Analys av "Peacable Kingdom", "The Witness" och "Earthlings"

Här kommer en analys av tre djurrättsdokumentärer skriven av Malte Lindstam. Om du också vill bidra med något till den här bloggen får du gärna skriva till mig.

Filmer kan vara ett bra sätt att få folk att reflektera, känna och kanske byta åsikt. Jag har sett tre seriösa (påkostade) djurrättsdokumentärer som jag här analyserar utifrån ett antispeciesistiskt perspektiv. Filmerna jag har sett är:

Peaceable Kingdom - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
1 hr 9 min 27 sec - Jul 30, 2004

The Witness - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
43 min 43 sec

tribeofheart.org

Earthlings
Shaun Monson
1 hr 35 min 28 sec
isawearthlings.com

Alla dessa filmer finns att se online på video.google.com (sök på titeln).

The Witness
”The Witness” handlar om Eddie Lama, en medelålders man i byggbranchen som engagerar sig för djurrätt. Intervjubilder på honom varvas med bilder på djur som plågas och på Eddies kampanjande mot päls. Det känns som att bilderna som visas är tänkta att vara så hemska och grymma som möjligt, och en stor del av bilderna kommer från pälsjakt med fällor.

Filmen tar upp vegetarianism men det finns ett starkt fokus på päls. Vi får se bilder från modevisningar kombinerat med djurplågeribilderna. Troligen är det främsta syftet med filmen att få folk att ta avstånd från päls. Jag är dock mycket orolig att det sker till priset av att folk ser päls som en avart från annat utnyttjande av djur och inte fås att reflektera kring djurs moraliska status.

Att filmen skildrar andra former av utnyttjande av djur kan kanske motverka denna effekt? Jag är mycket tveksam eftersom den skildring som görs går ut på att visa grymhet mot djur, och inte på att visa djur som individer som förtjänar en respekt de inte får. Folk tar avstånd från det grymma utan att tänka över själva utnyttjandet av djur. Djurutnyttjarna kan lätt hävda att det som visas är missförhållanden och inte strukturella fel och folket kan fortsätta att äta djur.


Earthlings
”Earthlings” börjar väldigt lovande. En mångfald av djur (även fiskar) skildras med ansiktsbilder, samtidigt som berättarrösten förklarar de djuretiska tankarna. Efter denna inledning följer en över en timma lång kavalkad av bilder på djur som plågas för olika mänskliga ändamål. Bilderna är överlag väldigt hemska, och många av dem består av människors sadistiska grymhet mot djur. Filmen avslutas med djuretiska ord, dock kombinerat med hälso- och miljöargument för veganism.

Den stora mängden hemska bilder i denna film tror jag får väldigt många människor som ser den att inte orka se mer. Risken är att de blockeras och inte fås att reflektera. Ett ännu större problem är dock risken att de fås att reflektera, men på ”fel” sätt. T ex förstärker dessa bilder på människor som plågar djur bilden att djurförtrycket beror på enstaka personers grymhet, och inte som djurrättsrörelsen menar att det beror på att hela samhället godkänner det. När folket tänker så kan de kräva bättre ”djurskydd” men fortsätta äta djur

Peacable Kingdom
”Peaceable Kingdom” skiljer sig radikalt från de två andra filmerna. Den skildrar främst några aktivister som har ett djurhem, dit de tar övergivna lantbruksdjur. Djurhemmet får besök av barnfamiljer som får träffa djuren och höra på en föreläsning om djuretik. Aktivisterna bakom djurhemmet, några besökare samt några f d bönder intervjuas om djuretiska frågor. Det blandas med ett väldigt stort antal bilder på djurs ansikten, och bilder som skildrar deras önskningar att t ex äta. Det visas också bilder där djur utnyttjas, men de är färre, mindre grymma och visar mer ofta djurens ansikten.

Jag grät när jag såg denna film. Den utmärkta skildringen av djur som individer, kombinerat med bilderna på förtrycket och människornas hoppingivande tankar väckte starka känslor. Jag tror den här filmen är lämplig att visa även för icke-djurrättare (till skillnad från de andra två). De får se människor som visar en enorm medkänsla för djurs lidande, och som samtidigt för fram tankar om att vi inte får utnyttja dem, även om det sker ”humant”. De får lite kunskap om det förtryck djur utsätts för för mänskliga syften. Men det viktigaste av allt är kanske att de får se djur som kännande individer samtidigt som de får höra de djuretiska tankarna.

En stor nackdel med filmen är att den inte nämner eller visar en enda bild på fiskar. De djuretiska resonemangen tycker jag också är lite konstiga ibland, t ex när det tas upp att grisar är så smarta att de kan lära sig sitta, precis som en hund, som en anledning att ge dem hänsyn.

Filmen är 1 timme och 9 min lång, och därför olämplig att göra egna filmvisningar på offentliga platser med, eller använda på korta skolbesök. Men dess längd lämpar sig bra på t ex en filmfestival! Om tillfälle ges för ett längre skolbesök tror jag också mycket på att visa denna film.