Härlig läsning och osynliga konsekvenser

Jag hittade den här insändaren på VT.se:

De glömda fiskarna
Svar på Alvin Lindstams insändare "Vi behöver respektera fiskarna" i VT den 17 november.
Tack för att du finns Alvin Lindstam! Din artikel om att även sjöarnas och havens innevånare är individer med känslor och sinnen var en väckarklocka för mig och jag hoppas även för andra Västerviks-Tidningens läsare.
Denna fruktansvärda masslakt och djurplågeri, särskilt vid nät- och notfiske, där fiskar i tusental får ligga och sprattla sig till döds, kanske ibland i flera timmar innan dom kvävs till döds. Själv äter jag mycket sällan kött och fisk, kanske en gång i månaden. Men nu skall jag sluta med det, så att jag får frid i min själ. Hoppas att flera läsare följer mitt exempel. God jul utan lutfisk!

ERIK SÖDERLUND

Sånt här värmer att läsa. Jag blir såklart glad över att läsa att någon påverkats av något jag gjort, det inspirerar en att fortsätta. Det är också roligt eftersom det visar att insändare och annan form av aktivism där man inte är i kontakt med några djur utan kanske bara sitter framför en dator också kan påverka. Ofta luras det mänskliga psyket att tro att det vi gör inte får några konsekvenser om vi inte kan se konsekvenserna själva. Det är därför som så många kan äta djur trots att de aldrig skulle kunna döda någon själva, och det är också därför som det är betydligt mer lockande att frita djur eller kämpa för en djurskyddsreform än att informera om djurrätt och vegetarianism till allmänheten trots att det kan påverka minst lika mycket.. Det är viktigt att vi inte fastnar i den fällan och tror att de enda konsekvenserna är de vi själva kan se.
Här är för övrigt insändaren jag skickade in (med mycket cred till Malte, som spökskrev insändaren som jag redigerade innan jag skickade iväg):

Fiskar är inte mat
"Matfisken" kan vara borta ur haven om 40 år enligt en rapport som uppmärksammades stort i medierna 3/11. Det är givetvis inte bra och det är nåt som måste diskuteras.
Men debatten om fisket är väldigt anmärkningsvärd, eftersom den helt ignorera fiskarnas intressen som individer. Trots att fiskar har känslor, precis som hundar och andra djur, ser vi dem sällan som individer överhuvudtaget. Det förs aldrig någon diskussion om deras intresse att t ex inte utsättas för smärta genom att kvävas till döds i ett nät. När de dras upp i luften upplever de något liknande som om människor skulle ha dragits ner under vatten. Jag anser att vi måste börja respektera fiskarnas individuella intressen och därmed sluta döda och utnyttja dem. Vi behöver inte äta fiskar, vi kan välja vegetariskt!

Alvin Lindstam

PS. Lycka till med vegetarianismen Erik

Tidigare inlägg på samma tema:
Vet du vilken skillnad du gör?
Delmål, inspirerande eller vilseledande?

Importförbud av hund- och kattpäls?

Hund- och kattpäls har blivit omdiskuterat de senaste åren. Folk har blivit upprörda både över det faktum att det är just hundar och katter som dödas, men också över det väldigt plågsamma sätt de ofta behandlas på. Detta har såklart använts av både djurskyddsgrupper och politiker, bland annat är importförbud av hund- och kattpäls en populär idé. En rad västländer har redan infört det, det diskuteras i EU och Djurens Rätt och andra djurskyddsorganisationer (Djurens Rätt är i det här avseendet en djurskyddsorganisation) har även de drivit frågan i Sverige.

Speciesistiska skäl och djurskyddsliga argument
Jag är kritisk mot den speciella uppmärksamhet som hund- och kattpäls får. Dels på grund av det speciesistiska i att det skulle vara mer fel att döda dessa djur eftersom de tillhör en viss art. Denna idé ligger nog ofta bakom frågans uppmärksamhet, och genom att arbeta med frågan bekräftar och stödjer man den. Jag är också kritisk på grund av att det har varit en väldigt djurskyddslig argumentation; hundarna och katterna har dödats på väldigt plågsamma sätt och genom att lyfta det på det sätt som gjorts sänder man ut signaler att det är själva sättet de dödas på som är det viktiga. Du kan läsa lite mer om dessa idéer i dessa inlägg:
Elna Tenow och diskrimineringen av vissa djur
Animal Protection Network
Hundätande prins
New welfarism – djurskyddslig djurrätt

Missriktad lagstiftning
Att införa ett förbud mot hund- och kattpäls är också en väldigt godtycklig form av lagstiftning. I officiella sammanhang har motiveringen för importförbud varit djurskyddsliga, alltså den behandling hundar och katter utsätts för. Men misshandeln de utsatts för är inte unik för hundar och katter utan kan lika väl utföras på andra djur som dödas för sin päls, och det är inget som säger att alla hundar och katter som dödas för sin päls måste dödas i strid med vårt samhälles djurskyddsregler. Om det var missförhållandena man vill åt borde man i så fall förbjuda import av alla pälsprodukter (eller andra animaliska) produkter som inte producerats i enlighet med europeiska djurskyddsregler.

Speciesismen tål inte granskning?
Som jag tolkar det är djurskyddsskälen bara svepskäl för att införa ett importförbud, de enda skälen som skulle kunna legitimera ett sådant importförbud är speciecistiska värderingar om att hundar och katter skall värderas högre än andra djur. Att använda det argumentet öppet skulle dock föra med sig en rad problem för dess förespråkare, eftersom det skulle leda till en debatt om den godtyckliga speciesismen och varför vi värderar olika djurs intressen olika.

Jag är såklart inte positiv till utnyttjandet av hundar och katter, deras intressen är lika viktiga som grisars eller torskars intressen. Det jag vänder mig emot är att hundar och katter skulle få en speciell respekt eller speciell skyddslagstiftning bara för att de ses som husdjur.

Speciesistisk bilreklam

Renault har visat en reklamfilm ett tag nu som jag tycker är väldigt intressant. Du har kanske sett den redan, annars finns en tysk version på youtube (och en fransk version med en annan musik).

Till en början ser man en elefantunge som sitter i baksätet av en bil och tydligen har det väldigt trevligt. Hon/han busar med barnen i baksätet, föräldrarna där fram ser nöjda ut och elefantungen och barnen blåser tuggummi-bubblor. Allt till väldigt glad musik.





När bubblan spricker tystnar dock musiken och man får se elefantungen sticka ut huvudet genom gallret på en cirkustransport. Hon/han tittar sorgset mot bilen med barnen och man hör en speakerröst säga "Tänk dig själv i en Scenic!". Den glada musiken kommer tillbaks, familjen åker därifrån, elefanten tittar sorgset efter dem och speakerrösten säger "Nya Grand Scenic. Mer plats, om familjen växer."





Renault ville väl antagligen förmedla att deras deras bil är väldigt rymlig på ett lustigt sätt, men det finns en hel del intressant för oss djurrättare att analysera.

För det första är det ett grundantagande i filmen att elefanten har det för trångt på cirkusen, och inte trivs där. Reklamfilmer brukar sällan fungera om inte publiken förstår (och kan associera till) grundantagandena. Det kan därför vara en signal om att folk i allmänhet är medvetna om att cirkusar inte är de trevligaste ställena en elefant kan vara på.

Nåt som jag tycker är ännu mer intressant är dock hur elefantens missnöje med tillvaron totalt negligeras och förlöjligas i filmen. Den här filmen måste kategoriseras som en "rolig/lustig" reklamfilm, trots att den handlar om nåt väldigt tragiskt. Ickemänniskorss känslor och lidande kan skämtas om på ett sätt som vi aldrig skulle göra med människor. Det ser jag som ännu ett tecken på hur ickemänskliga djurs känslor ses som oviktiga i vårt väldigt speciesistiska samhälle..

Tolkar jag den rätt? Finns det något mer att tillägga? Kommentera gärna.

Lite tankar om Djurens Rätt

Tidigare idag blev jag uppringd av en trevlig ung tjej. Tyvärr var det ingen som ringde och var intresserad av mig, utan hon ringde för Djurens Rätts räkning (vilket iofs är rätt bra också).. Målet med samtalet var antagligen framförallt att få mig att donera dubbelt så mycket pengar till Djurens Rätt varje månad, men innan hon föreslog det hade vi en rätt intressant diskussion.
Själva budskapet jag uppfattade att hon försökte få fram var "Valet sket sig så nu hotas djurskyddsmyndigheten och pälsfarmsförbudet, så nu behövs djurens rätt och din hjälp ännu mer!". Det första jag reagerade på var hur tjejen definierade valresultatet som ett nederlag, signalen var verkligen att fel block vann.

Detta relativt tydliga ställningstagande i blockpolitiken som jag upplevt både från Djurens Rätt och resten av djurrättsrörelsen, tror jag är väldigt problematiskt. En väldigt stor grupp potentiella djurrättare kan skrämmas iväg om de upplever det som att vi är kompisar med deras motståndare. Djurens Rätt försöker verka partipolitiskt neutralt, men de lyckas inte så bra (och det är säkert svårt med tanke på den politiska situationen och den djurskyddsliga strategin)..

Tjejen som ringde mig blev nog rätt överraskad när jag började ifrågasätta att Djurens Rätt borde arbeta för att Djurskyddsmyndigheten bevaras, men vi diskuterade en stund och jag tror hon förstod lite hur jag tänkte i alla fall. De flesta hon ringer är väl antagligen helt passiva medlemmar, som dessutom inte stödjer Djurens Rätts djurrättsliga mål. Att ringa upp folk och be dem öka sina månadsgåvor är nog annars en hemskt effektiv metod, det är svårt att säga nej till någon som ringer och ber om det..

Linköpingsavdelningen?
Jag flyttar till Linköping vid nyår (jag har fått tag på en riktigt härlig lägenhet). Kanske öppnar det upp för lite mer lokalt engagemang i Djurens Rätt, beroende på hur lokalavdelningen är där. Lokalavdelningen här i Norrköping har inte kännts alltför lockande, så mitt engagemang i Djurens Rätt har mest bestått i att åka på riksevenemang och bidra med saker till tidningen och hemsidan och lite annat arbete på riksnivå. Jag hoppas att avdelningen i Linköping är av den djurrättsliga sorten, i så fall kan jag nog känna mig bekväm i att delta i arbetet och kanske kan jag bidra till att göra det ännu mer djurrättsligt.

Djurens Rätt och framtiden
Jag tror på Djurens Rätts möjligheter som djurrättsorganisation, vi har många aktiva djurrättare, en bra organisation, ett kännt namn och väldigt mycket proffesionalism som verkligen kan utnyttjas för få ut budskapet. Allt som behövs för att bli en av världens bästa djurrättsorganisationer enligt min mening är att de aktiva vågar säga vad Djurens Rätt egentligen står för, och fokuserar mer på att få ut det antispeciesistiska budskapet. Ett bra steg i den riktingen är den aktion Djurens Rätt Umeå gjorde på vegandagen: Sorgemanifestation för dödade djur

Olika begrepp för "djur"

Jag läste nyligen ett inlägg om uttrycket "ickemänskliga djur" och blev inspirerad att skriva lite om hur jag ser på hur vilket/vilka begrepp vi ska använda.

"Djur"
I dagens speciesistiska samhälle är uppdelningen mellan "människor" och "djur" väldigt stark. Det är just den tydliga uppdelningen och illusionen att "djur" och "människor" är helt väsensskilda som är grunden i vår djursyn. När folk pratar om "djur" tänker de inte på att människan är ett djur bland andra, utan de tänker enbart på andra djur än människor. Att använda begreppet "djur" då man menar de ickemänskliga djuren riskerar därför att återskapa synen på "djur" och "människor" och ska därför undvikas. Jag försöker att bara använda begreppet "djur" då jag menar alla djur, inklusive människor..

"Ickemänskliga djur"
Det är för att motverka synen på människor som ickedjur som många använder begreppet "ickemänskliga djur". Det betyder helt enkelt djur som inte är människor, och används på samma sätt som speciesister använder "djur". Begreppet är väldigt korrekt, och har en viktig funktion. Det kan däremot vara ett problem att det kan uppfattas som krångligt att använda (speciellt om man ska använda det många gånger i en text), om man har väldigt lite utrymme eller om man pratar med oerfarna personer. Jag tycker dock att det är värt att lägga ner energin eller utrymmet på detta, våra begrepp kan säga väldigt mycket om budskapet i sig själva.
Jag har hört funderingar om huruvida "ickemänskliga djur" kan fungera nedvärderande, eftersom de man benämner jämförs med, och inte inkluderas som, människor. Jag har själv inte upplevt det eller tänkt på det tidigare, men jag tror att det beror på vem som säger det eller hur. Om man ser på människor som finare än andra djur kan det ju fungera så, men det är ju just det vi ifrågasätter. Ett annat problem med begreppet är att "ickemänsklig" kan förväxlas med - eller associeras till - "omänsklig" (som för övrigt också är ett hemskt speciesistiskt begrepp).

"Andra djur"
Ett alternativt begrepp som jag använt ibland är "andra djur". Det är lätt att använda och har inte samma problem med associationer som "ickemänskliga djur". Jag tycker dock det har ett par problem som är viktiga att ta upp. Här pratar vi om att använda begreppet ”andra djur” i betydelsen ”andra djur än människor”. Det sista om vad de är andra än uttrycks inte alltid i meningen utan antas ligga i begreppet, vilket man ska vara försiktig med.
Eftersom människor också är djur kan jag lika gärna prata om människor som om grisar när jag pratar om ”andra djur”. Om man antar att ”andra djur” betyder andra djur än människor är man tillbaks vid samma problem som användandet av ”djur”. Om man ska använda det måste det framgå att vilka djuren är andra än, det kan vara andra djur än människor eller andra djur än jag osv.

”Ickemänniskor”
Ett sista begrepp som jag börjat använda på senare tid är kort och gott ”ickemänniskor”. Det är kort och koncist och lätt att använda, det är korrekt och såvitt jag kan komma på fritt från speciesistiska värderingar. Dessutom tycker jag det är bra att det har samma form som ”människor”, det låter mer som en grupp subjekt än en homogen massa (som ju ”djur” ofta ses som).

Slutsatser
Jag tycker det är bra att använda begreppet ”djur” när man pratar om alla djur, speciellt i situationer då folk är vana vid att det bara är människor (som t ex ”djur har rättigheter”). När jag pratar om andra djur än människor använder jag oftast ickemänniskor men varierar mig med ickemänskliga djur, och då jag jämför ickemänskliga djur med mänskliga använder jag oftast ”andra djur”.

Vad tycker du?