Animal Liberation – Cow Liberation

Ett vanligt motiv för djurrättsliga knappar, banderoller eller kläder är texten ”Animal Liberation – Human Liberation” och en bild av en tass och knuten näve. Jag skulle säga att denna slogan är speciesistisk och att vi borde vara försiktiga med användandet av den. Speciesismen är tyvärr något som är svårt att frigöra sig ifrån, även för oss djurrättsaktivister. Jag tror det är viktigt att försöka se när man agerar speciesistiskt och försöka ändra på det.

Denna slogan är ett exempel på det jag nämnde i förra inlägget. Den kan tolkas som att de andra djurens frigörelse kommer leda till människans frigörelse. Genom att säga att människan tjänar på djurs frigörelse, och att man därför ska respektera djur bevarar man synen att människors intressen är viktigast. Med en annan tolkning kan den förstås som att människans frigörelse är lika viktig som andra djurs frigörelse. Det man syftar på med ”Animal Liberation”, alltså de ickemänskliga djurens frigörelse, är i mina ögon mycket viktigare än människors frigörelse av den enkla anledningen att de andra djuren är så många fler och ofta lider betydligt mer.

Men framförallt bidrar den till idén om att människor inte är djur. Vårt samhälle lär oss att dra en skiljelinje mellan oss själva och andra djur, där vi intalar oss själva att arten Homo Sapiens inte är ett djur. Vi använder sedan denna skiljelinje som en ursäkt för att förklara ett samhälle där människor tas hänsyn till, medan andra djur ses som lägre stående. Vi tenderar också att se på det mänskliga som nåt positivt, medan det ”djuriska” är negativt. Jag tror att det är viktigt att vi försöker motverka iden om att människan inte är ett djur, bland annat genom att undvika den här sortens banners och t ex genom att prata om ”andra djur” istället för bara ”djur”.

Att skriva ”Animal Liberation – Human Liberation” är ungefär lika logiskt som att skriva ”Animal Liberation – Cow Liberation”. Människans rättigheter och kossans rättigheter ingår alla i djurs rättigheter. Genom att separera människors rättigheter från andra djurs sänder man ut signalen att människors rättigheter förtjänar speciell hänsyn, vilket det för en antispeciesist inte finns någon anledning att göra.

Hotar djurrätt människor?

Henrik von Sydow profilerade sig för ett par år sedan som djurrättsmotståndare, med hänvisning till att djurrätt hotar de mänskliga rättigheterna. Djurrättsideologin skulle enligt honom leda till en intolerans mot människors livsstil, och dessutom är det fel att engagera sig för oviktiga varelser som djur när det finns en massa människor som lider. Dessutom menade han att det försvagade innebörden av de mänskliga rättigheterna:

”Om inte begreppet rättigheter är villkorslöst reserverat för människan, kommer kraften i begreppet att undergrävas.”

Djurrättsrörelsens vanligaste svar på kritik om att vi inte bryr oss om människor är att ursäkta sig och säga att man faktiskt arbetar för människor också; djurrättsaktivister är ofta mer aktiva i människorättsfrågor än allmänheten. Varför försöker vi berättiga vårt engagemang för alla kännande djur med att vi även är speciellt engagerade för människor? Djurs intressen är lika viktiga som människors och det är lika mycket värt att engagera sig för individers rättigheter oavsett om de är människor eller inte. Vi har inte större skyldigheter att bry oss om människor än om torskar. Att erkänna att man måste arbeta med människofrågor uppmuntrar synen att människors intressen faktiskt är viktigare än andra djurs intressen. Istället borde vi förklara vår djurrättsaktivism med att alla kännande varelser förtjänar jämlik respekt, och att ickemänskliga djur utsätts för ett enormt förtryck.

Personligen har jag nästan helt lagt ner mitt människorättengagemang. Tidigare var jag aktiv i en rad olika människofrågor, men eftersom människoförtrycket relativt sett är så pass litet jämfört med andra djurfrågor har jag svårt att berättiga om jag skulle lägga alltför mycket tid och energi på människor. Jag skulle ändå tro att proportionellt sett är min (ibland förekommande) aktivism för människor överrespresenterad i förhållande till hur utsatta människor är.

Jag tror också det är viktigt för oss att erkänna att utifrån deras speciesistiska perspektiv har han rätt. Vi hotar det han ser som de mänskliga rättigheterna. Men ur vårt perspektiv är ju många av hans mänskliga rättigheter orättfärdiga, eftersom de innefattar rättigheten att utnyttja djur. De enda mänskliga rättigheter vi hotar är rätten att vara privilegierad på grund av vilken art man tillhör och rätten att diskriminera och förtrycka andra djur. Den traditionella betydelsen av mänskliga rättigheter är för en antispeciesist oacceptabla. En varelse kan inte ha en rad rättigheter enbart för att den tillhör en viss art.

När speciesister menar att vi är respektlösa mot folks livsstil, menar vi att vi att köttätarna är respektlösa mot djuren. När de klagar på att vi inte är engagerade i människofrågor klagar vi på att andra djurfrågor inte anses vara lika viktiga. Denna konflikt mellan vissa av människors rättigheter och djurs rättigheter finns, och är en central del i djurrättsbudskapet. I vårt utåtriktade arbete borde vi inte undvika dessa konflikter, utan istället fokusera på djurs rätt att respekteras jämlikt. Även om det går emot människors intressen.

Henrik von Sydow: Djur ska inte ha mänskliga rättigheter

Är alla djurprodukter lika fel?

Jag skrev för ett tag sedan om vilken djurprodukt som dödar flest, och om att olika djurprodukter faktiskt är olika dåliga. Vissa reagerar på om man säger att några djurprodukter är bättre än andra och tolkar det som att man tycker att de är ok. Det är inte rätt att äta rött kött enbart för man dödar färre jämfört med om man ätit fiskkött, däremot är det mindre fel att äta rött kött än fiskkött (läs varför här: Den värsta djurprodukten?)

Bara för att man har passerat gränsen för vad som är fel (i det här fallet plågat och dödat ett djur för en onödig produkt), innebär inte det att det inte spelar någon roll vad man gör mer. Det är bättre att släppa ut ett kilo miljögifter än att släppa ut ett ton, och det är bättre att slå någon en gång än att göra det många gånger. Att det finns grader i helvetet tycker jag är ganska uppenbart, frågan är vad vi kan lära oss av dem.

Det påverkar absolut vad man bör välja om man vill sluta med vissa djurprodukter. Det är inte helt ovanligt med ”vegetarianer” som äter fisk eller kyckling. Det är ur en djuretisk synvinkel bland det sämsta man kan göra. Om man ersätter rött kött (som i jämförelse dödar rätt få individer) med en ökad konsumtion av kycklingar eller fiskar leder det till en radikal ökning av antalet djur som utnyttjas.

Dock baserar kanske de flesta inte sitt matval på hur mycket djur utnyttjats för att producera deras käk, så det här är framförallt något vi djurrättsaktivister borde bry oss om när vi väljer strategier. Vi borde vara medvetna om att vi ökar djurutnyttjandet om vi uppmuntrar demivegetarianism. Därför tror jag att det är viktigt att vi ger fiskar ökad uppmärksamhet i vårt material, och blir mer tydliga att det är helt oförståeligt (från ett djuretiskt perspektiv) att äta fisk (eller kyckling) men inte annat kött. Eventuellt kan man även försöka få folk att sluta med de värsta produkterna först (jag är dock inte säker på hur strategiskt det skulle vara, kommentera gärna).

Människans språkförmåga inte unik

Jag läste i tidningen i morse att amerikanske forskare har upptäckt att människan inte är det enda djur som förstår grammatik. Även starar har förmågan att förstå olika ”ord” beroende på hur de kombineras i ”meningar”. Psykologen Timothy Gentner och hans forskarlag vid University of California har tränat elva starar i att förstå skillnaden i olika sätt att kombinera stararnas naturliga läten. Studien publiceras idag i tidskriften ”Nature”.

Stararna ska efter ett tag ha blivit väldigt bra på att förstå olika sätt att bygga upp ”meningar”, och kunde även förstå mycket långa strofer. Forskarna tror inte att detta är speciellt för starar och människor, utan misstänker att många andra djur även har en grammatisk förmåga. Forskarna tror inte det finns en klar gräns mellan människors och andra djurs språkförmåga, utan skriver att:

”sannolikt är [det] klokare att betrakta artskillnaderna som kvantitativa snarare än kvalitativa”.

En av de förklaringar till varför människan ska var berättigad till speciellt hänsyn är att vi har ett språk. Men det är ju nu uppenbart att en stare har högre språkförmåga än ett litet barn, och då finns det ingen grund för att bry sig mer om människor på grund av språket. Men sen är ju såklart språkförmågan lika irrelevant som förut när det gäller frågan hur mycket hänsyn vi ska ta till en individ. Man måste inte kunna grammatik för att ha känslor och intressen, stararna led lika mycket av att plågas redan innan vi visste detta och de är fortfarande lika intresserade av att leva.

En annan väldigt intressant sak var hur tidningsartikeln inleddes, efter en kort ingress skrev Roland Johansson/TT:

”Det är inte första gången som vår självbild får sig en törn av det här slaget. Nästan allt det vi en gång trodde var unikt för oss människor – redskap, kultur, mimik – har med tiden hittats hos andra djurarter.
Hela tiden har dock vår språkförmåga funnits kvar som en trygg, säker och ointaglig bastion.”

Det är för mig uppenbart hur de flesta försöker hitta skillnader mellan människor och andra djur som kan berättiga vårt utnyttjande av andra djur. När ska folk fatta att människan inte är så väldans unik? Vi har en del speciella egenskaper, men i grunden är vi ett djur bland andra med samma intresse av att leva och må bra.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta artikeln på nätet, utan bara i pappersversionen. Om någon stöter på artikeln (eller någon annan artikel i ämnet) får man gärna skicka länken till mig eller posta den som en kommentar.

Köttindustrin prisar sig själva

I går var det prisutdelning på Swedish Meats årsstämma i Stockholm. "Guldtackan" är enligt Swedish Meats "djuromsorgens högsta utmärkelse", och delas ut till personer som främjat den svenska djuromsorgen. Årets djuruppfödarpris gick till ett småländskt lantbrukarpar som enligt motiveringen driver en ”grisproduktion med djuromsorg och känsla för djurens behov i fokus".

Jag undrar hur man kan ha djurens behov i fokus när man föder upp dem för att döda dem. Grisar och andra djur föds upp i fångenskap utan verklig hänsyn till deras intressen, för att sedan dödas och bli en onödig lyxprodukt till människor. Det må vara så att djurindustrin, konsumenter och makthavare försöker förbättre djurens villkor, men de tar inte på allvar hänsyn till djurens intressen. Om man menar allvar med ord som "onödigt lidande" borde man inse att allt lidande som djur utsätts för i köttindustrin är onödigt, eftersom vi inte behöver äta kött (eller några andra djurprodukter).

Den "djuromsorg" som finns handlar inte om verklig respekt för djuren, det handlar om ett sätt att rättfärdiga en industri som dödar miljoner indivder varje år, eller i bästa fall om en begränsad hänsyn även för de som man i slutändad använder som sina resurser.

Den mest omsorgsfulla grisproduktionen är en nedlagd grisproduktion, men tyvärr kommer ju "djuromsorgen" i andra hand. Först måste produktions- och avkastningmålen täckas.

Swedish Meats delar ut guldtackor för god djuromsorg

Miljöpartiet, sluta luras!

Miljöpartiet är såvitt jag vet det enda etablerade parti som säger sig kämpa för djurrätt. Men det finns inget i deras politik, eller ens i deras ideologi, som tyder på att de skulle vara ett djurrättsligt parti. Man kan börja med att titta på det de använder för att förklara sin grundsyn, de tre solidariteterna:

solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
solidaritet med kommande generationer
solidaritet med världens alla människor

Två av solidariteterna handlar om människor; de som lever nu och de som lever i framtiden. Den tredje handlar om ”djur och natur”. Dels är det väldigt speciesistiskt att särskilja människan från andra djur och anse att människan skulle vara speciellt berättigade till solidaritet. Dels begår de det vanliga speciesistiska misstaget av att klumpa ihop djuren med resten av naturen. Det verkar som om de ickemänskliga djuren framförallt är en del sin art eller det ekologiska systemet, och inte främst individer. Första meningen i stycket om ”Djurens Rättigheter” i deras partiprogram säger:

Djur har ett egenvärde och varje art har rätt att leva för sin egen skull oavsett dess värde för andra.

Det verkar vara arten som kollektiv, och inte djuren som individer, som har rätt att leva för sin egen skull. När det gäller individerna ska de enligt partiprogrammet istället ha rätt att bete sig naturligt och inte utsättas för lidande, och att pälsfarmer, trånga burar och långa transporter därför måste avvecklas. Partiprogrammet säger också att: "Sverige har en av världens bästa djurskyddslagar". Är det någon mer än jag som tycker att det låter precis likadant som allt annat djurskyddssnack?

Djurrätt handlar om att vara antispeciesist, att vilja avskaffa utnyttjandet av ickemänskliga djur och ett avståndstagande från att andra djur ska anses vara människors egendom. Miljöpartiet uppfyller inte något av dessa krav, utan är istället speciesistiska och antropocentriska, strävar efter att reglera sättet djur utnyttjas på och stödjer iden om att andra djur är människors egendom.

Om miljöpartiet menar allvar med sina ord om att vara ett djurrättsligt parti behöver de förändra sin politik i grunden, om de inte gör det får de gärna sluta försöka få radikalpoäng genom att kalla sin politik djurrättslig och erkänna att de är ett djurskyddsparti precis som alla andra.

Miljöpartiets partiprogram (pdf)
Miljöpartiets hemsida om "djurrätt"

Den värsta djurprodukten?

Jag skrev igår om hur många djur som egentligen dödas av människan, och hur vi ofta glömmer bort fiskar när vi tänker på djur som utnyttjas. Men om man ser på olika djurprodukter, vilken är den mest djurovänliga produkt man kan hitta? Alltså den som utsätter flest djur för mest lidande och död.

Min teori är den här: Brisling i tomatsås

Det är en liten burk, men ändå innehåller den 5 stycken döda djur. Brisling är ett annat namn för skarpsill, fiskarten som vi enligt fiskeriverket dödar ca 4 miljarder av varje år här i Sverige. En skarpsill väger ca 20 gram, och burken innehåller 106 gram, vilket då borde innebära att ca 5 skarpsillar har dödats för att fylla den. Som jämförelse kan man påpeka att man skulle behöva äta över 400 kilo griskött för att äta upp lika många grisar . Såvitt jag vet är det den djurprodukt som dödar flest kännande varelser.
Frågan jag ställer mig: finns det någon produkt som är ännu värre?

PS. I den här uträkningen har jag enbart räknat med dem som dödats direkt för en produkt. För många djurprodukter dödas ännu fler, till exempel genom att användas som foder till djuren, som oönskad fångst som sedan kastas överbord eller genom att deras levnadsmiljö förstörs. I en jämförelse i hur omoralisk en produkt är är det ju även relevant hur mycket de utsatta har lidit, men jag skulle inte tro att det ändrar om resultatet nåt nämnvärt (fiskarna är så otroligt många fler och utsätts för väldigt mycket lidande vid dödandet). Jag har också bara räknat med de djur som vi säkert kan säga har känslor (vilket såvitt jag har förstått ska vara ryggradsdjur och bläckfiskar), det finns även andra djur som vi säkerligen dödar fler av men som vi inte är säkra på om de har känslor eller inte. Det skulle vara väldigt intressant att jämföra även de siffrorna, men det är ett för stort projekt för den här gången.

Hur många djur dödas egentligen?

Man brukar säga att antalet djur som dödas i Sverige varje år för matproduktionen är ca 80 miljoner. Ca 70 miljoner av dem är kycklingar, ca 6 miljoner värphöns och ca 3 miljoner är grisar. Dessa djur är dock bara en bråkdel av de djur som dödas varje år. Slaktstatistiken omfattar nämligen bara djur som lever på land, medan den riktigt stora slakten sker ute på haven. Varje år dödas ett par hundra ton fiskar på svenska vatten. Fiskar räknas i vikt, inte i antal, vilket är ett tydligt tecken på hur avpersonifierade de är i dagens samhälle.

Den verkliga siffran är mycket större än 80 miljoner, det har jag gissat länge. Men när jag skrev till fiskeriverket för några månader sedan fick jag en smärre chock. Jag bad dem om en uppskattning av hur många fiskar som dödas, och fick tillbaks en uppskattning på några av de vanliga arterna baserad på vikt och en genomsnittlig vikt per individ. Bara skarpsill, en mycket liten fisk, dödar vi enligt den uträkningen ca 4 miljarder av varje år. Alltså 4000000000 skarpsillar, om man räknar med alla andra arter blir det säkerligen ett par miljarder till.

Det är inte bara hemskt att det är så många som dödas, det är också hemskt att de är så negligerade av djurrättsrörelsen och av samhället i stort. Det finns en massa vegetarianer som äter fisk (vilket är ungefär lika logiskt som att vara vegetarian men äta gris), men det är ändå inte något som vi i djurrättsrörelsen brukar ifrågasätta. Tvärtom så bidrar vi nog tyvärr ofta till fiskarnas lägre status genom att bara ha bilder på landlevande djur i vårt material, prata mer om de landlevande djuren och genom att använda statistik som att det är 80 miljoner som dödas i Sverige varje år när det egentligen är så väldigt mycket mer. Jag förstår att det är smidigt att använda den siffran eftersom den är rätt exakt, men den är tyvärr direkt missvisande och speciesistisk. När jag pratar om djurrätt säger jag istället att vi varje år dödar ett par miljarder djur i Sverige.

Jag skulle väldigt gärna se en mer detaljerad uträkning av hur många djur som utnyttjas. Det borde vara fiskeriverkets ansvar att se till att det finns information om antalet fiskar som dödas i svenskt fiskevatten varje år.

Antalet djur som dödas är inte bara viktigt att veta för propagandasyften, det är troligtvis också det bästa sättet att mäta djurrättsrörelsens framgångar.

Lägg ner Djurskyddsmyndigheten!

Kristdemokraterna, moderaterna och centerpartiet vill lägga ner djurskyddsmyndigheten, de tycker att den har spelat ut sin roll och ”blivit en lekstuga för djurrättsaktivister”. Självklart håller jag inte med dem. Deras mål är att djurutnyttjarna ska få ökad frihet att utnyttja djuren, mitt mål är att vi inte ska få utnyttja djuren alls. Men jag ger inte så mycket för djurskyddsmyndigheten heller.

Djurskyddsmyndigheten arbetar inte mot att djur ska få utnyttjas, snarare bidrar den till ett fortsatt utnyttjande. Djurskyddsmyndigheten är, precis som alla andra djurskyddsinstitutioner, baserad på en speciesistisk syn där människans intresse av att använda djur nästan alltid väger tyngre än djurens intresse av att inte plågas och dödas. Matz Hammarström, generaldirektör för djurskyddsmyndigheten, sa väldigt tydligt i en radiodebatt i onsdags att djurskyddsperspektivet som han och hans myndighet arbetar med accepterar att människan kan använda andra djur för sina syften, så länge de har möjlighet att bete sig ”naturligt”. I en debattartikel i gp skrev han:

Överlag är dock efterlevnaden av gällande regelverk hög inom
livsmedelsproduktionen, och det är viktigt att komma ihåg att den som köper
svenskt inte bara stöder ett gott djurskydd, utan också får en produkt som är
fri från antibiotika och salmonella.

Grundtanken i djurskyddsideologin är att människan ska använda djur för sina syften, med tilläget att de ska ha det någorlunda bra. Djurskydd är det allra vanligaste argumentet mot djurrätt, vilket Matz Hamarströms citat ovan är ett ganska tydligt exempel på. Genom att hänvisa till ett ”gott djurskydd” får man det till att man faktiskt är snäll mot djur om man köper vissa djurprodukter och man kan därför känna sig nöjd och djurvänlig utan att ha gjort ett dyft för att motverka att djur dödas och utnyttjas.

Många djurrättsaktivister skulle bli upprörda om djurskyddsmyndigheten lades ner, jag förstår inte varför. Mats Hammarström kan ju berätta för dem att: ”Det är ingen djurrättsmyndighet”.

Matz Hammarströms debattartikel i GP