Boktips: De goda djuren

1982 gavs barnboken " De goda djuren: en bildberättelse för barn" ut, skriven av Horst Tuuloskorpi. Boken är en bilderbok om hur vi får alla djurprodukter vi äter, och visar väldigt tydligt hur det går till med slakten av många djur. Den inleds med bilder på en katt som jagar en mus, och texten "Människan och katten är två djur, som gärna äter andra djur". Boken består även i fortsättningen av bilder som antingen visar djuren som gulliga eller visar upp dem som individer, eller helt sakligt visar exakt hur de dödas samt på slutprodukter som korvar och hamburgare, allt blandat med beskrivande texter. Ett av uppslagen ser ut så här:

"Om vi ska kunna äta en gris måste den dödas och delas i mindre bitar. Det jobbet görs av arbetarna på slakteriet.
Grisen får elektrisk bedövning, så den somnar. Den dödas genom att tömmas på blod."

Jag tycker att det är en riktigt bra bok, den beskriver vad som händer utan krussiduller, och är väldigt ärlig med uppenbara sanningar som folk ofta vill glömma bort i dagens samhälle (som till exempel att djuren måste dödas för att kunna ätas). Författaren skrev enligt vad jag förstått boken som en upplysningsbok, och den verkar vara skriven i en anda av att alla ska veta hur vi får vår mat, att djur dödas och att det inte är nåt konstigt med det.

En väldigt intressant sak är att det här boken gavs ut som en barnbok i början av åttiotalet, men när jag visar den för vuxna människor idag blir de extremt shockade både av innehållet och det faktum att den skrivits för barn. Kanske säger det nåt om hur relationerna till djur förändrats den senaste tiden.

Boken är definitivt läsvärd och ger många tankar, själv kan jag inte riktigt veta vad jag ska dra för slutsatser utifrån den.. Jag hittade mitt exemplar på universitetsbiblioteket i Norrköping, och jag har sett att den finns på ett antal andra bibliotek också.

OT: Idag åker jag till Härjedalen för att åka snowboard... Äntligen!

Trakasserier flyttar på förtrycket

Som jag påpekat tidigare leder inte kampanjer som syftar till att trakassera bort djurförtrycket, som t ex SHAC, till att särskilt många djur räddas. Bland annat på grund av att djurrättsrörelsen inte kan komma åt alla företag i alla delar av världen. Om trakasserierna blir tillräckligt jobbiga för att ett företag ska överväga att lägga ner en anläggning kan de antingen få något annat företag att göra det åt dem eller själva starta en ny anläggning på en annan plats. The Bostom Globe publicerade artikeln "Outsourcing animal testing" på sin hemsida i lördags. Artikeln handlar om företag som flyttar sina djurförsöksavdelningar till Kina för att komma undan djurrättsaktivister:

Because animal rights groups make it difficult for drug companies to build or expand animal-testing laboratories in the United States, Europe, and India, Rice, chief executive of Bridge Pharmaceuticals Inc., is outsourcing the work to China, where scientists are cheap and plentiful and animal-rights activists are muffled by an authoritarian state.

Att företag flyttar eller outsourcar sin djurförsöksverksamhet ska inte ses som ett tecken på att djurrättsaktivister är framgångsrika i sina försök att sätta käppar i hjulet för djurförsöksindustrin, det ska snarare ses som ett tecken på att djurförsöksindustrin kan komma undan aktivisters våldsmetoder. Att trakassera anställda och andra med kopplingar till djurförsöksföretag är inte bara ett farligt spel med rörelsens rykte och möjlighet att nå ut med våra idéer. Det är dessutom ett slöseri med resurser, eftersom det inte räddar några djur utan bara flyttar problemet till en annan del av världen (så vida vi inte lyckas få total global makt eller arbetar mot en isolerad företeelse, men det är inte fallet i de flesta kampanjer jag känner till).

Läs även det tidigare inlägget om Kampanjer mot enskilda företag

OT: Jag hittade de här hemsidorna tidigare idag, jag tycker de är lite lustiga:
www.fisheralvin.com
www.alvinslaughter.com

Härlig läsning och osynliga konsekvenser

Jag hittade den här insändaren på VT.se:

De glömda fiskarna
Svar på Alvin Lindstams insändare "Vi behöver respektera fiskarna" i VT den 17 november.
Tack för att du finns Alvin Lindstam! Din artikel om att även sjöarnas och havens innevånare är individer med känslor och sinnen var en väckarklocka för mig och jag hoppas även för andra Västerviks-Tidningens läsare.
Denna fruktansvärda masslakt och djurplågeri, särskilt vid nät- och notfiske, där fiskar i tusental får ligga och sprattla sig till döds, kanske ibland i flera timmar innan dom kvävs till döds. Själv äter jag mycket sällan kött och fisk, kanske en gång i månaden. Men nu skall jag sluta med det, så att jag får frid i min själ. Hoppas att flera läsare följer mitt exempel. God jul utan lutfisk!

ERIK SÖDERLUND

Sånt här värmer att läsa. Jag blir såklart glad över att läsa att någon påverkats av något jag gjort, det inspirerar en att fortsätta. Det är också roligt eftersom det visar att insändare och annan form av aktivism där man inte är i kontakt med några djur utan kanske bara sitter framför en dator också kan påverka. Ofta luras det mänskliga psyket att tro att det vi gör inte får några konsekvenser om vi inte kan se konsekvenserna själva. Det är därför som så många kan äta djur trots att de aldrig skulle kunna döda någon själva, och det är också därför som det är betydligt mer lockande att frita djur eller kämpa för en djurskyddsreform än att informera om djurrätt och vegetarianism till allmänheten trots att det kan påverka minst lika mycket.. Det är viktigt att vi inte fastnar i den fällan och tror att de enda konsekvenserna är de vi själva kan se.
Här är för övrigt insändaren jag skickade in (med mycket cred till Malte, som spökskrev insändaren som jag redigerade innan jag skickade iväg):

Fiskar är inte mat
"Matfisken" kan vara borta ur haven om 40 år enligt en rapport som uppmärksammades stort i medierna 3/11. Det är givetvis inte bra och det är nåt som måste diskuteras.
Men debatten om fisket är väldigt anmärkningsvärd, eftersom den helt ignorera fiskarnas intressen som individer. Trots att fiskar har känslor, precis som hundar och andra djur, ser vi dem sällan som individer överhuvudtaget. Det förs aldrig någon diskussion om deras intresse att t ex inte utsättas för smärta genom att kvävas till döds i ett nät. När de dras upp i luften upplever de något liknande som om människor skulle ha dragits ner under vatten. Jag anser att vi måste börja respektera fiskarnas individuella intressen och därmed sluta döda och utnyttja dem. Vi behöver inte äta fiskar, vi kan välja vegetariskt!

Alvin Lindstam

PS. Lycka till med vegetarianismen Erik

Tidigare inlägg på samma tema:
Vet du vilken skillnad du gör?
Delmål, inspirerande eller vilseledande?

Importförbud av hund- och kattpäls?

Hund- och kattpäls har blivit omdiskuterat de senaste åren. Folk har blivit upprörda både över det faktum att det är just hundar och katter som dödas, men också över det väldigt plågsamma sätt de ofta behandlas på. Detta har såklart använts av både djurskyddsgrupper och politiker, bland annat är importförbud av hund- och kattpäls en populär idé. En rad västländer har redan infört det, det diskuteras i EU och Djurens Rätt och andra djurskyddsorganisationer (Djurens Rätt är i det här avseendet en djurskyddsorganisation) har även de drivit frågan i Sverige.

Speciesistiska skäl och djurskyddsliga argument
Jag är kritisk mot den speciella uppmärksamhet som hund- och kattpäls får. Dels på grund av det speciesistiska i att det skulle vara mer fel att döda dessa djur eftersom de tillhör en viss art. Denna idé ligger nog ofta bakom frågans uppmärksamhet, och genom att arbeta med frågan bekräftar och stödjer man den. Jag är också kritisk på grund av att det har varit en väldigt djurskyddslig argumentation; hundarna och katterna har dödats på väldigt plågsamma sätt och genom att lyfta det på det sätt som gjorts sänder man ut signaler att det är själva sättet de dödas på som är det viktiga. Du kan läsa lite mer om dessa idéer i dessa inlägg:
Elna Tenow och diskrimineringen av vissa djur
Animal Protection Network
Hundätande prins
New welfarism – djurskyddslig djurrätt

Missriktad lagstiftning
Att införa ett förbud mot hund- och kattpäls är också en väldigt godtycklig form av lagstiftning. I officiella sammanhang har motiveringen för importförbud varit djurskyddsliga, alltså den behandling hundar och katter utsätts för. Men misshandeln de utsatts för är inte unik för hundar och katter utan kan lika väl utföras på andra djur som dödas för sin päls, och det är inget som säger att alla hundar och katter som dödas för sin päls måste dödas i strid med vårt samhälles djurskyddsregler. Om det var missförhållandena man vill åt borde man i så fall förbjuda import av alla pälsprodukter (eller andra animaliska) produkter som inte producerats i enlighet med europeiska djurskyddsregler.

Speciesismen tål inte granskning?
Som jag tolkar det är djurskyddsskälen bara svepskäl för att införa ett importförbud, de enda skälen som skulle kunna legitimera ett sådant importförbud är speciecistiska värderingar om att hundar och katter skall värderas högre än andra djur. Att använda det argumentet öppet skulle dock föra med sig en rad problem för dess förespråkare, eftersom det skulle leda till en debatt om den godtyckliga speciesismen och varför vi värderar olika djurs intressen olika.

Jag är såklart inte positiv till utnyttjandet av hundar och katter, deras intressen är lika viktiga som grisars eller torskars intressen. Det jag vänder mig emot är att hundar och katter skulle få en speciell respekt eller speciell skyddslagstiftning bara för att de ses som husdjur.

Speciesistisk bilreklam

Renault har visat en reklamfilm ett tag nu som jag tycker är väldigt intressant. Du har kanske sett den redan, annars finns en tysk version på youtube (och en fransk version med en annan musik).

Till en början ser man en elefantunge som sitter i baksätet av en bil och tydligen har det väldigt trevligt. Hon/han busar med barnen i baksätet, föräldrarna där fram ser nöjda ut och elefantungen och barnen blåser tuggummi-bubblor. Allt till väldigt glad musik.





När bubblan spricker tystnar dock musiken och man får se elefantungen sticka ut huvudet genom gallret på en cirkustransport. Hon/han tittar sorgset mot bilen med barnen och man hör en speakerröst säga "Tänk dig själv i en Scenic!". Den glada musiken kommer tillbaks, familjen åker därifrån, elefanten tittar sorgset efter dem och speakerrösten säger "Nya Grand Scenic. Mer plats, om familjen växer."





Renault ville väl antagligen förmedla att deras deras bil är väldigt rymlig på ett lustigt sätt, men det finns en hel del intressant för oss djurrättare att analysera.

För det första är det ett grundantagande i filmen att elefanten har det för trångt på cirkusen, och inte trivs där. Reklamfilmer brukar sällan fungera om inte publiken förstår (och kan associera till) grundantagandena. Det kan därför vara en signal om att folk i allmänhet är medvetna om att cirkusar inte är de trevligaste ställena en elefant kan vara på.

Nåt som jag tycker är ännu mer intressant är dock hur elefantens missnöje med tillvaron totalt negligeras och förlöjligas i filmen. Den här filmen måste kategoriseras som en "rolig/lustig" reklamfilm, trots att den handlar om nåt väldigt tragiskt. Ickemänniskorss känslor och lidande kan skämtas om på ett sätt som vi aldrig skulle göra med människor. Det ser jag som ännu ett tecken på hur ickemänskliga djurs känslor ses som oviktiga i vårt väldigt speciesistiska samhälle..

Tolkar jag den rätt? Finns det något mer att tillägga? Kommentera gärna.

Lite tankar om Djurens Rätt

Tidigare idag blev jag uppringd av en trevlig ung tjej. Tyvärr var det ingen som ringde och var intresserad av mig, utan hon ringde för Djurens Rätts räkning (vilket iofs är rätt bra också).. Målet med samtalet var antagligen framförallt att få mig att donera dubbelt så mycket pengar till Djurens Rätt varje månad, men innan hon föreslog det hade vi en rätt intressant diskussion.
Själva budskapet jag uppfattade att hon försökte få fram var "Valet sket sig så nu hotas djurskyddsmyndigheten och pälsfarmsförbudet, så nu behövs djurens rätt och din hjälp ännu mer!". Det första jag reagerade på var hur tjejen definierade valresultatet som ett nederlag, signalen var verkligen att fel block vann.

Detta relativt tydliga ställningstagande i blockpolitiken som jag upplevt både från Djurens Rätt och resten av djurrättsrörelsen, tror jag är väldigt problematiskt. En väldigt stor grupp potentiella djurrättare kan skrämmas iväg om de upplever det som att vi är kompisar med deras motståndare. Djurens Rätt försöker verka partipolitiskt neutralt, men de lyckas inte så bra (och det är säkert svårt med tanke på den politiska situationen och den djurskyddsliga strategin)..

Tjejen som ringde mig blev nog rätt överraskad när jag började ifrågasätta att Djurens Rätt borde arbeta för att Djurskyddsmyndigheten bevaras, men vi diskuterade en stund och jag tror hon förstod lite hur jag tänkte i alla fall. De flesta hon ringer är väl antagligen helt passiva medlemmar, som dessutom inte stödjer Djurens Rätts djurrättsliga mål. Att ringa upp folk och be dem öka sina månadsgåvor är nog annars en hemskt effektiv metod, det är svårt att säga nej till någon som ringer och ber om det..

Linköpingsavdelningen?
Jag flyttar till Linköping vid nyår (jag har fått tag på en riktigt härlig lägenhet). Kanske öppnar det upp för lite mer lokalt engagemang i Djurens Rätt, beroende på hur lokalavdelningen är där. Lokalavdelningen här i Norrköping har inte kännts alltför lockande, så mitt engagemang i Djurens Rätt har mest bestått i att åka på riksevenemang och bidra med saker till tidningen och hemsidan och lite annat arbete på riksnivå. Jag hoppas att avdelningen i Linköping är av den djurrättsliga sorten, i så fall kan jag nog känna mig bekväm i att delta i arbetet och kanske kan jag bidra till att göra det ännu mer djurrättsligt.

Djurens Rätt och framtiden
Jag tror på Djurens Rätts möjligheter som djurrättsorganisation, vi har många aktiva djurrättare, en bra organisation, ett kännt namn och väldigt mycket proffesionalism som verkligen kan utnyttjas för få ut budskapet. Allt som behövs för att bli en av världens bästa djurrättsorganisationer enligt min mening är att de aktiva vågar säga vad Djurens Rätt egentligen står för, och fokuserar mer på att få ut det antispeciesistiska budskapet. Ett bra steg i den riktingen är den aktion Djurens Rätt Umeå gjorde på vegandagen: Sorgemanifestation för dödade djur

Olika begrepp för "djur"

Jag läste nyligen ett inlägg om uttrycket "ickemänskliga djur" och blev inspirerad att skriva lite om hur jag ser på hur vilket/vilka begrepp vi ska använda.

"Djur"
I dagens speciesistiska samhälle är uppdelningen mellan "människor" och "djur" väldigt stark. Det är just den tydliga uppdelningen och illusionen att "djur" och "människor" är helt väsensskilda som är grunden i vår djursyn. När folk pratar om "djur" tänker de inte på att människan är ett djur bland andra, utan de tänker enbart på andra djur än människor. Att använda begreppet "djur" då man menar de ickemänskliga djuren riskerar därför att återskapa synen på "djur" och "människor" och ska därför undvikas. Jag försöker att bara använda begreppet "djur" då jag menar alla djur, inklusive människor..

"Ickemänskliga djur"
Det är för att motverka synen på människor som ickedjur som många använder begreppet "ickemänskliga djur". Det betyder helt enkelt djur som inte är människor, och används på samma sätt som speciesister använder "djur". Begreppet är väldigt korrekt, och har en viktig funktion. Det kan däremot vara ett problem att det kan uppfattas som krångligt att använda (speciellt om man ska använda det många gånger i en text), om man har väldigt lite utrymme eller om man pratar med oerfarna personer. Jag tycker dock att det är värt att lägga ner energin eller utrymmet på detta, våra begrepp kan säga väldigt mycket om budskapet i sig själva.
Jag har hört funderingar om huruvida "ickemänskliga djur" kan fungera nedvärderande, eftersom de man benämner jämförs med, och inte inkluderas som, människor. Jag har själv inte upplevt det eller tänkt på det tidigare, men jag tror att det beror på vem som säger det eller hur. Om man ser på människor som finare än andra djur kan det ju fungera så, men det är ju just det vi ifrågasätter. Ett annat problem med begreppet är att "ickemänsklig" kan förväxlas med - eller associeras till - "omänsklig" (som för övrigt också är ett hemskt speciesistiskt begrepp).

"Andra djur"
Ett alternativt begrepp som jag använt ibland är "andra djur". Det är lätt att använda och har inte samma problem med associationer som "ickemänskliga djur". Jag tycker dock det har ett par problem som är viktiga att ta upp. Här pratar vi om att använda begreppet ”andra djur” i betydelsen ”andra djur än människor”. Det sista om vad de är andra än uttrycks inte alltid i meningen utan antas ligga i begreppet, vilket man ska vara försiktig med.
Eftersom människor också är djur kan jag lika gärna prata om människor som om grisar när jag pratar om ”andra djur”. Om man antar att ”andra djur” betyder andra djur än människor är man tillbaks vid samma problem som användandet av ”djur”. Om man ska använda det måste det framgå att vilka djuren är andra än, det kan vara andra djur än människor eller andra djur än jag osv.

”Ickemänniskor”
Ett sista begrepp som jag börjat använda på senare tid är kort och gott ”ickemänniskor”. Det är kort och koncist och lätt att använda, det är korrekt och såvitt jag kan komma på fritt från speciesistiska värderingar. Dessutom tycker jag det är bra att det har samma form som ”människor”, det låter mer som en grupp subjekt än en homogen massa (som ju ”djur” ofta ses som).

Slutsatser
Jag tycker det är bra att använda begreppet ”djur” när man pratar om alla djur, speciellt i situationer då folk är vana vid att det bara är människor (som t ex ”djur har rättigheter”). När jag pratar om andra djur än människor använder jag oftast ickemänniskor men varierar mig med ickemänskliga djur, och då jag jämför ickemänskliga djur med mänskliga använder jag oftast ”andra djur”.

Vad tycker du?

Valet och djuren

Idag är det val. Det är dock inget jag har lagt ner alltför stor energi på, jag har knappt varit engagerad i valrörelsen alls. Många andra djurrättsaktivister har engagerat sig i valet, och många hoppas på en seger för vänsterblocket i valet pga av framförallt pälsfarmsfrågan och djurskyddsmyndigheten. Men hur viktigt är egentligen valet för djuren?

Djurrätt är inte en parlamentarisk fråga än
Djurrätt har till skillnad från djurskydd i stort sett ingen plats alls i den parlamentariska politiken idag, och det är inte så konstigt eftersom bara ett fåtal procent (om ens det) av väljarna kan anses vara djurrättare. Det parlamentariska systemet är tänkt att respresentera väljarna och deras värderingar, och därmed kan inte vi förvänta oss några ordentliga djurrättsreformer förän vi har skapat en massiv djurrättslig opinion.
Djurrätt handlar om värderingar, och folket stödjer inte våra värderingar. Och eftersom de inte stödjer de djurrättsliga värderingarna kan djurrätt inte bli någon partipolitisk framgång. På grund av idén att vi måste engagera oss i partipolitiken, och det inte kan göras djurrättsligt, tvingas vi arbeta med djurskydd istället. Med alla de negativa konsekvenser som det innebär...

Det finns inget djurrättsligt parti och ingen djurrättslig fråga i valet
De djurrättsliga åsikterna finns inte representerade inom partipolitiken, alla partier stödjer idén att det står oss fritt att utnyttja djuren. Alla partier stödjer idén att djur är mindre värda varelser, att de kan fängslas och dödas, bara det görs på ett "humant" sätt. För att ha någon framgång med djurskyddspolitiken krävs det att man ger dessa anti-djurrättsliga partier cred för deras djurskyddsliga politik. De som vill fortsätta utnyttja djur (men vill ha hårdare regler för minkfarmer och att allt kontrolleras av djurskyddsmyndigheten) utmålas som djurvänliga, och de politiker och väljare som ställer upp på de väldigt mesiga kraven kan därmed känna sig nöjda när de fortsätter utnyttja djur. Det finns ett parti som kallar sig djurrättsliga, läs min kritik av dem här.

De två frågor som målas upp som de stora djurfrågorna är inte heller de djurrättsliga, djurskyddsmyndigheten har aldrig varit det och den grad av djurrätt som fanns i det ursprungliga päls-förslaget har spolats bort och det är nu enbart en djurskyddsreform. Jag tror inte att de är särskilt viktiga. Jag har skrivit en del om det i tidigare inlägg så jag hänvisar till dem:
Lägg ner djurskyddsmyndigheten!
Olika sätt att hantera pälsfrågan
Utvecklingen i pälsfrågan


Nu ska jag gå till vallokalen, men det är inte mina djurrättsåsikter som avgör vem jag röstar på. För övrigt skulle jag väldigt gärna byta statsminister, synd bara att alternativet är lika dåligt..

Djurrättsprogram på TV

På tisdag handlar UR's ungdomsprogramm "Vet Hut" om djurrätt. Jag är med i panelen, och förutom en diskussion mellan mig, en jägare och en eko-bonde (Elin från Arla-reklamen) så får vi bland annat följa en ko till slakten.


Jag vet inte riktigt hur bra programmet kommer vara eller hur bra jag presterade, eftersom det var ett par månader sen det spelades in och jag har inte sett det färdiga resultatet. Jag har dock för mig att jag kände mig rätt så nöjd med min argumentation, bortsett från att jag inte använda begreppet "speciesism" förutom några desperata försök i slutet.

Programmet sänds klockan 22.00 på tisdag och kl 18.30 på onsdag, båda gångerna i Kunskapskanalen (Kunskapskanalen finns idag i ca 50% av de svenska hushållen, alla som har någon form av digitaltv). Man kommer även kunna se programmet på UR:s hemsida efter att det sänts..

Läs mer om programmet på ur.se/vethut. Där kan man också göra ett djurvänlighetstest (som dock minst sagt är väldigt konstigt) och diskutera djurrätt.

Om programmet från UR's hemsida:

Älska djur på olika sätt

Tobias Berglund jobbar på slakteriet och berättar för Vet hut!s reporter vad som väntar Erika.

- Det här är konsekvenserna om man vill äta kött. Då måste det gå till så här.

80 miljoner djur slaktas varje år i Sverige och vi äter ungefär 80 kg kött per person och år. Alvin, som är djurrättsaktivist, tycker att folk borde fundera mer på var köttet kommer ifrån och att man borde tänka över om det är värt att äta andra individer. Han tycker att det är oetiskt att djur ska finnas och leva bara för att sluta som en maträtt.

- En ko vill leva och har känslor på samma sätt som vi människor. Jag förstår inte varför vi har mer rätt att utnyttja och döda andra djur än vad vi har med människor.

Elin är ekobonde i Stockholm och tycker visserligen att det är sorligt att skiljas från sina kossor när de åker på slakt. Men samtidigt säger hon att det är en naturlig del av en kos liv.

- Alla kan inte leva för alltid. För det är ju så att om man inte hade djurproduktion i Sverige skulle de här djuren överhuvudtaget inte finnas. Jag älskar att jobba med djuren och vill inte att kossorna ska utrotas av veganer.

Elin skulle inte själv kunna tänka sig att utföra slakten men för Evelina är det en naturlig del av hennes hobby som jägare. Hon var bara 15 år när hon sköt sin första älg. Känslan beskriver hon som både härlig och sorglig. Hon känner sig trött på att bli ifrågasatt som jägare och tycker att folk inte förstår att djur måste dödas ibland. Det viktiga är att göra det på bästa möjliga sätt.
- Vårt samhälle har mer och mer fokus på stan och vi kommer allt längre från naturen. För den som bor i stan är kött något man hittar i köttdisken. Slakten har förvandlats till nåt onaturligt.

London Vegan Festival

På söndag äger London Vegan Festival rum, och jag ska dit. Jag hoppas att det blir lika trevligt som förra året, och det ska nog inte blir så svårt att trivas. En hel dag full med aktiviteter, ett femtiotal infobord, massa matstånd och tusentals besökare varav många är veganer inspirerar. En av de mest fascinerande sakerna förra året för min del var de väldigt spridda åldrarna. Där var det inte ovanligt att se medelålders eller äldre som verkade vara lika radikala som de flesta ungdomar är här. För att inte tala om de små veganbarnen som springer omkring, det ger en hopp om framtiden..

Ha en bra helg, det kommer nog jag få..

London Vegan Festival (webdesignen är pinsam, jag vet, men festivalen är bra ändå)

Politiker om djurskydd och djurrätt

Malte Lindstam bidrar här med en till artikel, den här gången om hur politikerna ser på skillnaden mellan djurskydd och djurrätt.

Politikernas svar på skillnaden mellan djurrätt och djurskydd.

Djurskyddet Sverige har på hemsidan ställt denna fråga till riksdagspartierna:

"Gör partiet skillnad på djurrätt och djurskydd? Hur skulle ni definiera begreppen?"

Svaren är de väntade. De borgerliga säger uttryckligen att de är för djurskydd men mot djurrätt. Jag fastnar dock vid mp:s Åsa Domeijs svar som lyder såhär:

”Jag tror inte att vi har tagit någon partisynpunkt. Vi pratar om djurrätt men vi har inte den gamla traditionella synen på djurrätt där man inte anser att djur får nyttjas. Jag tycker att begreppen har närmat sig varandra. Vi säger ofta djurrätt när vi också menar djurskydd. Djuren har rättigheter. Människan tar hand om djuren och de ska inte vara rättslösa.”

Andra meningen är verkligen klarspråk. De ”vi” som ofta säger djurrätt men menar djurskydd tänker jag dels är mp själva (delvis djurrättslig retorik men djurskyddspolitik i praktiken). Det är dock också djurrättsrörelsen, när vi som representanter för djurrättsorganisationer arbetar med djurskyddsfrågor (eller ”djurskyddsliga djurrättsfrågor”). Jag tänker att hon har rätt i att begreppen har närmat sig varandra, i betydelsen att djurrätt så ofta betyder djurskydd, att djurrättsdiskussionen sällan tas upp. Det är i så fall en negativ utveckling, eftersom djurrättsdiskussionen måste föras för att på allvar förändra för djuren.

Malte Lindstam

Speciesistisk reklam

För ett tag sedan såg jag en reklamfilm från prisjämförelsesajten Smarto.se. Filmen gick ut på att en man i regnrock verkade förvirrad över var han kan hitta rätt produkt till rätt pris. Man får också se fyra döda gäddor på ett bord med prisskyltar nerstuckna i nacken samtidigt som speakerrösten säger:

"Smarto.se visar också var du köper produkten till bästa pris"

För mig är den här reklamen extremt tydlig i när det gäller två speciesistiska grundstenar. Det är dels synen på djur som legitima produkter och dels hierarkin mellan olika arter.

Produkter
Speakerrösten talar uttryckligen om djuren som produkter, och uppställningen med prisskyltarna kan ju inte bli mer objektifierande. Hela vårt samhälle går ut på att djur är produkter, de är egendom som ska köpas så billigt som möjligt. Att Smarto.se sen inte jämför priser på gäddor eller annan "mat" utan teknikprylar och böcker gör det hela än mer lustigt. Gäddorna är inte deras grej utan de har avsiktligt valt dem för att symbolisera produkter.

Arthierarkin: det är ju bara fiskar..
Jag fortsätter tjata om de bortglömda fiskarna. Att gäddorna är just fiskar tror jag är avgörande för att den här reklamen fungerar. Om det här hade varit däggdjur istället, hur tror ni då att folk skulle ha reagerat? Om det var fyra grisar som låg på ett bord med en prisskylt i nacken? Skulle det flyga förbi obemärkt som den här reklamen eller skulle det starta en mindre folkstorm? Jag tror folk skulle bli väldigt upprörda, de vill ju inte bli påminda om grisarna som individer. Fiskar däremot tänker vi inte ens på som individer när vi ser deras ansikten, de är nästan enbart produkter i våra ögon. Den här reklamen är precis som Abba-reklamen jag skrev om tidigare bara ytterligare exempel på hur extremt låg status fiskar har. Därför tror jag också det är väldigt viktigt att vi uppmärksammar fiskar långt mycket mer än vi gör nu.

Mer om aggressivitet

I mitt förra inlägg pratade jag om aggressivitet och om att vi inte kan nå en person som känner sig attackerad. Jag funderar dock på vad som uppfattas som aggressivt. Samma ord kan ju ofta sägas på många olika sätt, och kanske är sättet man säger det viktigare än vad man faktiskt säger.

Aggressivitet i musiken?
Synthpop-bandet Universal Poplab har gjort en djurrättslåt som heter "Vampire in you". Texten är rätt så rättframt skriven, och borde kunna ses som stötande av vissa. Låten anspelar på att köttätare är blodtörstiga vampyrer, och innehåller textstycken som:

Slice it up, and dig in
Let the funeral begin
From the cage, to the plate
There's blood on your hands

Den här texten innehåller samma fras som jag nämnde i förra inlägget som ett väldigt dåligt exempel på slagord: "Blod på dina händer". Trots att texten är långt ifrån blyg av sig känns det inte som om man borde känna sig attackerad av att lyssna på låten eftersom den är packeterad i snäll och harmlös synthpop.

Lyssna gärna på låten här, och kom sedan tillbaks och skriv en kommentar om hur du uppfattade den. Är det här en låt som folk känner sig attackerade av om de lyssnar på texten eller gör musiken att den känns "ofarlig" att lyssna på?

Om aggressivitet

Förutsatt att djurrättsengagemanget inte bara går ut på att göra sig av med sin ilska, utan faktiskt har som mål att förändra nåt för djuren, så är det viktigt att fundera på hur man försöker påverka andra och hur de uppfattar en själv. Nåt jag rätt ofta stöter på i djurrättsrörelsen och som jag inte är så förtjust i är en rätt så aggressiv attityd. Ibland är det inte heller en avsiktlig aggressivitet men som ändå resulterar i att åhörarna känner sig attackerade.

Ett skräckexempel är en SHAC-demonstration jag var på utanför Amsterdam då det huvudsakliga slagordet som skreks mot anställda (på ett företag som samarbetar med HLS) var "Blod, blod, blod på era händer!". Djurrättsalliansens demonstration i 14 juni var säkert inte tänkt att vara aggressiv, men jag tror att den uppfattades som det av många passerande (framförallt på grund av att de passerade i mitten med demonstranter på båda sidor som skrek slagord mot dem).

Varför ett problem?
Problemet med att vara eller verka aggressiv är ju inte att vi inte har nån rätt att vara arga, det vore snarare konstigt om vi inte kände för att skrika att alla är dumma ibland. Det handlar helt enkelt om att vi måste göra ett bra intryck och hjälpa folk att ta till sig vårt budskap för att vi ska kunna hjälpa djuren så effektivt som möjligt. Den naturliga reaktionen när man känner sig attackerad är inte att ge efter och säga "Ja du ha helt rätt, jag är en skitstövel". Den naturliga reaktionen på att bli attackerad är att försvara sig (eller fly därifrån), och en person som är upptagen med att försvara sig själv och sin ståndpunkt är sällan särskilt öppen för nya idéer.

Neutrala situationer
För att inte få folk att känna sig attackerade är det nog fler saker man ska tänka på än att inte skrika "mördare" rakt upp i ansiktet på dem. En bra regel tror jag kan vara att försöka prata med folk i neutrala situationer. Om man försöker prata med någon som just har eller just planerar att köpa det du protesterar emot har man fångat den i en situation då du attackerar just den personens val. Om man instället pratar med dem i en neutral situation behöver den inte känna sig personligt attackerat utan man kan prata i mer allmäna ordalag och låta den andra själv dra de personliga slutsatserna.

Svar om ekonomiska styrmedel

Malte Lindstam skrev idag ett gästinlägg här på bloggen om att arbeta för ekonomiska styrmedel som ska främja djuren genom att göra det billigare att äta vegetariskt än animalier. Inspirationen kommer från miljörörelsen som fokuserar mycket på att göra miljövänliga alternativ billigare. Jag tror att vi generellt inte ska arbeta för till exempel köttskatt (eller vad för sorts styrmedel man nu skulle kunna använda), i alla fall inte än på många år. Jag har framförallt tre orsaker till att vara skeptisk:

Är det verkligen pengarna som styr?
Jag tror att pengar inte styr vår konsumtion av animalier lika mycket som den styr hur miljövänliga vi är. När det gäller drivmedel för bilar fungerar de i stort sett lika bra för konsumenten, det är tillgängligheten och priset som avgör. När det gäller vegetarianism innebär det dock en reell förändring som påverkar mer än plånboken. Folk som är vana vid att äta animalisk är nog beredda att betala lite mer för sin köttbit än för ett vegetariskt alternativ, precis som många åker bil av bekvämlighet trots att cykeln eller kollektivtrafiken kan vara ett fullgott och billigare alternativ. Jag tror att det skulle göra väldigt liten skillnad.

Kan vi skapa några kraftfulla styrmedel?
Jag tror inte vi har säkert stora möjligheter att införa några ekonomiska styrmedel. Det finns ett samförstånd i samhället om att miljön måste skyddas, och det är möjligt för politikerna att införa miljöskyddande styrmedel till en viss gräns utan att förlora allmänhetens stöd. Det finns dock inte ett samförstånd om att vi inte ska utnyttja djur, så det skulle vara i stort sett omöjligt i dagens samhälle att försöka införa ekonomiska styrmedel som försöker få folk att äta mer vegetariskt för djurens skull.

För att ha någon möjlighet att lyckas skulle man därför tvingas fokusera helt på hälso- eller miljöargumenten för vegetarianism, och de har ju en rad negativa konsekvenser som jag har skrivit om tidigare. Dessutom skulle det inte bli styrmedel som generellt främjar vegetabilier framför animalier eftersom det inte alltid är nyttigare eller mer miljövänligt med vegetarisk mat (det beror ju på vad man äter och hur det framställts). Till exempel är det nog en stor risk att rött kött skulle anses värre än kyckling- och fiskkött, vilket skulle leda till ännu fler dödade och utnyttjade djur. Jag tror inte att vi har möjlighet att införa några ekonomiska styrmedel utan att använda argument som förstör för djuren på lång sikt.

Hur påverkar det på lång sikt?
Malte tog själv upp att ekonomin kan göra större skillnad på kort sikt, men inte komma lika långt i slutändan som om man fokuserar på att förändra folks attityder. Jag ser också en relativt stor skillnad mellan miljörörelsen och djurrättsrörelsen när det gäller hur långsiktig man bör vara. När det gäller djurförtrycket är det helt obegränsat, vi föder hela tiden upp nya djur att utnyttja och det kommer fortsätta så länge något utifrån får slut på det. När det gäller miljöförstörelsen är det dock inte ett obegränsat problem, om vi låter det fortsätta en viss tid kommer det ha gått så långt att vi inte kan göra nåt åt det. Miljörörelsen är därför tvungna att vara så pass kortsiktiga att de kan skydda det som skyddas kan, medan djurrättsrörelsen kan förvänta sig att djurutnyttjandet kommer fortsätta och vi måste därför ta lika stor hänsyn till de som lever nu som de som kommer leva om hundra år.

Jag är övetygad om att det krävs en attitydförändring för att komma åt djurförtrycket i längden. Det kan visserligen vara enklare att förändra sina attityder om man redan tagit några steg i rätt riktning på grund av andra orsaker, men i det här fallet tror jag att den positiva effekten skulle bli liten och vi skulle vara tvungna att använda argument som motsäger den attitydförändring vi eftersträvar.

Främja de vegetariska alternativen
Ett betydligt bättre och viktigare sätt att göra det enklare för folk att äta vegetariskt tror jag är att öka tillgängligheten för de vegetariska produkter som finna och uppmuntra framställandet av nya. Om det finns vegetariska produkter i de flesta butiker och man inte behöver anstränga sig för att äta vegetariskt kommer det nog göra väldigt stor skillnad. Det är därför väldigt bra att Djurens Rätt planerar att använda sitt sparkapital till att investera i företag som bidrar till ett bättre vegetariskt utbud. Som privatperson kan man också göra skillnad genom att fråga efter vegetariska produkter i olika butiker samt uppmuntra när de väl skaffar det genom att köpa dem.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

Snart börjar min kurs och jag kommer nog in i en vardag där bloggandet tar lite större del än vad det gjort den senaste tiden. Men jag låter ett gästinlägg inleda vad jag hoppas kan bli den nya säsongen. Den här gången är det Malte Lindstam som funderar över om vi skall inspireras av miljörörelsen och arbeta hårdare för ekonomiska styrmedel. Om du också vill bidra med ett gästinlägg får du gärna maila mig.

Bör vi arbeta med ekonomiska styrmedel?

Ett möjligt sätt att minska animaliekonsumtionen är att arbeta för ekonomiska styrmedel på livsmedel, t ex höga skatter på animalieprodukter och momsbefrielse av grönsaker och frukt.

Det finns en tydlig parallell till miljöfrågan, där miljörörelsen lägger väldigt mycket krut på ekonomiska styrmedel. Vad jag förstår är resonemanget att det är betydligt enklare att få folk, företag och myndigheter att bete sig miljövänligt om det gynnar dem ekonomiskt jämfört med att förändra deras attityder. Jag tänker att strategin har varit lyckad genom att en stor miljövinst har nåtts genom att många lever mer miljövänligt p g a styrmedlena.

Den fara jag främst ser är att när attitydförändring nedprioriteras till förmån för kamp för ekonomiska styrmedel kan miljörörelsen inte nå det viktiga målet att folk lever miljövänligare även då det inte gynnar dem själva. Möjligen kan det betyda att folk lever mer miljövänligt på kort sikt p g a denna strategi men inte lika miljövänligt på lång sikt som de hade gjort om attitydförändring hade prioriterats.

Det kan ju dock vara så att ekonomiska styrmedel är ett effektivt sätt att förändra attityder också. Om någon t ex köper en etanolbil p g a ekonomin kanske den tar till sig miljöargument på ett annat sätt i fortsättningen.

Jag funderar på om ekonomiska styrmedel kan vara en del i en antispeciesistisk djurrättsstrategi? Spontant tänker jag mig en viktig skillnad mot miljöfrågan; att ge upp kött/animaliekonsumtion upplevs som en större uppoffring av de flesta än att leva miljövänligt. Det tänker jag i så fall är en anledning att vara skeptiskt till kamp för ekonomiska styrmedel i djurrättssyfte eftersom det om det upplevs som en större uppoffring krävs ett djupare politiskt/etiskt ställningstagande.

Hur tänker ni?

Malte Lindstam

Lyckad workshop

Precis som förra året blev min djuretikworkshop på Ungdomsmötet väldigt lyckad. Workshopen hade tio deltagare och vi satt och diskuterade i en och en halv timma i fem dagar. I slutet av veckan sa också flera deltagare att de tänker bli veganer, och de som redan var veganer kände sig mer inspirerade för att fortsätta med veganismen och sätta igång med aktivism. Vi lyckades också få många andra deltagare på mötet att fundera på vår rätt att utnyttja djur, bland annat genom vår redovisning av slutet av veckan då alla deltagare fick ta ställning till några påståenden och diskutera varför de tagit ställning för sitt val.

Borta ännu en vecka
Snart åker jag till Norge för att umgås och titta på fjordar, och blir borta i mer än en vecka så jag kommer nog inte skriva nåt här på ett tag.

Djuretikworkshop på ungdomsmötet

På lördag åker jag till ungdomsmötet, ett ungdomsläger utanför Järna som jag varit på varje sommar i ett par år nu. Mötet pågår en vecka, och förutom att umgås så äter man god vegetarisk mat, lyssnar på föreläsningar, deltar i både teoretiska och praktiska workshops, ser på teater/cirkus mm och dansar till liveband. Precis som förra året kommer jag leda en djuretikworkshop som kommer pågå hela veckan, och det ser jag verkligen fram emot.

En chans att påverka
Förra året deltog tio personer, och vi samlades och diskuterade djuretik i två timmar varje dag. Förutom att det var väldigt roligt och jag fick höra många intressanta tankar räddade vi säkert ett antal liv. En person som var blandkostare i början av workshopen bestämde sig för att bli lakto-ovo-vegetarian, en annan som varit någon form av vegetarian bestämde sig för att bli vegan och ytterligare några ökade sin grad av vegetarianism.

Det var väldigt inspirerande att så många påverkades, och jag hoppas att fler kommer påverkas även denna gång. Förutom det utåtriktade arbetet som syftar till att få folk att bli intresserade är det väldigt viktigt med den här sortens fördjupande aktiviteter som kan ge folk ökad förståelse och stärkta åsikter.

Skrivkramp
Jag har dock fått någon form av skrivkramp, jag har ett par texter jag borde skriva på men kan inte riktigt förmå mig att göra det. Förutom att det är synd att texterna inte skrivs är det frustrerande att inte riktigt kunna kontrollera det själv. Om någon har några tips på hur man kommer igång får man gärna skriva till mig.

Presentation i Lund

Imorgon ska jag hålla en presentation om djurrätt och vegetarianism på en grillkväll arrangerad av Djurens Rätt och Govindas. Förutom min presentation kommer det bland annat bjudas på schysst vegetariskt grillkäk. Så här skriver Djurens Rätt om det på sin hemsida:

Govindas i samarbete med Djurens Rätt Lund ger dig:

veggo-grillkväll på bakgården - sommarens fräschaste grillning!

- 50 kr för mat och mingel
- Sex veganska rätter
- Djurens Rätt Lund informerar om veganism/vegetarianism

datum och tid: Fredagen 14e juli kl. 19.00
plats: Govindas, Bredgatan 28, Lund

sugen? ring gärna och anmäl ditt intresse!
046-12 04 13
076-249 88 08

Välkommen önskar
Govindas och Djurens Rätt Lund

Om djurrätt och mönstring

Det här är ett inlägg riktat till de läsare som inte redan är djurrättsaktivister, utan har kommit hit av någon annan anledning men vill veta lite mer om djurrätt och antispeciesism. Det var en artikel om mig igår på expressen.se på grund av att jag vägrade mönstra (läs den här) och det har därför kommit lite extra många nyfikna läsare hit.

Som ni kanske märkt är det här en blogg om djurförtrycket, och det är djurrättsaktivismen jag fokuserar på nu. Och även om jag tycker att försvaret sköts på ett väldigt galet sätt är det ingenting mot alla de övergrepp som ständigt sker mot andra djur. Flera miljoner ickemänskliga djur dödas varje dag i Sverige för att bli mat, och det helt i onödan. Vi behöver inte äta djur för att leva och må bra, vi kan få i oss alla näringsämnen vi behöver ändå. Trots att vi inte behöver det föder vi upp eller fångar in, plågar och slutligen dödar ett oräkneligt antal kännande individer. Vad ger oss rätten att göra det?


Speciesism
Vår syn på djur bygger på att vi ser på dem som lägre stående varelser, några som vi människor kan använda för våra syften utan att på allvar ta hänsyn till. Vi har dragit upp en absolut gräns mellan människor och andra djur, och säger att det är fel att döda en människa men inte ett annat djur. Men vad är det som är så speciellt med oss människor? De argument som brukar komma upp för att förklara den här indelningen är bland annat att vi människor är intelligentare eller är medvetna om vår egen existens. Men spelar dessa egenskaper verkligen någon roll? Måste man kunna räkna matte och filosofera över livet för att må dåligt eller vilja fortsätta leva? Vad jag tycker är viktigt för om vi måste ta hänsyn till en varelse eller inte är om den har känslor eller inte. Om en individ kan må dåligt innebär det att det spelar roll för den individen hur den behandlas, och därför måste vi respektera det. Och om en individ kan må bra, då har den ett intresse av att fortsätta leva, och då innebär det en hemsk kränkning mot den personen att ta dess liv. Oavsett om det är en människa eller ett annat djur.

Om man ändå tycker att intelligensen, eller någon annan av de "unikt mänskliga" egenskaperna, är det som spelar roll innebär det fortfarande inte att man kan dra en klar gräns mellan människor och andra djur. Vad gör man då med de människor som inte är tillräckligt intelligenta? Ett nyfött spädbarn är säkert inte intelligentare än en vuxen gris, innebär det då att jag har samma rätt att döda ett spädbarn som en gris? Om man menar att intelligens, självmedvetenhet, språkförmåga eller någon annan liknande egenskap är avgörande för att man ska ha rättigheter, då innebär det att man utelämnar väldigt många människor.

Det finns helt enkelt ingen godtagbar förklaring till varför människor är individer med rättigheter medans andra djur inte ska vara det. Den syn som finns på djur idag bygger på diskriminering baserad på vilken art man tillhör. Att dela in individer enbart efter art och sedan behandla eller respektera dem olika kallas speciesism (efter engelskans species = art). Speciesismen liknar, och är like fel som andra former av diskriminering på grund av biologiska grupper som t ex rasism och sexism. Om det inte finns en rimlig förklaring till varför vi människor ska vara så speciella, och varför andra djurs intressen spelar mindre roll, då tycker jag inte att vi har rätt att utnyttja och döda dem.

Men djuren har det väl bra i Sverige?
Djurskydd bygger på att vi har rätt att utnyttja andra djur, men att det ska göras så skonsamt som möjligt. Men respekterar vi verkligen djurs intressen med ett gott djurskydd? Vill de bli utnyttjade skonsamt? Är de nöjda om de blir bedövade innan de dör? Om du sätter dig in i deras situation, skulle du acceptera att bli dödad förutsatt att du inte utsätts för lidande? Det vill i alla fall inte jag. Djurskyddet bygger på en speciesistisk tanke där människors intresse av vissa produkter är viktigare än djurs grundläggande intressen av att leva och må bra. Så länge det finns kvar kommer vi fortsätta begå övergepp mot djur eftersom det allra viktigaste faktiskt är att vi får vår laxfilé.

Vad kan jag göra för djuren?
Det viktigaste man kan göra för andra djur är att sluta äta dem. En genomsnittlig västerlänning äter upp flera tusen djur under sin livstid, så varje vegetarian gör en stor skillnad. Och det är inte särskilt svårt att bli vegetarian, det finns mängder av goda och nyttiga vegetabiliska rätter som du kan äta, och det kommer hela tiden nya färdigprodukter som gör livet enklare för oss vegetarianer.

Om du vill bidra med ännu mer kan du prata om djurrätt med människor du möter och försöka påverka dem, och självklart kan du engagera dig i en djurrättsorganisation för att kunna påverka ännu fler. Lycka till.

Fransk djurrättsfestival

5-12 augusti äger Les estivales de la question animale (Festivalen om djurfrågan) rum i Frankrike. Hemsidan är på franska - så jag fattar ingenting - men vänner som har varit där tidigare har rekommenderat den. Festivalen är ett möte där alla som är intresserade är välkomna för att diskutera och reflektera kring hur vi bäst kämpar för djuren. Bland aktiviteterna finns bland annat workshops i antispeciesistisk argumentation och användande av nya tekniska hjälpmedel, men även en rad föredrag och diskussioner. Alla aktiviteter är på franska, annars skulle jag nog åkt dit.

Nödvändiga arrangemang
Den här sortens arrangemang tror jag generellt är jätteviktiga. Vi måste samlas och diskutera hur vi ska kämpa för att kunna göra det så effektivt som möjligt. Förra året arrangera djurrättskursen på Färnebo Folkhögskola en djurrättsfestival som samlade flera hundra deltagare som representerade olika åsikter och organisationer och diskuterade olika ämnen, deltog i workshops och blev peppade av stämningen och underhållningen. Jag hoppas att det kan anordnas något liknande igen, där djurrättsaktivister kan samlas, utan att det är knutet till någon organisation, för att på ett konstruktivt sätt diskutera och utveckla vår aktivism. Utan schyssta strategiska diskussioner blir vi mindre effektiva, och om vi är mindre effektiva utsätts fler djur för människans förtryck.

Skrämmande bilder

En vän till mig läser samhälls- och kulturanalys på Linköpings universitet, och har berättat om vad deras lärare säger om djurrätt. Tydligen ska han ha sagt att djurrättsrörelsen är väldigt dum som använder hemska bilder där djur plågas, eftersom folk därmed får en negativ känsla associerad till oss djurrättsaktivister. En bild där djur plågas väldigt mycket ger folk negativa känslor, men kanske överförs inte den negativa känslan till djurutnyttjandet utan snarare till de som alltid visar upp dessa hemska bilder; djurrättsrörelsen. Om den teorin stämmer innebär det att folk associerar djurrätt med nåt dåligt, och därmed inte känner sig lockade att ansluta sig till oss.

Vill inte se vårt material längre
Ett väldigt tydligt exempel på det här stötte jag på när jag delade ut flygblad i England. Det var väldigt många som inte ville ta emot det, eftersom "de redan visste hur hemskt djuren har det" och "bara mår dåligt av att se bilderna" samtidigt som de sade sig sympatisera med oss. De allra flesta gav dock inte intrycket av att vara djurrättare, utan det var säkert mestadels djurskyddsliga blandkostare. De hemska bilderna som dessa personer sett tidigare har alltså lett till att de spärrar av sig mot djurrättsrörelsens budskap. De tror att de redan har hört budskapet och vill inte ta emot mer eftersom de inte vill se, trots att flygbladet jag delade ut innehöll ett nytt (eller fördjupat) budskap och inte innehöll så hemska bilder.

Kommer vi se samma utveckling i Sverige? Kommer folk vägra lyssna på framtidens djurrättsliga budskap eftersom de blockerats av hemska bilder? Vi får väl hoppas att det inte händer, och undvika såna bilder...

Om bloggande

Jag har haft den här bloggen ett tag nu. I början skrev jag i stort sett varje dag, sedan övergick det till varannan dag och nu är det snarare var tredje dag. Med ett så pass snävt ämne blir det svårt att skriva meningsfulla saker alltför ofta, i början var det mycket gamla tankar som jag tänkt på länge men nu har jag inget förråd med saker jag vill få sagt längre. Dessutom har jag inte samma regelbundna tillgång till internet under sommaren som jag hade under skolåret. Jag kommer nog därför skriva lite mer sällan i fortsättningen, jag vill ju att det jag skriver ska vara värt att läsa.

RSS
Det är inte så roligt att besöka en hemsida bara för att upptäcka att den inte blivit uppdaterad sen man besökte den sist, så jag rekommenderar därför att använda RSS-flöden. RSS är ett sätt att presentera innehållet i hemsidor utan någon grafik, så att olika program kan ladda hem det och presentera det utan att man behöver besöka hemsidan. På så vis kan man automatiskt se om en hemsida har uppdaterats eller inte utan att behöva besöka den. RSS-flödet kan du hitta här (i vissa program ska man ange adressen). I Firefox kan du klicka på den oranga symbolen till höger i adressfältet för att lägga till den här sidan som ett aktivt bokmärke (så gör jag, men det finns speciella program för det som kanske är bättre).

Feedback
Jag hoppas att du tycker att det jag skriver är intressant. Du får väldigt gärna kommentera artiklarna här på hemsidan eller skriva till mig om du vill ge lite feedback eller diskutera nånting. Det är inte bara trevligt att få folks kommentarer, det känns också viktigt att få diskutera de här sakerna med andra om det är någonting jag inte tänkt på och därför borde ändra åsikt. Tack för att du engagerar dig för djuren och funderar på hur du kan göra störst skillnad.

Elna Tenow och diskrimineringen av vissa djur

Det finns också djurvänner, som i blind kärlek till ett visst djurslag, eller t. o. m. en viss individ, äro fullkomligt hänsynslösa mot andra individer och andra arter. Vi kunna icke förneka, att dessa äro djurvänner, ty deras vänskap för djur är förvisso sann och uppriktig, men vi böra betona, att de icke äro djurskyddsvänner i egentlig mening.

Det här citatet kommer från Nordiska Samfundets Medlemsblad (senare Djurens Rätt), nr 1, 1908. Det är skrivet av Elna Tenow, en av pionjärerna för vegetarianism i Sverige och ledande inom Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök (eller hette det inte något i stil med "Nordiska Samfundet Till Bekämpande Av Det Vetenskapliga Djurplågeriet" på den tiden?), numera Djurens Rätt.

Diskriminering av olika djur
Elna talar om djurskyddsvänner, och där känner ju inte jag mig träffad, men med tanke på när det skrevs och djurrättsrörelsens historia tycker jag att det är relevant även för oss djurrättsaktivister. Det här citatet handlar för mig om diskriminering av olika ickemänskliga djur, vilket är något som hela tiden händer både i samhället och inom djurrättsrörelsen. Det handlar inte om att folk längre är "fullkomligt hänsynslösa" mot djur av vissa arter, utan om att vi övervärderar viss djur på andras bekostnad utan att riktigt tänka på de andra djuren.

Tydliga exempel
Denna diskriminering finns kvar i tydliga former som till exempel när det gäller hundar och katter. Animal Protection Network (som många djurrättsaktivister gillar eller sprider material för) arbetar enbart mot utnyttjandet av hundar och katter, utan att ifrågasätta dödandet av andra djur alls. Djurrättsrörelsen i stort arbetar mot hund- och kattpäls, vilket jag har väldigt svårt att förstå. Finns det någon speciellt poäng med det, bryr sig aktivisterna mer om dessa djur än om andra eller är det bara populistiskt?

Mindre tydliga exempel
Det syns också i mindre tydliga exempel, som till exempel rörelsens ignorans mot fiskar. Det dödas långt mycket fler fiskar än däggdjur och fåglar tillsammans, och det är till och med vanligt med "vegetarianer" som äter fiskar. Trots detta pratar inte djurrättsaktivister särskilt mycket om fiskar, istället glöms de bort och används inte i bilder eller statistisk.

Konsekvensen av denna diskriminering blir tyvärr att vissa djur kan fortsätta utnyttjas. Om fler slutar äta "kött" men äter mer fiskar istället innebär det en ökning av antalet utnyttjade djur. Dessutom uppmuntrar man den speciesistiska attityden i samhället som värderar olika individer olika enbart på grund av vilken art de tillhör. Det är samma speciesistiska attityd som gör att människan ser sig som "mer värd" än andra djur och därför tar sig rätten att utnyttja och döda dem.

Jag ska inte skriva så mycket om det här nu, men jag har skrivit om detta ämne förut i de här artiklarna:

Hundätande Prins

Är fiskar individer?

Katters status och Djurens Rätts medlemmar

Animal Protection Network

Vad vill Djurrrättsalliansen?

Djurrättsalliansen, en lokal djurrättsgrupp i Stockholm, deltar i SHAC-kampanjen (som jag skrev om för några dagar sedan). I måndags demonstrerade de utanför Roche, ett medicinföretag som är kund hos HLS. De demonstrerar där varje månad, och efter demon förra månaden skrev de så här på sin hemsida:

Företaget Roche är en av Huntingdon Life Sciences allra största kunder och Djurrättsalliansen gör sitt bästa för att de ska sluta använda sig av HLS - ett ökänt kontraktslaboratorium där 500 djur plågas till döds varje dag. Du kanske såg bilder från det på TV för några år sedan då hundvalpar fick knytnävslag i ansiktet av de anställda?

Det lustiga med det här citat och själva protesterna mot Roche är att Djurrättsalliansen inte protesterar mot att Roche använder sig av djurförsök i sin forskning, utan mot att de köper djurförsök av just HLS. Om Roche slutar vara kund hos HLS och utför sina djurförsök själva eller köper dem av något annat kontraktslaboratorium, slutar Djurrättsalliansen då att protestera mot dem?

I ovanstående citat verkar det som att det är HLS och inte djurförsöken som är själva problemen, och att problemen med HLS är att de slår söta små hundvalpar i ansiktet och inte det faktum att de utnyttjar djur. Men vilken skillnad gör det om Roche köper sina djurförsök av HLS eller inte? Förhindrar man något djurförtryck genom att få dem att sluta stödja HLS?

Antispeciesistisk konst

Veronica Ibarra är en konstnär som gör antispeciesistisk konst. Det tycker jag är ett väldigt spännande sätt att göra aktivism på, och jag hoppas att fler än jag tycker om de här bilderna. Ett projekt hon har gjort är att fotografera söta små leksasdjur på tallrikar och andra ställen där vi annars bara ser djuren som mat. Här är en bild som jag tycker är väldigt bra, men det finns ännu fler här.



Det finns även andra projekt, mest fotografier och animeringar, på hennes sida www.veronicaibarra.com.

Kampanjer mot enskilda företag

En vanligt förekommande strategi inom djurrättsrörelsen är att försöka stänga ner enskilda företag som utnyttjar djur. I Sverige är väl det mest kända exemplet LTCL-kampanjen som arbetar mot en chinchillafarm i Tågarp utanför Falkenberg. Internationella exempel är SHAC-kampanjen som försöker stänga ett stort djurförsökslaboratorium (HLS) och Save the Newchurch Guinea Pigs som arbetat mot en marsvinsfarm (båda i England) och kampanjen mot Covance (ett djurförsökslaboratorie i Tyskland).

Jag är kritisk till denna metod av tre skäl, dels uppnår man sällan särskilt mycket genom att stänga ett enskilt företag, dels kräver det att man använder populistiska och/eller aggressiva metoder för att lyckas och dels kan det vara väldigt destruktivt för rörelsen på grund av attityden om att man aldrig får ge upp.

Vad uppnår man egentligen?
Så vad uppnår man om man stänger ett enskilt företag? Ofta är det nog inte så mycket. I vårt samhälle bygger det mesta på tillgång och efterfrågan, om efterfrågan är detsamma kommer utbudet generellt sett att vara det också. Det finns såklart undantag, som tillexempel om det bara är ett företag som har möjlighet att göra en viss sak eller om de drar upp konsumtionen med mycket marknadsföring mm, men då tycker jag att det är de som vill stänga företaget som ska förklara varför det ska ha en effekt. Det räcker inte med att säga att ett visst företag är dåligt och att det därmed ska stängas, om det ger utrymme för ett annat företag att ta över spelar det ingen roll för djuren.

Ett tydligt exempel på det här är då SHAC för ett tag sedan hade en kampanj mot ett antal japanska företag som köpte djurförsök av HLS (företaget de kämpar emot). Till slut slutade företagen vara kunder hos HLS, och det ansågs som ännu en stor seger i kampanjen. När kampanjen mot HLS konkurrent Covance senare fick tack på Covances kundlistor upptäckte man att det japanska företagen helt enkelt hade köpt samma djurförsök av dem istället. Man hade alltså inte uppnått något alls, men ändå utmålades det som en seger.

Och även om man lyckas stänga ett visst företag och inget annat tar över är det ofta väldigt små vinster man vunnit eftersom det troligtvis är rätt så få djur som berörs. Chinchillafarmen i Tågarp tror jag bara har ett par hundra chinchillor, och med tanke det enormt utbredda djurförtrycket i övrigt tycker jag att det är slöseri med aktivistresurser att kämpa så mycket för att stänga vad som faktiskt är en piss i havet jämfört med resten av djurförtrycket. Om man kan rädda fler djur på annat sätt är det nästan en diskriminering mot dem att istället lägga ner resurserna på en liten farm. Ett tiotal vegetarianer är säkert viktigare än en stängd chinchillafarm, och det är säkert lättare att få tio personer att bli vegetarianer än att stänga Tågarpsfarmen.

Aggressiva och/eller populistiska metoder
För att stänga ett företag har man troligtvis två metoder att välja mellan, antingen att tvinga ner det genom att trakassera deras personal och deras kunder eller genom att övertyga allmänheten om att de är hemska. Både dessa metoder riskerar att vara skadliga för resten av djurrättsarbetet. I de kampanjer som försöker stänga enskilda företag finns det många exempel på trakasserier och andra aggressiva metoder. Det allra värsta exemplet är när några aktivister i kampanjen Save the Newchurch Guinea Pigs grävde upp kvarlevorna av Gladys Hammond, en släkting till ägarna av farmen och vägrade lämna tillbaks dem förrän farmen stängdes.

Annars är demonstrationer utanför ägarnas och de anställdas hem vanliga, tillsammans med skadegörelse av deras bilar mm. Det har också uppmanats att ringa till ägarna och beställa saker i deras namn. Alla dessa aktiviteter gör djurutnyttjarna till offer i medias och allmänhetens ögon, och djurrättsrörelsen riskerar därför att skrämma iväg folk från vårt budskap.

För att rädda sitt anseende eller för att få folket med sig brukar dessa kampanjer göra utåtriktade aktiviteter för att visa hur hemska deras motståndare är. Men för att få med sig allmänheten i en sådan fråga tvingas man använda väldigt djurskyddsliga argument och bilder/filmer. Då tvingas man fokusera på saker som att forskarna slår djuren eller att de lever under ovanligt hemska förhållanden. Man kan inte lyfta generella problem, utan tvingas måla upp det här stället som mycket värre än alla andra (för det är ju det stället man försöker stänga). Enligt Physicians Committee for Responsible Medicine har de tillsammans med SHAC skrivit till HLS kunder och bett dem köpa sina djurförsök från andra laboratorier istället. Ibland är det inte bara djurskyddsliga argument utan helt osakliga anklagelser, till exempel presenteras ägaren till chinchillafarmen i Tågarp som mentalt sjuk i en kampanjfilm från LTCL.
”Vi ger aldrig upp”
Dessa kampanjers framgång bygger på att deras offer inte tror att de kommer ge upp. Deras motståndare måste veta att de kommer fortsätta bli trakasserade för evigt, annars kan de ju helt enkelt vänta ut aktivisterna. Om en kampanj ger upp efter ett år eftersom de inte uppnår någonting skadar det de andra kampanjerna eftersom företagen då tror att de slipper kampanjen om de bara håller ut ett tag till. Det finns därför en attityd om att man aldrig får ge upp en sådan här kampanj utan att man ska kämpa tills man vinner.

Men vad händer om man efter ett tag inser att det inte skulle gå så lätt som man trodde eller hittar andra saker som man tycker är viktigare? Då tvingas man ändå fortsätta med kampanjen på grund av solidaritet med de andra kampanjerna, man får ju inte försämra deras rykte. Det finns då en väldigt stor risk att en grupp människor arbetar mer än de egentligen orkar för att kampanjen ska fortsätta se lika stor ut, och att de till slut inte orkar mer och blir trötta på aktivism. När jag träffade aktivister i Tyskland som var aktiva i kampanjen mot Covance berättade de att de hade svårt att hålla igång kampanjen men kände sig tvungna att göra det eftersom de lovat att aldrig ge upp. Jag tror inte att det är så hälsosamt för rörelsen eller enskilda aktivister, det måste finnas rum för flexibilitet och variation.

Vi måste ha möjlighet att prioritera nya saker eller välja nya strategier och lägga ner de kamper vi inte lyckas med för att orka och för att kunna arbeta så meningsfullt som möjligt, och då är inte ”vi ger aldrig upp”-attityden en bra idé.

Vet du vilken skillnad du gör?

Jag fick just ett mail från en läsare som tyckte att bloggen är intressant. Det blir jag självklart glad över, precis som alla andras kommentarer om att de tycker om bloggen eller mina kommentarer på olika ställen, tack så mycket.

Det här mailet var dock ovanligt trevligt eftersom författaren berättade att hon ätit fiskar utan att reflektera kring det förut, men helt slutat med det sedan hon hörde mig om Malte prata om det på Djuren Rätts riksstämma i Västerås. Genom att göra det har hon bidragit till att många färre djur dödas och utnyttjas i den här världen, jättehärligt. Det är också väldigt härligt för mig att höra, det finns få saker som är så inspirerande som att få höra från någon att man faktiskt gjort nån skillnad.

För nån vecka sedan träffade jag en annan person som också berättat att jag påverkat, och det har varit en del personer genom åren som har sagt det till mig. En höjdare är en tjej som växt upp i en familj där de åt lakto-ovo-vegetariskt, men efter att vi pratat om djurrätt blev hon vegan och fick dessutom sin pappa (!) med sig.

I vårt arbete påverkar vi säkert många människor, men vi får sällan reda på det riktiga resultatet eftersom folk sällan förändras på riktigt under själva diskussionen. Det är därför trevligt att bli påminnd om det när någon berättar det, och det finns säkert fler där ute som påverkats utan att berätta det. Så har du påverkats av någon och tycker att den gör nåt bra, säg det till den. Och om du själv vill påverka kan du verkligen göra en skillnad och rädda tusentals liv genom att prata med folk om vegetarianism och djurrätt...

Borta en vecka

Imorgon (eller rättare exakt idag med tanke på vad klockan är) åker jag till stockholm för lite djurrättsaktiviteter för att sen fortsätta resan via Göteborg och Abisko. Jag kommer därför troligtvis vara borta från internet ungefär en vecka, och därmed kommer inga nya poster här på bloggen på ett tag.

Vad är poängen med internt arbete

Jag försöker ju diskutera med andra djurrättsaktivister om strategier och aktivism, och en vanlig reaktion är en fientlighet mot interna diskussioner. Ska vi lägga nån energi på internt arbete inom djurrättsrörelsen, eller är det bara den utåtriktade aktivismen som spelar roll?

Intern aktivism = förberedelser för den utåtriktade aktivismen
Jag ser på internt arbete som förberedelser inför den utåtriktade aktivismen. Självklart är det det utåtriktade arbetet och resultatet av det som är det viktiga, men för att uppnå dessa resultat måste vi förbereda oss. Förberedelser utan att man genomför nåt i slutändan är självklart meningslöst, men väldigt intensiv aktivism utan tillräckliga förberedelser riskerar att bli lika meningslöst eftersom man inte kan uppnå samma resultat.

Om man ska ha en flygbladsutdelning måste man förbereda sig genom att skapa flygbladen, och för att kunna skapa flygbladen och ge dem så bra effekt som möjligt måste man diskutera sina strategier och hur man vill föra ut sitt budskap. Allt detta är förberedelser, och jag tror de är väldigt viktiga. En annan form av intern aktivism är peppande eller utbildande aktiviteter, som båda syftar till att förbättra rörelsens resultat. De flesta av dessa former av intern aktivism är relativt omtyckta, man får väldigt cred om man arrangerar ett populärt läger för djurrättsaktivister. Samtidigt kritiserar folk mig ibland med motiveringen att jag borde arbeta utåtriktat istället för internt. Om man menar att det finns något generellt problem med internt arbete borde man väl också vara skeptiskt till interna läger eller möten?

För att den utåtriktade aktivismen ska vara så meningsfull som möjligt måste vi förbereda oss, och en del av den förberedelsen är interna diskussioner kring strategier. Så om någon aktivist kommer med strategiska åsikter, argumentera emot själva sakfrågan eller gör nåt annat mer meningsfullt än att avfärda det som internt och därmed meningslöst.

Analys av "Peacable Kingdom", "The Witness" och "Earthlings"

Här kommer en analys av tre djurrättsdokumentärer skriven av Malte Lindstam. Om du också vill bidra med något till den här bloggen får du gärna skriva till mig.

Filmer kan vara ett bra sätt att få folk att reflektera, känna och kanske byta åsikt. Jag har sett tre seriösa (påkostade) djurrättsdokumentärer som jag här analyserar utifrån ett antispeciesistiskt perspektiv. Filmerna jag har sett är:

Peaceable Kingdom - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
1 hr 9 min 27 sec - Jul 30, 2004

The Witness - A Tribe of Heart Documentary
Tribe of Heart Ltd.
43 min 43 sec

tribeofheart.org

Earthlings
Shaun Monson
1 hr 35 min 28 sec
isawearthlings.com

Alla dessa filmer finns att se online på video.google.com (sök på titeln).

The Witness
”The Witness” handlar om Eddie Lama, en medelålders man i byggbranchen som engagerar sig för djurrätt. Intervjubilder på honom varvas med bilder på djur som plågas och på Eddies kampanjande mot päls. Det känns som att bilderna som visas är tänkta att vara så hemska och grymma som möjligt, och en stor del av bilderna kommer från pälsjakt med fällor.

Filmen tar upp vegetarianism men det finns ett starkt fokus på päls. Vi får se bilder från modevisningar kombinerat med djurplågeribilderna. Troligen är det främsta syftet med filmen att få folk att ta avstånd från päls. Jag är dock mycket orolig att det sker till priset av att folk ser päls som en avart från annat utnyttjande av djur och inte fås att reflektera kring djurs moraliska status.

Att filmen skildrar andra former av utnyttjande av djur kan kanske motverka denna effekt? Jag är mycket tveksam eftersom den skildring som görs går ut på att visa grymhet mot djur, och inte på att visa djur som individer som förtjänar en respekt de inte får. Folk tar avstånd från det grymma utan att tänka över själva utnyttjandet av djur. Djurutnyttjarna kan lätt hävda att det som visas är missförhållanden och inte strukturella fel och folket kan fortsätta att äta djur.


Earthlings
”Earthlings” börjar väldigt lovande. En mångfald av djur (även fiskar) skildras med ansiktsbilder, samtidigt som berättarrösten förklarar de djuretiska tankarna. Efter denna inledning följer en över en timma lång kavalkad av bilder på djur som plågas för olika mänskliga ändamål. Bilderna är överlag väldigt hemska, och många av dem består av människors sadistiska grymhet mot djur. Filmen avslutas med djuretiska ord, dock kombinerat med hälso- och miljöargument för veganism.

Den stora mängden hemska bilder i denna film tror jag får väldigt många människor som ser den att inte orka se mer. Risken är att de blockeras och inte fås att reflektera. Ett ännu större problem är dock risken att de fås att reflektera, men på ”fel” sätt. T ex förstärker dessa bilder på människor som plågar djur bilden att djurförtrycket beror på enstaka personers grymhet, och inte som djurrättsrörelsen menar att det beror på att hela samhället godkänner det. När folket tänker så kan de kräva bättre ”djurskydd” men fortsätta äta djur

Peacable Kingdom
”Peaceable Kingdom” skiljer sig radikalt från de två andra filmerna. Den skildrar främst några aktivister som har ett djurhem, dit de tar övergivna lantbruksdjur. Djurhemmet får besök av barnfamiljer som får träffa djuren och höra på en föreläsning om djuretik. Aktivisterna bakom djurhemmet, några besökare samt några f d bönder intervjuas om djuretiska frågor. Det blandas med ett väldigt stort antal bilder på djurs ansikten, och bilder som skildrar deras önskningar att t ex äta. Det visas också bilder där djur utnyttjas, men de är färre, mindre grymma och visar mer ofta djurens ansikten.

Jag grät när jag såg denna film. Den utmärkta skildringen av djur som individer, kombinerat med bilderna på förtrycket och människornas hoppingivande tankar väckte starka känslor. Jag tror den här filmen är lämplig att visa även för icke-djurrättare (till skillnad från de andra två). De får se människor som visar en enorm medkänsla för djurs lidande, och som samtidigt för fram tankar om att vi inte får utnyttja dem, även om det sker ”humant”. De får lite kunskap om det förtryck djur utsätts för för mänskliga syften. Men det viktigaste av allt är kanske att de får se djur som kännande individer samtidigt som de får höra de djuretiska tankarna.

En stor nackdel med filmen är att den inte nämner eller visar en enda bild på fiskar. De djuretiska resonemangen tycker jag också är lite konstiga ibland, t ex när det tas upp att grisar är så smarta att de kan lära sig sitta, precis som en hund, som en anledning att ge dem hänsyn.

Filmen är 1 timme och 9 min lång, och därför olämplig att göra egna filmvisningar på offentliga platser med, eller använda på korta skolbesök. Men dess längd lämpar sig bra på t ex en filmfestival! Om tillfälle ges för ett längre skolbesök tror jag också mycket på att visa denna film.

Jag gillar Nathalia Edenmont

Konstnären Nathalia Edenmont har blivit väldigt uppmärksammad för sina fotografier av döda djur. Många har reagerat väldigt negativt på hennes arbete. Djurrättsaktivister har gjort gemensam sak med nazister och den djurutnyttjande allmänheten i kritiken mot henne. Men varför blir folk så upprörda? Ur ett djurrättsperspektiv är det ju självklart hemskt att hon dödat djur och använt dem som material i sin konst, men är det mer hemskt än att döda djur och använda dem som material i sin kost?


Man skulle kunna uppröras mer av att använda djur i konsten eftersom det skulle kunna bidra till att cementera synen på djur som saker tillgänliga för våra önskemål. Men här har det ju totalt motsatt effekt. Edenmont synliggör den attityd som finns i samhället, allmänheten blir upprörd och hon kritiserar då deras dubbelmoral. När konsten debatterats i media har hon varit väldigt tydlig i sitt budskap, det är dubbelmoral att inte acceptera hennes konst samtidigt som man själv använder döda djur för nöjes skull.

"De säger att det är okej att avliva djur för att äta, men inte okej att betrakta på en tavla."

"Jag förstår att människor som bryr sig om djur blir provocerade av det jag gör. Men ofta blir det dubbelmoral. De som kritiserar mig är oftast inte vegetarianer, de har skinnfåtöljer hemma, skor och väskor av läder och använder smink som är testat på djur. Men det är ju också döda djur. Jag dödar en kyckling och äter den och så blir huvud och ögon kvar. Vad gör man med det? Kastar bort det?"

"Men om dom aldrig förklarat för sina barn var kycklingklubban eller köttbullarna kommer ifrån så är det inte mitt problem." [om att oroliga föräldrar undrat över hur de ska kunna förklara konsten för sina barn]

"Vad är bakgrunden till att du använder djur?
– Det är samma bakgrund som hos dig, lika mycket i mitt liv som i ditt. Det finns på matbordet och som husdjur och så vidare och det är inget speciellt med det.

Det är starka kontraster?
– Har du tänkt på de kontrasterna när du äter middag med gott vin på en restaurang, vad som hänt innan. Nu kanske du kan göra det, säger Nathalia Edenmont."

Ärlig djurutnyttjare som tvingar andra att se verkligheten
Nathalia Edenmont är en speciesist som utnyttjar djur för nöjes skull, och det tycker jag självklart inte om. Men hon är i alla fall ärlig och konsekvent, och hon visar för allmänheten att de precis som henne utnyttjar djur för triviala syften. Det ska hon ha respekt för.

Visst är det upprörande att hon dödat djuren, men det är bara småsaker jämfört med vad de allra flesta människor runt omkring oss gör. Det riktigt upprörande är just samhällets dubbelmoral. Den djurkonsumerande allmänheten gör samma sak som Edenmont varje dag, men utan att reagera på det. Hon visar upp för samhället vad deras attityder egentligen går ut på, och det blir folk upprörda över. Jag tycker att vi borde använda denna möjlighet för att kritisera allmänheten istället för att hacka på en konstnär som inte är så mycket värre än medelsvensson.

Djurrättsrörelsens agerande
Djurrättsrörelsen har framförallt lagt ner sin energi i den här frågan på att kritisera Edenmont (till och med PeTA reste hit och lät en aktivist protestera dygnet runt utanför galleriet). Genom att tillsammans med den köttätande allmänheten protestera mot Nathalia erkänner vi att det hon gör på något sätt skulle vara värre än det alla gör. Varför gör vi inte som Nathalia och frågar de som upprörs över hennes arbete vad de åt till middag igår? Många upprörs över att hon dödade djur för nåt så onödigt som konst. Är det inte ett gyllene läge att fråga folk om de är motståndare till allt onödigt dödande av djur?

Nathalia för fram djurrättens argument, men kommer med en annan slutsats. Då tycker jag att vi borde stödja hennes argument men visa upp en annan slutsats, det tror jag skulle göra betydligt större skillnad än att vara populistisk och kritisera henne.

Nathalia Edenmont ställs just nu ut på utställningen "AnimalWorld" på Borås konstmuseum, det var en artikel om henne igår i Sundsvalls Tidning.

Utvecklingen i pälsfrågan

Det svenska lagförslaget om hårdare djurskyddsregler för pälsdjur kan inte klubbas igenom nästa vecka som planerat. Svd.se:

"Anledningen är att Frankrike lagt sig i, sedan ärendet skickats till EU- kommissionen. Frankrike ifrågasätter om det svenska förslaget vilar på vetenskaplig grund."

Jag förstår dem. Förslaget vilar på ideologisk, inte vetenskaplig, grund. De tre partierna bakom förslaget har alla beslutat att arbeta för ett förbud av pälsfarmning och kommit överrens om att genomföra det den här mandatperioden. Efter en utredning kom de dock på att det är komplicerat att förbjuda en hel näring (och det kostar pengar) så de beslutade istället att skärpa reglerna så att resultatet i praktiken är att näringen förbjuds. Frankrike och borgarna har rätt om att det egentligen handlar om ett förklätt näringsförbud.

Problemet är när det här förslaget hamnar i blåsväder. De som kämpar för att förslaget ska gå igenom tvingas då att försvara det med att det visst inte är en djurrättslag utan en helt vanlig djurskyddslag byggd på vetenskapliga undersökningar. Man tvingas ta avstånd från den egentliga orsaken, att päls är en onödig produkt som det inte är ok att plåga och döda för.

Jag oroar mig för utvecklingen i den här frågan. Ju mer vi tvingas föra fram lagförslaget som en vanlig djurskyddslag destå mindre möjlighet har vi sedan att använda pälsopinionen mot andra djurutnyttjanden. Från att delvis ha varit en djurrättsfråga är det på väg att bli en ren djurskyddsfråga.

Läs vad jag skrivit tidigare om olika sätt att se på pälsfrågan.

Bakslag för djurrättsrörelsen

En brittisk opinionsundersökning visade nyligen att stödet för djurförsök har ökat ordentligt, från ca 50% till 70%. Detta kan troligtvis ses som en indikation över djurrättsrörelsens framgång generellt i Storbrittanien. Rights for Animals ägnar sitt nyhetsbrev åt hur djurrättsrörelsen har agerat för att uppnå ett sådant resultat.

Enligt Rights for Animals finns det två huvudsakliga orsaker. Dels har djurrättsrörelsen använt sig av metoder som allmänheten finner väldigt stötande, men den har heller inte lagt ner tillräcklig energi på att förklara varför man tycker att djurutnyttjandet är fel. Slutsatsen är att rörelsen behöver utvecklas till att framförallt arbeta antispeciesistiskt mot allmänheten och uppmuntra veganism.

Min sammanfattning räcker dock inte på långa vägar för att förstå budskapet, klicka därför gärna på länken här nedan för att läsa hela texten. Den är på engelska men är värd att läsa igenom.

The Animal Rights Movement: Time for a Major Shift

Flygbladsanalys: Vägen till Vegoland

Jag brukar ju försöka analysera flygblad för att komma på vilka signaler de sänder ut, och nu har turen kommit till Djurens Rätts "Vägen till Vegoland". Egentligen är det inget flygblad, utan snarare ett litet häfte om vegetarianism som man kan få hemskickat till sig. Du kan ladda ner det här.

Framsidan tycker jag är bra. Man ser tre bilder, en bild på en maträtt (med köttimitationer) som ser god ut, en bild på en kviga och en på en snubbe (Nima Daryamadj) som man troligtvis inte känner igen men som ser snäll och glad ut. Bilden på kvigan är rätt bra ur mitt bildanalysperspektiv; man ser en individ som är ute på en äng, men hon är fastbunden och man ser tydligt taggtråden framför henne.


Varför blev du vegetarian?
När man öppnar det första uppslaget nås man framförallt av de två rubrikerna "Grattis!" och "Djuren" samt en rätt stor bild på en gris (där man tyvärr fokuserar lite för mycket på den svarta fläcken runt ena ögat, men i övrigt en bra bild) . Längst till vänster finns en spalt där Nima (han på framsidan och Theresia Ek, 104 år gammal och vegetarian sedan fyra års ålder) får frågan "Varför blev du vegetarian?". De två svarar på frågan väldigt bra, med enbart djuretiska argument och båda lyfter upp djuren som individer och säger att det är problemet, inte själva sättet de utnyttjas på.

Välkomsttext
Under rubriken "Grattis!" finns en välkomsttext från Gabriella Terneborg (med en bild där hon ser snäll och glad ut). Det bra i texten tycker jag är att hon lyfter vegetarianismen som ett av en persons viktigaste val, att hon lyfter vegetarianismen som nåt trevligt och positivt, att man själv kan göra skillnad vid matbordet och att man är tvungen att ta ställning samt att hon lyfter det stora antalet djur som utnyttjas. Det negativa är att hon pratar lite väl mycket om miljövänligheten, samt att hon säger att häftet bland annat handlar om "hur djur i matproduktionen behandlas". En annan problematisk sak är att hon skriver om "kött", och inte om andra djurprodukter. Med tanke på att kött ofta tolkas som rött kött i det här samhället, att det är vanligt med vegetarianer som äter fiskar och/eller kycklingar och att häftet handlar om "vegetarianism" och inte "veganism" är det lätt att tolka som att [rött] kött är själva huvudproblemet. Jag tycker att man gärna får förtydliga sig lite genom att prata om djurprodukter i allmänhet.

Alec Baldwin
Längst ner är det en bild på Alec Baldwin (skådespelare) och citatet:

Varje gång vi sätter och för att äta gör vi ett val: snälla välj vegetarisk. Gör det för djuren, gör det för miljön och gör det för din hälsa.

Att använda sig av kändisar tycker jag är jättebra, problemet är att få dem att säga rätt saker. Här är jag skeptisk eftersom han jämställer djurargumentet med miljö- och hälsoargumentet.

Djuren
Den högra sidan har ett textstycke med rubriken "Djuren har det väl bra - eller?". Det börjar rätt ok med att tala om hur många djur som dödas i lantbruket, samt hur många kilo fiskar som dödas i Sverige. Sen blir det dock djurskyddsligt så det ryker om det, det handlar enbart om hur djuren avlas, lever och dödas. Under textstycket är det en lapp med ett utdrag ur djurskyddslagen tillsammans med kommentaren:

Vi vill gärna tro att djuren har det så bra i Sverige. Men tittar vi på hur de egentligen har det är lagen långt ifrån uppfylld.

Tyvärr är jag rädd att det här stycket uppfattas som att djurskyddslagen är tillräcklig, och att problemet är att den inte uppfylls.

Till höger är det en bild där en kalv hålls fast i ena örat och ser väldigt rädd ut, mitt förstaintryck är rätt dåligt men det räddas av bildtexten som säger att "I den industrialiserade uppfödningen betraktas djur som saker, inte individer med egna känslor och upplevelser". Under bilden är det en bra text om att man själv kan, och måste, göra skillnad.

Djurskyddsbeskrivningar
På nästa sida beskrivs hur djuren utnyttjas inom olika områden. I stort sett allt är djurskyddsligt. Ett positivt undantag är stycket om fiskar. Dels är det positivt att de finns med över huvud taget, det är tyvärr inte så vanligt. Stycket inleds med att vi har svårt att identifiera oss med dem, och man påpekar att forskning visar att även fiskar har känslor. Den andra halvan av stycket är dock rätt djurskyddsligt där också.

Det är en rätt bra bild på en fisk med en bra bildtext om att vi mäter fiskar i vikt och inte antal, vilket säger en del om synen på fiskar. Även bilderna på kon och hönsen är bra, de två kycklingbilderna är dock sämre (man ser många kycklingar (ingen riktig individ) och de signalerar dåliga förhållanden/misshandel). Det finns också två bilder på grisar, en bild på en glad gris på en gräsmatta och en bild massa grisar i trånga boxar. Över bilderna finns rubriken "Vilket liv föredrar grisen?". Med tanke på att djuretiken i vårt samhälle handlar väldigt mycket om hur djurens liv ska se ut innan de dödas är jag rädd att bilderna i kombination med rubriken uppmuntrar den djurskyddssyn som bevarar djurutnyttjandet.

Pamela Anderson och grymhet
På samma sida säger Pamela Anderson att:

Kycklingar, grisar och andra djur är intressanta individer med personlighet och intelligens... Vad människor måste förstå är att om de äter djur så främjar de också grymhet mot djur.

För det första är jag väldigt skeptisk till att använda termen "grymhet". Djurutnyttjandet har inget med grymhet att göra (förutom i extremfall), folk vill inte att djuren ska ha det dåligt. Det handlar bara om brist på respekt och förståelse. Om man använder termen grymhet (det är betydligt vanligare på engelska där de ofta pratar om "cruelty") måste man hävda att någon är grym. Antingen får man då skylla allt på den grymma djurindustrin som vill plåga djur och som tvingar oss att köpa deras produkter, eller så måste man säga att folk i allmänhet är grymma vilket varken stämmer eller leder till nåt positivt eftersom de bara försvarar sig mot såna anklagelser. Sen är jag också osäker på om Pamela Anderson med sitt rykte får fram sitt budskap, hon är kanske inte den man främst associerar med "personlighet och intelligens".

Miljön
Nästa uppslag handlar om miljön, och den stora bilden visar ett gäng betande djur på föredetta regnskogsmark. Hela uppslaget handlar om djurproduktionens miljöpåverkan. Jag är ju allmänt skeptiskt till att använda andra argument en de djuretiska argumenten, även miljöargumentet (det kan dock gå an ibland eftersom djuren också är beroende av en bra miljö, men då bör man poängtera det). Det här uppslaget börjar dock på ett helt katastrofalt sätt:

"Det är väl min ensak om jag äter kött?" Ja, så kan man förstås tänka - om man inte bryr sig om att djuren dör. Men samtidigt inte. Det är nämligen inte bara djurens liv det handlar om. Ditt val av mat påverkar många fler människor än du kan ana - faktiskt hela vår jord.

Det här stycket lyfter upp miljöfrågan som en människorfråga; miljön ska bevaras för att vi människor är beroende av den. På så sätt säger man uttryckligen att miljöargumentet handlar om att gynna människor, och att då lyfta fram det tycker jag trivialiserar djurutnyttjandets effekter på djuren själva.

Än mer anmärkningsvärt tycker jag dock det är att det här citatet accepterar att man kan se köttätande som en privatsat, om det inte vore för effekten på människor. Hur en djurrättsorganisation kan skriva så i sitt materiel förstår jag inte. Är djurrätten bara nåt frivilligt snällt som vi försöker få folk att pyssla med, medan människorätten är nåt obligatoriskt alla måste bry sig om? Jag skrev en debattartikel om det är i Stockholms Fria Tidning för nåt år sen, läs den här.

Praktiskt i resten av häftet.
Resten av häftet handlar om de praktiska delara av vegetarianismen, som vad man äter, näringslära och recept. Det är också en sida om barn och veganism, det är härligt. Bortsett från en del inklämda hälsoargument har jag ett väldigt positivt intryck av vegoguiden..

Var är djurrätten?
När jag läst igenom broschyren saknar jag framför allt en sak, djurrättsfilosofin. Det förklaras inte någonstans vad djurrätten går ut på, eller varför djur ska respekteras. Det läsaren får veta av det här häftet är att djur mår dåligt av djurkonsumtion, och om man inte bryr sig om det så mår faktiskt människor också dåligt av det, så därför ska man vara vegetarian och beskrivs det hur man gör. Jag tycker att djurrättsbudskapet ska förklaras och integreras i allt material från en djurrättsorganisation.

Tre av fem möjliga
Om jag ska försöka ge flygbladet ett betyg så blir det nog tre av fem möjliga. Plus för i regel bra bilder, för att fiskar uppmärksammas ordentligt och för den praktiska delen. Minus för det djurskyddsliga, det speciesistiska i miljöargumentet, hälsoargumentet och den totala avsaknaden av djurrättsargument.

Läs min analys av Djurens Rätts kycklingflygblad här.