckas skulle man därför tvingas fokusera helt på hälso- eller miljöargumenten för vegetarianism, och de har ju en rad negativa konsekvenser som jag har skrivit om tidigare. Dessutom skulle det inte bli styrmedel som generellt främjar vegetabilier framför animalier eftersom det inte alltid är nyttigare eller mer miljövänligt med vegetarisk mat (det beror ju på vad man äter och hur det framställts). Till exempel är det nog en stor risk att rött kött skulle anses värre än kyckling- och fiskkött, vilket skulle leda till ännu fler dödade och utnyttjade djur. Jag tror inte att vi har möjlighet att införa några ekonomiska styrmedel utan att använda argument som förstör för djuren på lång sikt.

Hur påverkar det på lång sikt?
Malte tog själv upp att ekonomin kan göra större skillnad på kort sikt, men inte komma lika långt i slutändan som om man fokuserar på att förändra folks attityder. Jag ser också en relativt stor skillnad mellan miljörörelsen och djurrättsrörelsen när det gäller hur långsiktig man bör vara. När det gäller djurförtrycket är det helt obegränsat, vi föder hela tiden upp nya djur att utnyttja och det kommer fortsätta så länge något utifrån får slut på det. När det gäller miljöförstörelsen är det dock inte ett obegränsat problem, om vi låter det fortsätta en viss tid kommer det ha gått så långt att vi inte kan göra nåt åt det. Miljörörelsen är därför tvungna att vara så pass kortsiktiga att de kan skydda det som skyddas kan, medan djurrättsrörelsen kan förvänta sig att djurutnyttjandet kommer fortsätta och vi måste därför ta lika stor hänsyn till de som lever nu som de som kommer leva om hundra år.

Jag är övetygad om att det krävs en attitydförändring för att komma åt djurförtrycket i längden. Det kan visserligen vara enklare att förändra sina attityder om man redan tagit några steg i rätt riktning på grund av andra orsaker, men i det här fallet tror jag att den positiva effekten skulle bli liten och vi skulle vara tvungna att använda argument som motsäger den attitydförändring vi eftersträvar.

Främja de vegetariska alternativen
Ett betydligt bättre och viktigare sätt att göra det enklare för folk att äta vegetariskt tror jag är att öka tillgängligheten för de vegetariska produkter som finna och uppmuntra framställandet av nya. Om det finns vegetariska produkter i de flesta butiker och man inte behöver anstränga sig för att äta vegetariskt kommer det nog göra väldigt stor skillnad. Det är därför väldigt bra att Djurens Rätt planerar att använda sitt sparkapital till att investera i företag som bidrar till ett bättre vegetariskt utbud. Som privatperson kan man också göra skillnad genom att fråga efter vegetariska produkter i olika butiker samt uppmuntra när de väl skaffar det genom att köpa dem.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

Snart börjar min kurs och jag kommer nog in i en vardag där bloggandet tar lite större del än vad det gjort den senaste tiden. Men jag låter ett gästinlägg inleda vad jag hoppas kan bli den nya säsongen. Den här gången är det Malte Lindstam som funderar över om vi skall inspireras av miljörörelsen och arbeta hårdare för ekonomiska styrmedel. Om du också vill bidra med ett gästinlägg får du gärna maila mig.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

Ett möjligt sätt att minska animaliekonsumtionen är att arbeta för ekonomiska styrmedel på livsmedel, t ex höga skatter på animalieprodukter och momsbefrielse av grönsaker och frukt.

Det finns en tydlig parallell till miljöfrågan, där miljörörelsen lägger väldigt mycket krut på ekonomiska styrmedel. Vad jag förstår är resonemanget att det är betydligt enklare att få folk, företag och myndigheter att bete sig miljövänligt om det gynnar dem ekonomiskt jämfört med att förändra deras attityder. Jag tänker att strategin har varit lyckad genom att en stor miljövinst har nåtts genom att många lever mer miljövänligt p g a styrmedlena.

Den fara jag främst ser är att när attitydförändring nedprioriteras till förmån för kamp för ekonomiska styrmedel kan miljörörelsen inte nå det viktiga målet att folk lever miljövänligare även då det inte gynnar dem själva. Möjligen kan det betyda att folk lever mer miljövänligt på kort sikt p g a denna strategi men inte lika miljövänligt på lång sikt som de hade gjort om attitydförändring hade prioriterats.

Det kan ju dock vara så att ekonomiska styrmedel är ett effektivt sätt att förändra attityder också. Om någon t ex köper en etanolbil p g a ekonomin kanske den tar till sig miljöargument på ett annat sätt i fortsättningen.

Jag funderar på om ekonomiska styrmedel kan vara en del i en antispeciesistisk djurrättsstrategi? Spontant tänker jag mig en viktig skillnad mot miljöfrågan; att ge upp kött/animaliekonsumtion upplevs som en större uppoffring av de flesta än att leva miljövänligt. Det tänker jag i så fall är en anledning att vara skeptiskt till kamp för ekonomiska styrmedel i djurrättssyfte eftersom det om det upplevs som en större uppoffring krävs ett djupare politiskt/etiskt ställningstagande.

Hur tänker ni?

Malte Lindstam