Rekord i hönsfritagning

För ett par år sedan tyckte jag att civil olydnad var ett bra och viktigt sätt att arbeta på med djurrättsfrågan, och jag var bland annat med om en hönsfritagning då vi "stal" 120 hönor. Vår aktion var fram tills igår var det svenska rekordet, men nu har en grupp ur DBF gjort en ännu större fritagning och utropat sig som svenska mästare.

Men nu är det dags att ta tillbaks rekordet, enligt Per-Anders Svärds statistik leder fyra personers äggvägran till att fler hönor slipper utnyttjas. Per-Anders, jag och två till, sen har vi ett nytt rekord.. :)

Per-Anders inlägg är rätt humoristiskt, men handlar ändå om en viktig poäng; att det bara är genom att övertyga allämnheten om att sluta utnyttja djur som vi kan rädda fler än några enstaka.

Bloggen, Djurens Rätt och 5,080 dollar

Jag hade lite problem med min besöksräknare efter att jag gjort om bloggen till "nya blogger", och det dröjde rätt länge innan jag fick energi att fixa igång den igen. Jag har därför två månaders lucka i besöksstatistiken. Nu har det fungerat i tio dagar och jag har redan haft lika många besökare som jag vanligtvis har haft en hel månad det senaste året (ca 400 besök och 600 sidvisningar). Mitt besökarantal har alltså antingen gått upp igen (det var som högst de första månaderna då jag skrev väldigt regelbundet, men sjönk sen till ovanstående nivå där det låg relativt konstant), eller så har det bara varit tillfälligt på grund av mina skriverier om riksstämman. Det märks väl hursomhelst den kommande veckan om den höga nivån håller i sig.

Att mitt besökarantal påverkas av Djurens Rätt känns rätt uppenbart, speciellt då jag tittar på den senaste veckans statistik. Som ni kan se på grafen nedan Har jag haft 30-40 besökare större delen av veckan, dock med en tydlig nedgång under helgen. Det är inte ett mönster jag känner igen, utan den enda slutsatsen jag kan dra är att en någorlunda stor del av mina läsare är aktiva i Djurens Rätt som inte hade tillgång till internet under helgen (med viss möjlighet att de är centerungdomar eller miljöpartister eller tillhör någon annan förening som hade stämma/kongress/whatever under långhelgen).


En annan trivial, men något intressant, upptäckt jag gjort är en tjänst som värderar olika bloggar baserat på hur de länkas till och vad det kan ge i pengar. Jag testade med min sida och tydligen ska antispeciesism.blogspot.com vara värd 5 080 dollar och 86 cent. Om någon vet hur jag kan inkassera de pengarna är det bara att säga till, eller vill du kanske köpa den? Om du är snabb kan du få den för $4,999...

Jag roade mig också med att testa lite andra djurrättsrelaterade bloggar. Det verkar som man borde bli engelsktalande professor, hahlvkändis eller kanske väldigt matintresserad för att tjäna de stora pengarna:
garyfrancione.blogspot.com $44,598.66 (Gary Francione, juridikproffessor och djurrättsförfattare)
veganvrak.blogspot.com $21,452.52 (Matblogg av en Sara)
vegankrubb.se $18,065.28 (Matblogg av en Björn)
nordicdervish.wordpress.com $15,807.12 (Nima Daryamadj, schysst kolumnist)
antispeciesism.blogspot.com $5,080.86 (den här borde ni känna till)
djuretik.nu $564,54 (Jonas Norberg)
djurensratt.blogspot.com $0.00 (Djurens Rätts personal)
jagarandreas.blogspot.com $0.00 (Andreas Månsson)

Delmål, inspirerande eller vilseledande

Kommentar lagd till i efterhand: Jag förenklade lite väl mycket i den här texten, och formulerade lite klumpigt. Läs gärna kommentarerna som förtydligar och diskuterar lite extra.

Vi i djurrättsrörelsen kämpar ju för ett väldigt avlägset mål, ingen förväntar sig att det ska gå snabbt att avskaffa ett av världshistoriens största förtryck. Därför bygger vi ofta upp delmål och firar småsegrar på vägen för att hålla inspirationen uppe. Vad vi väljer för mål varierar, det kan t ex vara att få ett visst företag att stänga eller att få till en ny djurskyddslig föreskrift eller lag.

Delmål kan vilseleda
Delmål är viktiga, tyvärr är väl vi människor alltför beroende av att se snabb förändring för att vi ska kunna inspireras av ett mål vi kanske inte ens uppnår under vår livstid. Delmål kan dock samtidigt vara ett problem, just eftersom vi ofta bryr oss mer om dem än om långsiktiga mål (som ju trots allt är de allra viktigaste). Det blir lätt att vi väljer delmål utan att verkligen fundera om de leder oss närmare vårt slutgiltiga mål.

Antal djur som dödas
Jag tänkte ta upp ett par delmål som jag finner inspirerande och som jag tror leder oss närmare slutmålet. Vårt mål är att inga djur ska utnyttjas. Genom att mäta våra framgångar i antal djur som inte utnyttjas, istället för om vi fått till någon lag, fokuserar vi på det som kommer leda oss framåt: Avvecklingen av djurutnyttjandet. En regelbunden och detaljerad statistik över antalet djur som utnyttjas kan därför inte bara användas för propaganda, det är också viktigt för oss att se hur vi lyckas. Det är därför väldigt glädjande att Djurens Rätts stämma beslutade att de ska ta fram information om antalet fiskar som dödas i Sverige (de djur vi utnyttjar flest av har vi ingen statistik över hur utbrett utnyttjandet är).

Antal veganer/vegetarianer
En övervägande del av djurutnyttjandet sker på grund av vår efterfrågan på animalisk mat, och andelen vegetarianer är därför viktigt för hur många djur som utnyttjas. Dessutom kan antalet vegetarianer av olika slag fungera som en indikator av hur starkt djurrättsbudskapet är i samhället, eftersom de flesta djurrättare är vegosar. Det är därför värdefullt att Djurens Rätt beslutat att också ta fram statistik över antalet vegetarianer/veganer, och dessutom har som uttalat mål att det ska finnas en mätbar ökning av antalet veganer/vegetarianer i Sverige om fem år.

Seger för djuren
Genom att fokusera på den faktiska minskningen av djurutnyttjandet tillsammans med djurrättens utbredning i samhället (framförallt genom mätning av antalet vegosar, men gärna också genom attitydsundersökningar i samhället) fokuserar vi på de saker som faktiskt leder mot djurutnyttjandets avveckling. Dessutom påminns vi om att djurrättsliga strategier inte bara leder till framgångar i framtiden utan också ger konkreta resultat på någorlunda kort sikt. Jag blir har säkert fått ett par personer att bli vego och därmed räddat ett par tusen liv. Det är vad jag kallar riktiga "segrar"!

Är alla djurprodukter lika fel?

Jag skrev för ett tag sedan om vilken djurprodukt som dödar flest, och om att olika djurprodukter faktiskt är olika dåliga. Vissa reagerar på om man säger att några djurprodukter är bättre än andra och tolkar det som att man tycker att de är ok. Det är inte rätt att äta rött kött enbart för man dödar färre jämfört med om man ätit fiskkött, däremot är det mindre fel att äta rött kött än fiskkött (läs varför här: Den värsta djurprodukten?)

Bara för att man har passerat gränsen för vad som är fel (i det här fallet plågat och dödat ett djur för en onödig produkt), innebär inte det att det inte spelar någon roll vad man gör mer. Det är bättre att släppa ut ett kilo miljögifter än att släppa ut ett ton, och det är bättre att slå någon en gång än att göra det många gånger. Att det finns grader i helvetet tycker jag är ganska uppenbart, frågan är vad vi kan lära oss av dem.

Det påverkar absolut vad man bör välja om man vill sluta med vissa djurprodukter. Det är inte helt ovanligt med ”vegetarianer” som äter fisk eller kyckling. Det är ur en djuretisk synvinkel bland det sämsta man kan göra. Om man ersätter rött kött (som i jämförelse dödar rätt få individer) med en ökad konsumtion av kycklingar eller fiskar leder det till en radikal ökning av antalet djur som utnyttjas.

Dock baserar kanske de flesta inte sitt matval på hur mycket djur utnyttjats för att producera deras käk, så det här är framförallt något vi djurrättsaktivister borde bry oss om när vi väljer strategier. Vi borde vara medvetna om att vi ökar djurutnyttjandet om vi uppmuntrar demivegetarianism. Därför tror jag att det är viktigt att vi ger fiskar ökad uppmärksamhet i vårt material, och blir mer tydliga att det är helt oförståeligt (från ett djuretiskt perspektiv) att äta fisk (eller kyckling) men inte annat kött. Eventuellt kan man även försöka få folk att sluta med de värsta produkterna först (jag är dock inte säker på hur strategiskt det skulle vara, kommentera gärna).

Den värsta djurprodukten?

Jag skrev igår om hur många djur som egentligen dödas av människan, och hur vi ofta glömmer bort fiskar när vi tänker på djur som utnyttjas. Men om man ser på olika djurprodukter, vilken är den mest djurovänliga produkt man kan hitta? Alltså den som utsätter flest djur för mest lidande och död.

Min teori är den här: Brisling i tomatsås

Det är en liten burk, men ändå innehåller den 5 stycken döda djur. Brisling är ett annat namn för skarpsill, fiskarten som vi enligt fiskeriverket dödar ca 4 miljarder av varje år här i Sverige. En skarpsill väger ca 20 gram, och burken innehåller 106 gram, vilket då borde innebära att ca 5 skarpsillar har dödats för att fylla den. Som jämförelse kan man påpeka att man skulle behöva äta över 400 kilo griskött för att äta upp lika många grisar . Såvitt jag vet är det den djurprodukt som dödar flest kännande varelser.
Frågan jag ställer mig: finns det någon produkt som är ännu värre?

PS. I den här uträkningen har jag enbart räknat med dem som dödats direkt för en produkt. För många djurprodukter dödas ännu fler, till exempel genom att användas som foder till djuren, som oönskad fångst som sedan kastas överbord eller genom att deras levnadsmiljö förstörs. I en jämförelse i hur omoralisk en produkt är är det ju även relevant hur mycket de utsatta har lidit, men jag skulle inte tro att det ändrar om resultatet nåt nämnvärt (fiskarna är så otroligt många fler och utsätts för väldigt mycket lidande vid dödandet). Jag har också bara räknat med de djur som vi säkert kan säga har känslor (vilket såvitt jag har förstått ska vara ryggradsdjur och bläckfiskar), det finns även andra djur som vi säkerligen dödar fler av men som vi inte är säkra på om de har känslor eller inte. Det skulle vara väldigt intressant att jämföra även de siffrorna, men det är ett för stort projekt för den här gången.

Hur många djur dödas egentligen?

Man brukar säga att antalet djur som dödas i Sverige varje år för matproduktionen är ca 80 miljoner. Ca 70 miljoner av dem är kycklingar, ca 6 miljoner värphöns och ca 3 miljoner är grisar. Dessa djur är dock bara en bråkdel av de djur som dödas varje år. Slaktstatistiken omfattar nämligen bara djur som lever på land, medan den riktigt stora slakten sker ute på haven. Varje år dödas ett par hundra ton fiskar på svenska vatten. Fiskar räknas i vikt, inte i antal, vilket är ett tydligt tecken på hur avpersonifierade de är i dagens samhälle.

Den verkliga siffran är mycket större än 80 miljoner, det har jag gissat länge. Men när jag skrev till fiskeriverket för några månader sedan fick jag en smärre chock. Jag bad dem om en uppskattning av hur många fiskar som dödas, och fick tillbaks en uppskattning på några av de vanliga arterna baserad på vikt och en genomsnittlig vikt per individ. Bara skarpsill, en mycket liten fisk, dödar vi enligt den uträkningen ca 4 miljarder av varje år. Alltså 4000000000 skarpsillar, om man räknar med alla andra arter blir det säkerligen ett par miljarder till.

Det är inte bara hemskt att det är så många som dödas, det är också hemskt att de är så negligerade av djurrättsrörelsen och av samhället i stort. Det finns en massa vegetarianer som äter fisk (vilket är ungefär lika logiskt som att vara vegetarian men äta gris), men det är ändå inte något som vi i djurrättsrörelsen brukar ifrågasätta. Tvärtom så bidrar vi nog tyvärr ofta till fiskarnas lägre status genom att bara ha bilder på landlevande djur i vårt material, prata mer om de landlevande djuren och genom att använda statistik som att det är 80 miljoner som dödas i Sverige varje år när det egentligen är så väldigt mycket mer. Jag förstår att det är smidigt att använda den siffran eftersom den är rätt exakt, men den är tyvärr direkt missvisande och speciesistisk. När jag pratar om djurrätt säger jag istället att vi varje år dödar ett par miljarder djur i Sverige.

Jag skulle väldigt gärna se en mer detaljerad uträkning av hur många djur som utnyttjas. Det borde vara fiskeriverkets ansvar att se till att det finns information om antalet fiskar som dödas i svenskt fiskevatten varje år.

Antalet djur som dödas är inte bara viktigt att veta för propagandasyften, det är troligtvis också det bästa sättet att mäta djurrättsrörelsens framgångar.