Politiker om djurskydd och djurrätt

Malte Lindstam bidrar här med en till artikel, den här gången om hur politikerna ser på skillnaden mellan djurskydd och djurrätt.

Politikernas svar på skillnaden mellan djurrätt och djurskydd.

Djurskyddet Sverige har på hemsidan ställt denna fråga till riksdagspartierna:

"Gör partiet skillnad på djurrätt och djurskydd? Hur skulle ni definiera begreppen?"

Svaren är de väntade. De borgerliga säger uttryckligen att de är för djurskydd men mot djurrätt. Jag fastnar dock vid mp:s Åsa Domeijs svar som lyder såhär:

”Jag tror inte att vi har tagit någon partisynpunkt. Vi pratar om djurrätt men vi har inte den gamla traditionella synen på djurrätt där man inte anser att djur får nyttjas. Jag tycker att begreppen har närmat sig varandra. Vi säger ofta djurrätt när vi också menar djurskydd. Djuren har rättigheter. Människan tar hand om djuren och de ska inte vara rättslösa.”

Andra meningen är verkligen klarspråk. De ”vi” som ofta säger djurrätt men menar djurskydd tänker jag dels är mp själva (delvis djurrättslig retorik men djurskyddspolitik i praktiken). Det är dock också djurrättsrörelsen, när vi som representanter för djurrättsorganisationer arbetar med djurskyddsfrågor (eller ”djurskyddsliga djurrättsfrågor”). Jag tänker att hon har rätt i att begreppen har närmat sig varandra, i betydelsen att djurrätt så ofta betyder djurskydd, att djurrättsdiskussionen sällan tas upp. Det är i så fall en negativ utveckling, eftersom djurrättsdiskussionen måste föras för att på allvar förändra för djuren.

Malte Lindstam

Miljöpartiet, sluta luras!

Miljöpartiet är såvitt jag vet det enda etablerade parti som säger sig kämpa för djurrätt. Men det finns inget i deras politik, eller ens i deras ideologi, som tyder på att de skulle vara ett djurrättsligt parti. Man kan börja med att titta på det de använder för att förklara sin grundsyn, de tre solidariteterna:

solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
solidaritet med kommande generationer
solidaritet med världens alla människor

Två av solidariteterna handlar om människor; de som lever nu och de som lever i framtiden. Den tredje handlar om ”djur och natur”. Dels är det väldigt speciesistiskt att särskilja människan från andra djur och anse att människan skulle vara speciellt berättigade till solidaritet. Dels begår de det vanliga speciesistiska misstaget av att klumpa ihop djuren med resten av naturen. Det verkar som om de ickemänskliga djuren framförallt är en del sin art eller det ekologiska systemet, och inte främst individer. Första meningen i stycket om ”Djurens Rättigheter” i deras partiprogram säger:

Djur har ett egenvärde och varje art har rätt att leva för sin egen skull oavsett dess värde för andra.

Det verkar vara arten som kollektiv, och inte djuren som individer, som har rätt att leva för sin egen skull. När det gäller individerna ska de enligt partiprogrammet istället ha rätt att bete sig naturligt och inte utsättas för lidande, och att pälsfarmer, trånga burar och långa transporter därför måste avvecklas. Partiprogrammet säger också att: "Sverige har en av världens bästa djurskyddslagar". Är det någon mer än jag som tycker att det låter precis likadant som allt annat djurskyddssnack?

Djurrätt handlar om att vara antispeciesist, att vilja avskaffa utnyttjandet av ickemänskliga djur och ett avståndstagande från att andra djur ska anses vara människors egendom. Miljöpartiet uppfyller inte något av dessa krav, utan är istället speciesistiska och antropocentriska, strävar efter att reglera sättet djur utnyttjas på och stödjer iden om att andra djur är människors egendom.

Om miljöpartiet menar allvar med sina ord om att vara ett djurrättsligt parti behöver de förändra sin politik i grunden, om de inte gör det får de gärna sluta försöka få radikalpoäng genom att kalla sin politik djurrättslig och erkänna att de är ett djurskyddsparti precis som alla andra.

Miljöpartiets partiprogram (pdf)
Miljöpartiets hemsida om "djurrätt"