Vad är poängen med internt arbete

Jag försöker ju diskutera med andra djurrättsaktivister om strategier och aktivism, och en vanlig reaktion är en fientlighet mot interna diskussioner. Ska vi lägga nån energi på internt arbete inom djurrättsrörelsen, eller är det bara den utåtriktade aktivismen som spelar roll?

Intern aktivism = förberedelser för den utåtriktade aktivismen
Jag ser på internt arbete som förberedelser inför den utåtriktade aktivismen. Självklart är det det utåtriktade arbetet och resultatet av det som är det viktiga, men för att uppnå dessa resultat måste vi förbereda oss. Förberedelser utan att man genomför nåt i slutändan är självklart meningslöst, men väldigt intensiv aktivism utan tillräckliga förberedelser riskerar att bli lika meningslöst eftersom man inte kan uppnå samma resultat.

Om man ska ha en flygbladsutdelning måste man förbereda sig genom att skapa flygbladen, och för att kunna skapa flygbladen och ge dem så bra effekt som möjligt måste man diskutera sina strategier och hur man vill föra ut sitt budskap. Allt detta är förberedelser, och jag tror de är väldigt viktiga. En annan form av intern aktivism är peppande eller utbildande aktiviteter, som båda syftar till att förbättra rörelsens resultat. De flesta av dessa former av intern aktivism är relativt omtyckta, man får väldigt cred om man arrangerar ett populärt läger för djurrättsaktivister. Samtidigt kritiserar folk mig ibland med motiveringen att jag borde arbeta utåtriktat istället för internt. Om man menar att det finns något generellt problem med internt arbete borde man väl också vara skeptiskt till interna läger eller möten?

För att den utåtriktade aktivismen ska vara så meningsfull som möjligt måste vi förbereda oss, och en del av den förberedelsen är interna diskussioner kring strategier. Så om någon aktivist kommer med strategiska åsikter, argumentera emot själva sakfrågan eller gör nåt annat mer meningsfullt än att avfärda det som internt och därmed meningslöst.