Svar från Alexandra

I mitt inlägg från igår skrev jag om några tankar jag fått efter att ha läst Alexandra Leijonhufvuds presentation på Djurens Rätts hemsida. Jag skickade också ett mail till henne med ett par frågor jag var intresserad av. Jag fick nyss hennes svar, och delar gärna med mig av det till er (jag har kursiverat mina frågor). Jag tackar också Alexandra för att hon tog sig tid att svara på mina frågor, det var intressant att läsa.

Hej Alvin!

Här följer mina svar på dina frågor som du skickade mig igår.
Jag har klippt in dem nedanför respektive fråga.

Hur ska motsättningarna överbryggas? Tror du att vi kan uppnå ett strategiskt och etiskt konsensus som alla nuvarande aktiva medlemmar kan ställa sig bakom, eller handlar det om att trycka bort de meningsskiljaktigheter som finns?

Svar: Motsättningar och meningsskiljaktigheter kommer alltid att finnas i en större organisation som Djurens Rätt. Men: - Ja, min förhoppning är att vi ska lyckas arbeta oss fram till ett konsensus som de flesta kan känna sig bekväma med, förstå och ställa sig bakom. Jag upplever det som att många idag inte fullt ut känner sig välkomna, sedda, respekterade och hörda.

Därför vill jag försöka få oss så eniga som möjligt eftersom djuren vinner mest på en enad front av djurrättsaktivister. Vare sig du är ultra radikal eller mera djurskyddslig i ditt tänkande och ditt handlande, så har vi mer gemensamt och fler gemensamma nämnare än vad vi har med ”de andra”. Jag vill att Djurens Rätt ska fortsätta vara en bred djurrättsrörelse där alla är välkomna oavsett vart du än befinner dig på djurskydds-/djurrättsskalan.

Att avlägsna eller trycka undan meningsskiljaktigheter är ingen långsiktigt bra lösning och inget jag heller förespråkar. Jag vill att vi ska fortsätta ha en öppenhet inom organisationen och där alla får utrymme och är välkomna att ventilera sina synpunkter och idéer. Exakt hur detta ska genomföras har jag i dagsläget inget färdigt svar på. Jag önskar att även tillvägagångssättet ska komma underifrån. Jag har ingen ambition att vara den allsmäktige eller en allvetare som står för alla svaren. Utan jag vill försöka främja kreativiteten och dynamiken inom organisationen. Detta kan framstå som ett flyktigt uttalande men är svårt att konkret beskriva. Även om det finns oräkneliga modeller och metoder för detta. Det är snarare något som jag måste bevisa genom mitt agerande och förhållningssätt. Jag vill heller inte stå med en färdig manual eftersom mitt motto är: Ju fler kockar desto bättre soppa. Jag är övertygad om att det kommer att utkristalliseras tids nog. En idé som jag dock har och som jag vill få provad, är att vi startar Djurens Rätts Tankesmedja.

Vilka är våra externa motståndare?

Svar: Till skillnad mot dig så anser jag att vi har många motståndare. Jag resonerar nämligen inte så filosofiskt runt begreppet motståndare, utan ser det mer ur ett renodlat strategiskt perspektiv. Hur når vi dem som inte tycker som vi och hur lyckas vi förändra deras ståndpunkter, förhållningssätt och uppfattningar? Våra motståndare återfinns inom många branscher, organisationer och områden i samhället. Som exempel på vilka jag anser tillhör våra motståndare är bland annat företag som återfinns inom detalj- och livsmedelshandeln; likaså dessa företags leverantörer och/eller producenter. Jag vill i detta forum och här och nu undvika att utpeka någon eller något vid namn.

Vidare har jag fått intrycket att du främst är intresserad av och vill arbeta med organisatoriska frågor. Du har heller inte varit en särskilt offentlig person tidigare (om jag söker på ditt namn hittar jag en tidningsartikel där du nämns). Hur ser du på ordförandens roll som offentlig företrädare för Djurens Rätt? Är det en roll du tror du kommer kunna hantera?

Svar: Det stämmer, jag vill främst arbeta med det som jag är bäst på eftersom jag tror att föreningen och djuren vinner mest på det. Samtidigt har jag personligen utvecklats mycket sedan jag tog mina första stapplande steg in på Animalen-butiken på Drottninggatan i Stockholm för över tjugo år sedan. Jag vill också fortsätta att utvecklas eftersom det är en drivkraft inom mig att aldrig stagnera. Som person är jag nyfiken och kunskapstörstande. Jag är också så pass galen att jag gillar att ge mig ut på minerat område, med andra ord så behöver jag utmaningar i mitt liv för att trivas. Det kan vara allt från att tillverka något som jag behöver men som inte finns på marknaden eller att göra något som jag tidigare inte har gjort.

Den tidningsartikel som du refererar till rör en yngre namne. Jag skulle aldrig ställa upp på en fotografering där ett djur exploateras bara för mitt högsta nöjes skull. Så du kan inte i modern tid/internet hitta mig i någon tidning.

Du har också rätt i att jag är en doldis även fast jag har varit gift med en offentlig person, läs kändis. Men det är preskriberat nu och tillhör stenåldern:-) Doldisheten har varit helt självvald av mig både när det gäller ovanstående historiska händelse men också då det gäller mitt djurrättsengagemang. Jag har aldrig haft något behov av att synas eller höras, utan det har för mig måst finnas en mening eller var ett medel för något specifikt syfte – som nu om jag blir vald till förbundsordförande.

Jag väljer nu att träda ut i rampljuset på egna ben och för ett gott syfte. Det är en del i min utveckling. För djurens skull kan jag idag tänka mig att gå långt och verkligen låta mig exploateras, om så behövs. Då det begav sig hade jag inga problem med att hantera journalister. De fick snällt göra som jag ville och jag gick inte med på deras villkor. Visst behöver jag mediaträning och lära mig retorik. Det senare har jag redan börjat åtgärda genom att jag har anmält mig till några retorikkurser på högskolor. Två är sommarkurser och båda har jag kommit in på. Så nu ska jag bara bestämma mig för vilken jag ska gå på min semester.

Du avslutar din presentation med följande:
"Jag har en vegansk livsstil men jag kallar mig för vegetarian, eftersom det händer att jag äter livsmedel som innehåller mejeri- eller äggprodukter. Vår son äter vegansk kost på dagis och hemma."

Under vilka förutsättningar äter du mejeri- eller äggprodukter, och varför? Ser du några möjliga problem med att förespråka Djurens Rätts veganbudskap och samtidigt själv konsumera djurprodukter?

Svar: Lättast är om jag ger dig ett exempel på förhållanden som gör att jag äter vegetariskt ibland. För en tid sedan var jag inbjuden till en pensionerad kollega på middag tillsammans med mina dåvarande kollegor. Margot – som värdinnan heter- hade gjort allt för att vi alla skulle trivas och få den mat som vi har som preferens. Hon hade ansträngt sig, ringt och diskuterat med mig förslag på olika menyer, som skulle passa mig men samtidigt påminna om det som de övriga skulle bli bjudna på. Det blev dock ingen av de ursprungliga menyerna som hon bjöd på. Det blev hemgjorda fyllda smördegsknytten. Mina knytten innehöll stekt svamp i soyagräddsås medan de övriga åt knytten med oxfilé i vanlig gräddsås. Jag kunde ha valt att peta bort all smördeg och bara äta fyllningen men jag ansåg det inte tillräckligt befogat. Vi hade en lättsam stämning runt bordet, där jag ytterligare en gång fick argumentera för min livsstil och mina uppfattningar. Ganska tjatigt kan man ju tycka, men, men så funkar det.

Att äta veganskt eller vegetariskt är ofta ett livsstilsval som bottnar i en ideologisk övertygelse om att det är fel att utnyttja djur. Så är det i mitt fall och det är också ett sätt för mig att utöva min konsumentmakt. Jag väljer det jag konsumerar utifrån ett etiskt perspektiv. Min veganska livsstil började för tio år sedan med att jag först slutade köpa skinnskor och skärp, sen slutade jag med de olika textilier som kommer från djur, därefter började jag titta på vad mina icke-djurtestade kemtekniska produkter innehöll och slutade köpa de som innehöll restprodukter från djur. Sist började jag successivt att lägga om min kost till vegansk och detta började jag med så sent som för ca fem år sedan.

Men fortfarande händer det att min dåliga karaktär tar överhand och jag kan frossa i t ex mjölkglass eller tar mig en bit ko-, får- eller getost. Jag liknar det med när jag tar mig en cigarett eller en prilla trots att jag varken är rökare eller snusare (nikotinsnus) längre. Jag ser det som en styrka att kunna erkänna min karaktärssvaghet, något som de flesta säkert känner igen sig i fast man inte talar så öppet om det.

Jag ser det också som en styrka att föreningen skulle ha en förespråkare som vet vad det innebär och vilka - som man ibland kan se det – svårigheter som finns, uppoffringar man måste göra och vilken karaktär man faktiskt måste ha, för att undvika att vara delaktig i djurförtryck. Det är lätt när intellektet har övertaget men
när hin själv tittar fram – så gäller det att stå emot. Jag har inga problem med att förespråka en vegansk livsstil – eftersom jag själv tror på och förstår grundtanken och budskapet.

Mvh

:-)alexandra

Interna motsättningar och externa motståndare

Jag skrev för några dagar sen om Djurens Rätts kommande stämma och nämnde några av mina tankar om Alexandra Leijonhufvud - hittills den enda kandidaten till förbundsordförandeposten. Det känns som ett väldigt viktigt val, och jag skulle gärna veta mer om kandidaten. Jag har därför skickat ett mail med ett par frågor till henne som jag hoppas hon har möjlighet att svara på.

I sin presentation inför valet skrev hon bland annat:

"Mitt mål som ordförande är att försöka överbrygga de motsättningar som finns inom förbundet och få oss mer fokuserade på våra externa motståndare i första hand. Vi måste dra åt samma håll och inte ägna oss åt att motarbeta varandra. Vi vill alla uppnå ett samhälle som inte förtrycker ickemänskliga djur."

Hur ska motsättningarna överbryggas?
Självklart är det bra om vi slipper interna motsättningar och kan lägga all vår energi på externt djurrättsarbete. Frågan är bara om det är möjligt och vad som i så fall skulle krävas för att uppnå detta. Djurens Rätt är en stor organisation som ständigt förändras. Det finns många olika aktiva medlemmar, och vi har ibland väldigt olika etiska och strategiska åsikter. Jag tror inte att det går att komma ifrån dessa motsättningar, i alla fall inte på andra sätt än om det dyker upp nån Messias med en etik och strategi som alla vill ställa sig bakom eller genom att kväva debatten och tysta kritik. Om Alexandra tror sig ha funnit en idé som vi alla kan ställa oss bakom skulle det vara intressant att höra om den, likaså om hon kan komma på nåt annat sätt att överbrygga motsättningarna än frivillig konsensus eller påtvingad censur.

Jag tror inte att interna meningskiljaktigheter behöver vara något negativt. Det är en del av varje större organisation, och det är också vad som för vår utveckling framåt. Jag tror snarare det är viktigt att ge större utrymme för den strategiska diskussionen inom Djurens Rätt. Det man däremot ska vara försiktig med är om meningsskiljaktigheterna uttrycks på ett otrevligt sätt och vi får ett fientligt klimat inom organisationen, men det har inte jag upplevt än.

För nåt år sen skrev jag inlägget "Vad är poängen med internt arbete" som berör samma ämne.

Det må så vara att vi alla vill ha ett samhälle som inte förtrycker ickemänniskor, men vi har olika åsikt om vad det innebär och hur vi tar oss dit.

Vilka är våra motståndare?
Jag tycker mig höra rätt ofta att vi ska fokusera på våra motståndare. Men jag funderar på vilka som faktiskt är våra motståndare. Har vi någon motpart, en fiende, en grupp eller individ som orsakar djurutnyttjandet och som vi måste motarbeta?

Det klassiska svaret är kanske att djurindustrin, personerna som arbetar med djurutnyttjande eller de som äger dem är våra motståndare. Jag skulle dock hävda att de inte är vår motståndare, och då är framförallt inte det vi ska fokusera på. Djurindustrin och de som är inblandade i den orsakar inte djurutnyttjandet, de utför det bara på beställning av allmänheten. En slakteriarbetare, fiskare eller bonde är inte mer skyldiga för djurutnyttjandet än de som köper deras produkter.

Så, är det större delen av allmänheten som är våra motståndare? Jag skulle hävda att de inte är det. Ens motståndare tävlar man mot, man är motparter där den ena parten inte kan vinna utan att den andra förlorar. Men vårt mål är inte att den djurutnyttjande allmänheten ska förlora, vårt mål är att de ska tycka om oss och ställa sig bakom våra ställningstaganden. Vi kan inte ha en attityd där vi är fientliga mot allmänheten, då kommer vi inte ha någon chans att nå fram till dem.

Jag ser alltså två möjliga motståndargrupper; de som producerar eller de som konsumerar djurprodukter. Jag tror dock inte att vi ska se på någon av dem som våra motståndare. Om vi gör djurrättsarbetet till en kamp mot djurindustrin lyfter vi bort ansvaret från de som verkligen orsakar djurutnyttjandet - konsumenterna. Men vi kan inte se på konsumenterna som våra motståndare om vi samtidigt ska försöka nå ut med vårt budskap. Jag tror helt enkelt att vi måste komma fram till att vi är en rörelse utan motståndare, vi är idéförespråkare som försöker påverka de som ännu inte ställt sig bakom våra åsikter.

Jag vet inte vad Alexandra tycker om det här, utan hennes citat var bara ett tydligt exempel att ta avstamp ifrån. Här följer dock mailet jag nyss skickat till Alexandra, jag hoppas hon har möjlighet att besvara det:

Hej Alexandra..

Du kandiderar ju till posten som förbundsordförande, och jag skulle gärna ställa några frågor. Jag kommer skicka ett par frågor till alla kandidater till fs, men det var några saker i din presentation som jag ville fråga specifikt om. Om du väljer att svara kommer jag publicera dina svar på min blogg (antispeciesism.blogspot.com), samt på Djurens Rätts forum.

Du skrev följande i din presentation:
"Mitt mål som ordförande är att försöka överbrygga de motsättningar som finns inom förbundet och få oss mer fokuserade på våra externa motståndare i första hand. Vi måste dra åt samma håll och inte ägna oss åt att motarbeta varandra. Vi vill alla uppnå ett samhälle som inte förtrycker ickemänskliga djur."

Hur ska motsättningarna överbryggas? Tror du att vi kan uppnå ett strategiskt och etiskt konsensus som alla nuvarande aktiva medlemmar kan ställa sig bakom, eller handlar det om att trycka bort de meningsskiljaktigheter som finns?

Vilka är våra externa motståndare?

Vidare har jag fått intrycket att du främst är intresserad av och vill arbeta med organisatoriska frågor. Du har heller inte varit en särskilt offentlig person tidigare (om jag söker på ditt namn hittar jag en tidningsartikel där du nämns [Korrektion: tidningsartikeln handlar inte om den här utan en annan Alexandra Leijonhufvud]). Hur ser du på ordförandens roll som offentlig företrädare för Djurens Rätt? Är det en roll du tror du kommer kunna hantera?

Du avslutar din presentation med följande:
"Jag har en vegansk livsstil men jag kallar mig för vegetarian, eftersom det händer att jag äter livsmedel som innehåller mejeri- eller äggprodukter. Vår son äter vegansk kost på dagis och hemma."

Under vilka förutsättningar äter du mejeri- eller äggprodukter, och varför? Ser du några möjliga problem med att förespråka Djurens Rätts veganbudskap och samtidigt själv konsumera djurprodukter?

Mvh / Alvin Lindstam

Inför Djurens Rätts riksstämma

Jag kom nyligen hem från en flygbladsutdelning med Djurens Rätts studentkampanj. och blev sugen att skriva nåt om den kommande riksstämman. Det kommer säkerligen bli en hel del intressanta diskussioner, och jag tänkte kommentera några av dem här. Det finns en rad intressanta motioner, och det kommer väl blir trångt om tid som vanligt. Det kan nog blir en del intressant diskussion om styrelsens roll och funktion, och det finns såklart en del intressant att säga om de olika valen.

Gå ur Eurogroup for Animals
Frågan om Djurens Rätts relation till Eurogroup for Animals berördes på förra stämman, och har även diskuterats under året. Det finns liksom jag många skeptiker mot vårt medlemskap, och vi pratade om att skriva en gruppmotion vilket dock aldrig blev av. Jag har skrivit om min syn på Eurogroup här, och ytterligare motivering finns i motionen.

Styrelsens yrkande är att avstyrka yrkandet om att gå ur, men däremot fortsätta utvärdera vårt medlemskap under året. På det har det kommit två reservationer, en från styrelsens ordförande samt en ledamot som yrkar på bifall på motionen och en från två ledmöter som vill avstyrka motionen rakt av med en motivering om hur bra Eurogroup är. Det är alltså upplagt för intensiva diskussioner, och jag tror att vi har en möjlighet att få igenom motionen.

Glöm inte fiskarna
Min andra motion handlar om att vi måste upprioritera arbetet för fiskar och andra vattenlevande djur. Jag vill dels byta ut formuleringen "lantbrukets djur" till "djur i livsmedelsindustrin" men också att det tillsätts en tjänst som ansvarar för fiskefrågor. Det första förslaget har även styrelsen lagt fram, men de yrkar avslag på det andra.

I sin motivering nämner styrelsen ett par flygblad där fisket behandlas, och andra saker de gör för att uppmärksamma utnyttjandet av havens invånare. Många av dessa åtgärder är bra, och det är definitivt en positiv utveckling jämfört med för några år sedan. Jag får dock intrycket att jag och styrelsen fortfarande har olika syn på vad som behövs göras. Som ett av huvudexemplena på vad som ska göras under året inom fiskeområdet berättar styrelsen att de ska skicka ett brev till Fiskeriverket och fråga dem om hur de bedömer lidandet i fisket. Det låter inte så imponerande för mig.

Jag har frågat en antal aktiva medlemmar om hur mycket de arbetar med fiskefrågan och hur mycket kunskap de har om den, och svaret är alltid "i stort sett ingenting". De känner heller inte att fiskearbete har uppmuntrats från riksorganisationen eller att de vet vem de ska vända sig till i såna frågor. Styrelsen nämner att det redan finns en person som ansvarar för dessa frågor, men du kan ju testa och fundera på om du känner till vem det är eller nåt han/hon gjort i fiskefrågan.

Jag tror att vi behöver göra en kraftsatsning för att få igång arbetet för de vattenlevande djuren. En person med särskilt ansvar för detta skulle göra en stor skillnad. Jag tror att det finns ett behov att tydligt markera inför medlemmar och media att det är en fråga vi arbetar aktivt med, och det måste finnas en person som de kan vända sig till. Jag tror också det behövs speciella utbildningsinsatser för aktiva medlemmar, med flertalet besök hos lokalavdelningar för att prata om frågan.

Ett tydligt exempel på att Djurens Rätt inte kommit så långt än är en snabb titt på hemsidan. Var kan du läsa om fisket? Om man klickar på arbetsområden är det inte lätt att hitta, utan man måste klicka sig fram till "Övriga djurfrågor". Där samlas den industri som dödar flest kännande ickemänniskor tillsammans med pyttefrågor som Djurparker, Hundsmuggling, Tjurfäktning och Valfångst.

En annan intressant sak rörande vår syn på fiskar är styrelsens förslag till ny introtext till hemsidan stycke om livsmedelsindustrin som bland annat innehåller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, kycklingar och grisar." I stort är stycket väldigt bra, men det är lustigt hur vi pratar om fiskar som ett homogent kollektiv medan vi ser på landlevande djurarter som hemskt unika. En strömming och en tonfisk är inte mer lika än en ko och en gris... Om man skulle formulera samma mening på ett antispeciesistiskt sätt borde det bli "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är fiskar, fåglar och däggdjur" eller "Några av de djur som dödas för att bli mat i Sverige är torskar, kycklingar och grisar."

Du kan läsa mer av det jag skrivit om detta under etiketten fiske.

Avskaffa antispeciesismideologin
Jonas Norberg föreslår att Djurens Rätt inte skall förespråka antispeciesism, utan bygga vår etik på en speciesistisk syn där andra djur ändå ska slippa utnyttjande. Som ni säkert förstår är det inte en motion jag stödjer, och mycket av motiveringen finns i styrelsens svar till motionären.

Styrelsens svar verkar mest utgå från det moraliska ställningstagandet, men jag tycker också att det finns strategiska skäl att välja ett antispeciesistiskt arbetssätt. Visst finns det problem med det och delar av det kan vara avskräckande för många, även om jag tror att det främst är andra exempel än de som Jonas tar upp. Men det finns också en stark kraft i våra jämlikhetsargument som jag tror är viktig att förmedla. Antispeciesismens svårigheter får vägas mot de svårigheter vi möter med en speciesistisk strategi. Jag är övertygad om att speciesismen bevarar djurutnyttjandet, och att det är väldigt svårt att bibehålla en djurrättslig hållning om man ser på ickemänniskor som lägre stående.

Jonas Norberg har dessutom skickat in tre andra motioner som alla känns relevanta och positiva. Jag håller med om hans slutsatser men inte alltid av samma skäl.

En strategi mot förtryckets orsaker
Malte Lindstam skrev en längre motion som försöker beskriva den strategiska syn vi båda delar och ge exempel på hur dessa skulle kunna förändra Djurens Rätt. Jag vet inte hur det kommer gå att diskutera alla dessa förslag under samma motion, men jag tror att den kan vara viktig som utgångspunkt för en strategisk diskussion. Förhoppningsvis kan vi också få igenom några av förslagen. Malte kandiderar också till förbundsstyrelsen, vilket jag kommer kommentera längre ner.

Andra motioner
Det finns en rad andra motioner som är väldigt intressanta, men som jag inte valt att kommentera vidare här. Dessa är framför allt "Angående attityder till djurhemsverksamhet", "Djurens Rätts inriktning" och "Acceptera nakendemonstrationer".

Tjänstemannaväldet
Jonas Norberg har även skrivit en utvärdering av styrelsearbetet där han kritiserar det arbetssätt som har funnits. Han föreslår också en rad åtgärder för att stärka styrelsen möjlighet att styra organisationen. Jag känner igen mycket av det han skriver från berättelser jag har hört från vänner i förbundsstyrelsen, och jag tror det är ett stort problem att styrelsen mest arbetar med administrativa ärenden och nästan tvångsmässigt godkänna de anställdas strategier. Jag vet inte om styrelserevisionen ingår som en punkt under stämman, men det skulle vara givande att diskutera detta på stämman.

Styrelseval
Några av kandidaterna känner jag inte till, några vill jag gärna ha in och andra är jag skeptisk till. Jag hoppas det kommer finnas möjlighet att prata med kandidaterna, att få en djupare presentation på stämman än vad vi hade tid med förra året och framförallt att det kommer fler kandidater som vill sitta med i förbundsstyrelsen. Det är bara genom att ha möjlighet att välja mellan fler kandidater stämman kan välja en styrelse som representerar dem.

Som jag tidigare nämnde kandiderar Malte till förbundsstyrelsen, och jag hoppas att han kommer in. Inte bara på grund av svågerpolitik, utan främst på grund av att jag tycker att han har mycket smarta tankar att bidra med och såklart eftersom vi i stort håller med varandra om vad Djurens Rätt borde vara.

Förbundsordförande
Valberedningen har föreslagit Alexandra Leijonhufvud till ny förbundsordförande. Jag vet inte så mycket om henne eftersom hon inte verkar ha gjort så stort väsen av sig tidigare, men jag hoppas att hon kan komma ut och synas mer i media om hon blir vald (i dagsläget hittar man inte mycket på internet om man söker på henne). Hon har ju också lämnat in en reservation där hon helt vill avstyrka en av mina motioner, så jag gissar att vi inte är helt strategiskt eniga och att hon är positiv till den djurskyddsliga strategin.

Om jag förstått det rätt påverkades också Per-Anders Svärd under sin ordförandetid och blev mer och mer skeptisk till djurskyddsarbete, kanske kan jag hoppas på en liknande utveckling för Alexandra.

Valberedningen
Valberedningen har föreslagit en rad kandidater till förbundsstyrelsen, och utöver dessa finns det i dagläget enbart en person som kandiderar. Det verkar som valberedningen framförallt har varit intresserade av personer med en speciell kompetens, framförallt juridik och ekonomi. De verkar ha lagt mindre vikt vid engagemang i organisationen eller visioner för hur man vill påverka Djurens Rätt. Om det är så tycker jag det är trist. Det kan vara viktigt att ha viss specielkompetens i styrelsen, men framförallt borde det vara deras uppgift att ta strategiska beslut under året och då känns strategisk hemvist mer relevant.

Det känns som valberedningen påverkar utgången av styrelsevalet rätt mycket. Förra året var det en person som kandiderade utan valberedningens nominering, och han var den enda som inte kom in. Detta trots att han varit väldigt aktiv, synts mycket och troligtvis var populär hos många. Dessutom fanns det om jag inte minns fel minst en kandidat som föreslagits av valberedning utan att vara särskilt känd inom organisationen och som dessutom inte ens var där på stämman, men denna person fick ändå fler röster.

Speciellt då kandidaterna inte ges särskilt stort utrymme att presentera sig spelar nog valberedningens nomineringar stor roll, och många är nog mer villiga att rösta på dessa. Valberedningen har därmed en väldigt viktig roll, och så länge vi inte fått en mer självständig stämma som väljer mellan fler kandidater (baserat på sin egen information om dem) borde vi fokusera mer på valberedningen. Vi borde alltså fundera mycket på vilka vi väljer in i valberedningen, de tar viktiga beslut och borde därför uppmärksammas mer. Själv funderar jag också på om jag ska kandidera till valberedningen i år, vad tycker ni?

Djurskydd kan aldrig hota djurutnyttjandet

Aftonbladets matskribent Karin Ahlborg skriver idag en krönika som tydligt visar var djurskyddares prioriteringar ligger. Undertiteln lyder "Hönsen finns för en sak: de ska ätas", och ingressen lyder:

"Jag är för bra djuromsorg.
Absolut!
Men jag är också för bra matomsorg.
Och ibland går det inte ihop."

Krönikan handlar om ägg och den förhöjda risk för salmonella det innebär att låta höns gå utomhus. Och eftersom matomsorg enligt Ahlborg är viktigare än djuromsorg borde hönorna låsas in.

Onödigt lidande
Jag ser denna krönika som en ovanligt ärlig reflektion över hur djurskyddstanken fungerar; gärna trevliga liv för djuren, men bara om det inte står i vägen för våra intressen. När djurskyddare pratar om onödigt lidande är det också människans godtyckliga intressen som är mallen för det nödvändiga. Att det är onödigt att äta kött och därmed utsätta djur för lidande är inte ett godtagbart argument i djurskyddsvärlden, utan kycklingarnas extrema lidande ses som nödvändigt eftersom vi inte skulle kunna producera billigt kött utan det.

Det passar också ihop med den nya djurskyddslagen i Storbrittanien som enligt DN är "den mest omfattande på nästan 100 år" (det är för övrigt väldigt lustigt att de kallar den för djurrättslagstiftning, men det är kanske inte så konstigt). Om denna lagstiftning är så omfattande eller revolutionerande kan man ju tänka sig att de nämner nåt om livsmedelsindustrin. I artikeln nämns dock bara regler kring husdjur, något som inte hotar några gemensamma mänskliga intressen.

Jag tror följaktligen inte på att arbeta för djurskyddsreformer som ett sätt att sakta förbjuda djurutnyttjandet. Om jag har rätt är det inte möjligt att få igenom lagstiftning som hotar våra materiella intressen utan en djurrättslig övertygelse i samhället.

Great Ape Project

The Great Ape Project arbetar för en FN-deklaration om grundläggande rättigheter för människoapor. Som motivering används de stora genetiska, upplevelsemässiga och beteendemässiga likheter som finns mellan människor och andra människoapor. Till exempel skriver styrelseledamoten Dr. Pedro A. Ynterian:

Between the two of us we could even have a 0.5% difference in our DNA. The difference between a Chimpanzee and us is only 1.23%. Human blood and Chimpanzee blood, with compatible blood groups, can be exchanged through transfusion. Neither our nor the chimps blood can be exchanged with any other species.

We are closer genetically to a chimp than a mouse is to a rat.

Spanskt lagförslag
I Spanien har det diskuterats att införa juridiska rättigheter för vissa människoapor, läs om det på aftonbladet. Det lades fram ett lagförslag, men röstningen har blivit uppskjuten ett par gånger och jag känner inte till om de tagit något beslut ännu. En vän som är jurist och djurrättsaktivist har skrivit väldigt positivt om förslaget och betonar skillnaden mellan att vara juridisk person (och rättighetsinnehavare) eller juridisk egendom.

Bra eller dåligt?
Jag har funderat på det väldigt länge, men jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om den här sortens projekt. På ett sätt är de väldigt antispeciesistiska och djurrättsliga eftersom de försöker upphäva (den moraliska och juridiska) uppdelningen mellan människa och ickemänniska. Å andra sidan är de väldigt speciesistiska och diskriminerande eftersom det bara är vissa av alla utnyttjade ickemänniskor som omfattas och eftersom de ger människoaporna sin status pga av att de är lika oss människor.

Som min vän nämner skulle det spanska lagförslaget eller en internationell motsvarighet vara ett genombrott för ickemänniskors rättigheter. Det skulle blir första gången som rättigheter införs för några andra än människor, och den tydliga uppdelning vi har idag mellan människa och "djur" skulle inte bli lika tydlig. Kanske skulle det ge en väldigt bra utgångspunkt för att avskaffa egendomsstatusen för alla kännande djur eftersom det hotar den dualistiska uppfattningen om människor och "djur".

Men om människoapornas rättigheter bygger på deras likhet till människan, är det då överförbart på andra djur som inte liknar oss lika mycket? Att lyfta den genetiska eller den beteendemässiga likheten tror jag sänder ut signalen att det mänskliga egentligen är det enda rätta, men att vissa andra får vara med om de är tillräckligt lika. Om man lyfter den kognitiva likheten riskerar man dessutom att befästa idén att ditt förstånd är avgörande för vilken
rätt du har.

Jag kan inte bestämma mig. Vad tycker du? Kommentera gärna..