15 november 2006

Importförbud av hund- och kattpäls?

Hund- och kattpäls har blivit omdiskuterat de senaste åren. Folk har blivit upprörda både över det faktum att det är just hundar och katter som dödas, men också över det väldigt plågsamma sätt de ofta behandlas på. Detta har såklart använts av både djurskyddsgrupper och politiker, bland annat är importförbud av hund- och kattpäls en populär idé. En rad västländer har redan infört det, det diskuteras i EU och Djurens Rätt och andra djurskyddsorganisationer (Djurens Rätt är i det här avseendet en djurskyddsorganisation) har även de drivit frågan i Sverige.

Speciesistiska skäl och djurskyddsliga argument
Jag är kritisk mot den speciella uppmärksamhet som hund- och kattpäls får. Dels på grund av det speciesistiska i att det skulle vara mer fel att döda dessa djur eftersom de tillhör en viss art. Denna idé ligger nog ofta bakom frågans uppmärksamhet, och genom att arbeta med frågan bekräftar och stödjer man den. Jag är också kritisk på grund av att det har varit en väldigt djurskyddslig argumentation; hundarna och katterna har dödats på väldigt plågsamma sätt och genom att lyfta det på det sätt som gjorts sänder man ut signaler att det är själva sättet de dödas på som är det viktiga. Du kan läsa lite mer om dessa idéer i dessa inlägg:
Elna Tenow och diskrimineringen av vissa djur
Animal Protection Network
Hundätande prins

New welfarism – djurskyddslig djurrätt


Missriktad lagstiftning
Att införa ett förbud mot hund- och kattpäls är också en väldigt godtycklig form av lagstiftning. I officiella sammanhang har motiveringen för importförbud varit djurskyddsliga, alltså den behandling hundar och katter utsätts för. Men misshandeln de utsatts för är inte unik för hundar och katter utan kan lika väl utföras på andra djur som dödas för sin päls, och det är inget som säger att alla hundar och katter som dödas för sin päls måste dödas i strid med vårt samhälles djurskyddsregler. Om det var missförhållandena man vill åt borde man i så fall förbjuda import av alla pälsprodukter (eller andra animaliska) produkter som inte producerats i enlighet med europeiska djurskyddsregler.

Speciesismen tål inte granskning?
Som jag tolkar det är djurskyddsskälen bara svepskäl för att införa ett importförbud, de enda skälen som skulle kunna legitimera ett sådant importförbud är speciecistiska värderingar om att hundar och katter skall värderas högre än andra djur. Att använda det argumentet öppet skulle dock föra med sig en rad problem för dess förespråkare, eftersom det skulle leda till en debatt om den godtyckliga speciesismen och varför vi värderar olika djurs intressen olika.

Jag är såklart inte positiv till utnyttjandet av hundar och katter, deras intressen är lika viktiga som grisars eller torskars intressen. Det jag vänder mig emot är att hundar och katter skulle få en speciell respekt eller speciell skyddslagstiftning bara för att de ses som husdjur.

4 kommentarer:

Anonym sa...

(Lika värde för lika intressen översätts inte till att alla djurs intressen är lika viktiga, åtminstone inte från ett singerianskt perspektiv, fast du kanske tillhör en annan skola.)

Instämmer i det du skriver och ser det som ett självklart mål att hålla sig till den linjen eftersomn den uppenbarligen är den enda riktiga.

Samtidigt måste vi också inse att vi lever i en värld som redan ser ut på ett visst sätt och att tiden knappast är mogen för att be folk växa upp intellektuellt i den mån som det faktiskt skulle krävas för djurskyddsfolk m.fl. att bli konsekventa och följa sin egen logik hela linan ut.

För att göra det här inlägget kort kan det hela sammanfattas till att det är bättre att åtminstone lyckas med något än inget alls. Att man låter folk t.ex. införa förbud mot en viss import kan vara en indirekt djurrättslig seger även om den sker på djurskyddsliga villkor. Det kan vara så av främst två skäl:

1. Att någon ökar något djurs välfärd minskar små delar av det speciesistiska glappet mellan människa och djur. Varje steg i den riktningen är önskvärt för djurrättaren eftersom det låter den utnyttja det till sin fördel även om steget togs av helt andra skäl än just djurrättsliga. En inte så lustig metafor: Man kommer närmare minkfarmen även om en likätare kör bussen och trots att han inte vet din egentliga destination eller vill att du ska komma dit ;)

2. Vad djurskyddare gör och vilken form av speciesism de sysselsätter sig med kan inte distrahera dig som djurrättare eller ge dig fel teorier. Det som däremot sker till följd av deras aktivitet är att djuren får det bättre. De får det inte lika bra eller ens i närheten av vad djurrätten förespråkar, men i verkligehten står inte valet mellan speciesism och djurrätt. Det står inte mellan scan eller vegan. Tyvärr handlar det inte om djuren ska lida, utan hur mycket de ska göra det.

Så är det för att vi som bekant lever i en specvärld. Den förändring vi vill ha kan inte göras över en natt. Det hela blir väldigt synligt om man beaktar det hela ur ett realistiskt politiskt perspektiv i t.ex. sverige.

Ponera att man har 3 val:

a) Förbjud import av hund/kattskinn
b) Förbjud import av alla produkter där djur far illa
c) Rör inte lagen och ha kvar den som idag.

Vilket val är genomförbart i dag alvin, så som världen ser ut nu? Vad jag & du vill vet vi redan, men vad vi vill och vad vi har möjlighet att genomföra just nu är olika saker. Om jag förutsätter att du är djurrättare (inte så vågad gissning men gillar inte att sätta ord i mun på andra ;) kommer du förespråka någon form av alternativ b).

Men vad tror du händer om man vägrar dyka upp på förhandlingarna eller går dit och börjar ställa de kraven? Vem tror du hade lyssnat, och vad hade det lett till? Svaret är att man hade blivit ignorerad eller sedd som en sektmedlem. Inte för att vi har fel i resonemanget, utan för att det är speciesister man diskuterar med. Hur de än hade reagerat hade kraven inte lett till något om de ens togs på allvar till att börja med.

Är man realist inser man att även om alvin m.fl. kanske kan bli veganer och djurrättare över en natt eller något år, så är inte majoriteten av världen redo eller intresserad av det. (Det är rätt uppenbart om man t.ex. ser på intresset för de svagaste inom den egna arten..) Om den inte är det får man försöka knuffa den i rätt riktning. Det är en delikat uppgift, och visst kan vi diskutera strategierna, fast en sak är vi väl eniga om redan nu: Det finns en skillnad på att peka på rätt riktning och säga "här är målet och nu går ni över".

Alla framsteg för djuren är alltid av intresse. Framsteg som sker p.g.a. djurskyddandet behöver inte ske på bekostnad av djurrätten, och jag tror inte de gör det i de flesta fallen heller eftersom djurrätten är så marginell i sammanhanget p.g.a. de kringvarande omständigheterna.

Ju mer skydd djuren får, desto lättare blir det att tillskriva dem "rättigheter" så småningom, just med hjälp av djurrätten. Kan man ge dem dessa direkt är det självfallet att föredra, men det kan man tydligen inte i den version av samhället som finns trots vår ambition och våra förhoppningar.

Vårt arbete kan aldrig gå i ett snabbare tempo eller bli stabilare än vad leran vi nyttjar ger oss möjlighet till.

Anonym sa...

Eyerouge, menar du att det är bra för DJURRÄTTARE/DJURRÄTTSORGANISATIONER att driva djurskyddskrav som t ex detta, eller att det är bra att andra gör det?

/Malte

Alvin Lindstam sa...

Eyerouge:
Nej, jag menar inte att allas intressen är lika viktiga utan att alla (likvärdiga) intressen är lika viktiga oavsett vem de tillhör..

Jag ser för övrigt inte min linje som den uppenbart enda riktiga, däremot är det den bästa linjen vi kan välja enligt de mål och tolkningar av hur världen fungerar som jag har.

För mig handlar det inte om ideologisk renhet, att man nödvändigtvis måste arbeta direkt för sitt slutmål. Jag förespråkar en antispeciesistisk, ickedjurskyddslig, attitydförändrande strategi eftersom jag tror att det är det mest strategiska med tanke på hur världen ser ut. Jag bryr mig inte så mycket om orsaken till en förändring, utan framförallt om förändringens konsekvenser (och där tror jag vi håller med varandra)..

Jag tror inte att ett importförbud av hund- och kattskinn är en indirekt djurrättslig seger. Det stämmer att man kan uppnå vissa positiva effekter som inte bara hjälper vissa enskilda djur utan också kan minska glappet mellan människor och vissa ickemänniskor. Den argumentation och tankegång som leder till ett sådant förbud lever dock kvar efteråt, och dessa bevarar i sin tur den speciesistiska ordningen.. Sammantaget tror jag att det i enlighet med det jag skrivit i inlägget och tidigare i bloggen att det är en negativ effekt, eller i alla fall långt mycket inneffektivare än en djurrättslig strategi som fokuserar på vegetarianism..

Jag håller med om att det i praktiken inte handlar om ifall djur ska lida eller inte, men det handlar inte bara om hur mycket de ska lida utan också om hur många som lider.. Tyvärr kan vi nog inte helt förhindra att djur lider eller utnyttjas, vi får göra så gott vi kan. Och tyvärr så kan vi nog inte arbeta djurskyddsligt för att de utsatta ska lida mindre utan att samtidigt påverka hur många som utnyttjas (detsamma gäller för speciesistiskt grundade "rättigheter" som t ex extra skydd av "husdjur"). Vi kan inte stoppa djurförtrycket över en natt, men vi kan radikalt minska det inom inte så många år genom att övertyga en större del av befolkningen om de djurrättsliga idéerna.

Så till dina tre ponerade val.. Självklart väljer jag ett skydd av vissa jämfört med två alternativ som innebär att ingenting förändras. På det sättet som du ställer upp valen skulle jag också välja det första alternativet. Jag menar dock att den uppställningen är otillräcklig. Vi måste se till alla konsekvenser och också relatera dessa till vår aktivism. Jag skulle därmed vilja skriva om dina scenarior så här:

a) Vi kämpar för ett importförbud av hund- och kattskinn. Sannolikheten att importförbudet införs och att vissa djur därmed skyddas ökar. Vi tvingas använda en speciesistisk argumentation som lever vidare hos de som hört den, och många känner sig nöjdare med att jorden har blivit en djurvänligare plats (och kan därmed känna sig som djurvänner, trots att de bara är "vän" med vissa djur)..
b) Vi ifrågasätter ett importförbud av hund- och kattskinn. Sannolikheten att det införs minskar. Samhällsdiskussionen om djurrätt och varför vi ska ta hänsyn till andra djur intensifieras och handlar mer om våra grundidéer. Detta leder till fler vegetarianer och färre utnyttjade djur i en relativt snar framtid och bygger upp förutsättningarna för en framgångsrik rörelse.
c) Vi ignorerar frågan och fokuserar på annat. Sannolikheten att förbudet införs påverkas troligen inte så mycket, vi får mer tid över till annan aktivism som vi kan utforma som vi vill men förlorar samtidigt möjligheten att påverka frågan eller använda den för att skapa diskussion.

Detta är såklart en förenklad och otillräcklig bild av alternativen och kosekvenserna, jag menar dock att den ger en bättre bild av vårt val än dina val. I det här fallet lutar jag åt en blanding av b) och c), jag tror inte vi ska se ett importförbud som det värsta som kan hända och fokusera på att ifrågasätta det. Däremot tror jag att det är viktigt att det finns krafter som ifrågasätter det och bidrar med det perspektivet till debatten, samtidigt som man utnyttjar möjligheten att föra ut budskapet..

På vilket sätt blir det lättare att tillskriva ickemänniskor rättigheter om det finns ett starkt djurskydd? Jag är inte säker på att det är så.. Ett stärkt djurskydd tror jag innebär en stärkt djurskyddsideologi och en stärkt självkänsla när det gäller djurvänligheten. Vissa människor tror jag når djurrätten via den vägen, men i stort tror jag att djurskyddsligt (eller speciesistiskt) arbete bevarar och förstärker samhällets syn på ickemänskliga djur som resurser..
Jag tror att det främsta som kan göra det enklare att ge ickemänniskor rättigheter är om vi minskar vårt beroende av dem..

Anonym sa...

Malte:

Gränsen mellan vad som är djurrätt och djurskydd är inte alltid så uppenbar även om det ofta är solklart. Det framgår inte minst i det jag föreslår i min föregående kommentar om att djurskydd, även när det bedrivs som just djurskydd, likväl gynnar djurrätten. Det ger oss förvisso inte skäl att omdefiniera den till djurrätt, men från ett djurrättsperspektiv är valet mellan djurskydd och inget alls enkelt.

I verkligheten ställs vi inte alltid inför det valet, men när vi väl gör så är det inte taktiskt att ropa djurrätt och hoppas på mirakel. Jag diskuterar återigen inte från ett djurättsteoretiskt perspektiv utan från ett pragmatiskt i en speciesistisk värld där man knappast kan förvänta sig något annat än en långdragen successiv process som vida överträffar den som t.ex. svarta slavar fick genomgå.

Nej, jag menar inte att djurrättsorganisationerna i huvudsak ska syssla med djurskydd.

Att den här frågan ses som djurskydd begriper jag även om den lika gärna kunde ha setts som en förlängning av ett djurrättsligt arbete och ett steg i den riktningen.

Samtidigt är det också som så att om ingen annan engagerar sig i den här frågan och det inte finns djurskyddare som kan ta hand om den så är det rimligtvis djurrättarnas ansvar. Det är också den linjen jag får intrycket av att FDR ofta väljer.

alvin:

Jag tror inte att ett importförbud av hund- och kattskinn är en indirekt djurrättslig seger.

Jag kanske misstager mig allvarligt nu, men om hela lagstiftningen hängde på en persons ord, nämligen ditt, och du fick säga ja eller nej till en lagstiftning i frågan, så hade du troligtvis sagt "ja". Varför skulle du göra det som djurrättare, om det inte på något sätt gynnade den värld du förespråkar?

Nu skulle du iofs kanske kunna komma på ett svar som inte berörde djurrätten. I sådana fall kommer det strax framgå hur jag menar att importförbudet hade varit en indirekt djurättslig seger.


Den argumentation och tankegång som leder till ett sådant förbud lever dock kvar efteråt, och dessa bevarar i sin tur den speciesistiska ordningen

Det där kan sägas om precis allt (inkl. djurrätt) som inte leder till en helt speciesistfrivärld i en handvändning. Jag har inte hävdat att djurskydd är detsamma som djurrätt, och inte heller påstått att det per automagi kommer leda till djurrätten hos den "skyddaren".

Visst kommer speciesismen kvarstå om man enbart arbetar djurskyddsligt. Poängen med djurskyddet är att det i en speciesistisk värld som tillämpar robust djurskydd är långt bättre från ett djurrättsligt intresse än i samma värld med svagare djurskydd trots att djurskyddet inte är vår agenda eller att det i sig självt avskaffar speciesismen.

På vilket sätt blir det lättare att tillskriva ickemänniskor rättigheter om det finns ett starkt djurskydd?

Det blir det inte, där är vi helt eniga. Jag menar inte man borde ersätta djurrätten med djurskydd eller fokusera på djurskyddet. Försökte mest komma till att det finns praktiska skäl till varför delar av djurskyddet är nödvändigt för att djurrätten ska ha lättare att avancera.

Det verkar som om vi egentligen bara är oeniga om hur man bör tolka världen. Lite sammanfattat och råbarkat verkar du ha en optimistisk bild och jag en pessimistisk.

Skillnaden mellan oss är alltså vad vi tror kommer fungera i samhället för att nå fram till en djurrättslig värld. Detta lade jag märke till när jag läste:

Samhällsdiskussionen om djurrätt och varför vi ska ta hänsyn till andra djur intensifieras och handlar mer om våra grundidéer. Detta leder till fler vegetarianer och färre utnyttjade djur i en relativt snar framtid och bygger upp förutsättningarna för en framgångsrik rörelse.

Förstår att det bara var ett exempel från din sida och att du kunde valt andra ord, men tror det fångar våra olika uppfattningar och det duger även som exempel på vad jag försöker få sagt.

Från mitt perspektiv är den debatten du efterlyser i citatet ovan mer än välkommen. Tyvärr menar jag att den snabbt kommer bli en verkningslös parodi eftersom samhället inte på något plan ö.h.t. är redo för djurrätten i sin mest konsekventa form (d.v.s. om den efterlevs). Debatter och uppmärksamhet i media är inget värda om det idémässiga klimatet inte är gynnsamt och djurrättsliga idéer är väletablerade.

I dagsläget är de inte det. Det är de knappt bland djurrättarna själva skulle jag våga påstå (och det är inte så svårt att visa heller). Att folk känner till att det finns något som heter djurrätt osv är inte synonymt med att vad det innebär, lika lite som militanta veganer skulle fånga rörelsen i en aktion som sänds på Rapport.

Den största anledningen till det är att median är speciesistisk och att den aldrig kommer släppa fram djurrätten så som du föreställer dig att den kan få spelrum. Det måste finnas en annan attityd än den rådande för att det utrymme du menar att vi kommer få verkligen ska ges.

Det här blir lätt ett cirkelproblem eftersom idéer sprids via media och jag skriver att median inte är så användbar. Med det menar jag inte att man inte skulle försöka eller att man skulle sluta använda sig av den. Menar enkom att man kan använda den för att skapa en "förberedande attityd" i allmänheten innan man släpper bomben: Djurrätt.

Skillnaden mellan oss fångas väl av tänkandet i processer. I min pessimistiska version av världen blir inte folk djurrättare även om du får direktsända på alla kanaler ostört i 7 dagar. Speciesismen är av en sådan enorm magnitud och fortfarande så illa kartlagd att det arbete som väntar oss är massivt och kommer kräva en hel del steg.

Det är min uppfattning att man inte kan ta klivet från en speciesistisk värld till en som är vegan. Målet kan uppnås, men inte genom att hoppa från ruta noll (eller snarare en med ett minus framför) till ruta 100. Den speciesistiska ordningen har funnits ända sedan civilisationens begynnelse. Den ändrar man inte på genom att i ruta noll tala djurrätt med speciesister. Det kommer ge klen utdelning. Och hade jag haft fel hade väl alla varit veganer vid detta laget (för att inte tala om alla livsstilskids som droppar).

Kanske blir min ståndpunkt lättare att förstå om du tar en mer aktuell sak som feminismen. Den har fått arbeta i etapper. Det är långt ifrån, riktigt långt, till en icke-sexistisk värld, men trots att vi fortfarande lever i en sexistisk värld har en hel del kvinnor det bättre i dag än på 1700-talet.

Om vi inte ens klarar av att reda ut jämställdheten mellan kvinnor och män inom den egna arten, och det än i dag är kontroversiellt att tala om det, varför tror du att djurrätten skulle vara enklare? Jag är snarare av den motsatta uppfattningen att feminismen är ett smakprov på hur mycket arbete, och mer därtill, som måste läggas ner för att våra mål ska kunna uppnås.

I en sådan långdragen process kommer djurskydd att vara av intresse för djurrättaren. Djurrätten kommer behövas förr eller senare i allmänheten och den kommer även behöva existera paralelt för att utvecklas och teoretiskt. Djurskyddet kanske ligger väldigt långt ifrån de djurrättsliga målen, men i ett samhälle där inte ens djurskydd finns blir de djurrättsliga målen än mer fjärran. Därför, och egentligen enbart därför om man bortser från djuren själva, är det motiverat att inte motverka djurskyddet och att arbeta djurskyddsligt om ingen annan gör det och det finns en reell chans att det får genomslag.

Ännu en historisk parallell: Som människorättsförespråkare under nazitiden var det ingen större idé att tala om att judar ska ha mänskliga rättigheter eftersom de inte ens räknades som människor. Judeskydd vs människorätt låter absurt nu, men om det första räddade en och annan och ledde till att det menatala hoppet från jude till människa blev mindre, så var det värt det.

Jag tror att det främsta som kan göra det enklare att ge ickemänniskor rättigheter är om vi minskar vårt beroende av dem..

Du är av någon anledning straight edge. Om en heroinist ska avgiftas, kommer du då gå fram till den och ge den en bok om straight edge-ism och prata förstånd med den, eller kommer du lägga in den på en klinik där den kommer få lägre doser för att successivt helt trappa ner? Vad du vill är ingen hemlighet, hur du i praktiken lyckas med det är dock inte som i våra önskningar. Trots att du tar avstånd från droger kommer du kanske rösta för gratis kanyler i parken o.s.v... varför? För att det (eller annat exempel du nu kan acceptera) i längden kommer skapa en bättre värld så småningom.

Ett djurskydd kommer aldrig tillskriva djur rättigheter i djurrättslig mening, och inte heller kommer det göra något åt speciesismen. Jag har därför ej heller menat att djurskyddet är ett mål. Blott antytt att det är funktionellt i processen.

Exakt hur och varför beror sedan på vilken analys vi gör av processen och det rådande tillståndet. Som det framkom har jag en lite dystrare bild av verkligheten. I den versionen behöver man komma tillräckligt nära djurrätten för att kunna bli mottaglig.

Annorlunda uttryckt: Ju mindre vi behandlar de övriga djuren som skit, desto mer är vi i rätt riktning för att så småningom kunna tala om djurrätt på allvar. I dag är det fruktlöst.

Allt det jag skrivit sammanfattas om du besvarar frågan "Vilket samhälle är mer mottagligt för djurrätt - ett där man har många lagar och skydd, eller ett där inga sådana finns?"