Djurskydd kan aldrig hota djurutnyttjandet

Aftonbladets matskribent Karin Ahlborg skriver idag en krönika som tydligt visar var djurskyddares prioriteringar ligger. Undertiteln lyder "Hönsen finns för en sak: de ska ätas", och ingressen lyder:

"Jag är för bra djuromsorg.
Absolut!
Men jag är också för bra matomsorg.
Och ibland går det inte ihop."

Krönikan handlar om ägg och den förhöjda risk för salmonella det innebär att låta höns gå utomhus. Och eftersom matomsorg enligt Ahlborg är viktigare än djuromsorg borde hönorna låsas in.

Onödigt lidande
Jag ser denna krönika som en ovanligt ärlig reflektion över hur djurskyddstanken fungerar; gärna trevliga liv för djuren, men bara om det inte står i vägen för våra intressen. När djurskyddare pratar om onödigt lidande är det också människans godtyckliga intressen som är mallen för det nödvändiga. Att det är onödigt att äta kött och därmed utsätta djur för lidande är inte ett godtagbart argument i djurskyddsvärlden, utan kycklingarnas extrema lidande ses som nödvändigt eftersom vi inte skulle kunna producera billigt kött utan det.

Det passar också ihop med den nya djurskyddslagen i Storbrittanien som enligt DN är "den mest omfattande på nästan 100 år" (det är för övrigt väldigt lustigt att de kallar den för djurrättslagstiftning, men det är kanske inte så konstigt). Om denna lagstiftning är så omfattande eller revolutionerande kan man ju tänka sig att de nämner nåt om livsmedelsindustrin. I artikeln nämns dock bara regler kring husdjur, något som inte hotar några gemensamma mänskliga intressen.

Jag tror följaktligen inte på att arbeta för djurskyddsreformer som ett sätt att sakta förbjuda djurutnyttjandet. Om jag har rätt är det inte möjligt att få igenom lagstiftning som hotar våra materiella intressen utan en djurrättslig övertygelse i samhället.