Antispeciesistisk konst
Veronica Ibarra är en konstnär som gör antispeciesistisk konst. Det tycker jag är ett väldigt spännande sätt att göra aktivism på, och jag hoppas att fler än jag tycker om de här bilderna. Ett projekt hon har gjort är att fotografera söta små leksasdjur på tallrikar och andra ställen där vi annars bara ser djuren som mat. Här är en bild som jag tycker är väldigt bra, men det finns ännu fler här.
Det finns även andra projekt, mest fotografier och animeringar, på hennes sida www.veronicaibarra.com.
6 kommentarer:
ja, det var vackra bilder. hemska men tankeväckande. jag har blivit mer och mer övertygad om att vi måste använda oss mer av positiva budskap och bilder, än alla dessa hemska bilder (slaktbilder tex). visst, alla är olika, och det beror på vilket sammanhang man är i; på vissa biter sådana bilder bra, men alltför många ryggar tillbaka. och då når man inte fram med budskapet. undrar om man kunde använda hennes bilder i nån kampanj?
den du länkade var den bästa. de andra ser bara ut som leksaker, men eftersom det var riktiga bestick på kycklingbilden gjorde det den bäst.
Jag har gjort ett väldigt enkelt litet bildspel på min sida.
Vore intressant att höra om du har någon synpunkt på den.
http://spaces.msn.com/bonzite/
Erica: Jag håller med. Jag vet inte om man får använda dem, jag känner inte konstnären.
Fanny: Jag tror att de andra bilderna kan vara effektfulla de också. De ser snälla ut eftersom det är leksaker, men samtidigt ser man djuren i galna situationer kopplade till mat (jag tycker till exempel att bilderna på grisen i matkorgen eller kon i muggen är väldigt effektfulla).
Irene: Jag har tittat igenom det mesta av ditt bildspel tror jag. Tyvärr förstår jag inte riktigt syftet med vissa av bilderna, är det tänkt att vara djurrättsbilder eller är det blandat med annat också? Några av bilderna tror jag kan sända ut ett rätt djurskyddsligt budskap (som till exempel den skadade hunden eller hönsen utan fjädrar), jag tror nog att folk framförallt reagerar på abnormaliteterna då och glömmer bort det "normala" utnyttjandet av djur. Bilden med en liten hundvalp i ett korv-/hamburgerbröd var schysst dock ..
Tack för dina synpunkter.
Jag lade upp bilderna efter en liten teori jag har ang. hur vi rent mentalt fungerar. Det här paradoxala med att vi 'kopplar på' all vår empati och medkänsla i vissa lägen - för att i en annan situation inte "Se" något överhuvudtaget....('kopplar bort empatin').
Syftet:"Lura" åskådaren att "Se" allt (inte koppla bort empatin per automatik).... OSV OSV OSV :)
Den är alltså inte tänkt för Intellektet - utan för Känslan...
Irene:
Det låter som en schysst teori, du får gärna förklara mer. Är tanken att blanda "snälla" bilder på söta djur där man inte stängar av empatin och så smyga in några "hemska" bilder på djur som utnyttjas utan att betraktaren hinner stänga av empatin?
Och även om den är riktad till känslan och inte intellektet, vad får betraktaren för känsla? Jag tror att det framförallt är känslan som är problemet med den djurskyddsliga strategin. Folk som har en djurskyddsideologi (nästan alla människor, iaf i Sverige) tror jag reagerar starkt känslomässigt när djur utsätts för hemskheter, men känslan de får är nog oftast att just det är hemskt och att de måste protestera mot det så att de kan fortsätta känna sig nöjda med sin animaliekonsumtion. Jag tror absolut vi måste använda känslor i vår argumentation, men vi måste nog analysera dem för att få folk att känna "rätt" saker.
Skicka en kommentar