Svar från Alexandra

I mitt inlägg från igår skrev jag om några tankar jag fått efter att ha läst Alexandra Leijonhufvuds presentation på Djurens Rätts hemsida. Jag skickade också ett mail till henne med ett par frågor jag var intresserad av. Jag fick nyss hennes svar, och delar gärna med mig av det till er (jag har kursiverat mina frågor). Jag tackar också Alexandra för att hon tog sig tid att svara på mina frågor, det var intressant att läsa.

Hej Alvin!

Här följer mina svar på dina frågor som du skickade mig igår.
Jag har klippt in dem nedanför respektive fråga.

Hur ska motsättningarna överbryggas? Tror du att vi kan uppnå ett strategiskt och etiskt konsensus som alla nuvarande aktiva medlemmar kan ställa sig bakom, eller handlar det om att trycka bort de meningsskiljaktigheter som finns?

Svar: Motsättningar och meningsskiljaktigheter kommer alltid att finnas i en större organisation som Djurens Rätt. Men: - Ja, min förhoppning är att vi ska lyckas arbeta oss fram till ett konsensus som de flesta kan känna sig bekväma med, förstå och ställa sig bakom. Jag upplever det som att många idag inte fullt ut känner sig välkomna, sedda, respekterade och hörda.

Därför vill jag försöka få oss så eniga som möjligt eftersom djuren vinner mest på en enad front av djurrättsaktivister. Vare sig du är ultra radikal eller mera djurskyddslig i ditt tänkande och ditt handlande, så har vi mer gemensamt och fler gemensamma nämnare än vad vi har med ”de andra”. Jag vill att Djurens Rätt ska fortsätta vara en bred djurrättsrörelse där alla är välkomna oavsett vart du än befinner dig på djurskydds-/djurrättsskalan.

Att avlägsna eller trycka undan meningsskiljaktigheter är ingen långsiktigt bra lösning och inget jag heller förespråkar. Jag vill att vi ska fortsätta ha en öppenhet inom organisationen och där alla får utrymme och är välkomna att ventilera sina synpunkter och idéer. Exakt hur detta ska genomföras har jag i dagsläget inget färdigt svar på. Jag önskar att även tillvägagångssättet ska komma underifrån. Jag har ingen ambition att vara den allsmäktige eller en allvetare som står för alla svaren. Utan jag vill försöka främja kreativiteten och dynamiken inom organisationen. Detta kan framstå som ett flyktigt uttalande men är svårt att konkret beskriva. Även om det finns oräkneliga modeller och metoder för detta. Det är snarare något som jag måste bevisa genom mitt agerande och förhållningssätt. Jag vill heller inte stå med en färdig manual eftersom mitt motto är: Ju fler kockar desto bättre soppa. Jag är övertygad om att det kommer att utkristalliseras tids nog. En idé som jag dock har och som jag vill få provad, är att vi startar Djurens Rätts Tankesmedja.

Vilka är våra externa motståndare?

Svar: Till skillnad mot dig så anser jag att vi har många motståndare. Jag resonerar nämligen inte så filosofiskt runt begreppet motståndare, utan ser det mer ur ett renodlat strategiskt perspektiv. Hur når vi dem som inte tycker som vi och hur lyckas vi förändra deras ståndpunkter, förhållningssätt och uppfattningar? Våra motståndare återfinns inom många branscher, organisationer och områden i samhället. Som exempel på vilka jag anser tillhör våra motståndare är bland annat företag som återfinns inom detalj- och livsmedelshandeln; likaså dessa företags leverantörer och/eller producenter. Jag vill i detta forum och här och nu undvika att utpeka någon eller något vid namn.

Vidare har jag fått intrycket att du främst är intresserad av och vill arbeta med organisatoriska frågor. Du har heller inte varit en särskilt offentlig person tidigare (om jag söker på ditt namn hittar jag en tidningsartikel där du nämns). Hur ser du på ordförandens roll som offentlig företrädare för Djurens Rätt? Är det en roll du tror du kommer kunna hantera?

Svar: Det stämmer, jag vill främst arbeta med det som jag är bäst på eftersom jag tror att föreningen och djuren vinner mest på det. Samtidigt har jag personligen utvecklats mycket sedan jag tog mina första stapplande steg in på Animalen-butiken på Drottninggatan i Stockholm för över tjugo år sedan. Jag vill också fortsätta att utvecklas eftersom det är en drivkraft inom mig att aldrig stagnera. Som person är jag nyfiken och kunskapstörstande. Jag är också så pass galen att jag gillar att ge mig ut på minerat område, med andra ord så behöver jag utmaningar i mitt liv för att trivas. Det kan vara allt från att tillverka något som jag behöver men som inte finns på marknaden eller att göra något som jag tidigare inte har gjort.

Den tidningsartikel som du refererar till rör en yngre namne. Jag skulle aldrig ställa upp på en fotografering där ett djur exploateras bara för mitt högsta nöjes skull. Så du kan inte i modern tid/internet hitta mig i någon tidning.

Du har också rätt i att jag är en doldis även fast jag har varit gift med en offentlig person, läs kändis. Men det är preskriberat nu och tillhör stenåldern:-) Doldisheten har varit helt självvald av mig både när det gäller ovanstående historiska händelse men också då det gäller mitt djurrättsengagemang. Jag har aldrig haft något behov av att synas eller höras, utan det har för mig måst finnas en mening eller var ett medel för något specifikt syfte – som nu om jag blir vald till förbundsordförande.

Jag väljer nu att träda ut i rampljuset på egna ben och för ett gott syfte. Det är en del i min utveckling. För djurens skull kan jag idag tänka mig att gå långt och verkligen låta mig exploateras, om så behövs. Då det begav sig hade jag inga problem med att hantera journalister. De fick snällt göra som jag ville och jag gick inte med på deras villkor. Visst behöver jag mediaträning och lära mig retorik. Det senare har jag redan börjat åtgärda genom att jag har anmält mig till några retorikkurser på högskolor. Två är sommarkurser och båda har jag kommit in på. Så nu ska jag bara bestämma mig för vilken jag ska gå på min semester.

Du avslutar din presentation med följande:
"Jag har en vegansk livsstil men jag kallar mig för vegetarian, eftersom det händer att jag äter livsmedel som innehåller mejeri- eller äggprodukter. Vår son äter vegansk kost på dagis och hemma."

Under vilka förutsättningar äter du mejeri- eller äggprodukter, och varför? Ser du några möjliga problem med att förespråka Djurens Rätts veganbudskap och samtidigt själv konsumera djurprodukter?

Svar: Lättast är om jag ger dig ett exempel på förhållanden som gör att jag äter vegetariskt ibland. För en tid sedan var jag inbjuden till en pensionerad kollega på middag tillsammans med mina dåvarande kollegor. Margot – som värdinnan heter- hade gjort allt för att vi alla skulle trivas och få den mat som vi har som preferens. Hon hade ansträngt sig, ringt och diskuterat med mig förslag på olika menyer, som skulle passa mig men samtidigt påminna om det som de övriga skulle bli bjudna på. Det blev dock ingen av de ursprungliga menyerna som hon bjöd på. Det blev hemgjorda fyllda smördegsknytten. Mina knytten innehöll stekt svamp i soyagräddsås medan de övriga åt knytten med oxfilé i vanlig gräddsås. Jag kunde ha valt att peta bort all smördeg och bara äta fyllningen men jag ansåg det inte tillräckligt befogat. Vi hade en lättsam stämning runt bordet, där jag ytterligare en gång fick argumentera för min livsstil och mina uppfattningar. Ganska tjatigt kan man ju tycka, men, men så funkar det.

Att äta veganskt eller vegetariskt är ofta ett livsstilsval som bottnar i en ideologisk övertygelse om att det är fel att utnyttja djur. Så är det i mitt fall och det är också ett sätt för mig att utöva min konsumentmakt. Jag väljer det jag konsumerar utifrån ett etiskt perspektiv. Min veganska livsstil började för tio år sedan med att jag först slutade köpa skinnskor och skärp, sen slutade jag med de olika textilier som kommer från djur, därefter började jag titta på vad mina icke-djurtestade kemtekniska produkter innehöll och slutade köpa de som innehöll restprodukter från djur. Sist började jag successivt att lägga om min kost till vegansk och detta började jag med så sent som för ca fem år sedan.

Men fortfarande händer det att min dåliga karaktär tar överhand och jag kan frossa i t ex mjölkglass eller tar mig en bit ko-, får- eller getost. Jag liknar det med när jag tar mig en cigarett eller en prilla trots att jag varken är rökare eller snusare (nikotinsnus) längre. Jag ser det som en styrka att kunna erkänna min karaktärssvaghet, något som de flesta säkert känner igen sig i fast man inte talar så öppet om det.

Jag ser det också som en styrka att föreningen skulle ha en förespråkare som vet vad det innebär och vilka - som man ibland kan se det – svårigheter som finns, uppoffringar man måste göra och vilken karaktär man faktiskt måste ha, för att undvika att vara delaktig i djurförtryck. Det är lätt när intellektet har övertaget men
när hin själv tittar fram – så gäller det att stå emot. Jag har inga problem med att förespråka en vegansk livsstil – eftersom jag själv tror på och förstår grundtanken och budskapet.

Mvh

:-)alexandra