Djurskydd kan aldrig hota djurutnyttjandet

Aftonbladets matskribent Karin Ahlborg skriver idag en krönika som tydligt visar var djurskyddares prioriteringar ligger. Undertiteln lyder "Hönsen finns för en sak: de ska ätas", och ingressen lyder:

"Jag är för bra djuromsorg.
Absolut!
Men jag är också för bra matomsorg.
Och ibland går det inte ihop."

Krönikan handlar om ägg och den förhöjda risk för salmonella det innebär att låta höns gå utomhus. Och eftersom matomsorg enligt Ahlborg är viktigare än djuromsorg borde hönorna låsas in.

Onödigt lidande
Jag ser denna krönika som en ovanligt ärlig reflektion över hur djurskyddstanken fungerar; gärna trevliga liv för djuren, men bara om det inte står i vägen för våra intressen. När djurskyddare pratar om onödigt lidande är det också människans godtyckliga intressen som är mallen för det nödvändiga. Att det är onödigt att äta kött och därmed utsätta djur för lidande är inte ett godtagbart argument i djurskyddsvärlden, utan kycklingarnas extrema lidande ses som nödvändigt eftersom vi inte skulle kunna producera billigt kött utan det.

Det passar också ihop med den nya djurskyddslagen i Storbrittanien som enligt DN är "den mest omfattande på nästan 100 år" (det är för övrigt väldigt lustigt att de kallar den för djurrättslagstiftning, men det är kanske inte så konstigt). Om denna lagstiftning är så omfattande eller revolutionerande kan man ju tänka sig att de nämner nåt om livsmedelsindustrin. I artikeln nämns dock bara regler kring husdjur, något som inte hotar några gemensamma mänskliga intressen.

Jag tror följaktligen inte på att arbeta för djurskyddsreformer som ett sätt att sakta förbjuda djurutnyttjandet. Om jag har rätt är det inte möjligt att få igenom lagstiftning som hotar våra materiella intressen utan en djurrättslig övertygelse i samhället.

Great Ape Project

The Great Ape Project arbetar för en FN-deklaration om grundläggande rättigheter för människoapor. Som motivering används de stora genetiska, upplevelsemässiga och beteendemässiga likheter som finns mellan människor och andra människoapor. Till exempel skriver styrelseledamoten Dr. Pedro A. Ynterian:

Between the two of us we could even have a 0.5% difference in our DNA. The difference between a Chimpanzee and us is only 1.23%. Human blood and Chimpanzee blood, with compatible blood groups, can be exchanged through transfusion. Neither our nor the chimps blood can be exchanged with any other species.

We are closer genetically to a chimp than a mouse is to a rat.

Spanskt lagförslag
I Spanien har det diskuterats att införa juridiska rättigheter för vissa människoapor, läs om det på aftonbladet. Det lades fram ett lagförslag, men röstningen har blivit uppskjuten ett par gånger och jag känner inte till om de tagit något beslut ännu. En vän som är jurist och djurrättsaktivist har skrivit väldigt positivt om förslaget och betonar skillnaden mellan att vara juridisk person (och rättighetsinnehavare) eller juridisk egendom.

Bra eller dåligt?
Jag har funderat på det väldigt länge, men jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om den här sortens projekt. På ett sätt är de väldigt antispeciesistiska och djurrättsliga eftersom de försöker upphäva (den moraliska och juridiska) uppdelningen mellan människa och ickemänniska. Å andra sidan är de väldigt speciesistiska och diskriminerande eftersom det bara är vissa av alla utnyttjade ickemänniskor som omfattas och eftersom de ger människoaporna sin status pga av att de är lika oss människor.

Som min vän nämner skulle det spanska lagförslaget eller en internationell motsvarighet vara ett genombrott för ickemänniskors rättigheter. Det skulle blir första gången som rättigheter införs för några andra än människor, och den tydliga uppdelning vi har idag mellan människa och "djur" skulle inte bli lika tydlig. Kanske skulle det ge en väldigt bra utgångspunkt för att avskaffa egendomsstatusen för alla kännande djur eftersom det hotar den dualistiska uppfattningen om människor och "djur".

Men om människoapornas rättigheter bygger på deras likhet till människan, är det då överförbart på andra djur som inte liknar oss lika mycket? Att lyfta den genetiska eller den beteendemässiga likheten tror jag sänder ut signalen att det mänskliga egentligen är det enda rätta, men att vissa andra får vara med om de är tillräckligt lika. Om man lyfter den kognitiva likheten riskerar man dessutom att befästa idén att ditt förstånd är avgörande för vilken
rätt du har.

Jag kan inte bestämma mig. Vad tycker du? Kommentera gärna..