Valet och djuren

Idag är det val. Det är dock inget jag har lagt ner alltför stor energi på, jag har knappt varit engagerad i valrörelsen alls. Många andra djurrättsaktivister har engagerat sig i valet, och många hoppas på en seger för vänsterblocket i valet pga av framförallt pälsfarmsfrågan och djurskyddsmyndigheten. Men hur viktigt är egentligen valet för djuren?

Djurrätt är inte en parlamentarisk fråga än
Djurrätt har till skillnad från djurskydd i stort sett ingen plats alls i den parlamentariska politiken idag, och det är inte så konstigt eftersom bara ett fåtal procent (om ens det) av väljarna kan anses vara djurrättare. Det parlamentariska systemet är tänkt att respresentera väljarna och deras värderingar, och därmed kan inte vi förvänta oss några ordentliga djurrättsreformer förän vi har skapat en massiv djurrättslig opinion.
Djurrätt handlar om värderingar, och folket stödjer inte våra värderingar. Och eftersom de inte stödjer de djurrättsliga värderingarna kan djurrätt inte bli någon partipolitisk framgång. På grund av idén att vi måste engagera oss i partipolitiken, och det inte kan göras djurrättsligt, tvingas vi arbeta med djurskydd istället. Med alla de negativa konsekvenser som det innebär...

Det finns inget djurrättsligt parti och ingen djurrättslig fråga i valet
De djurrättsliga åsikterna finns inte representerade inom partipolitiken, alla partier stödjer idén att det står oss fritt att utnyttja djuren. Alla partier stödjer idén att djur är mindre värda varelser, att de kan fängslas och dödas, bara det görs på ett "humant" sätt. För att ha någon framgång med djurskyddspolitiken krävs det att man ger dessa anti-djurrättsliga partier cred för deras djurskyddsliga politik. De som vill fortsätta utnyttja djur (men vill ha hårdare regler för minkfarmer och att allt kontrolleras av djurskyddsmyndigheten) utmålas som djurvänliga, och de politiker och väljare som ställer upp på de väldigt mesiga kraven kan därmed känna sig nöjda när de fortsätter utnyttja djur. Det finns ett parti som kallar sig djurrättsliga, läs min kritik av dem här.

De två frågor som målas upp som de stora djurfrågorna är inte heller de djurrättsliga, djurskyddsmyndigheten har aldrig varit det och den grad av djurrätt som fanns i det ursprungliga päls-förslaget har spolats bort och det är nu enbart en djurskyddsreform. Jag tror inte att de är särskilt viktiga. Jag har skrivit en del om det i tidigare inlägg så jag hänvisar till dem:
Lägg ner djurskyddsmyndigheten!
Olika sätt att hantera pälsfrågan
Utvecklingen i pälsfrågan


Nu ska jag gå till vallokalen, men det är inte mina djurrättsåsikter som avgör vem jag röstar på. För övrigt skulle jag väldigt gärna byta statsminister, synd bara att alternativet är lika dåligt..

Djurrättsprogram på TV

På tisdag handlar UR's ungdomsprogramm "Vet Hut" om djurrätt. Jag är med i panelen, och förutom en diskussion mellan mig, en jägare och en eko-bonde (Elin från Arla-reklamen) så får vi bland annat följa en ko till slakten.


Jag vet inte riktigt hur bra programmet kommer vara eller hur bra jag presterade, eftersom det var ett par månader sen det spelades in och jag har inte sett det färdiga resultatet. Jag har dock för mig att jag kände mig rätt så nöjd med min argumentation, bortsett från att jag inte använda begreppet "speciesism" förutom några desperata försök i slutet.

Programmet sänds klockan 22.00 på tisdag och kl 18.30 på onsdag, båda gångerna i Kunskapskanalen (Kunskapskanalen finns idag i ca 50% av de svenska hushållen, alla som har någon form av digitaltv). Man kommer även kunna se programmet på UR:s hemsida efter att det sänts..

Läs mer om programmet på ur.se/vethut. Där kan man också göra ett djurvänlighetstest (som dock minst sagt är väldigt konstigt) och diskutera djurrätt.

Om programmet från UR's hemsida:

Älska djur på olika sätt

Tobias Berglund jobbar på slakteriet och berättar för Vet hut!s reporter vad som väntar Erika.

- Det här är konsekvenserna om man vill äta kött. Då måste det gå till så här.

80 miljoner djur slaktas varje år i Sverige och vi äter ungefär 80 kg kött per person och år. Alvin, som är djurrättsaktivist, tycker att folk borde fundera mer på var köttet kommer ifrån och att man borde tänka över om det är värt att äta andra individer. Han tycker att det är oetiskt att djur ska finnas och leva bara för att sluta som en maträtt.

- En ko vill leva och har känslor på samma sätt som vi människor. Jag förstår inte varför vi har mer rätt att utnyttja och döda andra djur än vad vi har med människor.

Elin är ekobonde i Stockholm och tycker visserligen att det är sorligt att skiljas från sina kossor när de åker på slakt. Men samtidigt säger hon att det är en naturlig del av en kos liv.

- Alla kan inte leva för alltid. För det är ju så att om man inte hade djurproduktion i Sverige skulle de här djuren överhuvudtaget inte finnas. Jag älskar att jobba med djuren och vill inte att kossorna ska utrotas av veganer.

Elin skulle inte själv kunna tänka sig att utföra slakten men för Evelina är det en naturlig del av hennes hobby som jägare. Hon var bara 15 år när hon sköt sin första älg. Känslan beskriver hon som både härlig och sorglig. Hon känner sig trött på att bli ifrågasatt som jägare och tycker att folk inte förstår att djur måste dödas ibland. Det viktiga är att göra det på bästa möjliga sätt.
- Vårt samhälle har mer och mer fokus på stan och vi kommer allt längre från naturen. För den som bor i stan är kött något man hittar i köttdisken. Slakten har förvandlats till nåt onaturligt.

London Vegan Festival

På söndag äger London Vegan Festival rum, och jag ska dit. Jag hoppas att det blir lika trevligt som förra året, och det ska nog inte blir så svårt att trivas. En hel dag full med aktiviteter, ett femtiotal infobord, massa matstånd och tusentals besökare varav många är veganer inspirerar. En av de mest fascinerande sakerna förra året för min del var de väldigt spridda åldrarna. Där var det inte ovanligt att se medelålders eller äldre som verkade vara lika radikala som de flesta ungdomar är här. För att inte tala om de små veganbarnen som springer omkring, det ger en hopp om framtiden..

Ha en bra helg, det kommer nog jag få..

London Vegan Festival (webdesignen är pinsam, jag vet, men festivalen är bra ändå)

Politiker om djurskydd och djurrätt

Malte Lindstam bidrar här med en till artikel, den här gången om hur politikerna ser på skillnaden mellan djurskydd och djurrätt.

Politikernas svar på skillnaden mellan djurrätt och djurskydd.

Djurskyddet Sverige har på hemsidan ställt denna fråga till riksdagspartierna:

"Gör partiet skillnad på djurrätt och djurskydd? Hur skulle ni definiera begreppen?"

Svaren är de väntade. De borgerliga säger uttryckligen att de är för djurskydd men mot djurrätt. Jag fastnar dock vid mp:s Åsa Domeijs svar som lyder såhär:

”Jag tror inte att vi har tagit någon partisynpunkt. Vi pratar om djurrätt men vi har inte den gamla traditionella synen på djurrätt där man inte anser att djur får nyttjas. Jag tycker att begreppen har närmat sig varandra. Vi säger ofta djurrätt när vi också menar djurskydd. Djuren har rättigheter. Människan tar hand om djuren och de ska inte vara rättslösa.”

Andra meningen är verkligen klarspråk. De ”vi” som ofta säger djurrätt men menar djurskydd tänker jag dels är mp själva (delvis djurrättslig retorik men djurskyddspolitik i praktiken). Det är dock också djurrättsrörelsen, när vi som representanter för djurrättsorganisationer arbetar med djurskyddsfrågor (eller ”djurskyddsliga djurrättsfrågor”). Jag tänker att hon har rätt i att begreppen har närmat sig varandra, i betydelsen att djurrätt så ofta betyder djurskydd, att djurrättsdiskussionen sällan tas upp. Det är i så fall en negativ utveckling, eftersom djurrättsdiskussionen måste föras för att på allvar förändra för djuren.

Malte Lindstam

Speciesistisk reklam

För ett tag sedan såg jag en reklamfilm från prisjämförelsesajten Smarto.se. Filmen gick ut på att en man i regnrock verkade förvirrad över var han kan hitta rätt produkt till rätt pris. Man får också se fyra döda gäddor på ett bord med prisskyltar nerstuckna i nacken samtidigt som speakerrösten säger:

"Smarto.se visar också var du köper produkten till bästa pris"

För mig är den här reklamen extremt tydlig i när det gäller två speciesistiska grundstenar. Det är dels synen på djur som legitima produkter och dels hierarkin mellan olika arter.

Produkter
Speakerrösten talar uttryckligen om djuren som produkter, och uppställningen med prisskyltarna kan ju inte bli mer objektifierande. Hela vårt samhälle går ut på att djur är produkter, de är egendom som ska köpas så billigt som möjligt. Att Smarto.se sen inte jämför priser på gäddor eller annan "mat" utan teknikprylar och böcker gör det hela än mer lustigt. Gäddorna är inte deras grej utan de har avsiktligt valt dem för att symbolisera produkter.

Arthierarkin: det är ju bara fiskar..
Jag fortsätter tjata om de bortglömda fiskarna. Att gäddorna är just fiskar tror jag är avgörande för att den här reklamen fungerar. Om det här hade varit däggdjur istället, hur tror ni då att folk skulle ha reagerat? Om det var fyra grisar som låg på ett bord med en prisskylt i nacken? Skulle det flyga förbi obemärkt som den här reklamen eller skulle det starta en mindre folkstorm? Jag tror folk skulle bli väldigt upprörda, de vill ju inte bli påminda om grisarna som individer. Fiskar däremot tänker vi inte ens på som individer när vi ser deras ansikten, de är nästan enbart produkter i våra ögon. Den här reklamen är precis som Abba-reklamen jag skrev om tidigare bara ytterligare exempel på hur extremt låg status fiskar har. Därför tror jag också det är väldigt viktigt att vi uppmärksammar fiskar långt mycket mer än vi gör nu.